tisdag
försov mig på morgonen så jag missade nästan Fyrishov. Men 5 minuter innan väckte Malin mig så det blev en aningen bråttom.
När jag var påväg hem tänkte jag ta tjuren vid hornen och prata med Åsa. men vågade inte... så jag kände mig en aningen misslyckad, än en gång... men efter lunch och efter en tid -tycka-synd-om-mig-själv så tog jag äntligen modet till mig. och det löste sig ganska bra faktiskt :) kände mig nöjd :) Klapp på axeln Kim.
Efter middagen satte jag mig med det hemliga projektet. ser snart fyrkantigt på allt.
På kvällen satte vi på The Haunting in Connecticut och Dead Silence. Å jisses vad vi skrek! den förstnämnda toppar nog skriknivån :)
idag onsdag: Har ingen större minne av vad jag gjorde innan lunch. något måste jag väl ha gjort... med efter lunch var det iallafall husmöte.. allt gick bra förutom att det finns en människa som verkligen går mig på nerverna. men det var bara att blunda och räkna till 10 tusen gånger om....
Efter det gick jag och Sara igenom DBTn. och jag måste säga att det känns faktiskt som det händer något med mig :) på ett positivt sätt :)

"Han greppar tag om mig. trycker ner mig. jag skriker men det kommer inget ljud. jag knuffar men jag famlar i mörkret. allt förgäves"


och där vaknade jag.

* terapi
* varit ute
* lunch
* promenad
* musik
* varit ute
* midda
* projekt hemligt
* DBT

positivt... vad har jag gjort idag som är positivt? jag hade sett fram emot sporthallen idag. kände att de kunde vara något att skriva ner på pappret, men det blev inget... så istället så, städade jag mitt rum. det borde funka.
det känns som jag har en tagg som skaver någonstans. kan inte sätta fingret på vad det är. men något är det.. bad om behovsmedicin för 30 minuter sedan, så inom kort kommer väl E och viskar : Verkar tabletten?
Då säger jag nog ja för jag orkar inte prata med någon just nu...

kan det vara för att det är många som flyttar in nu? eller att K och R ska flytta inom kort? eller att mitt ex drar iväg på utflykter som vi aldrig gjorde? eller att jag måste flytta ur mina prylar ur hennes förråd innan sommaren för att den nya ska flytta in? är det för .... ne jag vet inte....

nu har jag inte skrivit på ett tag.. och det är svårt att komma ihåg vad jag har gjort under dessa dagar....

torsdagen är blank... vet att vi tittade på film och jag var orolig över Ronja som var borta... fredagen lika så, fortfarande ingen katt... så lusten att dra iväg till praktiken var mindre än minst. men det var bara att sätta sig på tåget och se glad ut ändå... när jag hade slutat var jag helt bestämd över att jag skulle ta svängen om Hemköp och inhandla lite stuff... men som en ängel från ovan mötte jag på Sara. så viljan att stå emot höjdes ett par hack. vi tog följe till polishuset där jag skulle hämta mitt pass.. (ser en aningen deprimerad ut på passfotot, så det syns att jag bor på ett behandlingshem haha)
När jag kom hem var det fortfarande ingen Ronja hemma och jag blev bara mer och mer låg. Slängde iväg ett sms till J och sa att idag är det ingen bra dag för Ronja är borta och impulserna skyhöga. efter 2 vänder i skogen och en vända med J så dök Ronja upp. Och gud vad glad jag blev. endorfinkick! leendet gick från ena örat till de andra.
Lördagen... hmm... jo då åkte vi till Arken Zoo, jag handlade lite grejjer till katten och Bella köpte en stor kaninbur till sin Harry :D Skitfin verkligen! efter det tog vi en snabbsväng inom Gränby så jag fick köpa mig de skorna jag hade suktat efter läääänge... sen blev det även en jeanskjol, en tshirt och avmaskningsgrejs till Ronja...
När vi kom hem degade vi i solen och jag tittade på när Bella snickrade ihop buren.
På kvällen fick jag ett infall att hänga på Kim och hennes vän ut. för det skulle ändå inte hända något här hemma... och det var ganska kul faktiskt. och när man har druckit en del så blir man ganska djup och sentimental men det gick galant ändå. det blev en aningen mkt skratt iallafall :D
Söndagen... BAKIS med stort B... Satte på Pink-dvdn och drömde mig bort :) en sådan fantastisk kvinna! På kvällen satte vi på filmen Tretton. Jag har sett den ett x antal gånger och den är lika bra varje gång. Första gången jag såg den var kl 4 på morgonen efter att vi hade fått vetat att Martin (fritidsledare på Utsikten) skulle sluta. det var också då en liten bit av min värld rasade samman. han betydde otroligt mkt för mig och var ett enormt bra stöd. och så bara slutar han. övergiven. och att se den filmen gjorde inte mig bättre utan sämre... sov inte en blund den natten. minns det som det vore igår.
Sen vid 21 satte vi på The White Noise- The light. Uff... ruggig film så mkt så hjärtat slog trippelslag ibland....

Detta är vad jag kommer ihåg av alla dessa dagar jag inte skrivit något på :S

Vissa dagar känns det som att terapin inte ger mig något. vissa dagar tvärtom. den här gången gav det mig väldigt mkt och det är jag nöjd över. såndär lycka då jag vill hjula, fast jag kan inte hjula... första gången jag kände så var med Britt. då kunde jag komma ut därifrån och känna att nu händer det något med mig, NU JÄVLAR :D

now i have to fight my own demons..

idag har det varit en vacker dag. och jag har mest bara njutit i all trädgårdsarbete. jag råkade nästan sova bort allt pga att jag sov till strax innan 11. kan lätt bli så om jag tar behovsmedicinen på kvällen.. då sover jag nästan i 12 timmar vilket jag gjorde idag.

jag har för första gången åkt åk-gräsklippare. och det var en konstig upplevelse :P lite läskigt dock. tyvärr orkade jag inte med heeela gräsmattan på flera hektar, men halva blev gjord. sen blev det grillat och det var enormt gott :) Plus att det blev grillad banan med choklad också :) efter lunch och fikat slutförde jag och Bella trallen utanför genom att olja in den. efter det blev det samtal med Sara och Sanna.

nu på kvällen har vi sett på film och Anna Anka :) efter detta program så måste jag nog säga att jag tycker Anna är en reko person. Sedan, vad hon tidigare har sagt och vad hon har för åsikter, det har jag lagt bakom mig och det har inget med mig att göra utan hon får stå för det hon tycker. vilket hon gör, och just därför diggar jag henne. för hon vågar verkligen vara sig själv och skiter fullkomligt i hur andra folk tar henne. och hon är benhård och tuff och låter inget komma i vägen för henne. därför diggar jag henne.

de första månaderna här var en semester, även fast det var tufft så var det inte lika tufft som efter jul.... och nu tror jag det kommer att bli en sådan period igen. mkt känslor. ibland önskar jag att jag kunde agera mina känslor utåt (inte bara på mig själv) jag vänder allt och inget inåt. det är väl kanske inte helt okej?
jag är rädd för vad som komma skall. jag är rädd för medicinerna. jag skulle vilja sluta med medicinerna när jag är färdig här. jag vill inte ta med de hem. för det är så lätt, att man slinker dit. slinker dit så det slutar med ambulans.
jag är rädd för mina känslor. rädd att ta upp att jag lyckats tryckt undan. men tar jag det inte nu, så kommer det att ligga. precis under ytan. så nästan som det ligger och pyr. jag vågar inte ens tänka på vad det har gjort för sår på mig. men jag vet att det är något. något jag har blundat för i 9 resp 7 år... försvarsmekanism.

krav

mitt humör sjönk nyss till botten. pga mig själv. imorgon ska jag träffa Sanna och Sara och diskutera mina sista 4 månader här på Lenagården. vi ska prata om vad är det egentligen som vi behöver lägga krut på dessa 4 månader så jag får ut av tiden så mkt som möjligt. även diskutera medicinerna, att jag eventuellt skall börja hantera det själv. och antagligen, diskutera varför det blev som det blev i fredags.
och jag får lite panik. för, jag vet inte... jag har ingen aning. hopplös känner jag mig. gråtfärdig. press. för jag vet inte vad man skall lägga krut på. allt egentligen. och det känns nästan som jag börja falla tillbaka i de gamla vanorna : Andra behöver mer hjälp än vad jag behöver. jag vill inte vara i vägen.

och jag är rädd att ta upp gammal skit som jag så lätt har pressat undan. försvarsmekanism. men det är kanske det jag måste göra? och vad kommer att ske då?

nu är alla i personalen upptagna. vad gör man då?

21.00
idag har jag försökt fokuserat på mina armband. när det blir kaos i min själ brukar det oftast hjälpa med att göra armband. men det var näst intill på bristningsgräns så stod Sara vid dörren. efter det samtalet var det ungefär som att vända på en hand så var jag på benen igen... men när mörkret faller in blir det en aningen tuffare. igen.

händelser idag:
* Fyrishov
* lunch
* armband
* irländsk julafton
* hemuppgifter
* midda
* armband
* kvällsfika med tv

Glömde skriva vad vi gjorde igår så här kommer det...

Vaknade lagom till lunch och sen drog vi till Fyrispark. Hittade en bok, en dvd, studsbollar och 2 tändare till Kent. Sedan köpte Hanna ett cigg-etui till mig. När vi kom hem låg jag ute i 2 timmar till middan... Inte många barn gjorda under de två timmarna. Efter det spelade vi kubb och det var djävulskt roligt :) När vi tröttna på de kom jag på en utmärkt idé. IRLÄNDSK JULAFTON!!!! det var längesedan jag garva så mkt som jag gjorde då :)
På kvällen hjälpte jag Bella att baka kakor till hennes "Hästfamilj"

När det började bli mörkt satte vi än en gång på en film. Emma var också med :) Och jag lyckades skrämma både Rebecka och Hanna... he he he he

det är mkt jag har inom mig. tror jag bär allt i onödan. men vet inte vilket ände jag skall börja. Att se H och lägga ihop 1+1 river upp gamla sår. men samtidigt tänka, jag kanske inte behöver vara här? Jag är inte lika sjuk....eller jag förtjänar inte att få hjälp... Men vadå, vad har jag gjort som gör att jag inte förtjänar hjälp... så den tanken kan jag nog slå hål på ganska direkt.
jag tänker tillbaka på högstadiet. då vi varje dag funderade på om E fortfarande var i livet. Efter ett tag fick man ringa till henne och det gjorde jag varje eftermiddag efter skolan. men jag visste ändå inte om det skulle vara sista gången jag fick prata med henne.. Jag minns den dagen som om det vore igår. Då rektorn kommer in till oss och säger att E hade svimmat hemma och nu sitter i respirator för att hjärtat slår inte av sig själv. Vi visste att hon var sjuk. men att hon var så sjuk förstod vi inte. när vi väl fick besöka henne på BUP i Karlstad var det som att se ett spöke. Enbart skinn och ben. med en slang genom näsan. allt var så extremt overkligt. jag vågade knappt krama om henne. trodde hon skulle gå sönder.
Efter ett år där förflyttades hon till anorektiska enheten i Huddinge. vilket blev hennes räddning och vi alla kunde andas ut.

och jag tycker det är jobbigt att nästintill vara med om händelsen igen.. the story is repeating it selfs....

21.00
Dagen idag har varit.... seg.. seg seg seg... som i en dvala. vill att Sara ska sluta vara ledig just nu...
sedan blir jag riktigt förbannad på L som tycker det är såååå synd om min katt som måste vara ute och är på väg att ta in henne för 3e dagen i rad.. för i hvete. FÖNSTRET ÄR JU UPPE Å HON GÅR VÄL IN OM HON VILL?! och det finns en anledning till att man har en djurkorridor. (hon tänkte nämligen släppa in henne genom balkongdörren där hon för övrigt retar Ronja. Inte konstit att hon vill in då?!)
mmm anyway... det kändes rätt konstigt att ha terapi så sent idag... jag vaknade inte direkt på rätt sida heller så jag bad om en behovsmedicin. M frågade hur det var fatt... men jag visste inte, det kändes helt enkelt inte bra... så ... hmm.. jag har nog inte gjort många barn idag inte... måndagsfika terapi städat sporthallen...

ilska

och så var det de här med att hantera känslor. och jag hatar det. det bubblar. och efter händelsen igår natt blir jag som låst och anti alla som jobbar, även fast det inte är ALLAs fel... och jag får gång på gång påminna mig om, jag är inte här för deras skull, jag är här för MIN skull... men jag är som jag är. huvudsaken är att de andra mår bra, skit i mig. andras problem blir mina problem om jag inte är på vakt. och det är just vad som sker nu... vad skall jag göra?

anyway...

idag sov jag till 11. blev en aningen förvånad för jag hade tänkt gå upp efter morgonmedicinen. men det visade sig visst att jag inte ens hade blivit väckt, vilket jag brukar bli.. aja inte hela världen...
efter lunch begav vi oss till den vackra staden STOCKHOLM. En underbar och solig dag som denna var det ett ypperligt tillfälle.. jag inhandlade ett par nya glasögon (nu har jag tre st så nu borde jag klara mig i sommar. gör sönder minst ett par varje säsong) och ett par vita tygskor på HM. undra hur länge de kan bli vita :)
Efter HM mötte jag upp Hanna och hennes vän Axel på ett fik nedanför Hötorget. Och dra mig baklänges vad jag smälte bort!

Nu vid middagen har det varit lite tumult och jag försöker än en gång dra mig bakåt för att inte hamna i de destruktiva bryr-sig-om skiten... helt ok att man bryr sig om någon, men det ska finnas en balans i det hela och jag får inte glömma mig själv....

Ikväll blir det ännu mer filmtittande. Jag Bella Rebecka och Hanna tittade på ett par filmer igår, Stay Alive och remake The Hitcher... jag hade askul åt Hanna för shitpommes vad hon blev rädd ett x antal gånger :) ... får nog rota fram nån mer skräck!

idag sov jag faktiskt bara till 9 :P men låg och drog mig ett tag sen kom Hanna och knackade på för röksällskap. så det var bara att dra på sig de första kläderna jag hittade på golvet.

Vid halv 12 kom äntligen Elton och moster Helen. Så klart var Elton lite blyg i början. men endast en kort stund för halleluja vad han har härjat idag och charmat en del säkert. Det var meningen att vi skulle dra Pelle Svanslös-hus men Elton var nog lite för trött för de så det blev en promenad med barnvagnen och han somnade på stört. När vi kom tillbaka satt vi ute en lång stund och pratade... Tänka sig, min mor och moster har samma pappa. Men samtidigt, har de vuxit upp med total skillnad på faderskapet... så det kan bli så det kan bli...
Sen gick vi in och Elton försökte gång på gång leka med Ronja men det gick inge vidare :P Så vi satte på en film, Trollsommar (den enda barnfilmen jag hade) Och man kan inte begära att barn sitter still i mer än en timme. Det är nog vetenskapligt omöjligt :)
Äntligen blev det middag och Elton fick sina efterlängtade pannkakor. Och jag, barnslig som jag är kunde inte hålla mig så jag kletade lite grädde på honom :) Och som jag även hade räknat ut, så fortsatte han och det blev ett evigt lekande med maten :) men kul va de!

Nu på kvällen har vi suttit ute och lekt med bilar och måla i målarböcker (hittade massa prylar i loppisen) Han har underhållit både Rebecka Bella och Hanna. Så nu är den här blygheten far far far away!

