...att prata i tlfn så länge, så mkt? de som känner mig tänker nu säkert "Kim du bor i din telefon så det lär väl inte vara några problem" Men det är en sak att messa iväg lite onödiga sms eller slöprata, som jag och julia brukade göra... Om varken jag eller Linda hade varit så trötta ikväll, hade vi nog pratat tills solen hade stigit upp här. den har för övrigt nyss gått ner, lagom till midnatt :) Visst vi kan vara tysta i några sekunder, men det är oftast då den ena funderar eller när den andre njuter av att ha sin älskade precis på andra sidan telefonen. så nära men så långt bort. vi pratar verkligen om allt. varje gång tänker jag att nu finns det säkert inget nytt att prata om, men jisses... det finns ju hur mkt som helst :) och det är en härlig känsla det där. orden tar aldrig slut och man blir aldrig trött på att höra hennes röst. ibland kommer jag på mig själv att jag har inte lyssnat på ett enda ord hon sagt, utan bara lyssnat på rösten :) Bra Kim, bra lyssnare du är ;)
nu ikväll har vi då haft vinprovningen. vitvinet var helt ok. jag kunde säga hur det smaka osv.. men så kom rödvinet.. uäääääkk.... kunde urskilja två saker, ÄCKLIGT och sur. det sa jag till alla. kände ändå att jag plockade hem några vuxenpoäng :)
imorgon är jag ledig. jaha? vaknar jag tidigt imorgon ska jag nog ta svängen om för 11 kaffet haha :) annars blir det gym, städa badrummet, ev kolla vad jag skall packa inför för hemresan. ut på tur (norskarna går väldigt mkt på tur har jag märkt) måste jag nog också, ska bli underbart väder :)
På tal om inget. min broder. som ni alla vet är han ju ganska, speciell. på ett bra sätt vill säga ;) han la ut sitt 1a maj tal han hade i Arvika idag, så jag fick läsa det.. den mannen kan prata och skriva vill jag lova. hua hua... men ämnet har pratar om idag, är även för mig ganska viktigt. det kom mig att tänka på mitt projektarbete i 3an. tänk om jag hade vetat det jag vet idag. oh well, jag lever ändå :) snart, nästan exakt, 2 år på övertid. jag klagar inte. det har varit 2 av mina tuffaste år. men efter alla motgångar blir man bara starkare. ur något negativt kommer det något positivt. man kanske inte ser det när man är mitt uppe i det.. men det är sant.. Sen måste jag nog tillägga, hade SilverSara sagt till mig under vårat första samtal "Det Går Över" hade jag gått därifrån utan att blinka. Men nu är jag inte mitt uppe i det. så nu kan jag höra det. för jag vet. det går över.
Måns Var Nyfiken på Världen
nu svamlar jag för mkt här... klockan tickar iväg..
gnight y'll
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar