jag har alltid sagt att man måste våga ta risker, annars kan man lika gärna gå och dö. man måste våga bli sårad för att våga älska. men vette tusan. det är nog inte meningen att jag ska hitta någon. jag kommer bli en sån där surkärring med 29 katter när jag är gammal ;) för jag tänker inte våga älska någon. det gör ju bara så ont eller? och det är det inte riktigt värt tycker jag.
jag hittade min gamla bok från studenten, där alla klasskamrater och lärare skrev i till en själv. alla elever fick en sådan. när jag sitter och läser det, funderar jag en massa. vad är det egentligen som har hänt med mig? var är den där gamla Kim? den glada, starka, busiga och festgalna? vart fan är hon? jag saknar henne enormt!
"Grattis till möjligheten att göra vad du vill i resten av ditt liv"
"Du är en stjärna som kommer att skina starkast av dem alla"
nu blir det semester i norge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar