måndag 6 juli 2009

Våga känn...

ibland önskar jag att panikångest var av fysiska orsaker. och inte psykiska... för de förgör mig! haft det sen natten mellan fredag-lördag. inget man dör över men en fruktansvärt obehaglig känsla.
sen när man har så mkt ångest att tårarna måste spruta vill jag bara gömma mig under täcker och drömma mig bort och aldrig vakna mer.


Försöker att kontrollera min smärta, försöker att vara glad,
men det känns i mitt hjärta. Vad ska jag göra när hoppet har tagit slut.
Hur ska jag veta vilken väg jag ska ta mig ut.


sov nästan inget inatt, vilket resulterade i att jag somna nästan i samtalen idag. så jag fick åka hem... kom hem strax före 11.. sov till halv 3.. fast vaknade lite då å då men... ronja kom och la sig brevid mig så vi sov en sväng tillsammans.. så söt så :)och eftersom jag inte har så många kanaler att välja på så har tv shop och doktorn kan komma snurrat runt på 4an :S

idag har jag nog fått vuxenpoäng. sovit midda, köpt mat till katten, bakat bröd och kollat på Allsång med Lotta på Liseberg. jises.. aja men har man inget för sig så..
hoppas bara de brödet smakar bra, för jag har inte ätit nåt idag så jag börjar bli lite hungrig... vill eg gå å lägga mig nu.. men då missar jag Harpers Island.. går ikkje..

Som Christer sa igår,
man kan inte förstå sig på känslor, utan det enda man kan göra är att hantera dem. om man ska försöka förstå allt blir det bara komplicerat. Ungefär som att man ska förstå hur en tv eller dator fungerar, eller vad som finns bakom rymden


Det gäller bara att stänga kattluckan till det gamla och göra tvärt emot vad man brukar.

jaja de här va kanske inget toppeninlägg, men jag måste få det ur mig! imorn blir de bättre.

Inga kommentarer: