Fucked up in the brain

Här har jag inte skrivit på länge... vad har man hunnit med sen sist? inte mkt.. Söta kusin Sara har varit på besök några gånger. ibland verkar hon mkt klokare än mig, jag som är 7 år äldre ;) Hon är iaf definitivt klokare än vad jag var när jag var 15 höstar. hängt i blomskog några gånger också. my heaven in sweden :) sen hade jag semester en vecka och följde med familjen Nilsson till deras sommarställe i Norge. underbart ställe. det var så att man nästan glömde bort allt. bortom all tid och rum. kom hem, tillbaka till verkligheten och den är inte så jäkla rockig som man kan tro.. men jag kom hem med färg på kroppen iaf :) Läste också ut 4 böcker under semestern. Gott att fokusera på något annat för en gång skull. fick även lusten till att börja skriva något eget. men då skulle jag behöva va ledig en längre tid :) så det är nog inget för mig.
sen har jag varit på en fylla. en redig sådan. 21,30, då blev det nattsvart. däcka vid midnatt eller nåt, kanske efter.. ingen aning. men Linnea tog hand om mig som tur va. tack tack. men där fick du igen efter alla de gånger då jag har tatt hand om dig när vi var små hehe..

Det är förvirrande
det är kaos
Låt mig få leva i gränslandet
låt mig vara galen
(säg att jag inte är galen)

Allt är målat i grå-svart
Jag lever inlåst i mig själv
otrygg och rädd
Vill springa ifrån mig själv
men verkligheten hinner alltid ikapp mig
tillslut

Verkligheten stör
det svider
& det gör ont
Marken försvinner under mina fötter
smärtan vet då inga gränser


när jag blir glad, blir jag överlycklig.
när jag blir sårad, blir jag enormt ledsen
blir jag arg på någon, blir jag arg på mig själv
jag kan inte vara arg på någon
det kan vara en liten ynklig sak som egentligen inte betyder något
och jag kan bli enormt ledsen
att få höra tre ord som jag tycker om dig
och jag kan leva på det ett par dagar.
när något inte går som jag vill eller som jag önskar
och jag blir frusterad och vill slita av mig håret.

jag orkar inte ha det så här. finns det ingen balans någonstanns? varje dag bråttas jag med mig själv och jag blir så trött på det. energin bara sjunker. det känns som att när jag väl är näst högst upp på stegen, har bara ett litet steg kvar till toppen så sjunker jag ner alla dessa steg igen. och så börjar det igen, ett steg upp och två steg ner...

men men.. jag har fått livet i gåva och det ska jag vårda och ta hand om. bara att det är lite halkit och skört just nu.