beautiful (drop dead)

när jag hör den låten får jag en extra knuff i ryggen och orkar bädda ytterligare en säng

för ett år sedan (eg igår, men datumet stämmer idag) var jag på min livs bästa konsert. kommer inte finnas något som kommer överträffa den stunden ( i konsertväg) den var fullkomligt magisk, fantastisk. i dryga 2 timmar glömde jag allt var verklighet hette och jag levde verkligen i nuet.

kvällen innan var vi ute för att se hur utelivet i Glasgow såg ut. linnea blev i vanlig ordning ganska kanackas... Vi var på något gayställe med 90 % flator (det var trots allt P!nk kväll) och 10 % drag queens. Bästa och inte den smartaste kommentaren Linnea nämner när vi är ute och röker, efter att jag sagt att hon måste sköta sig för annars kommer hon inte in igen: Vakten är gaaaaaay, åååå jaaaa är tjjjäääääjj.... Ett gott skratt fick vi, och in kom vi igen. Mötte en transa som sjöng carola låtar för oss, PÅ SVENSKA! Blev inte mkt alkohol för mig då jag ville va på G nästkommande dag, men trots 3-4 öl och en shot var det jag som låg på toalettgolvet under natten. Jag var så extremt dålig, så jag orkade inte ens äta ost på morgonen, vilket julia å linnea tyckte va väldigt knasigt. Men från blixt från klar himmel försvann det på två röda..
Under de 5 timmar vi satt och köade skapade vi bekantskap med folk runt omkring, vilka härliga människor :) dock inte 2 "pappa-betalar" brudar.. usch å fy!!!

Kl 21 small det, bokstavligen talat och lyckoruset var nådd :)



Bästa helgen 2010, billig var den också, flyget tur retur 1000 kr, 5 stjärnigt lägenhetshotell mitt i stan för 1000 kr var... helt ok faktiskt :)

ingen dålig lägenhet man fick!



fanns två skjutdörrar på varsin sida av väggen, rätt nice



exakt så fräsch som jag ser ut, kände jag mig.



efter knappt en timme har vi redan tröttnat... men nu kan vi detta med att köa, hade köpt med oss en massa tidningar, massa socker i olika former och vätska :)





ååå såhär glad var linnea efter catfighten vid ingången



...minuterna tickar ner..



årjängs befolkning gånger 10 får plats i denna arena, och det var då fullsatt, lika mkt bakom oss och på andra sidan :)



har ni sett snyggare muskler?! oh well, jag har iallafall ;)







better view than this? skulle inte tro de :D



Och SÅHÄR galet glada var vi strax innan midnatt! :D

mkt har hänt sedan förra året. galet mkt har hänt... och det känns som om det var igår man stod där med rysningar på ställen på kroppen man inte visste att man hade. framförallt, jag har hittat mig en vacker kvinna som passar mig som handen i handsken. fällt tårar 2-3 gånger denna vecka i ren frustration för att man är så långt ifrån varann. jag vet att det är få dagar kvar, men ju mer dagar som går desto mer saknar jag henne.



hör och häpna, det gick nästan hela våren och sommaren innan jag och linnea gick i luven på varann... men som vanligt, försvinner lika friskt som det dyker upp!

massage...

...av min tjej hade inte suttit fel. värker över hela mig. upptäckte även idag att jag har ett x antal blåmärken (?) ja, städar man ett nordlandshus är det inte så konstigt, hade jag varit flintskallig hade hela skallen varit ett enda stort blåmärke!

Blev tillfrågad idag ifall jag vill jobba lite extra vid serveringen ikväll, jag tänkte nej, men ut kom ett ja... pengar pengar... om jag ska har råd med en bilsemester, OCH fickpengar till Usa, OCH pengar att leva på om jag inte har jobb så får jag nog ligga i ett tag.. suck...

Näru Sara jag kommer nog inte har råd med en tassimo till dig ;)

just stay here tonight | char/coop & vi/pete

trip to your heart

jag la in britneys nya album häromdan på telefonen och jag har sprungit runt som en duracell kanin på jobbet med henne i öronen. vid första "lyssningen" på låtarna är dom inte så värst bra. men ju fler gånger man hör dem desto bättre blir dom. Det är fart och fläkt och jag bäddade som aldrig förr!
Om jag fick ställa en enda fråga till Britta Spjut skulle det vara: Varför, handlar alla dina låtar om, SEX?! Kanske inte just ordagrant men läser man mellan raderna är det väldigt tydligt.

Skrev till Sanna häromdagen ifall man kunde få tag på vissa DBT-kapitel på nätet. Fick ett litet svar samt: Kom ihåg vad jag har sagt! Sug......slicka.....gör vad fan som helst men skär dig inte!
Då smålog jag lite för mig själv.. I slutet av våran terapi-tid tillsammans talade hon om en föreläsning hon hade varit på. Med en väldigt frispråkig terapeut, han hade då kläckt den meningen. Jag höll ju på att tappa hakan när Sanna sa det till mig förra sommaren. Hade hon sagt det vid första samtal, hade jag nog vänt på klacken och gått.

Imorse spelades Waka Waka på radion. Bilden av SilverSara dök upp, när vi är påväg hem från Sko Kloster förra sommaren (våran sista L-G helg tillsammans) Den kommer på radion och Sara blir helt till sig, höjer volymen och dansar i sätet framför ratten.
Slängde iväg ett mess till henne om det och fick tillbaka ifall jag lyssnade på rixfm? Antar att hon var påväg till jobbet :)

38 dagar kvar............. 38 dagar kvar till ren lycka, kärlek, närhet.

For tonight it's just the two of us
Dim the light now just the two of us
Like how you roll whisper in my ear
Your breath like ghosts that disappear

Hold me close
Hold me tight now
Need you more
Want you most
Feels so right now
Like how your hands feel me up and down
Like how your touch send me off the ground

Spread my wings out in to the dark
I'll fly away on a trip to your heart
Break these chains that keep us apart
I'll fly away on a trip to your heart

Baby can't believe you were sent to me
Like a postcard for my memory
Your body feels like a fantasy
This moment's all that i can see

Pull me close
Strip me down
Hold me tight now
Need you more
Want you most
Feels so right now

Like how your hands never let me down
Like how your touch send me off the ground

Trip to your eyes
Trip to your arms
Trip to your kiss
Trip to your lips
Trip to your tongue
Trip to your voice
Trip to your dark
Trip to your heart

Trip to your head
Trip to your chest
Trip to your breath
Trip to your skin
Trip to your sin
Trip to your touch
Trip to your tears

jag en konstig känsla i bröstet.. det är som en stor rektangulär platta med isande nålar, som bara skrapar och skrapar, upp och ner, kommer åt luftstrupen emellanåt. 39 dagar, har jag klarat det så här länge måste jag hålla ut 39 dagar till. det gäller bara att omfokusera, lev i nuet, blicka utåt, sysselsätta sig.. hör både åsa, saras och sannas ord i skallen... och där får dom vara tills jag landar på Arlanda flygplats! lider extremt av ö-sjuka! om det ens kan kallas så? långt och omständigt var man än ska, inga människor, inget att göra utom att supa skallen av sig -not my cop of tea.

ledig idag. känns inte så där hippt som jag sa att det gjorde häromdan. vill bara sova bort hela dagen så det blir en ny dag imorgon och att det då är 38 dagar kvar.
äh, nu har jag klagat för denna veckan. på dagens schema står det städning, duscha, laga mat. fenito :)drömma lite om USA också kanske :D

hej hopp

Min resa i bilder

chicago, illinois,



Milwaukee, wisconsin



Madison, wisconsin



Sioux falls, south dakota



Badlands National Park, South Dakota



Crazy Horse, Mt Rushmore, south dakota



Deadwood, South Dakota



Devils Tower, Wyoming



Cody, Wyoming




Yellowstone, Idaho, Montana, Wyoming






Salt Lake City, Utah



Park City, Utah
Hittade inga schyssta bilder men där finns det möjlighet för mig att åka luftballong. JA TACK!

Bryce Canyon National Park, Utah



Kanab, Utah




Grand Canyon, Arizona




Zion National Park, Utah




Las Vegas, Nevada



Los Angeles, Kalifornien

hohojaja :) tittade närmare på min USA-rutt och blir bara mer och mer exalterad :) Kollar på bilder på platser jag kommer att besöka, det står KIM på dem nästan! hittade en karta om hur jag kommer att åka:





Om 3 månader har jag varit i staterna i 2 dagar .... woop wopp

the voices are in my head

ibörjan tyckte jag det var drygt att vara ledig. men nu. finns inget bättre!
det börjar svida att vara här, svida riktigt rejält. känner att jag behöver min pärm för att jag skall kunna överleva dessa 40 dagar som är kvar smärtfritt....


Flogging Molly är i sverige. och här sitter jag. it suxs

My love for you is simply irresistable
You came to me
A rainy cold November night you came to me
I felt it in a heartbeat
Only time will tell
Will we be together
Will it be now and forever

tycker det är riktigt skoj att både the edge of glory OCH Heartbreak Down spelas för fulla muggar på rixfm. Skänker en extra tanke till fina där hemma då..
Nu ska vi försöka att prata endast en gång om dagen för att få ner min mobilräkning. och det kliar i fingrarna må jag säga. i eftermiddag/kväll har jag varit så extremt rastlös, känt mig hel tom för det har inte funnits något att göra. finns säkert massor men det enda jag kan tänka på är att jag vill höra hennes röst. 6 veckor / 41 dagar så får jag äntligen ha henne vid min sida..

läser några inlägg jag gjorde under mars månad... saknar henne ännu mer...

Mitt ESTA är nu fixat. känns härligt. fixade boende i Chicago idag också. det börjar närma sig. huuuuuu fjärilar i magen. känns fortfarande overkligt. tror det kommer kännas verkligt när jag kommer hem från min lilla resa :)

ne om man kanske skulle runda av för sängen strax... bara väntar på att klockan ska bli någorlunda sent så jag kan nana kudden... har väntat på det hela dagen, just för att det blir en ny dag fortare.. slumrade till en sväng i sängen förut, var djävulskt trött... ska bli intressant å se ifall man kan sova i denna storm som föregår utanför mitt fönster...

43 dagar..

...sen kommer det kännas som ett helt berg har lyfts från mina axlar och hjärta. de senaste dagarna har jag haft en knut i magen och den knuten kommer inte försvinna förrän 1 augusti. känns som om den knuten blir hårdare för varje andetag jag tar.
en väldigt nära vän till mig skrev igår att hon var väldigt stolt över mig, att jag hade kommit hit jag är idag och att jag är stark. jag har väldigt svårt att se det själv men... hon känner mig iofs utan och innantill, och praktiskt taget bott i min skalle... och igår, det var ungefär som hon kände på sig att det inte stod rätt till för vips så fanns hon där...

sol sol sol sol och jag är ledig. linnea är också ledig, kors i taket! har legat ute sen strax efter 11, har fått liiiiiite färg iaf :) Ser på temperaturen att det är 10.7 grader hemma.. he he he... rör mig inte i ryggen eftersom vi har minst det dubbla här. tror jag tom fick solsting förut som tackade ja till att bada och jag doppade mig först! men lika snabbt upp igen! men det var gott efteråt för solen värmde upp en rätt snabbt....

ne om man ska ta och gå ut i solen igen... blir väl grillning senare i eftermiddag och film ikväll. hereafter.. om dom inte vill se den med mig får jag väl se den själv.

apatisk

känner mig helt tom. som ett svart hål. 47 dagar Kim. 47 dagar måste jag hålla ut.
så skönt att se "Augusti" på schematabellen, nu kan man se slutet. 47 dagar till och inte en enda dag till får det bli. för mitt psyke balanserar på en taggtråd kanske lite för ofta känner jag. limmet börjar luckra upp sig. det är nästan sådär att jag önskade att jag inte vaknar upp imorgon. en ny dag som ser exakt lika dan ut som de andra 90-100 dagarna man varit här.. men tänker jag ett steg längre, så vet jag att detta bara är tillfälligt. bara 47 dagar :) sedan så har jag en vacker tjej där hemma att leva för :)

Min gammelfarmor har nog snart tagit sitt sista andetag. hon har klagat de senaste 5 åren på att nu fasiken får de va nog, kan jag inte få gå å dö och efter varje gång vi setts säger hon Ja de va nog sista gången vi sågs Kim... och har en liten känsla att sist gång hon sa det innan jag drog hit, var nog sanning... läkarna har sagt att de handlar om dagar.. suck... tycker hon kan vänta tills jag kommit hem... åtminstone någon vecka innan jag kommer hem, så jag får bli med begravningen... om hon går bort så får hon ju åtminstone förenas med gammelfarfar och alla hennes syskon (om man väljer att tro på sådant) Hon är liksom den sista av dom alla som lever...

jag känner mig inte trygg för 5 öre. inte ens på ett litet plan. jag biter ihop för jag vet att det snart är slut. vill hem till tryggheten där jag kan andas frisk luft. trodde aldrig jag skulle skriva det igen men, mitt ansikte ler men mer än så är det inte.

P!nk har sagt att hon tillåter sig själv att deppa 5 minuter varje dag. kroppen behöver det. jag kör heldagar istället och ställer in mig på att det går över och att det blir bättre imorgon.

Månadens klagomur är gjord för den här gången, godnatt :)

trött. ont i ryggen. torr om händer. what else?

48 dagar kvar och framtiden är fortfarande oviss.. men varför stressa, det dyker upp något ska vi se. jag orkar inte stressa, det finns galet många faktorer nu som kan få mig att tappa greppet. men jag har inte tiiiiiid till det, försöker bara fokusera framåt, att jag är snart hemma och det kommer lösa sig med jobb på ett eller annat sätt.. jag väljer att det inte fastnar på mig för det gynnar mig ändå inte.

You found Me

om jag tänker närmare på det, tidpunkten kunde inte varit bättre när jag mötte henne, när jag äntligen fångade hennes hjärta. även om jag drömt om henne, just den personen hon är, merparten av mitt liv så hade det aldrig funkat om det hade blivit vi två tidigare. tidigare då jag var en vilsen och trasig själ, väntandes på en hjälpande hand. nej tack, jag kan nu ta hand om mig själv. men ack så skönt det känns, att ha en älskade vid sin sida man kan luta sig emot om det skulle blåsa upp till storm. för jag vet att hon är där.

I'll never found...

...someone like you

ledig ledig ledig... fast ledig med dåligt samvete för jag vet att det är mkt att göra idag... men det är inte jag som lägger schemat...

låg och pratade med fina igår till typ 1, var så trött i slutet så jag somnade ifrån titt som tätt... Men när vi la på, var det som om någon avfyrade ett skott i mitt hjärta. i 50 kvällar skall jag fortsätta att lägga mig själv och det tär så enormt på mig...

vaknade strax efter 11 då hon ringde :) Somnade till hennes röst, och vaknade till hennes röst.
Fick besked om min arbetsintervju, fick det inte.. men jag hakar inte upp mig på det känner jag.. har mkt annat att tänka på.. nu hoppas jag bara på nattjobbet, för där kommer jag få pengar plus att det är 100 %.... oh well, time will tell...

fortsätter det i denna takten...

... så kan de här bli mitt första skadefria år sen jag var 11. För om jag tänker närmare på det, mellan 2006-2008 (som jag alltid sagt att jag inte var destruktiv) hände det någon gång att det blev små ytliga sår, men aldrig i nyktert tillstånd. Lucia 2005 var "sista gången" när jag var nykter. Sedan kom år 2009 och det gick bara nerför. Men nu jäklar :)

Pratade med min gamla mentor på fb igår och tillsist skrev hon följande En japanskt ordspråk: Lite av doften stannar alltid kvar i handen som lämnar en blomma. Du är en sån blomma som man aldrig glömmer. Värmde enormt att få höra det och varje gång jag träffar henne, ungefär 1 gång per år så säger hon alltid: Ditt leende Kim kommer sitta fast i mitt minne tills jag blir dement .Andra året fick hon veta att jag log inte lika mkt på insidan som jag gjorde på utsidan, då min kurator talade om för henne att hon skulle ha ett extra öga på mig under introvandringen (en 3 dagars vandring skolan alltid gör vid skolstart)
Runt dessa studenttider tänker jag lite extra mkt på skolan. bättre skola får man leta efter, bättre lärare får man leta efter. vill både leva om tiden och inte, inte just för att jag vill komma fram i mitt liv, och inte för jag vill aldrig mer på denna jord uppleva den ångest och hopplöshet jag kände 8e juni 2006. Och varför jag vill uppleva gymnasietiden är, hm... finns inga ord som kan beskriva hur bra allt var trots att det ibland var skit. det ljusa tar över det mörka. de åren 2003-2006 finns det inget jag överhuvudtaget skulle vilja ändra på. okej, kanske skulle ha tagit mig igenom Matematik B..

Nu ska vi strax grilla, jag ska grilla laxfile :) Kan bli gott, men tror jag använde lite mkt citron till marinaden. aja, de märks om jag blir sur eller inte

min största önskan just nu är att inom snar framtid få vakna upp bredvid den vackraste av dom alla... men, suck, jag får vänta 54 dagar till :(

18.44
Precis när jag och linnea skulle gå in börja det blåsa lite lätt. 2 minuter senare började de blåsa ÄNNU mer, och det syns tydligt på molnen. jag trodde först det brann, men kände ju ingen brandrök :)
jag bugar och bockar för den solen vi har fått och hoppas det inte dröjer till nästa gång. jag hann iofs få färg på armarna :)

börjar bli riktigt tveksam till min usa reda ifall pengarna kommer att räcka... om jag inte gör åt ett öre de månaderna jag är hemma kommer det gå fint.. men, det går ju inte.. hmmm... men ska nog lösa det på något sätt..

igår hade jag väldigt mkt att skriva ner, men nu är det som bortblåst. har iaf upptäckt på senare tid att är det inte som det brukar bli, blir min hjärna helt tokig. visste inte att jag var beroende av rutiner för att fungera men så är det visst.

det har varit sol och värme här i 2,5 dagar. helt toppen. riktigt sommarväder. igår fick jag 4 myggbett :D och huuur glad som helst :) det betyder att nu fan har sommaren nått ön. men man ska nog inte ropa hej förrän man är över den där jäkla bäcken för vips kan det säga, så är det 10 grader och regn.

it's been 16 days without you in my reach,
And the only time I've touched you is in my sleep.

u today climbed against cancer

det går över. allt går över.

vaknade strax efter 12, tittade ut och det var massa moln. jaha inget fint väder idag inte. förflyttade mig till soffan, käkade en kiwi och snackade med linnea. natalie kom vid halv 2 för att ta en kaffe med oss och jäklar, värmen har äntligen nått ön :) linne och shorts, ja tack :) vilken eufori!
vid 15 blev det dags för ännu en klätterdag. blod och svett! ser helt krigsskadad ut. Han som har klätterprylarna, Paul, har sagt att han vill inte ha några pengar för det utan han vill att vi alla skall donera till ett företag i NZ/Australien som kör fallskärmshoppningar för cancersjuka barn. en fantastisk idé. Så ju mer man klättrar, desto mer pengar får barnen.

när jag kom hem stekte jag upp en hel blodpudding och smällde i mig, var en aning hungrig :)





Kvällen skall nu spenderas framför criminal minds, första säsongen och sen blir det sängen. ska prata med fina också innan ögonen stängs igen, för imorgon går jag ännu en arbetsdag till mötes

tänk om den här känslan kan hålla i sig ett bra tag framöver

ikväll eller nångång imorgon måste jag sätta på Prayers For Bobby. Måste få ut så mkt skit som möjligt, måste rensa mig. och vad passar inte bättre än en film att gråta till :) Niagara falls here i come :)

solen börjar titta fram.. imorgon skulle det bli 16 grader. mmm säkert.. men linda talade om att väderstationen är ett par mil norr över ön och det brukar alltid vara varmare än vad som beskrivs på yr.no... så, OM det nu blir 16 grader, så kan man nog plussa på 2-3 grader till :)

visst är det underbart och perfekt att vara två, men dock så ensamt. vill hem och börja leva.

skrev jag så många ledsna smileys på telefon igår att den väljer nu att göra ( istället för ) ? oh well..

inatt låg jag och stirrade på min skylt Och Det Funkar, säkert i flera timmar. tänkte att om jag nu flyttar blicken eller ens rör på mig kommer jag inte kunna kontrollera mig. men jag låg still. låg still, messade lite och tillslut blev jag så trött av allt stirrande... 2,5 timmar sömn inatt igen. ska nog ta some pills ikväll för att vara på den säkra sidan.

Som Linnea hade som överskrift på sitt inlägg i veckan: Like a house of cards. One blow from caving in...... gränsen är hårfin

dagen började väl lite vackligt, bara att bita ihop. att Adele spelades på radion gjorde det inte lättare. hennes röst ger mig fan rysningar. sjunger rakt in i hjärtat. och tankarna börjar spinna på..
sen var det 6 rum som skulle städas helst innan kl 12. linda började att tömma dem under tiden jag städade undan frukosten, sen tog jag alla toaletterna och bäddade hälften. när jesper var klar med storhyttorna körde han runt med dammsugaren på rummen och jag sprang efter med skurmopp. chop chop sa det och så var det klart. Teamwork på hög nivå må jag säga! och därmed var städningen klar för dagen. ställde mig i disken ett tag då det hade serverats lite lunch. sen tog jag golvet och toaletterna i foajén, torkade lite listor, lite dörrar... vid 2 blev det rast igen, en låååååååååååååååååång en.. det är bra Kim, ta rast sista timmen innan du slutar hehe... ibland kan man göra så har jag bestämt med tanke på att det var inget som var SÅ viktigt att göra... sen pratade vi ganska mkt så 45 minuter kändes som 5 minuter. jag bad linda/sivert kolla posten idag, IFALL jag hade fått något. trodde det inte med tanke på att det tar en vecka och en dag att posta ett litet vykort till sverige. men hör och häpna, det kom ett litet grönt brevpaket till mig! Överlycklig. men allt är så himla bakvänt. Från Norge går det sakta, men FRÅN Sverige går det fortare... suck, detta land slutar aldrig att förvåna mig.

Golden Circle-plats på Globen 16 oktober. Cant wait :)

och det funkar

57 dagar kvar och imorgon när jag för 4567890 gången öppnar ögonen på denna ö är det 56. Silversara har funderat på att åka upp hit med Robert till sommaren (när sommaren nu kommer) hade varit helt underbart om de gjorde det. det som skulle överträffa det besöket skulle vara om hon kom. men allt kan inte gå på räls här i livet och man kan inte få allt.

sov endast 2,5 timmar inatt och det kändes när jag vaknade.. efter jag var klar med att ställa fram frukosten etc fall det ett par tårar för det kändes så jävla miserabelt att vara här. tur man var alena på hotellet...
idag har det gått i 400, så snabbt att jag fått sår på knogar och händer. jävla våningsängar. men vad gör det att klaga...

dust your self off, pick your self up and back in the saddle som Shakira säger.

när jag väl sätter min fot i Chicago 20 september kommer all denna tid här uppe vara värd det. dont forget.

I've known it from the moment that we met No doubt in my mind where you belong

trött.

stod som sagt i disken igår/natt. det gick undan må jag säga, men kockarna mats och thomas gör det ganska simpelt för mig att stå där, blir en lättsam och schysst stämning :)
vid halv 2 kastade jag bokstavligen in handduken då ögonen gick i kors på mig och kände att jag ändå inte torkade glasen tillräckligt..

12.51 såg jag dagens ljus och jag trodde jag gick i bet, hade jag verkligen sovit så länge. jag hade lätt kunnat sovit längre men då skulle jag säker inte somna ikväll så det var bara att förflytta sig från sängen ner till soffan där linnea satt å såg lika sliten ut som jag kände mig. stackarn, och hon som skulle iväg på jobb. mös riktigt gott i soffan tills nathalie dök upp vid 15 då vi senare skulle iväg å klättra. det var jäääkligt längesen man klättrade och det kändes, allt man har lärt sig under 3 års tid på gymnasiet var som bortblåst :) Nu körde vi bara repellering för att slå på stort direkt... nästa gång blir det klättring på riktigt, längtar!

idag har solen varit framme precis HELA dagen, blåste dock bara lite i eftermiddags men nu är det vindstilla. vi får nöja oss med det, inga 28 grader här inte :)

en hel dag har gått och fortfarande inte hört rösten som är som bomull för min själ..

jag skulle vilja ligga vid Brevika, äta prago kex, vattenmelon och dricka citronsaft idag.
Jag och Linnea tänkte gå ner till nån "strand" här idag, pälsa på oss massa filtar och ta kort på de, för vi ska faaan också njuta av sommaren tyckte vi ;) hehe gud, nu är jag så trött på det här stället så jag kan inte göra något mer än att le och skratta åt det...

24 hours of pure adrenaline....

och nu var det slut. fenito. och som vanligt när något/någon berör mig kommer det niagarafall från ögonen. suck. tror jag får sätta mig nåndag och gråta av mig, min själ behöver vädras :)

ledig helg egentligen men skall stå i disken imorgon kväll. inget mig emot :)

59 dagar kvar. det tar sig. om juni månad går lika snabbt som maj så är jag snart framme vid mållinjen.
mållinjen som ska innebära en heeel del kärlek när man kommer hem, men också uppnå min drömresa, USA. hade på en dokumentär i bakgrunden förut om yellowstone. blev inte lite mer sugen när jag såg den inte.. huhuuuu.. tänkte lägga upp en bild men så svårt att hitta just "DEN" bilden med stort D. Så jag ber er, som inte vet hur fantastiskt vackert och magnifikt yellowstone är, GOOGLA :)

nä om man kanske skulle tänka på refrängen..

i give you my word

kör sista säsongen av 24 denna veckan, såg bara halva som sagt och nu börjar de rundas av. har 4-5 avsnitt kvar och det är lite svinigt, ogillar avslut... hur ska världen klara sig nu utan Jack Bauer? hallå? det kommer ju inte gå, nene. vi kommer att bombarderas av ryssar och gud vet allt! Nä, han va en hyvens prick och höll alltid vad han lovade. Det börjar dock bli tjatigt när han säger I give you my word i var och varannan avsnitt, i varje säsong. aja skitsam, spänning är det iallafall :)



60 dagar kvar. suck. och när ångesten och impulserna kommer krypandes ja då är det bara att stå ut när det är svårt. film och serier är bra skit men det börjar bli en slentrian så... så kom på häromdagen att jag måste ha något att se fram emot... vad kan man möjligen se fram emot på den här ****ön? klart jag ser fram emot att komma hem men det är så långt fram i tiden så jag måste ha något närmare. Diamant som hon är hjälpte hon mig att komma på massa saker. många kanske tror att det måste vara stora saker, men det behöver det inte. kan va minsta lilla. så nu känner jag mig lugn igen

i'll give you my word that you will always be mine

nu har jag äntligen givit sista säsongen av 24 en ny chans. jag slutade kolla efter ca 7 avsnitt förra året, varför vet jag inte, tappade väl bara intresset... Men när den här tjejen dök upp i rutan igen (vilket jag totalt hade glömt bort) så kom jag på varför... jag har inte sett till det avsnittet men vet att min morbror råkade försäga sig om vad som skedde. Så nu när hon dök upp, satte jag mig upp i soffan och skrek Fan i helvete jävla skit! Hon dör ju, därför har jag inte sett vidare på de!! Och jag blir så förbannad :P gillade ju henne, sen var hon väldigt vacker att titta på ;)



idag har man varit ledig och dagen försvann på 2 röda. så himla tråkigt för jag börjar vantrivas riktigt rejält nu... men idag har det gått exakt halva tiden så det gäller bara att hålla ut lika länge till.. för vem ska annars finansiera min USAresa?

jag är väldigt glad över att mina föräldrar uppfostrade mig med den empatin jag har. på något sätt är jag även glad över allt som har hänt mig de senaste 11-12 åren. för det har gjort mig till den jag är idag. det är inte förns nu jag kan börja acceptera allt som hänt, och för att kunna växa som människa måste jaget försonas med barnet och jag tror det är just det som håller på att ske. det är inte förns nu jag kan verkligen inse att det som hänt har hänt och försöka inse att det är framtiden som gäller och inte försöka dra en massa paralleller mellan mitt vuxna liv och min barndom. det kommer jag ingen vart på. det kommer bara att hämma mig, förgöra mig. förstöra för människor i min omgivning. men jag kommer alltid förbli en grubblare, dock kanske grubblerierma på mitt förflutna kommer att minska.
När jag gick DBTn gick vi igenom 4 grundstenar, medveten närvaro, hantera relationer, reglera känslor och att stå ut när det är svårt. det var som att växa upp en andra gång. Jag ångrar att vi inte la ner mer arbete på relationer. det enda vi diskuterade var relationen till mina föräldrar och vänskapsrelationer. aldrig en relation mellan två partner. jag vet att sara frågade mig om det var viktigt och då jag trodde att jag skulle leva singel resten av mitt liv ansåg jag inte det var så relevant. men inte visste jag då att jag skulle falla för den mest perfekta kvinnan på denna jord och att även hon föll för mig.
vissa saker kanske jag aldrig kommer att kunna lära mig, eller hantera. vissa saker är jag som ett blankt papper jag önskade någon kunde fylla i. utan jag får gå på magkänsla och det som känns rätt för stunden. men något jag känner som är viktigt för att ett förhållande skall funka så måste man visa förståelse,vara ärlig, kunna lita på varann, lyssna och mötas på halva vägen och ibland tom göra vissa uppoffringar. för mig är kompromisser viktigt, även fast det kanske gör ont. och nu när jag väl har mött den tjejen jag vill leva med tills jag dör, så är jag beredd att gå in i detta förhållande helhjärtat.
är man utomstående kan man tycka att jag är minst lika viktig som hon, men jag ser det inte så. för hon är det mest betydelsefullaste jag har och jag vill kunna ge henne allt, så länge jag själv inte lider av det. jag vill kunna ge henne den trygghet, ömhet och kärlek som hon så länge har saknat.

"Getting through what happened to you is going to be a special kind of hell. There's no way around that. I'm here to tell you that you can do this 'cause you're not a victim. You're a survivor. You survived this as a way to move forward, past the pain, the shame, the guilt. You won't forget, but you will get there. It's possible. I know it's possible"

-Private Practice

"There's a reason I said I'd be happy alone. It wasn't 'cause I thought I'd be happy alone. It was because I thought if I loved someone and then it fell apart, I might not make it. It's easier to be alone, because what if you learn that you need love and you don't have it? What if you like it and lean on it? What if you shape your life around it and then it falls apart? Can you even survive that kind of pain? Losing love is like organ damage. It's like dying. The only difference is death ends. This? It could go on forever"

-Greys anatomy

suck för vilken dag, eller vilken kväll/natt. hjärnan har minst sagt gått på högvarv så man blir lite slut... fortfarande helt slut... idag har det varit en sån "För Fan-dag" då man inte förstår varför i helvete man är här. men bara att gilla läget, det går över.

igår såg jag säsongsavslutningen av Criminal Minds. My girl kommer tillbaka i nästa säsong så snacka om att man är glad!



Och idag såg jag slutet av Greys Anatomy. hela avsnittet var väldigt vackert, gripande.. det var också väldigt tråkigt att vissa förhållanden verkar gå i stöpet.. de går ju inte.. anyway, när det är ett väldigt känsloladdat avsnitt rycks jag liksom med så det slutade med att jag satt å storbölade just för att saknar henne så otroligt mkt. jag vill bara ha henne hos mig, känna hennes närhet, känna mig trygg och inte helt hopplös. vaknade flera gånger inatt av att det var så tomt i sängen, varje gång jag vände mig om trodde jag hon skulle ligga där. det enda som låg bredvid mig var två mobiler, hennes sjal och hunden Sara... suck..



nu ska man strax se Unknown.... saknar min tjej fruktansvärt mkt, så för att kunna komma lite närmare varann så ska vi se på den filmen på varsitt håll samtidigt :)

Treat other people the way you want to be treated

åkt helikopter för andra gången i mitt liv idag, men man kan säga att det var första gången med tanke på att jag knappt var vid liv första gången :) viiilken fantastisk upplevelse, nästan som att åka karusell! helikoptern var här för att köra på ett annat gäng egentligen, men eftersom hotellet gick galet mkt plus maj månad så var chefen så snäll så han bjöd oss :) takk takk!

jag skulle egentligen förbi Linda och Andreas ikväll och äta hemlagad pizza med några. efter helikopterturen var jag ganska trött. hade ingen lust egentligen... sen försvann den lilla energin jag hade... nu är jag dock på bättre humör, men ögonen går verkligen i kors.....

jag och linda pratade om min händelse på nyår. inget jag direkt är stolt över. alkohol + ensam hem från en misslyckad utekväll = självdestruktiv det gäller att inte fokusera på att jag lät mig själv hamna i en sådan situation. utan jag valde den andra vägen, jag valde att hoppa av innan det blev försent. ett steg åt rätt riktning är att jag själv kan inse att ack så fel det var! hade det hänt för ett år sedan hade jag nog inte insett faran i det hela. jag hade gått oberörd förbi och låtit det kommit ikapp mig 10 år efter. jag är inte ens värd vatten så why bother vet jag att jag tänkte när jag gick hem. tankarna blev bara större och större, grövre och grövre. som en spiral -som inte gick att stoppa. jag vacklade verkligen på gränsen, nån timmes gränslöshet. jag kunde nästan se framför mig hur såren blev till. men så hade jag en röst, lindas röst, inom mig sen kryssningen som nämnde att skulle jag skada mig igen, skulle vi inte ens vara vänner. Jamen då Kim, istället för att göra synliga sår, så se till att du blir gruppvåldtagen så det "bara" blir sår på insidan. Huuuuuuuuuuuuuuuuuuuuur är man funtad? blir så förbannad på den människan som tänker så, oh, thats me! men när tbanan delade på sig vid västra skogen, bytte jag. tack gode gud.

ett till tecken på att man är "frisk": man är rädd om sig själv.

jag må vara 23 år, kommer alltid att vara född 1987. men om någon tar ner mig på jorden och får mig att stanna upp så kan jag faktiskt tänka ett steg längre, ett steg längre utan att jag ska lida för det. bara en sådan simpel sak, hur hade du reagerat om man vänder på det? och eftersom jag är en grubblare långt inne i hjärteroten så... ja då vet man..
nu menar jag inte att jag vill ha någon som ska tänka åt mig hehe, den som gör det ska få fan haha. men ibland, väldigt sällan, måste jag kanske få en knuff i rätt riktning men endast en gång, så är det bra sen :)

för varje dag som går blir jag alltid lika förvånad över vilket underbar och helt klart perfekt tjej jag har. mina krav kanske inte är så overkliga trots allt. vissa saker trodde jag man bara kunde begära i drömmarna. men ack så fel man kan ha.

Look after my heart. I've left it with you

gick idag in på min internetbank för att se hur mkt pengar jag spenderade hemma... hade en gissning men, ack så fel man kan ha... jag kunde inte göra något annat än att skratta åt de :) aja... det går ingen nöd på mig och det var kanske inte så jääättteee onödiga pengar jag slängde bort... jag hade kul och mysigt för de iaf :) så hela den här trippen gick på en del. jag klagar inte, allt för min kärlek...

på tal om kärlek... ibland bär jag så mkt värme och kärlek inom mig så jag vet knappt var jag ska göra av allt för det känns som jag ibland exploderar av alla känslor jag har inom mig...

"It was between who I should be and who I am. I've always felt out of step. Like literally stumbling through my life. I've never felt normal, because I'm not normal, and I don't wanna be. I've had to face death and loss and pain in your world, but I've also never felt stronger, like more real, more myself, because it's my world too. It's where I belong."

gooodnight

forever and for always.

en snabbis här borde jag hinna med innan ögonen åker ihop...

kan sammanfatta veckan som varit med endast ett ord, eller nej, två ord: Magisk och Kärlek.

veckan som varit har gått i lyckans tecken. och det är med stor saknad och ångest jag lämnade sthlm imorse. åkte från hjärtat kl 6.12. klockan ringde kl 6. för att jag inte skulle falla ihop i störtgråt i hallen blev det då snabba ryck. men tänk om man kunde få uppleva de sista 12 minuterna igen, hennes läppar hade inte fått lämnat mina i första taget.

när jag kom hem i torsdags gick vi till Haga och satte oss för att se på solnedgången. mina tankar tänkte att jag kommer nu ha all tid i världen för kvalitétid med älskade. men vips så blev det torsdag igen och jag skulle åka. fick en släng av en mardröm natten mellan torsdag fredag. det var jag verkligen inte beredd på. men vad kan vara tryggare än att vakna ur en mardröm och upptäcka att man har en flickvän man alltid känner sig så trygg med?
fredag kväll grillade vi med bästa morbrorn vid vattnet. fläskfile majskolvar sallad avokade jordgubbar vin. jag njöt för fulla muggar. mkt kärlek, mkt prat, mkt skratt. på dagen gjorde vi gamla stan, helt fantastiskt mysigt var det lördag, gick vi på stan och strosade, käkade en på tok för dyr sushibuffe och sen bio. kvällen avrundades med några öl vid kungshallarna och en del djupa samtal. älskar de samtalen. söndag, hmm.. jo då var vi på IKEA. Hon var så himla söt när hon gick därinne, planer och idéer högt och lågt. min kvinna är kreativ :) Samer dök upp där också så jag fick krama om honom :) Kvällen avslutades med räkor och vitlöksbröd -lyxmat men, innan vi kom hem för att duka upp räkorna bevittnade vi en misshandel som Linda ringde in på så det blev ett litet kort polisförhör. rätt coolt haha.
Måndag kom och det var den dagen jag längtat näst mest till. att få åka till uppsala och krama om många vackra människor :) Tog jäkligt hårt att åka därifrån på kvällen... skulle kunna sitta och prata med Åsa och SilverSara i timmar egentligen... Tisdag var det arbetsintervju, gick helt ok tror jag iallafall... tisdagen var allmänt ingen toppendag. verkligheten kom ikapp mig och talade om att du är bara här på besök Kim, du ska upp till ön igen på torsdag. huuuuhuuu... fick hålla hårt i tårarna... men kvällen slutade iofs lite bättre med några öl med Robin för lite catch up-prat. onsdagen (igår) var den enda dagen då vi inte hade planerat något, skulle inte träffa någon.. utan vi bara existerade..existerade utanför tid och rum. gick in till stan, shoppade lite till och njööööööt av en stoooooor kopp chailatte.. mums. hela onsdagen bestod av enbart mys och bara vi två... halv 5 somnade jag. kl 6 ringde klockan...

10 veckor kvar tills man ses igen. men tänk om hon står på kajen 4e juli. ingen kommer att vara lyckligare än mig just då

over and out

huvudsaken är att jag vet vem jag är. jag behöver inte vara med överallt för att få "bekräftelse" jag är färdig med att vara alla till lags, färdig med att stryka alla medhårs, färdig med att vara någon annan, någon som anstränger sig för att passa in, färdig med att sträva efter att bli omtyckt. vad är jag här för? skapa nära vänner och supa mig under bordet varje gång jag är ledig? neeeee hade jag velat det hade jag stannat hemma i trygga sverige. jag är här för att jobba. visst kan jag vara social, jag är ju en social människa som tycker om att ha människor omkring mig. det dryga med den här ön är att här betyder Social, Alkohol. why? finns säkert dom som tycker jag är tråkig som bara jobbar, äter, sover och pratar med Linda. but i dont care. jag trivs så. så varför ändra det? att börja ett förhållande med distans är något jag kan skriva upp på listan för jobbiga saker. eftersom vi inte kan ses, klart jag tar till vara på varje minut för att få höra hennes röst, hennes ord, hennes skratt, klart jag vill ta vara på varje minut för att få höra hennes vackra själ prata. Gör det som är gott för dig Kim. Du måste lära dig att ta hand om dig i tuffa stunder, kan jag höra Sanna säga. och det är just precis det jag gör.
Imorgon skall jag faktiskt med de andra för att spela brännboll på dagen. det funkar ju, med tanke på att jag är ledig hela dagen :) men blir det efter kl 20 blir det försent för lilla Kim. Det är också en princip jag har. skall jag upp tidigt, ska jag lägga mig tidigt. jag är så fascinerad över att jag kan sova utan pills så jag tycker ibland det är lite kul att få känna sig naturligt trött och somna den naturliga vägen :)

undra om jag någon gång kommer att komma över hur hon var mot mig. kommer jag att kunna förlåta henne och se henne som min m. jag vill ha en riktig, som jag kan ringa till så fort det är något, något jag vill berätta. jag vill att hon ska vara den första jag ringer om jag har en nyhet på hjärtat. nu är det Sara eller Åsa som får de samtalen.. jag vet mkt väl att hon finns där för mig, jag vet mkt väl att hon vill att jag ringer henne så fort det är något. men känslorna tar liksom över och jag blir 10 år igen. så fort det blåser är jag rädd att hon ramlar omkull.. eftersom vi aldrig haft den där riktiga relationen, tar det så enormt emot att försöka ändra på det... invant/inlärt beteende.... men nu Kim är du snart 24 år. det gäller nu att bibehålla den där vuxenrelationen till dom -även fast du fortfarande är deras fia lotta..Jag veeeet så mkt väl, men det tar emot.

jag vet mkt väl att de finns de som har haft det värre och som HAR det värre på den fronten... men man ska inte jämföra. gör det ont, eller har det gjort ont, så har det det...

... is counting the days..

seriously..

i need some freekin help :)

innan Linda dök upp i mitt liv vad serier och filmer mitt allt. det har sedan barnsben varit en tillflyktsort för mig, ett sätt för mig att blockera det som gjorde så ont en gång i tiden. nu har jag inget att gömma mig för, inget att rymma ifrån heller. men faan vad jag fastnar för vissa serier.. Nu är det criminal minds som spökar... man skall aldrig säga aldrig men nu är båda mina två favoriter borta och theres no need to continue.. den ena försvann förra säsongen, men nu tog dom bort den 2a.. not okey!

känslig och trött som jag är fällde jag ett par tårar, eller nej, ett x antal tårar. och när tårkanalerna väl har öppnats kommer det mesta på en å samma gång. saknar henne galet mkt så det gör jävligt ont.





har varit en helt ok dag idag.. gått som smör i solsken.. söndag imorgon, veckans längsta dag då jag är den enda levande kotten på hotellet, nästintill på hela ön vill jag nog säga ;) den enda på ön som inte vaknar upp med bakfylla :)

nu ska jag se ifall jesper kanske kan lägga ifrån sig tvspelet ett tag så jag kan få se lite eurovision :)

love you

va fan

... mitt inlägg från igår är borta.. suck......

"What happened in the past that was painful has a great deal to do with what we are today"

fredag den 13e. in my ass :) det har gått bra på jobbet idag samt att jag är antagen till en rekryteringsprocess till en hotellkedja. kul. kan man tycka. men det blir liiiite svårt med vad jag har för planer när jag kommer hem. USA. sen hade det varit gott med nån dag ledigt innan man hoppar på ett nytt jobb... bästa hade verkligen varit om jag fick veta hur jag låg till på mitt gamla jobb... anyway, jag ska träffa hotelldirektören när jag kommer hem nu, väntar bara på mail om ny tid och ny dag..

jag vet att jag inte kan göra något åt det, jag kan inte påverka situationen what so ever, men lik förbannat är det nästan det enda jag tänker på...

raise my glas for the future

många tankar och funderingar. hjärnan har börjat gått på högvarv ikväll. det är många ord och meningar jag har inom mig som jag inte riktigt vet om jag kan få ner här. men, huvudsaken är att jag är lycklig och blickar framåt. det förflutna kommer jag alltid bära med mig, det kommer tyvärr alltid vara en del av mig. det gäller bara att kunna hantera det. och blicka framåt. framåt på en framtid jag kommer att få dela med vackra Linda. jag kommer att komma hem till en tjej som älskar mig lika mkt som jag älskar henne, som älskar mig för den jag är, kommer att komma hem till en tjej som kommer att ta hand om mig om jag nångång svackar i tankegångarna, som kommer att skydda mig från all ont jag kanske inte själv kan hantera... jag känner mig så trygg med dig hjärtat...

jag är så jävla in love :)

fortfarande...

... huvudvärk! nästan så det går nerför näsan/bihålorna... suck.. aja, life's good :)
har inte tid att sitta och tycka synd om mig själv och klaga att det gör ont.

boendet är ÄNTLIGEN fixat när jag kommer hem... igår fick jag erbjudandet om en sovalkov, endast ett hus från SilverSara... men jag trivdes ju ganska bra faktiskt hos Åsa och jag har funderat på det länge men inte vågat frågat haha :) men igår tog jag mig i kragen för att se ifall det fanns en möjlighet för mig att komma tillbaka... och det ser iaf ut som att det redan är bestämt! sen kommer jag nog inte va där sådär jättemkt heller.. beror på vad jag jobbar med och om det blir nån dansträning...

Linnea kom på den briljanta idéen att man har ju faktiskt 2 månaders uppsägningstid, vilket står på mitt kontrakt... då kanske det inte är så omöjligt att man åker hem 30 juli..... men måste lägga upp det snyggt, för vill ändå göra mitt bästa här och göra ett bra intryck... hehe, ska kanske bygga upp det igen med tanke på att jag redan tagit 11 dagar ledigt :P Oh well..

idag har jag varit ute och gått med Raketen Linnea, jisses vad hon speedade på. Skulle jag nog också klarat om jag inte får så jävla lätt ont i benhinnorna. för trött blir jag inte, utan det gör förbaskat ont... Sedan gick vi förbi hotellet och cyklade. hoppade in i solariumet och tror fan jag fått lite färg iaf :)

ibland är det riktigt frustrerande att vara här... vill bara var hemma med min älskade tjej.... men tror att ju mer man pratar med henne över telefon, desto närmare kommer man.. tänk att man kan komma någon så nära men ändå vara så långt ifrån varann... älskar dig.

its a Gods test

helvete vad jag önskar att det kunde bli augusti nu...

äh

Ingen idé att sitta och deppa på att lösningar ska hända utav sig själv :) har nästan inget jobb och nästan inget boende när jag kommer hem i juli/augusti. men vad gör de? inget att få större panik över utan jag får helt enkelt söka nya jobb osv :) jag tror inte det kommer bli någon fara heller, säger annika att hon var mer än nöjd med mig plus att dom LÄR ju behöva NY personal till hösten så är det nog inte helt omöjligt... men just in case så har jag skickat in 5 ansökningar på hotelljobb.. så vi får väl se :)



hjärtat har nu fått igenom sin semester... gud vad jag hoppas hoppas hoppas på att jag får åka hem 30 juli.... tänk att få spendera kärlekens festival med sin andra hälft...

huvudvärk

och inte lite heller.

är så förbannat trött... sen fick jag höra av min tidigare chef från mitt gamla jobb att det inte är säkert att det finns någon plats till mig trots allt till hösten, som de hade lovat (?!) men än finns det lite trådar att dra i så jag får väl fixa och trixa mig fram...satt en timme med en sökningschema så... jag har fått allt serverat på ett silverfat det här året, något måste jag ju få kämpa tycker jag :) Det löser sig allt.
-------------------------------------------------------------------------------------

--

"maybe..
..today?...


ingen bra dag idag. vill ligga under täcket resten av dagen. tänker göra det med."

...var mitt blogginlägg 9 maj 2009. lite skrämmande. gick in och läste ett par inlägg nyss och jag blir så jäkla förvånad över att det är mina ord som står där, det är JAG som skrivit det.. hur är det möjligt? jag kommer att komma ihåg den dagen tills jag dör, på riktigt, på ett naturligt sätt. jag har än idag inte förstått hur det hade kunnat gått, när jag får höra att jag hade en feber mellan 27-29 grader är det knappt jag reagerar. när jag får höra att jag hade slangar och en maskin som pep kopplade till mig är det som om jag ser ett greys anatomy avsnitt framför mig. Ne, så det har liksom inte hänt... fast, det har ju det...

hade jag "lyckats" hade jag missat så mkt... jag hade missat min mosters bröllop, jag hade missat att få bo i en storstad, jag hade aldrig träffat alla de fina och underbara människorna jag har mött de senaste åren. jag hade aldrig kunna fått åka till USA som jag så länge har drömt om. men framför allt, jag hade aldrig träffat den tjej jag känner att jag vill dela min framtid med.

så tänk på de innan ni sitter där med era tabletter, innan ni sitter där med alla dessa rakblad, tändare, nålar etc. Ge för FAN INTE UPP! vägen må vara lång, krokig och hård men är inte den totala lyckan värd all tufft arbete?

ge och ta..

...trodde bara det existerade i filmer :)

motvilligt att jobba idag. riktigt tungt. men det var bara att bita ihop och genomföra det.. pratade med fina från halv 8 till drygt efter 9 så morgonen gick ganska fort. gästerna hade redan käkat klart verkade det som så då gjorde de ju inget :) hennes röst är något utöver det vanliga.

eftersom det är en heeel slappardag idag för mig beställde jag hem pizza och en liten pepsi max... käkade 2-3 slizar och upptäckte att det inte var så gott som jag hade tänkt... så det får väl bli lite kvällsmat sen :) Ikväll har Linnea bestämt att vi ska mysa till de lite med något gott och Bernad och Bianca på tv.. får se hur det går med tanke på att allt jag och linnea planerar blir liksom aldrig av haha

vaknade flera ggr inatt utav att jag kom på mig själv att jag var ensam i sängen. vände mig om flera ggr för att inse att fina låg inte brevid mig som hon i 3 nätter har gjort tidigare... blir knäpp snart...

bilder från västerås....

