måndag 30 november 2009

Lies Beyond

... är den första låten jag lyssnar på morgonen och den sista låten jag hör innan jag somnar. oerhört vacker. ska jag gifta mig någon gång i den ljusa framtiden där all ångest är som ett minne blott, så ska detta va min bröllopssång. gudars.

när jag kom hem (hem...?...) i onsdags sa jag till mig själv att inte åka en meter till. jag var så trött på att åka fram och tillbaka på olika saker. men så råkade jag vinna Idol biljetter till GBG... som inte går att ge bort.. så då va det bara att gå in på SJ och boka tågbiljett... men som tur är ska jag bara vara borta en natt. och att det är under helgen är också bra. känner att jag har missat så mkt och inte hunnit kommit in i någon direkt rutin.. alla dessa jävla rutiner... man blir knäpp på det.

...på torsdag kommer mamma och pappa.. skrämmande... vad är det jag är rädd för egentligen? för att såra mamma? rädd för att vara på dåligt humör? rädd för att de ska börja visa känslor och göra mig obekväm?... Snurrit värre....

... jag har sprutat snö på mitt fönster och gjort bollar som ska föreställa snöbollar. riktigt mysigt. sedan har jag en julkula istället för julstjärna. oerhört vackert och originellt. det har jag Susann att tacka för som kom med lite advents-pynt :)

... imorgon ska jag och Bella upp 7.15 för att se julkalendern =) Dock har detta program tappat all sin charm och är absolut inte lika bra som när man själv var ung :P Men, Eva Rydberg är ju med och hon är ju bara för underbar =)

...igår var jag, Kim och Rebecka på Luftslottet som Sprängdes. Det var lite udda med tanke på att jag varit med Susann på varje millenium-film, så det kändes lite tomt. Men filmen var grym! bästa i år! Tänk att Noomi Rapace kan framföra rollen som Lisbet Salander så klockrent! Och hon etsar sig verkligen fast i en. Må kanske vara en stor förebild för många även fast hon bara är en fiktiv människa i en bok.

...stanna upp...
vad ser du?
vad hör du?
vad känner du?
låt tankarna få flöda.
de är endast tankar.
de kan inte skada dig.
tankar är ingen sanning.
är det svårt? är det tufft?
Fine.
Låt det så vara.
Allt handlar om.
Att stå ut.
När det är svårt.

lördag 28 november 2009

can’t compare our connection with anything that I’ve

experienced or felt

if we give each other time and space we can land in what

we call harmony

you’re in the air

you’re in the air I breathe

you’re inside me

you’re beside me in all I do and all I am

you’re in the air I breathe

enlighten me with visions made of love

on an ordinary day I’ll die in your arms

I’ve got nothing left to prove to you

our conditions get the highest rate

highest rate

it lies beyond

it lies beyond my view

you’re inside me

you’re beside me in all I do and all I am

you’re in the air I breathe

enlighten me with visions made of love

on an ordinary day I’ll die in your arms

one mistake can hardly break us down

for eternity you’re in the air I breathe

in the air I breathe

torsdag 19 november 2009

Sometimes the past is something you just can't let go of. And sometimes the past is something we'll do anything to forget. And sometimes we learn something new about the past that changes everything we know about the present.

måndag 16 november 2009

Stop. Rewind. Erase. Play

det går inte att lära en gammal hund att sitta.


ordspråket har fått en helt annan betydelse för mig. har man gjort på ett sätt de senaste 10 åren, hur lätt är det att ändra på det? Försöka knäppa med fingrarna går ju, men fungerar det?

vem säger att man är sjuk? Vad tyder på att man är sjuk? Jag? Läkare? Personal? Vänner? Media? jag vet inte. men man kan ju alltid ignorera sitt inre och köra sitt race ändå? och låtsas som inget? men hur blir det då, senare?


I'm not dead just floating
I'm not scared just changing



Jag trivs, men jag vill inte vara här resten av mitt liv. Det är ingen dans på rosor att vara här. jag kan förstå att många tror det, med tanke på hur jag berättar om saker och ting här. klart jag talar om allt det bästa. för allt det negativa kan jag ta med personal. så slipper mina närmsta oroa sig.
det är ingen lätt match att jobba med sig själv, 5 dagar i veckan, 12 timmar i streck. Det är faktiskt tuffare än vad jag trodde. Man upptäcker tillslut att man har mer problem än vad man trodde -då, blir det tufft. Ju mer jag gräver i mig själv, desto djupare gräver jag min egen grav känns det som. Men det kanske är det som är meningen? Saker och ting måste komma upp till ytan för att man ska kunna laga mig på djupet?

Jag är en ganska stressad och rastlös människa. Och tidigare ville jag att det skulle ordnas NU. Men har nyss börjat accepterat att det tar TID...

What doesnt kill you, make you stronger.

varför är saker och ting jobbigare för en annan, medan en annan person kan tycka att det är busenkelt. så var går då den där gränsen "make you stronger" starkare än vem...?

Jag pratade med en personal inatt. Jessica. Helt underbar härlig och go. Jag har tänkt de senare åren, försvinner jag så lär de andra att leva med det. Jag fick det förklarat och slängt i ansiktet direkt jag uttalade mig om det. Man lär sig inte, varje dag är en plåga sa Jessica. Hur, hur orkar hon? Två barn t.o.m? Det gav mig en funderare iallafall...

när man är på en flygplats eller tågstation, så finns det massa skyltar och pilar om var man ska gå, för att kunna hitta rätt. men var är mina pilar och skyltar? De som ska visa vägen i mitt liv, så att jag kan hitta rätt. För just nu är jag ganska vilsen.


söndag 1 november 2009

inte mkt här jag skriver inte... blir mest att jag skriver med vanlig penna på papper så här års....

onsdag är det lars winnerbäck med storasyster, veckan efter blir det Pink med storebror. Veckan efter det kommer hamstern på besök. det ska bli så underbart mysigt och kul. längtar.

imorgon kommer sara tillbaka efter hennes ledighet förra veckan. konstigt att man kan sakna en sådan mkt som man inte träffat så många gånger..

hej så länge.