jag inväntar ett långt ordrikt blogginlägg från min bror, han kan det där med att skriva. messade lite med honom imorse och hans norska vänner hade iaf klarat sig.
"VF nådde i går kväll SSU-Värmlands ordförande Kenny Svensson som uppger att inga medlemmar i Värmlandsdistriktet finns på Utöya.
– Vi har valt att inte vara med på lägret i år.
Förra året hade man dock flera medlemmar som deltog i lägret.
– Det här är ett årligt återkommande arrangemang, säger Kenny Svensson.
Han var i går i kontakt med SSU:s förbundssekreterare Mattias Vespä som under gårdagskvällen ringde runt till distrikten som gränsar mot Norge för att höra ifall svenska SSU-medlemmar finns med på lägret.
Kenny Svensson reagerar starkt på det som hänt.
– Det känns helt sjukt, det går inte att beskriva det, säger han och fortsätter:
– Vi har ju ett samarbete med ungdomsförbundet i Östfold och helt säkert är medlemmar därifrån på plats"
-VF.se
det som mest förundrar mig är att det tog polisen 1,5 timme innan de kom på plats... inte okej...
när jag läser allt som har hänt, är det ungefär som att läsa ett manus till en film. jag och jesper diskuterade lite förut och det är kanske lite tur i oturen att det var ett norskt terrortåd, hade det varit utländskt hade vi... (jag har nog varit i norge för länge) DOM förberett sig för krig.. då hade det kanske inte varit så säkert att åka hem till årjäng längre med tanke på hur nära gränsen det är.
men hur är det möjligt, att en grupp människor som står för öppenhet, frihet, solidaritet, jämnställdhet, skall få genomlida massakern som skett? Att ungdomar som kämpar för en bättre värld drabbas på något sådant vis?
I krigsdrabbade länder/u länder är detta vardagsmat. att en 12 åring ser folk skjutas till döds är lika vanligt som vi borstar tänderna. när vi säger "Sådant här borde inte unga människor vara med om" kanske vi även borde tänka på att detta sker varje dag, världen över och tragiskt nog är det "vanligt" Men absolut, det är tragiskt och jag lider verkligen med de drabbade, klart det blir extra känsligt när det är i Oslo, blir lite mer verkligt för oss när det är såpass nära. I Oslo, Norge, Skandinavien, där iaf jag var såpass naiv och trodde att man var säker. men det spelar nog ingen roll var i världen man befinner sig, vilken storstad man än är i, risken finns alltid mer eller mindre.
– Vi ligger i gräset. Vi måste vara stilla. Vi gömmer oss.
Hon fortsatte:
– Han gick med polisuniform, med skottsäker väst och sköt. Det är full panik.
– Folk var i stora salen när skottlossningen började. Alla skrek rätt ut.
Lars Vidar Brendeland, styrelseledamot i Rogaland AUF, skickade sms till Aftenbladet strax efter 19:
”Barrikarderat oss inne. Man i polisuniform skjuter. Väntar på polis”, skrev han.
Verdens gang-journalisten Erik Sønstelie fick sms från sin dotter på Utøya: ”De skjuter folk här. Om det sker något med mig, måste ni veta att jag tycker om er. Jag älskar er!”, skrev hon.
Sedan ringer hon:
– Det smäller här. Jag är vid vattnet. Det finns inte någonstans att gömma sig. Jag kan inte snacka mer med dig.
Dottern överlevde. Hon ringde vid 19.40:
– Jag lever. Jag är i en båt. Jag simmade."
-aftonbladet.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar