och det funkar

57 dagar kvar och imorgon när jag för 4567890 gången öppnar ögonen på denna ö är det 56. Silversara har funderat på att åka upp hit med Robert till sommaren (när sommaren nu kommer) hade varit helt underbart om de gjorde det. det som skulle överträffa det besöket skulle vara om hon kom. men allt kan inte gå på räls här i livet och man kan inte få allt.

sov endast 2,5 timmar inatt och det kändes när jag vaknade.. efter jag var klar med att ställa fram frukosten etc fall det ett par tårar för det kändes så jävla miserabelt att vara här. tur man var alena på hotellet...
idag har det gått i 400, så snabbt att jag fått sår på knogar och händer. jävla våningsängar. men vad gör det att klaga...

dust your self off, pick your self up and back in the saddle som Shakira säger.

när jag väl sätter min fot i Chicago 20 september kommer all denna tid här uppe vara värd det. dont forget.