intensiva dagar

och inte lite heller... började redan på tisdag eftermiddag, då jag följde med andreas och linda till Hemavan och sov över en natt. dagen efter blev det massa scooterkörande och korvgrillning i solen. livskvalité på hög nivå. och vilka underbara människor! på eftermiddagen bar det i väg till "flygplatsen" och när jag får se "flygplanet" vi skulle åka med trodde jag skulle dö... ett litet pytteplan. usch usch usch... som även var märket SAAB (?) men fram kom vi! Åkte hem till Söffi i några timmar för att vänta på att min älskade skulle sluta... strax innan 21 slutade hon.. och vilken lycka. trodde aldrig stunden skulle komma. hon var så vacker. trött och sliten var jag men svävade på moln! kvällen avrundas med 15 bitars sushi och massa mys innan läggdags. torsdagen gjorde vi stan på 2 röda, sofia mötte upp oss för hon hade tråkigt. jag och linda var tvungna att inhandla lite begravningskläder. eftersom vi var lite stressade så drog jag nog mitt kort lite allt för mkt, åja, vad de det de kosta? ;) Vid 17 drog vi till västerås till lindas vänner, skulle sova över där tills dagen därpå då begravningen var. Vilka härliga människor, så lättsamma :) Så vid midnatt satt det 6 flator i soffan och tittade på tv :) eller, den 6e hann man bara presentera sig för innan hon däckade efter 18 timmars arbetspass eller var de nu va :) stackarn.
Fredagen kom, hörde många säga att de hade önskat att den aldrig hade kommit, att veckan skulle stanna på torsdag.. tungt, hårt, tufft. även fast jag inte kände Mia så otroligt mkt, berör hennes val mig ganska mkt ändå. framförallt känner jag med alla de som stod henne nära, otroligt mkt. sen att man är på någons begravning då en människa inte dött en naturlig död. men när jag satt där i bänken och tänkte ett steg till, för nästan exakt 2 år sedan hade jag kunna gjort detta mot min familj, mina vänner. för nästan exakt 2 år sedan hade jag kunnat legat i den kistan. jag vill verkligen inte lämna kvar en sådan stor saknad och sorg. Jag beundrar verkligen den styrkan som Mias mamma visade upp i kapellet. hua. och sara som tom gjorde av sig ett litet skratt när allt var över. hur är det möjligt? beundrasvärt iallafall.
Även fast tågresan hem tog 1 timme kändes den som hundra år. jag var såååå trött i kropp och själ efter begravningen att jag somnade i min älskades famn en kort stund.. När vi kom hem igen hämtade vi Stella, bytte om, träffade Ole så jag kunde få min mobil och sen hämtade vi upp Andreas och Linda för att käka middag tillsammans. Riktigt mysigt och trevligt! :) Vi visade de sen vägen till Golden Hits/Galway så de kunde spendera kvällen där, tror de hade det kul. får höra mer på måndagen.
Lördag morgon kom, begav mig utan att stanna upp och tänka så mkt på att jag lämnade min tjej..undvikande beteende, tror fan jag borde få medalj i det. jag var så trött på arlanda så jag somnade med en gång jag satte mig på flyget. helt plötsligt ropade de ut att vi skulle landa i oslo. blev lite snurr i bollen då jag tyckte att vi hade ju inte ens lyft från sverige än?... Så min flygrädsla är nog borta för tillfället :) Efter 2 flygresor och en 5 timmars LÅNG båtresa är jag nu tillbaka till ön. och det är så kallt.

som sagt har det varit intensiva dagar, har knappt hunnit reflekterat och levt i nuet för det har alltid varit något. men blir bättre om 12 dagar då jag ska vara hemma en heeel vecka med älskade.


om man skall sammanfatta dagarna...

närhet. ömhet. kyssar. sushi. händer. kramar. skratt. tårar. nya människor. nya möten. stadsluft. stadsmuller. kärlek. tunnelbana. bekräftelse. nya känslor. sol. varm luft. linda.

jag har sådan stor huvudvärk så jag tror jag dör. hade tänkt lägga upp lite bilder här men får vänta tills imorgon för nu måste jag duscha och sen sängen. ensam.