denna veckan har jag testat på frukost, städ och det tredje: servering med allt vad det innebär. började vid 19, gick igenom lite småsaker. känns lite skumt att få info av Linnea, svårt att ta det på allvar haha. men det funkade.. vi kastade inte knivarna på varann iallafall :) Strax innan kl 23 dök det upp ett par stycken vid baren. knut i magen direkt, visste knappt var den kom ifrån, eller varför den kom överhuvudtaget. trodde jag var klar med all skit. och i baren kommer jag att få stå vissa kvällar, ända fram till juli/augusti. på två röda blev det plötsligt ganska stort. men det är bara att tänka tvärtom, inte fokusera vad som sker inom mig, fokusera utåt, vad händer runt omkring istället. plus, jag är vuxen nu. jag är 23 (going on 24) det som har hänt, var waaay baack. det är en ny tid nu. det var då. nu är nu.
att jobba dessa kvällspass måste jag ju göra. det går inte att undvika. då är det bara att bita i det sura äpplet och gilla läget.
vet inte vem jag försöker lura, jag vet att det ovanstående är så jag måste tänka för att klara detta. men känslorna, säger något annat.
fick en liten släng av all panik jag hade i tisdags förut, när jag vaknade upp i trondheim och ville bara vända... jag har ju bestämt att tänka på det lite varje dag så jag inte totalignorerar det (för det har jag lärt mig inte är bra, då kommer det som en käftsmäll sedan) och om jag tänker på det mkt, kommer jag att gå under och inte kunna sköta mitt jobb (om ens gå ur sängen)
Men jag har verkligen lämnat världens vackraste, 111 mil bort från mig. jag är på en plats som det inte är sååå schyssta förbindelser till. och det gör så ont. så fruktansvärt ont. jag blir helt still i tankarna, paralyserad, eller, jag får liksom inte in något mer än att jag älskar dig Linda och jag saknar dig så mycket, det finns inga ord för det. Jag vill att det jag skrev på stenen, skall starta nu......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar