hur ger man upp utan att såra någon? hur gör man när man vill tappa hoppet och ge sig iväg för alltid utan att såra någon?
en efter en mår dåligt, en efter en ramlar som domino brickor. men när får jag ramla? när får jag gå sönder och släppa fasaden?
rakbladen suger i mina tarmar och jag kan nästan känna hur det känns mot min hud. am i nuts?
om människor i min omgivning ändå kunde se min smärta. men alla har fullt upp med sitt så jag är inte prio ett och kommer inte vara det på länge, ett par år om jag har otur. jag är den som ställt till det och den enda personen som inte kan rätta till det.
det spelar ingen roll hur mkt jag talar om hur dåligt jag mår pga detta, för ingen ser. men ser dom om jag tar till rakbladen?
besökte läkare idag och helt plötsligt kom det en mask över mig, jag var kort i mina svar, sa minsta möjliga, idiotförklarade honom etc. en riktig bitch var jag (jag är så trött på läkare men ändå var det mitt val att sitta där) han skickade en remiss till något kognitiv team. jag gick till läkaren för att jag behöver psykologhjälp och jag vill ha någon som inte känner mig eller mina relationer eller något. men när han sa det sistnämnda kände jag bara: Å vad ska dom kunna hjälpa mig med som inte Sanna kan? eller Sara? ambivalent.
efter besöket satte jag mig längst ner i trapphuset på jobbet och grät. jag vill ge upp, men jag kan inte.
jag vill ge upp men jag kan inte. för det här är inte mitt liv och det liv jag vill leva. jag vill ge upp. men jag kan inte.