Så nu har vi äntligen satt oss i soffan och jag är helt slut... :) kommer däcka som en klubbad säl :)

Äntligen

..fixat pass.. tog bara drygt 3 månader innan jag tog tummen ur :)

Mötet som sagt igår gick som på räls. Underbara socialkontoret i bengan :) Jag har nog haft enorm tur med både försäkringskassan och socialen. För jag hör nästan var och varann dag om alla skräckhistorier som handlar om dessa myndigheter.
Så jaga bugar och bockar för att jag fick stanna till 1a september. så nu är det bara tuta och köra :)

En mindre bra sak. Jag kan verkligen inte ljuga. Och den här gången kändes det som att jag var tvungen. men jag gjorde det inte... är så extrem ambivalent i den här saken så jag vet inte riktigt vad jag skall göra... paniken

11 maj
Jag älskar synen av Stockholm. Solen skiner och det är klarblå himmel när jag kommer in med tåget. Synen av hamnen vid Gamla Stan. Globen. Slussen. Fristad. Söndermarken. Minnen. Minnen av när jag gick på den bron vid Globen. Eller mitt nattliga besök på vandrarhems-båten vid Gamla Stan. Anonym. Det är vad jag är i Stockholm. Älskar det. Nästa stopp. Sista station, Stockholm. Fri. Lättnad. Fri som en fågel. En i mängden. Med dunkande musik i mina öron. Barn drar i sina mammor. Stressade mammor drar i sina barn. En bankman pratar i sitt headset och småspringer. Dunkande musik i mina öron. Emo-tjejer med hål i sina jeans sitter på den smutsiga marken och iaktar. Kanske iaktar de som jag? Vad ser de? När det iaktar mig. En i mängden. En i mängden, som pensionärerna som stressar fram utan större resultat.
Och vi alla skiljs åt i samma sekund som vi alla iaktar varann.

Om du ska över sundet
nån gudsförgäten kväll,
kan du ta med en hälsning
till nån väldigt speciell?

Vill du ge henne mina bästa,
och säg till henne sen
att jag alltid varit stolt
över att vara hennes vän

Säg att några av dom dar
som vi hade med varann
var några av dom bästa
som jag nånsin haft

Säg att jag är ledsen
över alla fel som blev,
men att inget enda av dom
var menat som nån slags elakhet

Du, glöm inte och säg
det finns saker som hon sagt
som jag alltid ska ta med mig,
hon kunde vara så briljant

Säg att jag tycker
att det behövs många fler som hon,
hon bär en doft av nånting större

Och förresten,
en sak till kan du komma ihåg

Jag vet hon tror mitt hjärta
är en död och iskall sten
Säg att inget kunde vara
mer fel än just det

Det är bara att om jag skulle gett
allt det hon ville ha
skulle inget av det hon älskade
från början
till slut blivit kvar

Jag vet hon letar efter
nåt enkelt och nåt rent
Jag vet hon längtar efter
nåt jag aldrig kunde ge

Men säg att jag hoppas
hon hittar nån som kan
Säg att jag hoppas hon hittar
nån som
håller
henne
varm

Säg, säg, säg
allt det där från mig
Säg allt det där från mig

OJ

.. va längesen... och hur skall jag komma ihåg vad vi gjorde i fredags?

FREDAG
varje fredag vaknar jag med smått ångest. inte för jobbet för där trivs jag. utan, för att välja kläder. välja kläder som jag trivs i. för de är inte varje fredag jag trivs i kläderna jag går i till jobbet...(det var ett plus på mitt riktiga jobb, dit kunde man komma i pyjamas utan att någon reagerade) jag behöver en nyyyy garderob! Mina kläder är för små!
Så min ork, energi och entusiasm i fredags var som bortblåst... jag smed mer eller mindre planer vad som komma skulle när jag kom hem... men när jag kom hem blev jag satt i tfln med SJ och Alecta. sedan var det midda och sedan åkte jag, bella å rebecka till Storvreta... Efter det gick vi på fotboll då Jessicas son spelade. Det är en viss charm att vara på fotboll och lite halvkast väder.. Och jag gillar det....
Så hela den här uppskjut-grejen funkade så klockrent som den bara kunde...

+ skjutit upp

LÖRDAG
Vaknade vid 11.30.. Underbart att få sova ut och vakna till inga måsten :) Och vad gjorde vi efter lunch? Hmm... don't remember.
Men, på kvällen drog Jag Kim Rebecka och Bella på bio. Terror på elm street.... bättre film finns. och de gamla filmerna är miljoner gånger så bättre än den nya.. så det var verkligen inte värt pengarna.
när vi väntade på de som hade gått på teater så följde vi med Tony in till ett ställe där de dansade Lindiehop...Det blev ett par skratt och leenden där. det såg oerhört kul ut :)
natten erbjöd sedan på den gamla versionen av Elm Street. Både jag och Kim kunde konstatera det nämnda: de gamla filmerna är miljoner gånger bättre än den nya.

+sovit ut

SÖNDAG
Idag sov jag till 11... och det har varit en tämlig långtråkig dag. Promenad, kortspel, terror på elm street 2, vertical limit... tja... är det söndag så är det...

+

nu har jag inte skrivit på ett par dagar... dagarna som bara flyter samman och känner mig som en zombie... Anna åkte igår, enormt ledsamt var det... dröjer säkert ytterligare ett år innan vi ses igen...

På måndag 8.20 ska jag på socialnämnd-möte... om jag ska stanna kvar här eller inte.. det enda negativa med att vara här är att jag har inte råd att vara sjukskriven längre. har enormt mycket mer utgifter än inkomster. och det tär väldigt mkt på krafterna.

jag kan säga att jag har inte gjort något större nämnvärt dessa dagar....

nu skall vi se på Twilight...

21.27
under de senaste dagarna har jag tänkt mkt på S. Antagligen pga drömmen jag hade häromnatten. Inte för att det var en skräckfilm, med massa blod, jagande eller död. Utan mer psykiskt. Jag drömde att hon gick bak min rygg. Fast inte med mening, för jag menar hon behöver inte be mig om lov om hon ska förlova sig med A och just den här tanken kontra att jag kände mig sviken, kände jag mig som en idiot som reagerade som jag gjorde, gjorde mig illamående och jag trampade ner mig själv. så långt ner som bara jag själv kan göra... jag var helt kallsvettig när jag vaknade...
Så nu går det inte en dag utan att jag tänker på henne. Hur har hon det? Vad sker i hennes vardag? Hur går det med Wilma? Eller med Jennifer? Hur går det med Jennifer i skolan? Något nytt skvaller på jobbet? Mår hon bra? Hur var hennes dag?
Att kunna ringa till henne och få lite råd vad gällande mina föräldrar, att ringa henne och tala om hur min dag varit. Diskutera det nya inom serie-världen....
Att ha nattliga samtal som kunde vara fram tills solen gick upp. Eller våra skratt som vi hade när jag sa eller gjorde något klumpigt...

Visst, jag gjorde ett snedsteg. det står jag för. men, jag har nog aldrig känt en sådan förtvivlan som jag gjorde efter diskussionen vi hade på msn.

Trots allt att hon sårade mig, så saknar jag henne...

jag kommer nog skicka detta inlägg till henne (knappast att hon läser min blogg)
Antingen blir det värre och river upp en massa sår i mig... Men, hon var trots allt min livs-galje under ett par år...

* besökt kyrkan med bella å kent
* lunch
* storvreta
* ute med Bella
* måndagsfika
* utförandeplan med KP
* sporthallen
* Midda
* Städade
* Promenad
* ANNA KOM!!!!

Jag är enormt glad över att hon kom och hälsade på mig. Min första räddande ängel.. Men nu när jag tänker efter... efter att hon tog studenten, vad har jag gett till henne? vad tillför jag i våran vänskapsrelation? jag har alltid vågat visa mig svag för henne och jag vet, eller jag tror iallafall att hon begär inte mer utav mig mer än vad jag själv orkar.
jag kommer aldrig glömma våra nattliga pratstunder och alla de gånger hon fick ta hand om mina sår... eller den gången hon fick sådan ångest att hon var tvungen att åka in på sjukan... just för att hon var rädd om MIG... det blev droppen för både mig och henne och jag började därmed hos Britt, min kurator...

Jag har inte träffat henne på ett år. exakt ett år. då tog jag bilen ner till jönköping för att säga hej (men innerst inne åkte jag ner för att säga hejdå)
OCH, jag överlevde, för att få se Anna igen...

Nu blir det läggdags

söndag. söndag. söndag.
inte många barn gjorda. va f* har man gjort idag? varit osynlig. tills jag tog för mig. tills jag blev osynlig igen när jag inte orkade. tills jag tog för mig. så har det sett ut hela dagen. och nu känner jag mig osynlig. det är så tröttsamt att man måste anstränga sig för att synas. för syns jag inte, mår jag inte bra. känner mig overklig. det är nästan som Sara sa häromdagen. utåt sett ser jag ut som en person som kan höra det mesta utan bli sårad, kan göra det mesta utan större ansträngning. att jag sköter mig själv och att jag verkligen BER om hjälp när jag behöver det. men det är inte alltid så... jag måste lära mig hitta någon balans i det hela... idag har jag nästan letat efter anledningar till att "må mindre bra" för att kunna be om hjälp... men det har inte varit så... jag har varit allmänt deprimerad. då kan man också be om hjälp Kim.. Man behöver inte ligga längst ner på havets botten, eller längre ner - under havets botten, bland fossiler och annan skit.

Detta är en dikt jag skrev 2005/2006 när jag senast kom över den där barriären.

Att kunna se himlen
Att kunna se det vackraste
Att kunna se ljuset igen

Är en förmåga
Som kräver mod

Det där jävla modet måste jag försöka fånga igen... för jag orkar inte


Dagens plus... Skjutit upp... spelade kort även fast jag inte hade lust...

Man on Fire Theatrical Trailer

igår började dagen väääldigt illa... humöret var inte riktigt där de skulle... men sedan hade jag och Annika ett litet samtal när de va som minst att göra på jobbet... dom är visst jättenöjda med mig och vill väldig gärna ha mig kvar. plus att om jag hade slussats ut i uppsala när jag är klar här så kunde hon erbjuda mig jobb.. JOBB??!!! på ett av sveriges största aktiebolag.. maffit =)

på kvällen följde jag med Kim in till stan för partaj. jag tänkte att jag blir säkert ostabil ikväll, å då kan de gå riktigt illa. aja, händer de så händer de... men hör å häpna.. it didnt happen... dels för att jag hade sjukt kul av det jag minns och dels för sedan blev jag så berusad att jag knappt kunde stå på benen... Istället för att lägga mig i tältet som Kim hade med sig så skulle jag HEM... och hem kom jag... några hundra kr fattigare pga TAXI... de gick fan tåg och bussar.. men ne då jag tog taxi...

Så vid 1, halv 2 var jag hemma... vaknade klarvaken vid 7 och kunde inte somna om....typiskt....
Och jag har även en spräckt blåsa stor som en krona under foten vid trampdynan under stortån... så nu går jag på kryckor.. pga Bellas Dr Marten kängor :P

Idag har jag sett en underbar film. jag tyckte den va så bra så jag fick se den två gånger :P

Dagens plus... hmm.... gårdagens plus iallafall var att jag inte gjorde illa mig...

VÄRT ATT SE

22.22
Tittade på bilder på facebook om hur livet leker i östersund.... en släng av panikångest så här på kvällskvisten alltid lika kul... what if? tänk om. tänk om jag ändå valde att stanna och pluggade klart... what if