är så förbannat trött... sen fick jag höra av min tidigare chef från mitt gamla jobb att det inte är säkert att det finns någon plats till mig trots allt till hösten, som de hade lovat (?!) men än finns det lite trådar att dra i så jag får väl fixa och trixa mig fram...satt en timme med en sökningschema så... jag har fått allt serverat på ett silverfat det här året, något måste jag ju få kämpa tycker jag :) Det löser sig allt.
-------------------------------------------------------------------------------------
--
"maybe..
..today?...
ingen bra dag idag. vill ligga under täcket resten av dagen. tänker göra det med."
...var mitt blogginlägg 9 maj 2009. lite skrämmande. gick in och läste ett par inlägg nyss och jag blir så jäkla förvånad över att det är mina ord som står där, det är JAG som skrivit det.. hur är det möjligt? jag kommer att komma ihåg den dagen tills jag dör, på riktigt, på ett naturligt sätt. jag har än idag inte förstått hur det hade kunnat gått, när jag får höra att jag hade en feber mellan 27-29 grader är det knappt jag reagerar. när jag får höra att jag hade slangar och en maskin som pep kopplade till mig är det som om jag ser ett greys anatomy avsnitt framför mig. Ne, så det har liksom inte hänt... fast, det har ju det...
hade jag "lyckats" hade jag missat så mkt... jag hade missat min mosters bröllop, jag hade missat att få bo i en storstad, jag hade aldrig träffat alla de fina och underbara människorna jag har mött de senaste åren. jag hade aldrig kunna fått åka till USA som jag så länge har drömt om. men framför allt, jag hade aldrig träffat den tjej jag känner att jag vill dela min framtid med.
så tänk på de innan ni sitter där med era tabletter, innan ni sitter där med alla dessa rakblad, tändare, nålar etc. Ge för FAN INTE UPP! vägen må vara lång, krokig och hård men är inte den totala lyckan värd all tufft arbete?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar