jag får påminna mig själv att detta är endast för en kort period. jag har mitt liv hemma i uppsala/sthlm. försöker koncentrera mig på filmen SuperVolcano, min kropp är i detta rum men min själ är någon annanstans. tänker på vad som finns där hemma. saknar min chef Annikas glada humör och energi. hennes omtanke för hennes anställda. för mig. saknar Alexis försök till att prata värmländska. saknar tom att höra på Siris loveproblems :) Agnes och Kattis, bill och bull. Jag saknar att se Robin svicha förbi och gå så bögigt som möjligt :) Saknar chailatten på waynes. saknar fikastunderna med Sanna, eller med tjejerna från LG. Jag saknar att gå den eviga långa svartbäcksgatan som är en enda stor raksträcka. saknar att se Åsa komma hembärande med 45678 påsar från bageriet kl 19.45 med bröd, bakelser, tårtor, bullar, knäckebröd, ännu mer bröd etc. eller höra SilverSaras "Det går över" och sen hennes snack om World of Warcraft :) saknar att se de oroliga pensionärerna som viftar hej vilt med sitt busskort för de tror att bussen inte kommer att stanna vid busshållplatsen :) Saknar naturen ute i vattholma, så oändlig, så vacker. saknar min morbror, saknar våra bakfyllesöndagar med cola och chipspåsen i högsta hugg och antingen ser vi en dramafilm på tvn, sport, eller pratar om gårdagens snedsteg och bilder som togs och nästan viker oss av skratt. så, jag saknar mitt liv i uppsala. men mest av allt. saknar jag min tjej. och jag längtar tills jag kan få börja ett nytt liv efter sommaren, med henne.
jag får inte glömma att jobbet här uppe, öppnar en stor dörr till alla olika möjligheter som ligger framför mig. borde nästan göra en skylt för att bli påmind om det varje dag.
hur i helvete ska det här gå?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar