"Hon minns mycket väl det som blev hennes sista samtal med sin 16-åriga dotter.

– Hon ringde samtidigt som allt hände, ungefär kvart i sex. Hon bara skrek och skrek och skrek ... Sedan tog hennes kompis över luren och det sista han sa innan ha la på var att ”jag ska ta hand om Andrine åt dig”.

Varje morgon startar jag med att läsa aftonbladet, ifall det skett något nytt, någon ny information om oslo/utöya.... och varje gång får jag rysningar i kropp och själ och tårarna är inte långt borta..


MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEN... TVÅÅÅÅÅ ARBETSDAGAR KVAR!!! idag städade jag förhoppningsvis mitt sista nordlandshus (peppar peppar) och på söndag är det sista dagen jag använder JIF: Norges nr 1 som används på blanke flater... småler varje gång jag ser texten hahah

hoppas innerligt att idioten var själv bakom dådet. men något säger mig, eller så är det bara för att jag tror alltid det värsta, att detta bara var början? han kanske har flera runt sig i Europa? Han skriver som sagt: ”Vi, de fria europeiska folken, förklarar härmed förebyggande krig mot all kulturmarxist/multikulturalistelit i västra Europa. Vi har ett tydligt meddelande: Vi vet vilka ni är, var ni bor, och vi kommer för att ta er.” ... Vilka vi?

Eeeellller, så är han bara heeeeeeeeeeeeeeelt bakom flötet, ensamvarg och ser sig själv som flera personer just för att kunna ha lite sällskap from time to time :)
-------------------------------------------------------------------------------------

måndag. min sista ledig dag på denna ö.
tisdag. jobba 8-16, packa lite smått.
onsdag. jobba 8-16, städa.
torsdag. jobba frukost, ringa SAS, linneas mor och gubbe kommer på besök tom söndag.
fredag. jobba frukost, fräscha upp musiken på mobilen
lördag. jobba frukost, printa ut flyg-hostelbiljett, PACKA
söndag. jobba frukost. kl 15.20 HEMFÄRD
måndag. HEMMA

Så kommer min vecka se ut :) å när jag ser på de ser det ut som att tiden veerkligen kommer säga, POFF :)

hörde imorse på radion att idioten hade planerat detta i 9 år... 9 år!! eftersom han planerat de under en sådan lång tid, hade han lika gärna kunnat utfört sina planer redan förra sommaren! Då broder var där. vad som än gjorde att han väntade ytterligare ett år är jag "lättad" över...

tänk om Norge ändå vore med i EU. då hade han säkert dömts för brott mot mänskligheten(eller något liknande) hos EU parlamentet i Haag.. då hade han säkert fått känna på både ett och annat.. men ne, eventuellt 14 år, är ingen ålder på en häst.. suck..

ser bilder på aftonbladet på några som omkom. när man ser en bild, på en människa, på ett liv blir det lättare att "ta på". Ungdomar som börjar med politik redan i ung ålder borde ha en eloge. Men nu kan de inte det längre, deras livsgnista släcktes utan förvarning.

surrade runt på youtube nyss, tänker inte lägga upp klippen här utan sådant får ses på egen risk. men man kan höra alla förtvivlande läten av gråt, skrik och sorg. ofattbart.

ne men nu lite positiv spirit här istället. en vecka kvar sen sttiiiiiicker jag :D YEY!

ka faen skjer da?

ju mer man tänker på det, desto mer sjukare blir det. hur är det möjligt? är tom på ord. nyheterna har gått varmt idag, både på jobb och hemma. just nu intervjuar de en norsk kille, varpå reportern ställer en fråga: Jag ser att du skakar, hur känner du dig?... Ibland, är journalister inte de smartaste i världen. hur tror du att han känner sig...
jag inväntar ett långt ordrikt blogginlägg från min bror, han kan det där med att skriva. messade lite med honom imorse och hans norska vänner hade iaf klarat sig.

"VF nådde i går kväll SSU-Värmlands ordförande Kenny Svensson som uppger att inga medlemmar i Värmlandsdistriktet finns på Utöya.
– Vi har valt att inte vara med på lägret i år.
Förra året hade man dock flera medlemmar som deltog i lägret.
– Det här är ett årligt återkommande arrangemang, säger Kenny Svensson.
Han var i går i kontakt med SSU:s förbundssekreterare Mattias Vespä som under gårdagskvällen ringde runt till distrikten som gränsar mot Norge för att höra ifall svenska SSU-medlemmar finns med på lägret.
Kenny Svensson reagerar starkt på det som hänt.
– Det känns helt sjukt, det går inte att beskriva det, säger han och fortsätter:
– Vi har ju ett samarbete med ungdomsförbundet i Östfold och helt säkert är medlemmar därifrån på plats"

-VF.se

det som mest förundrar mig är att det tog polisen 1,5 timme innan de kom på plats... inte okej...
när jag läser allt som har hänt, är det ungefär som att läsa ett manus till en film. jag och jesper diskuterade lite förut och det är kanske lite tur i oturen att det var ett norskt terrortåd, hade det varit utländskt hade vi... (jag har nog varit i norge för länge) DOM förberett sig för krig.. då hade det kanske inte varit så säkert att åka hem till årjäng längre med tanke på hur nära gränsen det är.
men hur är det möjligt, att en grupp människor som står för öppenhet, frihet, solidaritet, jämnställdhet, skall få genomlida massakern som skett? Att ungdomar som kämpar för en bättre värld drabbas på något sådant vis?
I krigsdrabbade länder/u länder är detta vardagsmat. att en 12 åring ser folk skjutas till döds är lika vanligt som vi borstar tänderna. när vi säger "Sådant här borde inte unga människor vara med om" kanske vi även borde tänka på att detta sker varje dag, världen över och tragiskt nog är det "vanligt" Men absolut, det är tragiskt och jag lider verkligen med de drabbade, klart det blir extra känsligt när det är i Oslo, blir lite mer verkligt för oss när det är såpass nära. I Oslo, Norge, Skandinavien, där iaf jag var såpass naiv och trodde att man var säker. men det spelar nog ingen roll var i världen man befinner sig, vilken storstad man än är i, risken finns alltid mer eller mindre.



– Vi ligger i gräset. Vi måste vara stilla. Vi gömmer oss.
Hon fortsatte:
– Han gick med polisuniform, med skottsäker väst och sköt. Det är full panik.
– Folk var i stora salen när skottlossningen började. Alla skrek rätt ut.

Lars Vidar Brendeland, styrelseledamot i Rogaland AUF, skickade sms till Aftenbladet strax efter 19:
”Barrikarderat oss inne. Man i polisuniform skjuter. Väntar på polis”, skrev han.

Verdens gang-journalisten Erik Sønstelie fick sms från sin dotter på Utøya: ”De skjuter folk här. Om det sker något med mig, måste ni veta att jag tycker om er. Jag älskar er!”, skrev hon.
Sedan ringer hon:
– Det smäller här. Jag är vid vattnet. Det finns inte någonstans att gömma sig. Jag kan inte snacka mer med dig.
Dottern överlevde. Hon ringde vid 19.40:
– Jag lever. Jag är i en båt. Jag simmade."

-aftonbladet.se

waka waka

hade inget speciellt att skriva om idag men när jag läste aftonbladet var det en artikel som löd "Kommer du ihåg till nyårslöfte?"

Ärligt talat, allt jag satt och sa till de jag firade nyår med verkar gå i uppfyllelse. Mina löften var att göra mina drömmar till verklighet. jag som trodde jag drömde allt för mkt. Jag hade en inställning att få jobb i norge, check. att få åka till usa, snart check. och ett litet gnutta hopp om att få träffa den rätta med stort H. DUBBELCHECK :)

även fast det har sugit getpung att vara här uppe, är jag preeettyy nöjd med livet jag lever :)

tänkte jag skulle vara duktig och börja samla in dokument som min a kassa behöver så jag inte går helt pengalös när jag kommer hem. men det verkar vara lättare sagt än gjort. samtal hit och dit, papper hej å hå. handlingstid på "8" veckor... Vem har sagt att det skall vara enkelt? Men men... har jag kämpat med papper tidigare så lär jag klara av detta med...

slutet är nära. det är så man nästan kan känna vid mållinjen, nudda den. snart byter jag ut fiskmåsar mot bilar, havets brus mot stadsmuller, norsk tv (som för övrigt är kass) mot svensk tv, trekket kaffe mot chai latte. byter ut min nalle mot något så mer givande, Linda.
chefen hade lagt upp kommande schemat precis som jag hade önskat så då kommer tiden gå fort.

vi ser samma sol, vi ser samma himmel, vi ser samma himlavalv om nätterna... men ändå så långt från varann. snart älskling, ser vi samma sol, samma stjärnor, från samma plats

---------------
blev sittande framför min blogg ett bra tag nu. läste igenom inläggen från de 2 sista månaderna på LG... och det är nästan så att alla känslor och intryck kommer tillbaka... nångång i framtiden skall jag nog be om journalerna. men än är det för tidigt känner jag...
nu borde jag resa mig ur soffan och göra mig lite mat :)

This one's for the torn down, The experts at the fall, Come on friends get up now, You're not alone at all

plötsligt händer det.

fick ett mess av min morbror idag om att de nu planerar höstens schema på mitt tidigare jobb. slängde mig nästan på telefonen för att prata med Annika. Det låter bara mer positivt varje gång jag ringer dit. Hon kunde nästan lova mig helgjobb men visste inte än hur mkt eller när. Men så fort jag sätter fötterna i sverige skulle jag ringa än en gång för då vet hon mer. tänk om det går vägen där, plus jobbet i kista. hade varit riktigt nice. ett orosmoment mindre.

chefen karlsson lämnade ön imorse för en jobbintervju i sthlm i veckan. håller tummarna för henne :) och jag är inte ett dugg avundsjuk på att hon är hemma i mina trakter.. ne nen neenene... fast det gör inget för om 13 dagar är jag där med!

yeeey... ska ringa ett callcenter när jag kommer hem för att boka in en intervju! inte för att sådant jobb ger mig något men det är något jag kan så då får jag väl fortsätta.. och jag hörde bara gott om det i början av Sofia. det känns som om det kommer att lösa sig men än skall man inte ropa hej!

hade tänkt varit duktig idag och städat... men min hals och kropp säger stopp. sov med 2 täcken och en filt inatt. trodde jag skulle dö av svett när jag vaknade men nooope...

om man skulle bära ner sängen till tvn, hade varit nice :)

Start embracing the life that is calling you

nu behöver min kropp vila, iaf enligt mitt huvud och hals. psyket är heller inte på topp... men det är tur att det är nyyy vecka imorgon, för det betyder nya tag och nya möjligheter. who knows, jag kanske hittar en svart socka under en säng jag skall bädda istället för vit?

nu på kvällen såg jag sista avsnittet ever av Oprah... buuhuu... är det något jag och min mor har gemensamt så är det Oprah. vilka ord som kan komma ur hennes mun. så klockrena. så på pricken. jag har klistrat in delar av det hon sa, ord och meningar alla bör ha med sig i bakhuvudet.
för er som inte orkar att läsa, kan jag sammanfatta det;

du är författaren av ditt eget liv, du är din egen plattform. du är själv ansvarig över ditt liv och din energi som du sprider runt dig. se till att leta rätt på vad du brinner för i livet. det kan ta tid, vägen kan vara krokig -men hitta ditt kall. du kanske måste gå långa omvägar -men tro mig du kommer fram. när du väl gjort det, orkar du njuta av vad livet har att erbjuda.
många gånger kanske du känner att du inte är värd livet, du är inte värd vatten -eller luft. du är inte värd något. men du är värd allt som finns omkring dig just för att du, föddes. bara det är ett mirakel. av alla miljarder spermier var det just DU som överlevde.
när något inte stämmer, lyssna noga. lyssna och känn efter vad din kropp, vad din magkänsla säger. om du inte gör det står du där, handfallen i din egen grav -som du själv grävt.
när du väl är trygg i dig själv, bli en trygg hamn för någon annan, deras säkra plats att falla. Anslut. omfamna. Befria. Älskar någon. Bara en person. Och sedan sprid det till två.

"Everybody has a calling, and your real job in life is to figure out what that is and get about the business of doing it. It lights you up and it lets you know that you are exactly where you're supposed to be, doing exactly what you're supposed to be doing. And that is what I want for all of you and hope that you will take from this show. To live from the heart of yourself. You have to make a living; I understand that. But you also have to know what sparks the light in you so that you, in your own way, can illuminate the world."

