error

hämtade ut mina insomningstabletter förut idag. fick dubbla kartor. tänkte inte så mkt på det. men så blev klockan läggdags och jag drar ut dem och fick världens panik. tankarna snurrade, snackade om vilken brottningsmatch det var uppe i hjärnkontoret. slängde iväg ett mess till SilverSara och frågade ifall hon sov. jag räknade inte med något svar eftersom det kan vara sent för många. men som den räddande ängel hon är så ringde hon upp mig. när vi la på bröt jag ihop totalt, men kanske pga lättnad eller nåt, jag vet inte...


nu lipar jag inte för att jag saknar alla eller att jag hatar förändringar, utan mest för att jag vet aldrig när jag kommer att kunna hantera sådana här situationer utan stöd....fail fail fail... eller kommer jag alltid vara tvungen att ha extra stöd för att orka överleva?

okej, jag är ledig tisdag-fredag. tisdag är det midda med tjejerna, onsdag möte på soc (eller var va de nånstans?) jag måste ha nåt att fylla torsdag och fredag med... och det måste jag veta innan veckan börjar!!!! ensamheten är min största och värsta fiende, så innan jag har lärt mig att hantera den måste jag hålla mig sysselsatt!

den största fighten man har med sig själv är INTE då när man bor på ett behandlingshem. Det är när man kommer UT därifrån som det börjar på riktigt!

nu känner jag mig lite lugnare... ska ta ett litet piller och somna till angelina och denzel på tvn :)