Treat other people the way you want to be treated

åkt helikopter för andra gången i mitt liv idag, men man kan säga att det var första gången med tanke på att jag knappt var vid liv första gången :) viiilken fantastisk upplevelse, nästan som att åka karusell! helikoptern var här för att köra på ett annat gäng egentligen, men eftersom hotellet gick galet mkt plus maj månad så var chefen så snäll så han bjöd oss :) takk takk!

jag skulle egentligen förbi Linda och Andreas ikväll och äta hemlagad pizza med några. efter helikopterturen var jag ganska trött. hade ingen lust egentligen... sen försvann den lilla energin jag hade... nu är jag dock på bättre humör, men ögonen går verkligen i kors.....

jag och linda pratade om min händelse på nyår. inget jag direkt är stolt över. alkohol + ensam hem från en misslyckad utekväll = självdestruktiv det gäller att inte fokusera på att jag lät mig själv hamna i en sådan situation. utan jag valde den andra vägen, jag valde att hoppa av innan det blev försent. ett steg åt rätt riktning är att jag själv kan inse att ack så fel det var! hade det hänt för ett år sedan hade jag nog inte insett faran i det hela. jag hade gått oberörd förbi och låtit det kommit ikapp mig 10 år efter. jag är inte ens värd vatten så why bother vet jag att jag tänkte när jag gick hem. tankarna blev bara större och större, grövre och grövre. som en spiral -som inte gick att stoppa. jag vacklade verkligen på gränsen, nån timmes gränslöshet. jag kunde nästan se framför mig hur såren blev till. men så hade jag en röst, lindas röst, inom mig sen kryssningen som nämnde att skulle jag skada mig igen, skulle vi inte ens vara vänner. Jamen då Kim, istället för att göra synliga sår, så se till att du blir gruppvåldtagen så det "bara" blir sår på insidan. Huuuuuuuuuuuuuuuuuuuuur är man funtad? blir så förbannad på den människan som tänker så, oh, thats me! men när tbanan delade på sig vid västra skogen, bytte jag. tack gode gud.

ett till tecken på att man är "frisk": man är rädd om sig själv.

jag må vara 23 år, kommer alltid att vara född 1987. men om någon tar ner mig på jorden och får mig att stanna upp så kan jag faktiskt tänka ett steg längre, ett steg längre utan att jag ska lida för det. bara en sådan simpel sak, hur hade du reagerat om man vänder på det? och eftersom jag är en grubblare långt inne i hjärteroten så... ja då vet man..
nu menar jag inte att jag vill ha någon som ska tänka åt mig hehe, den som gör det ska få fan haha. men ibland, väldigt sällan, måste jag kanske få en knuff i rätt riktning men endast en gång, så är det bra sen :)

för varje dag som går blir jag alltid lika förvånad över vilket underbar och helt klart perfekt tjej jag har. mina krav kanske inte är så overkliga trots allt. vissa saker trodde jag man bara kunde begära i drömmarna. men ack så fel man kan ha.