skitdag

vaknade av att jag inte fick luft vid 1 tiden inatt. hade drömt en hemsk mardröm. jag stod och pratade i telefon, sen försvann min röst. jag försökte skrika men det gick inte. sedan fick jag ett slag i huvudet och det svartna för ögonen och tjocknade för halsen. när jag öppnar ögonen så ligger jag i en helt annan säng. Och HAN sitter gränsle över mig. då vaknade jag.

eftersom jag inte kunde slappna av la jag mig i röda rummet och ringde nattpersonalen. jag hade hoppats på att det skulle vara Jessica som svarade men det var någon annan, men men. man tager vad man haver. Så Elisabeth satt med mig tills jag somnade.

blev väckt av Sara runt 9 tiden. hon lurade mig över att det var lunch och jag fick en otrolig ångest över att jag hade missat hela dagen. men hon skämtade visst bara.

efter att jag suttit och mailat och ringt olika myndigheter så ville Åsa prata med mig. det första jag tänkte på vad har jag gjort nu? men... fick veta att hon skall sluta 13 oktober för att jobba på ett bageri. jättekul för henne och det skulle verkligen passa henne -och jag kommer ändå inte märka av att hon slutar då jag lämnar lenagården 2 veckor innan hon slutar. Men, fan säger jag bara. det känns så otroligt tungt. det här stället kommer inte vara som vanligt efter att hon slutar. En efter en slutar på det här stället, alla de bra också. Först Sanna, sen Ingrid, sen skall Susanne starta eget och gå ner på tid, Jessica har också pratat på att sluta... varför?! det är ju dessa människor som håller uppe stället. varför kan inte G, E, L eller A sluta istället? jag får paniken. och det gör så ont...

17.42.

så här mycket ångest som jag har nu, så mkt och stark hopplöshet jag känner nu har jag inte känt sedan 9 maj, 2009. Snälla nån, låt det här gå över för jag vet inte hur länge jag orkar. pratade med sara i över en timme förut "Du är som en liten mussla min lilla señorita" sa hon innan jag började prata på riktigt. det stämmer, just för att det är så jobbigt. vill helst inte veta av det jobbiga, men om jag inte dealar med det nu, så kommer det att komma som en käftsmäll. natten som var, var säkert bara början.
jag har panik för jag har endast två saker på hjärnan. panik panik panik.

kill me. kill me now.

för ja ä så jäkla fysiskt trött så det finns inte. först kunde jag knappt sova något inatt pga alla jävla djurläten i korridoren och sen hoppade jag ur sängen redan kvart i 7. Jag Bella och Emma tog en tur på Eckerö-linjen för att inhandla lite stuff. Och på vägen dit drack vi litegrann. Så just nu är jag helt slut som artist. Och sedan ca 19.15 har jag terapi, tippar på i, TVÅ TIMMAR. känns fortfarande konstigt att Sanna har slutat, men är enormt tacksam över att hon vill träffa mig en dag i veckan ändå. Och det ska bli riktigt skönt med terapi, är lite snurrigt i skallen pga H. behöver räta ut det, än en gång. det börjar bli mer än bara jobbigt nu. vi pratade om det förut, det går tom ut över Emma och Bella nu... tröttsamt

exakt 1 månad kvar nu. kan man inte bromsa tiden lite?

nu ska jag ta å dö en sväng, återkommer imorgon.

man skall inte ropa hej än...

... men jag ska nog ändra mina siffror på veckokortet för idag...

taggen är borta. den jäkla taggen som varit i mig de senaste 5-6 månaderna.
på loppet av 2 timmar glömde jag alla mina problem.

nu skall vi se vad dagen imorgon har att erbjuda mig.

Anyway Friend

The Script - Before The Worst

Gaaaaaaaaaaaah

jag får paniken. impulserna står och knackar vid dörrposten. och det börjar bli tröttsamt att intala sig gång på gång, var 30 sekund, att jag har gjort det jag kunnat. now its up to her.

kan det inte vara över snart för jag vet inte hur länge jag klarar det här.

nu har Sara åkt hem för dagen. vi har haft fullt upp hela helgen, varit iväg på en massa äventyr. så det har blivit en del skratt.
det var hennes sista helg då jag bor här. hur skall jag klara mig utan henne? -har sagt det miljoner gånger om andra människor som kommit och gått i mitt liv. jag kommer klara det uta... eller jag vet fan inte. Hon är nog den mest underbaraste och galnaste människan jag mött.

The Script - Breakeven

you may not see this, but this is dedicated to you S

har ni någon gång knipt ögonen och fällt så många tårar att ni tror det kommer aldrig bli bra? att det känns så mörkt att det aldrig kan bli ljust igen?


but you know what?


Det går över!

kan man göra något annat än att älska dessa människor?

Sara

Åsa

5 veckor kvar.... GAH! skulle vilja packa ner dessa i en resväska. skulle helst vilja ha dem på mina axlar resten av mitt liv. för då vet jag, att jag kommer att överleva framtiden.

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonnäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det.

Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Naturligtvis fyllde sanden upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Studenterna svarade med ett enhälligt "ja".

Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen.

Studenterna skrattade.

"Nu", sa professorn medan skratten klingade ut, "vill jag att ni påminns om att den här burken representerar ert liv. Golfbollarna representerar de viktiga sakerna. Familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv.

Småstenarna representerar de andra sakerna som betyder något, som ett hem, jobb och bil. Sanden representerar allt annat - småsakerna.

"Om ni lägger sanden i burken först", fortsatte professorn, "går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen.

Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.

jag har nog inte varit fysiskt sjuk sedan jag flytta hit. inget jag kommer ihåg iallafall... men just nu, ligger en kraftig förkylning och knackar på dörren... snuvig, ont i öronen och ryggen och en liten känning av ont i halsen..har inte ens någon matlust och den önskar jag på ett sätt att den kom tillbaka så jag slapp alla blickar från personalen.... håller tummarna att jag ska friskna till tills imorgon, vill inte skippa praktiken!

Idag har jag sammanfattat DBTn... tro det eller jag men jag har nog lärt mig en del av den där pärmen... men de finns fortfarande a lot of things to work with... :( och det kommer jag att få arbeta med själv, under hela min livstid...

jag önskar att jag inte vore så rädd för framtiden. jag är inte ens det minsta nyfiken på den. och det borde jag vara! jag är sådär rädd som jag var när Anna tog studenten, sådär rädd när jag skulle ta studenten, sådär rädd jag var när Matilda gjorde slut... ni som känner mig vet nog vad exakt jag är rädd för...
men en klok vän sa till mig någon gång, vad är det för mening att oroa sig för något man inte har en aning om? slösas bara en massa energi




Avslut. seperationsångest. always. hate it

21 picture...

.. av glädje....

now its all pain...

... så kommer det tillbaka tusenfallt..

... eller vad man nu säger...

jag får nog fortsätta stå mitt kast...

hela den här helgen har varit heldött.. legat i sängen hela helgen ungefär...

dricker grönt the. det borde smaka gott, men det bara påminner mig om massa skit..

"I hide my pain like the rest of them. That's why I'm always laughin. I'm troubled, I'm brilliant and miserable too. That's why I'm so funny"

lille Pillesnöppen

PiLeN säger:
Future can be good you know
Kimbodja säger:
ja jo.. ,men är så nervös att de kanske kommer skita sig när ja flyttar härifrån
PiLeN säger:
Det gör de inte... du har kommit så långt så du har inget att oroa dig för!!
DU har växt som människa en hel massa!
Kimbodja säger:
naw va söt du ä. men hur vet du att ja gjort de? du har ju bara träffat mig en gång på ett år
PiLeN säger:
de räckte faktiskt.... du va samma goa mysiga kim.. fasst med ett mer världsvant sken typ
Kimbodja säger:
nämen du nu tycker ja du överdriver hahaha
PiLeN säger:
+ att du kommer alltid ha mig som hjälper dig =)
nej men det e sant.. asså no shit lixom

what a day

hela dagen har jag asgarvat åt precis allt och inget. konstigt nu när man har slutat med mediciner. ena stunden fäller jag salta tårar konstant och andra stunden en massa skratt..

blir så trött...

det kommer nog aldrig bli som förr. jag har bränt den bron helt själv. men jag ska nog bara acceptera att vi inte är världens ovänner. Det tror jag iallafall inte att vi är.


och hur mycket hon än har sårat mig, och hur mycket jag har sårat henne så kan jag ändå inte glömma min stöttpelare, min ängel.


hade telefonintervju idag. det gick bra, fast man ska inte ropa hej än...

godnatt

Lilla Ronja

.. har varit hos veterinären idag. Vildingen hade lekt så mycket idag att hon lyckades få en rispa på hornhinnan :( Så nu är det 2 olika sorters mediciner jag skall ge henne fram till på måndag då det är återbesök.... Jag 850 kr fattigare, men huvudsaken är att Ronja mår bra (sen går det inte direkt nöd på mig heller med de försäkringspengarna jag fick ut i slutet på juli :) )

Hoppas bara det läker fort... Men nu får Ronja hålla sig inne ett tag -och DET tror jag inte hon kommer att uppskatta :)

* Sara kom tillbaka idag
* Jobbintervju på onsdag

ser lite ljusare ut men tänker absolut inte ens uttala bokstaven H innan jag är säker.


Jag har den roliga veckan. då är det OKEJ att äta choklad!

I have no words after watching..............

det här klippet satte sig otroligt hårt på mig.... tänker aldrig åka fortare än vad det står. tänker alltid ha bilbältet på mig. det är så lätt hänt...

fcuk this shit...

...Im Learning To Be Brave In My Beautiful Mistakes...

har paniken. flyttar snart. inget jobb.

om mindre än 2 månader är världen min igen. då ligger den framför mina fötter. kan man bli mer nervös?

i helgen var jag i sthlm och festade loss rejält :)