"Each one of you has your own platform. Do not let the trappings here fool you. Mine is a stage in a studio, yours is wherever you are with your own reach, however small or however large that reach is. Wherever you are, that is your platform, your stage, your circle of influence. That is your talk show, and that is where your power lies. In every way, in every day, you are showing people exactly who you are. You're letting your life speak for you. And when you do that, you will receive in direct proportion to how you give in whatever platform you have.

"My great wish for all of you who have allowed me to honor my calling through this show is that you carry whatever you're supposed to be doing, carry that forward and don't waste any more time. Start embracing the life that is calling you and use your life to serve the world."

"Nobody but you is responsible for your life. It doesn't matter what your mama did; it doesn't matter what your daddy didn't do. You are responsible for your life. ... You are responsible for the energy that you create for yourself, and you're responsible for the energy that you bring to others

"Dr. Taylor sent me a sign that I have hanging in my makeup room. It says, 'Please take responsibility for the energy you bring into this space. All life is energy and we are transmitting it at every moment. We are all little beaming little signals like radio frequencies, and the world is responding in kind.

"One of the most poignant moments I remember was in one of the first shows we did about alcoholism. We moved in with a family for a week. The mother felt her husband had a drinking problem, and it was destroying the family. What moved me the most was this moment in that show where the mother's being consoled by her 3-year-old daughter. That, to me, was the real picture of what alcoholism does to a family. And that was just the beginning. People started coming on this show saying things they couldn't say to their own family members. Little by little, we started to release the shame."

"I learned from the guests on this show, no need to feel superior to anybody. Because whether it's heroin addiction or gambling addiction or shopping addiction or food addiction, work addiction, the root is all the same. The show has taught me there is a common thread that runs through all of our pain and all of our suffering, and that is unworthiness. Not feeling worthy enough to own the life you were created for. Even people who believe they deserve to be happy and have nice things often don't feel worthy once they have them.

"There is a difference, you know, between thinking you deserve to be happy and knowing you are worthy of happiness"

I would tell you that every single person you will ever meet shares that common desire. They want to know: 'Do you see me? Do you hear me? Does what I say mean anything to you?'

"Understanding that one principle, that everybody wants to be heard. Validate them. 'I see you. I hear you. And what you say matters to me"

"I could feel the voice bigger than myself speaking to me, and all of us have that same voice. Be still and know it. You can acknowledge it or not. You can worship it or not. You can praise it, you can ignore it or you can know it. Know it. It's always there speaking to you and waiting for you to hear it in every move, in every decision. I wait and I listen. I'm still—I wait and listen for the guidance that's greater than my meager mind.


"Whispers are always messages, and if you don't hear the message, the message turns into a problem. And if you don't handle the problem, the problem turns into a crisis. And if you don't handle the crisis, disaster. Your life is speaking to you. What is it saying?"

"It wasn't until many years later on a show with child molesters, one of them shared how they calculate and artfully manipulate to seduce children, when I finally realized, like so many of you, it really wasn't my fault.

"You all have been a safe harbor for me for 25 years. It's strange, I know, but you have been. And what I hope is that you all will be that safe harbor for somebody else—their safe place to fall. Do for them what you all are telling me the show has done for you. Connect. Embrace. Liberate. Love somebody. Just one person. And then spread that to two.

"I won't say goodbye. I'll just say...until we meet again.

ja min mobilräkning landade på 2394 denna månaden, IGEN. ingen ide att försöka kämpa sig under 2000 strecket. inte sååå kul att betala den, pengarna försvinner på två sekunder... har ytterligare ca 1500 (räknat på en höft) att betala.... då har kim inte mkt till övers eftersom resterande ligger på sparkontot och SKA ligga där tom 21a september. får se hur det går... jag ser pengarna försvinna den första månaden, mat hit, bensin dit, aktivitet dit, cigg hit.. suck....

lite off the map får det bli nu för att koppla bort hjärnan från all ångest.