intensiva dagar

och inte lite heller... började redan på tisdag eftermiddag, då jag följde med andreas och linda till Hemavan och sov över en natt. dagen efter blev det massa scooterkörande och korvgrillning i solen. livskvalité på hög nivå. och vilka underbara människor! på eftermiddagen bar det i väg till "flygplatsen" och när jag får se "flygplanet" vi skulle åka med trodde jag skulle dö... ett litet pytteplan. usch usch usch... som även var märket SAAB (?) men fram kom vi! Åkte hem till Söffi i några timmar för att vänta på att min älskade skulle sluta... strax innan 21 slutade hon.. och vilken lycka. trodde aldrig stunden skulle komma. hon var så vacker. trött och sliten var jag men svävade på moln! kvällen avrundas med 15 bitars sushi och massa mys innan läggdags. torsdagen gjorde vi stan på 2 röda, sofia mötte upp oss för hon hade tråkigt. jag och linda var tvungna att inhandla lite begravningskläder. eftersom vi var lite stressade så drog jag nog mitt kort lite allt för mkt, åja, vad de det de kosta? ;) Vid 17 drog vi till västerås till lindas vänner, skulle sova över där tills dagen därpå då begravningen var. Vilka härliga människor, så lättsamma :) Så vid midnatt satt det 6 flator i soffan och tittade på tv :) eller, den 6e hann man bara presentera sig för innan hon däckade efter 18 timmars arbetspass eller var de nu va :) stackarn.
Fredagen kom, hörde många säga att de hade önskat att den aldrig hade kommit, att veckan skulle stanna på torsdag.. tungt, hårt, tufft. även fast jag inte kände Mia så otroligt mkt, berör hennes val mig ganska mkt ändå. framförallt känner jag med alla de som stod henne nära, otroligt mkt. sen att man är på någons begravning då en människa inte dött en naturlig död. men när jag satt där i bänken och tänkte ett steg till, för nästan exakt 2 år sedan hade jag kunna gjort detta mot min familj, mina vänner. för nästan exakt 2 år sedan hade jag kunnat legat i den kistan. jag vill verkligen inte lämna kvar en sådan stor saknad och sorg. Jag beundrar verkligen den styrkan som Mias mamma visade upp i kapellet. hua. och sara som tom gjorde av sig ett litet skratt när allt var över. hur är det möjligt? beundrasvärt iallafall.
Även fast tågresan hem tog 1 timme kändes den som hundra år. jag var såååå trött i kropp och själ efter begravningen att jag somnade i min älskades famn en kort stund.. När vi kom hem igen hämtade vi Stella, bytte om, träffade Ole så jag kunde få min mobil och sen hämtade vi upp Andreas och Linda för att käka middag tillsammans. Riktigt mysigt och trevligt! :) Vi visade de sen vägen till Golden Hits/Galway så de kunde spendera kvällen där, tror de hade det kul. får höra mer på måndagen.
Lördag morgon kom, begav mig utan att stanna upp och tänka så mkt på att jag lämnade min tjej..undvikande beteende, tror fan jag borde få medalj i det. jag var så trött på arlanda så jag somnade med en gång jag satte mig på flyget. helt plötsligt ropade de ut att vi skulle landa i oslo. blev lite snurr i bollen då jag tyckte att vi hade ju inte ens lyft från sverige än?... Så min flygrädsla är nog borta för tillfället :) Efter 2 flygresor och en 5 timmars LÅNG båtresa är jag nu tillbaka till ön. och det är så kallt.

som sagt har det varit intensiva dagar, har knappt hunnit reflekterat och levt i nuet för det har alltid varit något. men blir bättre om 12 dagar då jag ska vara hemma en heeel vecka med älskade.


om man skall sammanfatta dagarna...

närhet. ömhet. kyssar. sushi. händer. kramar. skratt. tårar. nya människor. nya möten. stadsluft. stadsmuller. kärlek. tunnelbana. bekräftelse. nya känslor. sol. varm luft. linda.

jag har sådan stor huvudvärk så jag tror jag dör. hade tänkt lägga upp lite bilder här men får vänta tills imorgon för nu måste jag duscha och sen sängen. ensam.

hinner inte skriva så mkt då jag strax gå på jobb... men idag, ladies and gentlemens, beger jag mig till Sverige för att imorgon åka till sthlm :) lycka

hur är det möjligt...

...att prata i tlfn så länge, så mkt? de som känner mig tänker nu säkert "Kim du bor i din telefon så det lär väl inte vara några problem" Men det är en sak att messa iväg lite onödiga sms eller slöprata, som jag och julia brukade göra... Om varken jag eller Linda hade varit så trötta ikväll, hade vi nog pratat tills solen hade stigit upp här. den har för övrigt nyss gått ner, lagom till midnatt :) Visst vi kan vara tysta i några sekunder, men det är oftast då den ena funderar eller när den andre njuter av att ha sin älskade precis på andra sidan telefonen. så nära men så långt bort. vi pratar verkligen om allt. varje gång tänker jag att nu finns det säkert inget nytt att prata om, men jisses... det finns ju hur mkt som helst :) och det är en härlig känsla det där. orden tar aldrig slut och man blir aldrig trött på att höra hennes röst. ibland kommer jag på mig själv att jag har inte lyssnat på ett enda ord hon sagt, utan bara lyssnat på rösten :) Bra Kim, bra lyssnare du är ;)

nu ikväll har vi då haft vinprovningen. vitvinet var helt ok. jag kunde säga hur det smaka osv.. men så kom rödvinet.. uäääääkk.... kunde urskilja två saker, ÄCKLIGT och sur. det sa jag till alla. kände ändå att jag plockade hem några vuxenpoäng :)

imorgon är jag ledig. jaha? vaknar jag tidigt imorgon ska jag nog ta svängen om för 11 kaffet haha :) annars blir det gym, städa badrummet, ev kolla vad jag skall packa inför för hemresan. ut på tur (norskarna går väldigt mkt på tur har jag märkt) måste jag nog också, ska bli underbart väder :)

På tal om inget. min broder. som ni alla vet är han ju ganska, speciell. på ett bra sätt vill säga ;) han la ut sitt 1a maj tal han hade i Arvika idag, så jag fick läsa det.. den mannen kan prata och skriva vill jag lova. hua hua... men ämnet har pratar om idag, är även för mig ganska viktigt. det kom mig att tänka på mitt projektarbete i 3an. tänk om jag hade vetat det jag vet idag. oh well, jag lever ändå :) snart, nästan exakt, 2 år på övertid. jag klagar inte. det har varit 2 av mina tuffaste år. men efter alla motgångar blir man bara starkare. ur något negativt kommer det något positivt. man kanske inte ser det när man är mitt uppe i det.. men det är sant.. Sen måste jag nog tillägga, hade SilverSara sagt till mig under vårat första samtal "Det Går Över" hade jag gått därifrån utan att blinka. Men nu är jag inte mitt uppe i det. så nu kan jag höra det. för jag vet. det går över.

Måns Var Nyfiken på Världen

nu svamlar jag för mkt här... klockan tickar iväg..

gnight y'll

äntligen har våren kommit till nordnorge. riktigt härligt och skönt :)

tycker inte om när folk lämnar anonyma kommentarer hehe.. jag som är så nyfiken av mig vill ju veta! sen så upptäckte jag nu att den är borttagen?

jag frågade chefen en sista gång ang ledigheten. jag hade ju klurat ut värsta grejen. och det gick. troooor ni jag blev lite glad eller... dock blir det en snabbvisit i sthlm och västerås så det hinns inte med så mkt. men jag hinner med att spendera tid och närhet med henne :)
Sen att flyget kostade skjortan, har liksom ingen betydelse. En gör prioriteringar och val varje dag. och för mig var det ingen tvekan om vilken prioritering jag skulle göra..

idag gjorde jag min 7e och sista dag för den här veckan... lite slutkörd, men har nån överskottsenergi så jag skulle lätt kunna ta några dagar till.. men enligt lag är de ju inte lovligt. herregud, varit på 2 olika arbetsplatser efter SYKES, och upptäckt att det FINNS faktiskt företag som följer lagar och regler.. konstit de där..

nu skall det snart pratas med mamsen och papsen i telefon, sen sola, efter det ska det inte göras många barn inte. kl 20 är de vinprovningen... suck. men som jag skrev på FB, de blir vad man gör det till!