Lexie: Grief may be a thing we all have in common, but it looks different on everyone.
Mark: It isn't just death we have to grieve. It's life. It's loss. It's change.
Alex: And when we wonder why it has to suck so much sometimes, has to hurt so bad. The thing we gotta try to remember is that it can turn on a dime.
Izzie: That's how you stay alive. When it hurts so much you can't breathe, that's how you survive.
Derek: By remembering that one day, somehow, impossibly, you won't feel this way. It won't hurt this much.
Bailey: Grief comes in its own time for everyone, in its own way.
Owen: So the best we can do, the best anyone can do, is try for honesty.
Meredith: The really crappy thing, the very worst part of grief is that you can't control it.
Arizona: The best we can do is try to let ourselves feel it when it comes.
Callie: And let it go when we can.
Meredith: The very worst part is that the minute you think you're past it, it starts all over again.
Cristina: And always, every time, it takes your breath away.
Meredith: There are five stages of grief. They look different on all of us, but there are always five.
Alex: Denial.
Derek: Anger.
Bailey: Bargaining.
Lexie: Depression.
Richard: Acceptance.

undra vilka som följer den här bloggen. någon måste ju läsa den eftersom besökarna ökar, sakta men ändå.

jag litar på dig
och jag kan ha fel
jag förstår inte allting själv
jag måste lösa upp det här
jag har klätt mig i för mycket hud

lyssnar på lasses nya album.. Jag älskar :) Järnvägspår, Ett sällsynt exemplar, Du som reser mig, Du min vän i livet, Jag fattar alltihop, Berätta hur du gör är mina favoriter. Så nu gäller det att plugga texter :) as usual :)

vi är två hjärtan
i samma kropp
du bär min luft
i ditt bröst

Idag gick jag upp med höger fot. funkar riktigt bra faktiskt. fast tappa humöret ett x antal ggr på ett par kunder idag. jisses. idag var det första gången på LÄNGE jag satt på telefon i HELA 8 timmar! är heeelt utmattad nu.

Söffi har äntligen sagt upp sig. Inte så att jag vill bli av med henne utan mest att man själv vet huuuur gött det skulle va :) Önskar henne all lycka i livet. och är man vattentäta vänner, så kommer hon alltid finnas kvar. Det vet jag :)

berätta hur du gör
berätta hur du gör
det är en känsla som du lämnar
när du vänder bort din blick
berätta hur du gör

berätta vad det är
det där linjen i din hand
berätta vad det är så jag förstår
hur jag ska nå dig
berätta vad det är

det finns dom som åkt till månen
miljarder år av sten
och jag har hört hur det berättas
om en säkerhet trots alls
en känsla som är ren

berätta hur du gör
berätta hur du gör
och jag ska utstå allt
den ensamhet som följer när du går
om du berättar hur du gör

det är så där svart...

... så det går inte att se morgondagen..

tänk om man bara kunde ha vanliga PMS besvär. som alla de normala har.

hittade ett gammal inlägg jag skrev i maj.. måste lägga till det här med. för det är så klockrent..

Har ni någon gång känt att något gnager er men ni vet inte vad? Har ni någon gång tänkt att det är ju ingen ide att oroa sig eftersom man inget vet, men ändå gått och oroa er? Har ni någon gång velat sagt något, men ni vet inte på vilket sätt? Har ni någon gång känt att ni är ivägen, fast egentligen vet att man är inte det? Har ni någongång känt er illa till mods på grund av en person, men kan inte säga det för att ni vet inte varför? Har ni någon gång känt att livet är så oförutsägbart och långt, att ni får panik? Panik över att plötsligt så har livet passerat och man har inte gjort ett dugg. Har ni någon gång varit så kär i en person, att ni vill ta denna och ruska om totalt för att få den. Men ni vet att ni kommer aldrig vinna denna persons hjärta ändå. Har ni någon gång känt att ni vill gråta, men hur ni än försöker så lyckas ni inte. Utan drunknar inombords. Har ni känt någon gång att känslan och tanken inte håller ihop och blir arga på er själv över konflikten som uppstår i er? Har ni någon gång ångrat över ett beslut och fått ångest över det för att ni vet att gjort är gjort, det går inte att ändra på. Har ni någon gång känt att ni skulle vilja skala av er alla lager och bli formad på nytt? Har ni någon gång känt att ni vill så gärna hjälpa, men vet inte hur, vet inte vart man ska börja?
Har ni någon gång blivit kränkt och sedan grubblat över vad ni gjorde för fel, eller vad är det för fel på mig? Har ni någon gång känt er så värdelösa att ni förtjänar smärtan?

Du sitter fortfarande uppe i mitt bås och jag ser dig varje dag. du finns där. men idag fick jag se ett nytt kort på dig på facebook... din uppgivna min som säger "jag hatar kort men jag ställer upp ändå" :) med dina kolsvarta ögon.

varför var du tvungen att dö för? och varför är jag tvungen att leva? Du som älskade livet och jag som hatar livet? kan vi inte byta plats?

jag vill ha dig tillbaka. jag saknar dig Linus. varför vet jag inte, men det är nog mest att jag vet att vi aldrig kan bli nära vänner nu, utan bara bekanta. jag ville nog inte att det skulle sluta där. du var ju so go...nu är det försent...

kan vi inte byta plats? jag vill ge dig Linus till världen...


*tårar*


det känns som att ju ljusare på utsidan jag blir, desto mörkare på insidan blir jag.

Tänk, om en vecka, får jag veta vad min höst kommer att innehålla.
Tänk om de vägrar betala. Då står jag där, hjälplös. igen.


ibland önskar jag att jag inte hade så många i min närhet som brydde sig om mig. jag vet det låter så sinnesjukt så det finns inte. min hjärna är skadad. jag är tacksam. men ibland när min hjärna får spel, då när jag vill lämna allt, är ni i vägen.


men det är ju bra...

She walks to school with a lunch she packed
Nobody knows what she's holding back;
Wearing the same dress she wore yesterday,
She hides the bruises with the linen and lace;
oh

The teacher wonders but she doesn't ask,
It's hard to see the pain behind the mask;
Bearing the burdon of a secret storm,
Sometimes she wishes she was never born;

Through the wind and the rain,
She stands hard as a stone in a world that she can't rise above;
But her dreams give her wings and she flies to a place where she's loved.

Concrete Angel

Somebody cries in the middle of the night,
The neighbors hear but they turn out the lights;
A fragile soul caught in the hands of fate,
When morning comes it will be too late.

Concrete Angel

A statue stands in a shaded place,
An angel girl with an upturned face;
Her name is written on a polished rock,
A broken heart that the world forgot.

Does anybody know how I feel?
Sometimes I'm numb, sometimes I'm overcome
Does anybody care what's going on?
Do I have to wear my scars like a badge on my arm
For you to see me, I need release

Do I have to scream for you to hear me?
Do I have to bleed for you to see me?
‘Cause I grieve, you're not listening to me
Do I need to scream?

Has anybody seen what's been done?
Where was my defense? No one heard my protest
The eyes of God were watching me
It's time to make my peace, let it go and be released
So I can breathe again
I'm on my knees

've been marked, set apart
But I'm cut so deep and afraid of the dark
One drop of blood from the hole in Your hand
Is enough to heal me and make me stand

‘Cause I'm clean, He is listening to me

I don't have to scream for her to hear me
Don't have to bleed for her to see me
‘Cause I'm clean, she is listening to me
I don't have to scream
I don't have to bleed
‘Cause I'm clean, she is listening
And I don't have to scream

jag låg här i min ensamhet och lyssnade på lite spotify-låtar. Spotify är nog för övrigt världens bästa uppfinning.

Men... tanken slog mig. en tanka jag faktiskt aldrig har haft.

Jag kommer att dö ensam. jag kommer aldrig att hitta nån. Hjälp!


va fan... jag tittat snett på människor som tänker så. det kryllar ju för tusan av folk...

men på den här sidan av sverige finns det inte många för mig.. va fan!


gud vilket panik jag fick!

det var längesen jag skrev. kanske finns en anleding.
saker och ting händer nu. för sista gången hoppas jag.
för annars ger jag upp. vad är det för mening att må så här hela livet ut? vad tjänar jag på de? vad tjänar andra på det?