In your arms I finally breathe

------------------------------------------------------------------------------------
fick svar från ett större hotell idag att de behåller min cv för framtida jobb. men, kan jag inte Opera idag så kan jag det inte i framtiden heller.. om jag inte slänger ut 15 000 för en utbildning, njae inte lockande... men hade varit riktigt nice att få jobba där må jag säga. när de utländska artisterna kommer till sverige är det där dom bosätter sig :)

räknade ihop att jag gjort 100,5 timmar på två veckor. mitt mål är att göra lika många till nu de sista veckorna. kommer ev bli svårt med tanke på att det lugnar ner sig till veckan.

what else... händer kanske lite för ofta nu att jag tänker på när jag kommer hem. och hur glad och lycklig jag kommer vara när jag sätter fötterna på centralen, bland civilisationen. lycklig på alla plan som finns. lycklig över att jag överlevt denna sommaren på en öde ö (utan sushi, affärer, chailatte, bio, civilisation) långt bort från tryggheten, lycklig över att min kropp klarat sig helskinnat ut ur varje hinder som jag mött. och handen på hjärtat så har det varit alltför många gånger impulserna stått och knackat på min rygg. lycklig över att jag äntligen fått ihop mina pengar för att kunna uppleva USA.

men framförallt lyckligast över att jag äntligen, får starta mitt liv med mitt hjärta. få starta ett riktigt förhållande. lite nervöst och spännande :) 4 månader har gått men det är 1:a augusti som äventyret börjar!

------------------------------------------------------------------------------------

disconnect

vill koppla bort hjärnan för en dag. håller ihop mig själv med lim. jag vet redan att det kommer hålla ihop mig de 18 dagarna som är kvar. har liksom inget val.

up next, off the map.

"Det drar en skugga utmed murarna i kväll
Den är sval och förtegen
Du har sett den i ögonvrån förr
när du vandrat dom tomma stegen
Du har sett den passera
och göra natten så märklig
Du vet att verkligheten
är inte alltid så verklig

Har du vandrat dom tomma stegen
utmed orons kanaler


Jag tror på duvan som vet vart den ska
Jag tror på godhet och bättring
Jag är en barkbåt
Som driver mellan grenar och stenar
och en nattfjäril är min besättning
Inga vakter vid porten
Inga hänglås vid grinden
Bara rösten som kallar
i den evigt viskande vinden"

hemlängtan.

meeeen bara 19 dagar kvar.. :) knappt det, den här dagen är snart slut! bävar inför imorgon, är ledig... å det är antingen bära eller brista. bad om att få jobba söndag, så man får lite mer pengar plus att tiden går fortare.

Din varma nakna kropp mot min
är total lycka för mig
att få känna Dig nära,
att få höra Dina andetag och att både
få vakna och somna bredvid Dig är mitt privata himmelrike.

Så när Dina läppar möter mina vet jag:
jag behöver inte längre försöka att lära mig trolla
för all magi jag någonsin
kan behöva finns i Dina kyssar.

pratade med både Åsa och Sara förut. Frågade Åsa ang veckan jag kommer hem men hon är verkligen en livsnjutare och tar allt som det kommer så det är nog ingen idé att förvänta sig ett vettigt svar från henne förrän nån dag innan hemfärd :P
Saknar dom så himla mkt, och som Sara sa att även om man kanske inte sågs hela tiden när jag bodde hemma så var man ändå i närheten av varann vilket vi verkligen inte är nu...

.. meeen WAKA WAKA FTW och återgå till fotbollen :)

hur länge skall han få hemsöka mina drömmar?

tre jobb sökta idag.. inom callcenter. någon borde nappa. för tusan jobbat med det i 4 år så det är ju trots allt något jag kan. på torsdag, min lediga dag skall jag ringa runt till olika ställen jag sökt de senaste för att även göra min röst hörd och visa att jag fortfarande är intresserad.

ska nog luta mig bakåt i fotöljen nu och blunda lite tills hjärtat hör av sig. blev inte mkt sömn inatt.

hej svejs

börjar nog bli ganska trött på alla dessa jobbansökningar.. sitter nu och fyller i ett sökningschema för ett rekryteringsbolag.. får se hur det går. men tror fasen att jag få gå och knacka dörr när jag kommer hem. ett personligt möte är alltid viktigt :)

nuuuu var det bokat, flyget hem. nästan lika lycklig som jag var när jag betalade in flyget till USA, om inte lyckligare! Så om tre veckor kommer jag äntligen att slippa denna f************************ ön och äntligen ha hjärtat vid min sida. ni anar inte hur skönt det känns. och om de tre kommande veckorna går lika fort som den veckan som varit, så kommer det inte kännas lika långt. för jesus amalia vilken vecka ;)

det svider rejält att räkna ut hur mkt telefonräkningarna legat på totalt. även fast varje sekund är värd det så är det inte kul att ha 2300-2500 i mobilräkning varje månad. så ta den summan gånger 4... tack gode gud att jag skall hem snart!

skall göra en till tatuering i höst. det ser jag verkligen fram emot :) vad jag skall göra, förtäljer inte historien ännu! ;)

bara göra utan att tänka

man vill verkligen slita av sig håret när man ser över hur man kan ta sig härifrån 1a augusti. kan inte åka med norwegian då jag har lite mkt bagage. sena flyget på SAS var det inga lediga platser kvar. så då finns det ett alternativ kvar, 7.15 från Bodö. Det går senare under dagen men om jag skulle åka måndag morgon härifrån är jag framme i Bodö kl 13 och efter den tidpunkten finns det inga platser kvar... så vette tusan hur jag ska lösa detta. putt på det blir jag! Så nu har jag deppat 20 minuter för idag så nu får jag hitta på något annat! och det går bara en båt till bodö, kl 07.50. tänk om den hade gått sent söndag kväll. inga pix då inte!

what else... inte mkt. ( eller jo det är egentligen sjuuuukt mkt jag vill skriva :) förutom att ryggen tar knäcken på mig. om jag kommer tillbaka till mitt tidigare jobb så tänker jag då INTE klaga när jag måste flytta ner backarna från staplarna. peace of cake det må jag säga.

slutspurten

.. är kommen. 23 dagar kvar. snart nere under 20. yeeyy. man är så trött på det hela så jag orkar inte göra mer än vad jag måste. "Bara göra utan att tänka" som matteläraren på Komvux sa i vintras. Det är ungefär så nu jag känner, bara att bädda sängar, utan att tänka på hur fitta det suger!
Idag vaknade jag på en jäkligt rätt sida av sängen och det har flutit på hela dagen. Var rätt sliten efter 13 timmars igår, men hade servering för ett begravningsällskap, på sisådär 210 pers. Vi var ca 7 som serverade, jag linnea jesper nathalie glenn julie och ida. det var stressigt må jag säga, men har bara hört positivt om hur det gick så... Chefen vaknade nog också upp på rätt sida idag så det har varit heeelt ok att var på jobb. Hade den energin tills jag kom innanför dörren och ser att Linnea känner heeeelt tvärt emot vad jag känner, bättre att hålla sig undan då men som tur va så stack hon ganska direkt jag kom :) Tycker om dig också! ;)

igår kväll efter att jag hade gått hem tyckte resterande personal att det skulle vara kul att skrämmas lite med mig. jag har upptäckt att när jag kom hit har jag visst blivit rädd för stora döda fiskar. uuuuuu ryser i mig. å det vet dom så mkt väl om. imorse när jag klampa in i kylen, halvvaken möttes jag av ett hälleflundra-gap hängd i en snara på hyllan. den där snaran var endast till för att hålla gapet såpass öppet för att skrämma livet ur mig (annars ligger den helt i en svart låda) och de lyckades nästan. men bara att bita ihop och gilla läget, för gästerna var ju tvungen att få frukost... men den bjuder jag på, tur att jag är en människa man kan skoja med :P



Gav mig själv en klapp på axeln igår efter att jag talade om för chefen att jag tog illa vid mig häromdagen när han hoppade på mig framför gästerna, oprofessionellt och opedagogiskt. jag blev så förvånad över att jag ens sa till men.. aja, nångång skall även jag lyckas!

23 dagar kommer gå sviiiiiiiiiiiiiiiiiiiiinnnala-fort. speciellt om det fortsätter i den här farten

looking for myself, sober

"How do I feel so good with just me, without anyone to lean on? And it’s about the vices that we choose"

-P!nk-

och just därför gillar jag låten. om man hör den för första gången tror många att det handlar enbart om alkoholism. men läser man mellan raderna är det så mkt mer. för mig är det, hur kan jag känna mig trygg i en okänd värld, hur kan jag känna mig trygg utan det mörka, utan rakbladen. för några år sedan var det det enda jag kände till. det var min trygghet, det var något jag kunde hantera (hur sjukt det än låter) som alkoholister dämpar sin ångest med alkohol, hade jag rakblad. så just därför står det på min framsida Looking for myself sober för att sedan jag startade denna blogg har det varit en resa, en resa genom mörka stunder, mörka skogar och djupa dalar i hopp om att hitta mig själv, med båda fötterna på jorden.

och jag tror jag har kommit fram

dagen började med en känsla av total lycka och lugn. känner att de 25 dagarna som är kvar kommer att gå fort. bara de förgylls av jobb, sol och låånga telefonsamtal. tänker inte lägga så mkt energi på resterande. under de senaste dagarna känns det som jag har fyllt på mitt energiförråd just för att orka med slutspurten. fast vem vet, när jag står där imorgon strax efter 8 och bäddar ytterligare en säng så kanske jag säger något annat. men det tar vi då.

tog ur min piercing imorse. hör och häpna! trodde den skulle vara kvar tills jag stöp i graven... men nu är den borta och varit det i 3-4 timmar. börjar värka lite nu, undra varför. men det är en omställning må jag säga, är van vid den sedan 6 år tillbaka och nu är det tomt. naket.

hoppas dagen kommer fortsätta som den började.

did i mentioned Im in love?

I Wanna Go All The Way

har så mkt jag skulle behöva skriva ner men, har inte tid med det. har så mkt tankar, funderingar och känslor att det skulle ta en hel dag att få ner.

imorgon är man ledig återigen, 8 dagar sen men skönt att det har varit korta dagar de senaste när mor och far varit här. om det blir dåligt väder vilket jag nästan hoppas på skall jag ligga raklång i soffan/sängen och se på fiiillm... men om det är fint får jag väl parkera mig där ute.

ser ut som att jag inte kommer hem förrän 1a augusti ändå. 24 timmar extra kan jag nog hålla ut, när man ändå väntat 124 dagar på att den dagen skall ske. jag kommer sikta in mig på hemfärd då iaf, men kommer prata med chefen när saker och ting lugnat ner sig här att både jag och jesper vill ju vara lediga, går det att ordna? gör det inte det vilket jag tror det inte gör jobbar jag, även fast jag eg ska vara ledig är det så många faktorer som faller på mig.. bara att sätta sig in i deras situation och hade jag varit dom, hade jag önskat att någon kunde göra det samma för mig. det svider, men det blir pengar :)

på fredag är det begravning på ön. chefens farbror. och jag ska vara med i serveringen. suck. hade inte vart något större problem om du din lilla rosa prinsessa inte hade satt spikar i mig efter förra serveringen ;) så nu blir man lite extra nervös över att göra massa misstag etc.. jag trodde också jag skulle ha frukosten på morgonen men slipper den så det blir bara 9 timmars dag... och om man tänker svensk arbetstid är ju det bara en timme extra, gör verkligen inget.

pratade med mitt förra jobb häromdagen, det ser ljusare ut än vad det gjorde tidigare, men man skall inte ropa hej än... jag ger snart upp med att söka hotelljobb. ingen vill ha mig eftersom jag inte har opera/picasso som merit :P

imorgon åker halva mitt bohag neröver. det närmare sig. och jag längtar. längtar mer för var dag som går. för det blir bara.... mer :)

Let me hear your body talk

när man trott att man nått gränsen i saknad, precis då, saknar man ännu mer.

har varit en lugn dag på jobbet, endast städad 2 rum :) blev ståandes i disken efter lunchen så hann inte med dagställ. men det gjorde ju klippan jesper, svish sa det så var det klart! När arbetsdagen var slut fick jag återigen fatta damsugaren i händerna, för måste ju va så man kan se golvet när päronen kommer... om sisådär en timme.. kanske borde fräscha till sig lite då..

c ya

28 dagar kvar. nästan så man borde se 28 dagar ikväll ;) när man är i tiden, står den stilla men tänker man tillbaka på dagarna som gått sedan jag kom tillbaka från civilisationen i slutet av maj så har de gått fort. mor och far kommer imorgon så då kanske tiden kommer gå lite snabbare... börjar inse nu att hon kommer inte stå på kajen 18.35 tillsammans med dom... suck. men snart så, får jag börja mitt framtida liv med henne :)

ikväll blir det tacos.. mums... men med lite kärlek över det hade det smakat ännu bättre... saknar henne så..