You're angry
I know this
The world couldn't care less
You're lonely
I feel this
And you wish you were the best
No teachers
Or guidance
And you always walk alone
You're crying
At night when
Nobody else is home
Come over here and let me hold your hand and hug you darling
I promise you that it won't always feel this bad
There are so many things I want to say to you
You're the girl I used to be
You little heartbroken thirteen year old me
You're laughing
But you're hiding
God I know that trick too well
You forget
That I've been you
And now I'm just the shell
I promise
I love you and
Everything will work out fine
Don't try to
Grow up yet
Oh just give it some time
The pain you feel is real you're not asleep but it's a nightmare
But you can wake up anytime
Oh don't lose your passion or the fighter that's inside of you
You're the girl I used to be
The pissed off complicated thirteen year old me
Det är kanske inte just detta jag skall skriva eftersom det handlar om mer än bara detta.
Igår kväll fick jag en sådan tomhetskänsla att jag inte visste vad jag skulle ta vägen. ensam. jag vet att jag inte är ensam, jag är långt ifrån ensam. men det är skillnad från att vara ensam och att känna sig ensam. det var så svart igår att jag visste inte ens om jag skulle överleva natten. tankarna bara for iväg. men överlevde gjorde jag. tog även behovsmedicin så jag kunde sova samt sova bort halva dagen. vilket jag gjorde. Vid 13 satte vi oss ner, jag och sara för att prata igenom om allt skit. varför skall det jobbiga vara så jobbigt att snacka om? men tar jag inte det nu, så kommer det som en käftsmäll, brev på posten. men jag önskade bara att det kunde kommit lite tidigare. varför nu, när det är 3 veckor kvar tills jag flyttar?
det sket sig iallafall så jag fick åka iväg. men nu är jag fit for fight igen!
Det där faanskapet skall inte få vara ett hinder för mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar