We are each on our own journey. Each of us is on our very own adventure; encountering all kinds of challenges, and the choices we make on that adventure will shape us as we go; these choices will stretch us, test us and push us to our limit; and our adventure will make us stronger then we ever know we could be.

Find a place inside where there’s joy, and the joy will burn out the pain.

-Criminal Minds

“I believe that one of life’s greatest risks is never daring to risk…Do the one thing you think you cannot do. Fail at it. Try again. Do better the second time."

- Oprah

Start embracing the life that is calling you

nu behöver min kropp vila, iaf enligt mitt huvud och hals. psyket är heller inte på topp... men det är tur att det är nyyy vecka imorgon, för det betyder nya tag och nya möjligheter. who knows, jag kanske hittar en svart socka under en säng jag skall bädda istället för vit?

nu på kvällen såg jag sista avsnittet ever av Oprah... buuhuu... är det något jag och min mor har gemensamt så är det Oprah. vilka ord som kan komma ur hennes mun. så klockrena. så på pricken. jag har klistrat in delar av det hon sa, ord och meningar alla bör ha med sig i bakhuvudet.
för er som inte orkar att läsa, kan jag sammanfatta det;

du är författaren av ditt eget liv, du är din egen plattform. du är själv ansvarig över ditt liv och din energi som du sprider runt dig. se till att leta rätt på vad du brinner för i livet. det kan ta tid, vägen kan vara krokig -men hitta ditt kall. du kanske måste gå långa omvägar -men tro mig du kommer fram. när du väl gjort det, orkar du njuta av vad livet har att erbjuda.
många gånger kanske du känner att du inte är värd livet, du är inte värd vatten -eller luft. du är inte värd något. men du är värd allt som finns omkring dig just för att du, föddes. bara det är ett mirakel. av alla miljarder spermier var det just DU som överlevde.
när något inte stämmer, lyssna noga. lyssna och känn efter vad din kropp, vad din magkänsla säger. om du inte gör det står du där, handfallen i din egen grav -som du själv grävt.
när du väl är trygg i dig själv, bli en trygg hamn för någon annan, deras säkra plats att falla. Anslut. omfamna. Befria. Älskar någon. Bara en person. Och sedan sprid det till två.

"Everybody has a calling, and your real job in life is to figure out what that is and get about the business of doing it. It lights you up and it lets you know that you are exactly where you're supposed to be, doing exactly what you're supposed to be doing. And that is what I want for all of you and hope that you will take from this show. To live from the heart of yourself. You have to make a living; I understand that. But you also have to know what sparks the light in you so that you, in your own way, can illuminate the world."

"Each one of you has your own platform. Do not let the trappings here fool you. Mine is a stage in a studio, yours is wherever you are with your own reach, however small or however large that reach is. Wherever you are, that is your platform, your stage, your circle of influence. That is your talk show, and that is where your power lies. In every way, in every day, you are showing people exactly who you are. You're letting your life speak for you. And when you do that, you will receive in direct proportion to how you give in whatever platform you have.

"My great wish for all of you who have allowed me to honor my calling through this show is that you carry whatever you're supposed to be doing, carry that forward and don't waste any more time. Start embracing the life that is calling you and use your life to serve the world."

"Nobody but you is responsible for your life. It doesn't matter what your mama did; it doesn't matter what your daddy didn't do. You are responsible for your life. ... You are responsible for the energy that you create for yourself, and you're responsible for the energy that you bring to others

"Dr. Taylor sent me a sign that I have hanging in my makeup room. It says, 'Please take responsibility for the energy you bring into this space. All life is energy and we are transmitting it at every moment. We are all little beaming little signals like radio frequencies, and the world is responding in kind.

"One of the most poignant moments I remember was in one of the first shows we did about alcoholism. We moved in with a family for a week. The mother felt her husband had a drinking problem, and it was destroying the family. What moved me the most was this moment in that show where the mother's being consoled by her 3-year-old daughter. That, to me, was the real picture of what alcoholism does to a family. And that was just the beginning. People started coming on this show saying things they couldn't say to their own family members. Little by little, we started to release the shame."

"I learned from the guests on this show, no need to feel superior to anybody. Because whether it's heroin addiction or gambling addiction or shopping addiction or food addiction, work addiction, the root is all the same. The show has taught me there is a common thread that runs through all of our pain and all of our suffering, and that is unworthiness. Not feeling worthy enough to own the life you were created for. Even people who believe they deserve to be happy and have nice things often don't feel worthy once they have them.

"There is a difference, you know, between thinking you deserve to be happy and knowing you are worthy of happiness"

I would tell you that every single person you will ever meet shares that common desire. They want to know: 'Do you see me? Do you hear me? Does what I say mean anything to you?'

"Understanding that one principle, that everybody wants to be heard. Validate them. 'I see you. I hear you. And what you say matters to me"

"I could feel the voice bigger than myself speaking to me, and all of us have that same voice. Be still and know it. You can acknowledge it or not. You can worship it or not. You can praise it, you can ignore it or you can know it. Know it. It's always there speaking to you and waiting for you to hear it in every move, in every decision. I wait and I listen. I'm still—I wait and listen for the guidance that's greater than my meager mind.


"Whispers are always messages, and if you don't hear the message, the message turns into a problem. And if you don't handle the problem, the problem turns into a crisis. And if you don't handle the crisis, disaster. Your life is speaking to you. What is it saying?"

"It wasn't until many years later on a show with child molesters, one of them shared how they calculate and artfully manipulate to seduce children, when I finally realized, like so many of you, it really wasn't my fault.

"You all have been a safe harbor for me for 25 years. It's strange, I know, but you have been. And what I hope is that you all will be that safe harbor for somebody else—their safe place to fall. Do for them what you all are telling me the show has done for you. Connect. Embrace. Liberate. Love somebody. Just one person. And then spread that to two.

"I won't say goodbye. I'll just say...until we meet again.

What lies behind us, and what lies before us, are tiny matters compared to what lies within us

Where we love is home - home that our feet may leave, but not our hearts

Scars remind us where we've been. They don't have to dictate where we're going.

-Criminal Minds

Out of suffering have emerged the strongest souls. The most massive characters are seared with scars

-Criminal Minds

"We cross our bridges when we come to them, and burn them behind us with nothing to show for our progress except a memory of the smell of smoke and a presumption that once our eyes watered."

-criminal minds

"The most authentic thing about us is our capacity to create, to overcome, to endure, to transform, to love and to be greater than our suffering."

-Criminal Minds

När är det min tur.....

..att få hitta någon att dela säng med? Dela mitt liv med? dela min vardag med? dela mitt hjärta med...? jag vill ha någon vid min sida som håller mig varm, och som jag kan hålla varm. någon som älskar mig för den jag är och ignorerar mina ärr. någon som kan få ta del av mitt förflutna, men låta det stanna i det förflutna. någon som kan få ta del av min framtid, och även vara med i den.... tja det är mkt man vill här i världen... jag vill ha någon vid min sida som kan ta ner mig på jorden, någon som kan limma ihop mig när jag gått sönder. jag vill ha någon, hos mig. jag saknar kärleken.




blir det inge Norge eller USA för mig år 2011 tänker jag bege mig ut på jakt efter the One...! jag vill bli kär i kärleken.


gah, what a selfpitty inlägg..

"I had to find a relationship with someone who could simultaneously make me geow up and keep me forever young. (---) I would bring water lilies home to her every day in summer, I would wrap my arms around her waist as she chopped vegetables, I would fall asleep holding her hand..."

-Portia De Rossi

"its always darkest before dawn"

-PP

"We should never allow our fears or the expectations of other to set the frontiers of our destiny. Your destiny can't be changed, but it can be challenged. Everyman is born as many men, and dies as a single one"

-NCIS

har letat och letat efter ställe på nätet där man kan ladda hem Ellen De Generes show, tyvärr finns de ingenstans. så jag får hänga på youtube... kom över ett avsnitt då Portia De Rossi är gäst (her own wife om ni inte hade koll på läget :)) en gång i tiden led hon av ätstörningar... En publikfråga löd följande: vad ska man säga till någon man misstänker ha ätstörningar. Portia svarar då: Säg att hon/han ser sjuk ut, det ser ut som du lider. Säg aldrig, Du ser för smal ut. Man kan aldrig se för smal ut tänker en anorektiker, och att höra av man ser smal ut -det blir en komplimang, en belöning. Pga att man har strävat så enormt hårt för att gå ner i vikt.


när jag hörde de orden blev jag helt ställd. hallå, det stämmer ju. fick mig en rejäääl tankeställare... kommer ihåg 2009 när var och varannan människa sa att jag såg så himla smal ut (smal för att vara mig) och att jag borde tänka på att äta... jag har aldrig tidigare tänkt på det, men nu i efterhand, så kände jag mig så himla glad av att höra det..kände mig stolt. och det var exakt så som Portia förklarade..
det var när jag kom till L-G som jag insåg att, fan, mat, det är nog viktigt att få i sig...


har ni tid över kan ni se klippen här, i tre delar:







ni får jättegärna lägga en kommentar eller två om vad ni tyckte om showen

F**kin perfect

såhär innan läggdags, ser jag på facebook att P!NK-gruppen lagt upp ett nytt meddelande... och vad är det inte då om en ny låt!?!?! blev helt eld och lågor.


och det är min fav låt, det ligger på samma länk som den tidigare musikvideon men längst upp till höger kan man trycka på play och lyssna

if you ever feel like you're nothing, you're F**kin Perfect

enjoy :D

godnatt

mmmm vad varmt och skönt det är under täcket... inte sugen alls på att ta mig ut i kylan och till jobbet... tycker allt att sängen lockar mest och gör mig bäst... men... vad är bäst på långt håll?.. JO, att gå till jobbet!!!!

nu gäller det...

... att blicka framåt...

hallå visste ni att jag har hela livet framför mig? att jag kan faktiskt göra precis vad jag vill, vad jag känner för, när jag känner för det? jag har verkligen INGA begränsningar.

ikväll tror jag att det är en sån där kväll då jag känner mig lugn. än så länge.

jag har nu blivit sugen på volontärarbete... och ibland kanske man måste börja i små steg... så jag har idag skickat iväg en ansökan om att hjälpa flyktingbarn/ungdomar med läxläsning här i stan.. 2-4 timmar i veckan.. vet inte vad jag tycker om det, men va fasen. varför inte testa på? antingen kommer jag tycka att det är skittufft, eller så kanske jag kommer tycka att det är askul... om jag trivs med det, skall jag nog sikta större nästa år... Mocambique here I come...

jag hade ju tänkt plugga nångång, jag hade faktiskt tänkt flytta till sthlm nångång. men enligt min fysiska hälsa så hade jag inte planerat att dö any time soon :P

----
jobbet gick väl sådär idag... men jag överlevde... har nog fått årets mest obehagliga förklaring av en kund idag: Hej, jag söker ett sånt där hej-jag-är-alkoholist-och-jag-slår-min-fru-linne... Eee, vad svarar man på det liksom? jisses...

Bette Midler presents Pink with HRC's Ally for Equality Award

jag vet att den är 15 minuter lång. men tro mig, ni vill se. vare sig ni är P!NK-fan eller inte... hon är fantastisk. and soooo right!!!
försöker få tag på hela talet och kommer då att lägga upp det här...

har ikväll sett Kärlek, lyckan och meningen med livet -eller något liknande. kan säga att jag kunde nog inte ha sett den mer lägligare än vad jag gjorde... nån som någonsin har tvekat på livet, BÖR se denna...


You are, after all, what you think. Your emotions are the slaves to your thoughts, and you are the slave to your emotions

You need to learn how to select your thoughts just the same way you select your clothes every day. This is a power you can cultivate. If you want to control things in your life so bad, work on the mind. That's the only thing you should be trying to control

I am stronger than Depression and Braver than Loneliness and nothing will ever exhaust me

I look at the Augusteum,and I think that perhaps my life has not actually been so chaotic, after all. It is merely this world that is chaotic, bringing changes to us all that nobody could have anticipated. The Augusteum warns me to not get attached to any obsolete ideas about who I am, what I represent, whom I belong to, or what function I may once have intended to serve. Even in the Eternal City, says the silent Augusteum, one must always be prepared for riotous and endless waves of transformation.

slut som artist

och det är det rätta namnet.

hade min sista terapi med underbara Sanna D.C ikväll. Vilken stjärna. Jag hade iallafall förberett mig på niagara fallet där inne men lyckades hålla in ända fram tills jag gick därifrån och skulle gå upp för trappan. Fick en sådan panikattack att det nästan svartna för ögonen. Hmm...
Jag fick behovsmedicin när jag kom ner så nu känns det som att hela mun-hals partiet har förlamats.. as usual.. men allt för att jag ska kunna sova inatt och sova länge imorgon.. Jag blev väckt av underbara Jessica imorse kl 7.15 med en kopp varm te :) så jag har hållt igång hela dagen. Vid lunch åkte jag och Sara in till stan för att käka på China Garden. mums. och trevligt.

det är vad du gör som påverkar hur du känner

men nu ska jag sluta beklaga mig, det kommer bli gott att flytta. det kommer bli kul att gå till min gamla praktikplats som nu är mitt framtida jobb. det kommer att bli kul att bestämma över tv-kontrollen. det kommer bli skönt att få köra nu när jag imorgon kommer att få mitt körkort man behöver för att kunna leva.

snart börjar nästa kapitel i Kims berättelse. Är ni med? För på lördagen kör vi

Aha-moment

"Vet du, nu tycker jag att du skall plocka fram den känslan du hade när du fick veta att du fick jobb på din praktikplats. Jag vill att du skall plocka fram känslan du hade när du fick veta att du kunde bo i Emmas lägenhet"

så lätt är det.

tittade på Camp Rock 2 idag. blödig och känslig som jag är bölade jag i slutet. det slutade jag så lyckligt.
annars har jag inte gjort så mkt idag, de andra gick ut i skogen för att plocka svamp. men jag blev sittandes med min hemuppgift, min SISTA uppgift. det var då lättare sagt än gjort en sådan här dag som denna då jag inte direkt ser något ljus. men men. nu skall jag se till att min sista vecka här på LG blir en utav de bästa så jag kan ha ett vackert minne med mig i ryggsäcken när jag flyttar om 6 dagar...

nästa söndag morgon kommer jag vakna upp på en helt annan plats som jag kommer att kalla för Hemma...

Alla människor vill ha bekräftelse. Vi ser oss omkring och söker efter ett bevis på att det vi gör och säger är rätt.
Vi ser på de runtomkring och analyserar. "Hon verkar hålla med mig, alltså måste det jag sa vara sant". "Han slänger också sina mjölkpaket i den soptunnan. Då gör jag nog rätt".
Men vad händer då om man upptäcker att det inte alls finns stöd för vad man just sa eller gjorde? Om människor skakar på huvudet och undrar om man är dum i huvudet?
Känner du igen en sån situation? Ville du gömma dig och sjunka genom jorden? Eller höll du huvudet högt och gick därifrån, säker på dig själv?
Vad händer då om det sker om och om igen - att du inte är som alla andra?

När jag hamnar i en situation där jag överrumplas av mina känslor, tittar jag mig omkring. Jag söker efter bekräftelse. Blev de andra också ledsna när lejonkungens pappa dog? Blev min kompis också helt tagen av den musiken och skulle min vän också bli ledsen om hon gjorde bort sig?
Jag söker. Precis som många andra. Men vad händer då när man ständigt finner att folk ruskar på huvudet och frågar vad det är för fel på dig. Varför blir just du så ledsen, så glad, så tagen, så arg så....mycket???

Många, precis som jag, har funnit att det sällan är tillåtet att känna. folk säger att man överdriver, hittar på, dramatiserar, leker döende svanen...och nån stans där så börjar man själv tvivla på om man verkligen känner det man känner. Eller kanske vill jag bara synas och få uppmärksamhet?

Så när känslorna blir så starka och intensiva eller smärtsamma, hamnar man i ett tillstånd där man helt enkelt stänger av. Man stänger av för att det är förbjudet.
Och jag ser inget. Hör inget. Vet inget...Jag känner inget.

Det går inte riktigt att beskriva, men när nån som jag alltid översköljs av intensiva känslor, finner man en dag att man inte längre känner nåt.
Och om man trots allt känner nåt, kan man inte beskriva vad.
Det är detta man kallar för ångest.

Ångest är ingen känsla. Snarare ett undvikande av vad man egentligen känner, en definition av kampen som utspelar sig när man håller tillbaka det som egentligen finns där.

Till sist har man ingen koll på vad man känner. Eller vad man vill. eller tycker.
Vill du leva eller dö?
är du glad eller ledsen?
Mår du bra eller dåligt?

Jag fick lära om. Börja på nytt.
När jag började förstå vilka känslor vi människor har, varför de finns och vad det är bra för, började jag också förstå vad jag egentligen kände. Jag kunde sätta ord på det. Jag kände mig ledsen, glad, skamsen, arg, rädd...

Jag har inte ångest längre. Väldigt sällan.
jag kämpar inte längre för att inte känna. Jag är det jag är. Har det jag har.
Men jag ser mig omkring, söker bekräftelse.
Och så märker jag att jag inte reagerar som många andra. Jag ser att jag blir förtvivlad när andra blir ledsna. Att jag flyger på rosa moln, när andra blir uppmuntrade, att jag vill sjunka genom jorden när andra tycker det är pinsamt.
Men det gör mig ingenting. För jag vet vad jag känner och jag vet att det är okej.

ett litet ljus i det mörka nu är att Sara kom på idén att hon skulle försöka bli min kontaktperson via kommunen istället eftersom jag snart kommer att tillhöra Uppsala Kommun. Det hade varit så perfekt så det finns inte på denna jord. för något slags stöd kommer jag att behöva... och orka börja med någon ny kontakt, nope... men vi får se, det är mkt pappersarbete och beslut som behöver tas...
tänk att två helt främmande människor kan klicka så bra direkt. hon har talat om för mig att när jag var här på bedömningssamtal för ca 13 månader sedan så hade hon bestämt direkt att hon skulle bli min KP. Sagt och gjort och det stämde redan från dag 1... och jag är inte heeelt redo att släppa taget om SilverSara... speciellt nu när vi har börjat gått in på ett ämne och händelse jag helst vill lägga bakom mig.. men tar jag det inte nu, så vette fan hur min framtid kommer att se ut.

för övrigt håller jag på att läsa en bok "Trasig" Klarade knappt ta mig igenom första kapitlet... en stor eloge för författaren för jag hade nog aldrig klarat av att utlämna mig så extremt mycket. hon lämnar verkligen inget åt ens egen fantasi, utan det står där, svart på vitt. hemskt.

"jag är inget offer. Det ordet beskriver bara vad jag drabbades av, det definierar mig inte. Inte heller kan jag kallas en överlevande eftersom det antyder att jag har kommit över det, vilket inte är sant. Jag är en Fenix som uppstår ur askan från ett trasigt liv, en ständigt pågående överlevnad"