läs på egen risk.

Har ni någon gång känt att något gnager er men ni vet inte vad? Har ni någon gång tänkt att det är ju ingen ide att oroa sig eftersom man inget vet, men ändå gått och oroa er? Har ni någon gång velat sagt något, men ni vet inte på vilket sätt? Har ni någon gång känt att ni är ivägen, fast egentligen vet att man är inte det? Har ni någongång känt er illa till mods på grund av en person, men kan inte säga det för att ni vet inte varför? Har ni någon gång känt att livet är så oförutsägbart och långt, att ni får panik? Panik över att plötsligt så har livet passerat och man har inte gjort ett dugg. Har ni någon gång varit så kär i en person, att ni vill ta denna och ruska om totalt för att få den. Men ni vet att ni kommer aldrig vinna denna persons hjärta ändå. Har ni någon gång känt att ni vill gråta, men hur ni än försöker så lyckas ni inte. Utan drunknar inombords. Har ni känt någon gång att känslan och tanken inte håller ihop och blir arga på er själv över konflikten som uppstår i er? Har ni någon gång ångrat över ett beslut och fått ångest över det för att ni vet att gjort är gjort, det går inte att ändra på. Har ni någon gång känt att ni skulle vilja skala av er alla lager och bli formad på nytt? Har ni någon gång känt att ni vill så gärna hjälpa, men vet inte hur, vet inte vart man ska börja?
Har ni någon gång blivit kränkt och sedan grubblat över vad ni gjorde för fel, eller vad är det för fel på mig? Har ni någon gång känt er så värdelösa att ni förtjänar smärtan?