som jag har skrivit som många gånger tidigare, har jag nu tappat lusten att skriva här på bloggen ännu en gång. har för mkt otäckt inom mig som jag helst vill underlätta för mina nära att veta om.

men tre saker.

1. var i Ed i helgen, saker och ting hände som inte ens är värt att nämna. men sista kvällen var jättemysig, med kortspel, biljard och poker.. å lite öl :)

2. Ikväll har jag och SilverSara varit i Sthlm och lämnat min katt Ronja till Thommy. dit jag snart ska flytta finns det en karl som är allergisk, så de går inte... trodde inte det skulle kännas något speciellt, men hua vad jobbigt det är... lilla ronja.. hon har hört och sett mkt i sina dar, kan inte vara lätt för henne att ha mig som matte :( efter Ronja tänker jag ALDRIG skaffa något djur. det tär för mkt på mig när dom försvinner...

3. Förra året kom jag över en väns blogg, som jag senare valde att avstå från för jag kände att jag fick för mkt information som jag inte riktigt kunde hantera. jag har som många kanske vet väldigt lätt att axla andras problem på just mina axlar. anyway, det funkade bra å så.. men det var inte riktigt dit jag ville komma utan.. Nu finns det en till blogg som jag följer flitigt och jag vet att denna människan även läser min... så jag får väl inom snar framtid bita i det sura äpplet, men jag måste säga detta: är man på ett behandlingshem för att få hjälp, skall man inte gå bakom ryggen på personal och smussla med skit som endast stjälper (stavning?) en och inte hjälper. jag blir så arg, frustrerad och ledsen för jag vet att denna människan gör saker som får henne att flytta två steg bak och inte två steg fram. HUUUUR TÄNKER DU?! förstår du inte? vet du vad jag tycker, jag tycker du ska gå till Sara och tala om vad du håller på med. för du kommer inte långt på det.. detta säger jag till dig endast för att jag bryr mig.
.... Sååå... för att detta inte ska bli "mitt" problem väljer jag nu att avstå från ännu en blogg.

schyst grundplattform att stå på för att må bra är, fast boende och fast jobb.. vad har jag... Inget..

nu tänker jag lägga mig under filten och tycka synd om mig själv för att jag existerar.

Do you ever feel like a plastic bag,
drifting through the wind
wanting to start again?

När är det min tur.....

..att få hitta någon att dela säng med? Dela mitt liv med? dela min vardag med? dela mitt hjärta med...? jag vill ha någon vid min sida som håller mig varm, och som jag kan hålla varm. någon som älskar mig för den jag är och ignorerar mina ärr. någon som kan få ta del av mitt förflutna, men låta det stanna i det förflutna. någon som kan få ta del av min framtid, och även vara med i den.... tja det är mkt man vill här i världen... jag vill ha någon vid min sida som kan ta ner mig på jorden, någon som kan limma ihop mig när jag gått sönder. jag vill ha någon, hos mig. jag saknar kärleken.




blir det inge Norge eller USA för mig år 2011 tänker jag bege mig ut på jakt efter the One...! jag vill bli kär i kärleken.


gah, what a selfpitty inlägg..

"I had to find a relationship with someone who could simultaneously make me geow up and keep me forever young. (---) I would bring water lilies home to her every day in summer, I would wrap my arms around her waist as she chopped vegetables, I would fall asleep holding her hand..."

-Portia De Rossi

eftersom jag inte hann hämta ut mina nya sömnpills igår fick jag försöka på egen hand. trodde nästan det skulle gå med tanke på att det gick bra kvällen innan. men ne då, de va nog once in a lifetime eller ren tur att jag somna härom kvällen. för inatt, somnade jag vid halv 4. höll på att få SPUNK! 6.30 ringde klockan. har känt mig bakis hela dagen. att jag inte tänkte på att häva i mig massa öl inatt, då hade jag iallafall somnat... bakfylla-känslan kom ju ändå.

så idag hämtade jag ut de nya. egentligen är det anti-depp men kan användas vid sömnproblem sa farbror doktorn... vet inte riktigt vad jag ska tro när jag läser om det på nätet... ökad vikt. jamen kul Kim. Du har redan gått upp 10 kg på ett år, hur ska det här sluta... smått ångest.. faan..
Mirtazapin heter den iallafall..........

undra om det var mina ärr som skrämde iväg Karolina....
undra om det är mina ärr som skrämmer iväg L....

funderar starkt på att sluta blogga för ett tag. pga att det är för mörkt för att skriva. känner inte riktigt för att skriva ner och spy galla om saker som är extremt negativt.

men kryssningen iaf. den va riktigt kul :) mötte jätteunderbara, sköna, galna, roliga människor. lätt att jag kommer att åka igen nästa år! tackar min morbror för f-presenten :)

åkte hem till uppsala sent på fredagskväll. E har varit här så vi har myst typ hela helgen. På lördag beställde vi hem thaimat och hyrde film tillsammans med Bella. Mitt stora feta grekiska semester hette filmen, blev alldeles kär i den :)
Igår gjordes det inte så mkt. E åkte och lämna tillbaka filmen och kom hem med sushi. YUM!
Imorse blev jag väckt av Annika, frågade ifall jag ville jobba idag. Dock var det ett kvällspass och är upptagen då. Men på lördag skall jag jobba. så nu har jag ökat till 4 dagar :) Hon hade talat om för Thommy i torsdags att hon är "fruktansvärt glad och nöjd att hon tog an mig" ett litet minus var att jag var lite tyst. hehe... dom som känner mig har rynkat på pannan när jag talat om det. men kom då fram till att jag kollar helst av läget först bland folk innan jag vågar ta lite plats. Men ändå, alltid kul att höra :)

Nu har E åkt hem. så nu är man själv igen..hmmm... om 3 timmar drar jag till SilverSara iallafall...

som ni kanske ha märkt så har det börjat blomma lite olycklig kärlek inom mig. men har nog bestämt att låta det gå mig förbi. det lär ju gå över nån gång. People have all kind of feelings, doesnt mean you have to act on them. Nä just det!

Denna film såg vi i helgen. WONDERFUL!

..NOT good.

var mkt de senaste dagarna. skriver mer om kryssningen annan gång....


Så här såg Thommy ut dagen efter, när han gick på't igen haha:

cant wait

she cant buried the truth.....

varför

varför varför varför.

varför lät jag det bara vara. har inte tänkt så tidigare. men nu. som en blixt från klar himmel.


mycket tankar. många känslor. kan inte min insomningstablett verka snart, så jag slipper det här jag nyss kommit på....

jag visste att jag inte skulle se programmet. men var ju tvungen att se fortsättningen. eftersom det sluta så kaotiskt...

men undrets tid är inte förbi.

You know those made for TV movies where some woman's crouched down naked in a shower holding her knees and sobbing because when she closes her eyes she can still feel the guys hands on her? How when they show the attack the woman's eyes go all blank and still and she goes to some other place in her mind just to deal with the horror of what's happening to her while some Lillith Fair song plays. It is nothing like that. He's sturdy and sweaty and he licks your face and wipes himself off in your hair and when you try to scream he punches you so hard you see God. And then he goes at you again reaping stuff you didn't even know you had because he enjoyed it so much the first time

-Charlotte King, Private Practice

jag har en obehaglig gnagande oro i kroppen som jag inte kan sätta fingret på.

Hanna var hos mig igår kväll. jättemysigt, käkade, drack the, mös, tittade på tv och började se en film, men den var för läskig så vi stängde av efter 20 min hehe... igår kväll tog jag en stilnoct (eftersom jag kände mig ganska trygg) jag gav en till hanna också. hehe ja jag säger då de....20 min efter intaget säger Hanna, efter en lång stund tysnad:

Jag skulle känna igen dig även fast du hade en metallcylinder över huvudet. Jag: Å va gulligt. Skulle du känna igen mig om jag bytte kläder också? Hanna: Nej då har jag inget att gå på.

hehe att man kan säga så konstiga saker... asgarva åt det idag iallafall.


den här såg vi igår, fortsatte se den i dagsljus, fortfarande lika läskg.

Stod i kassan idag och personalchefen hade kassan samtidigt. fy fan säger jag bara. jag är fortfarande ganska newbie och ibland måste jag bara fråga. jag är verkligen inte rädd för att fråga de andra, nemas prbs. men att fråga henne, herre gud. jag är ganska bra på att sänka min självkänsla själv, så jag behöver ingen hjälp med det. tillslut röt hon till mig och var ganska dryg. så nu är jag rädd för henne, PÅ RIKTIGT! när min kassatimme hade gått vara det nära till bristningsgränsen. jag kände mig så enormt liten, kass och bara allmänt -för jävlig. tankarna började snurra som de brukar göra. ville bara låsa in mig på toaletten och stanna där tills stängning. men det funkar inte så. det är bara att bita ihop. ville ringa Sara men visste ändå vad hon skulle säga, så jag hoppade det..

men men...

ikväll har jag johanna och linnea käkat thaimat och sett på Idol. imorgon bär det av till Sthlm. ska ut på ett "hetero" ställe imorgon kväll.. vet inte riktigt vad jag känner för det men... hmm.... det skall nog bli kul :)

börjat med imovane nu. 4 ggr i veckan. ikväll tar jag den första. det var några månader sedan men nu minns jag. metallsmaken is here.. gnight

i could really use a wish right now...

... jag måste sluta med stilnocten för vet inte riktigt hur länge jag står ut med dessa mer eller mindre hallucinationer.. men någon sorts sömnmedicin måste jag ha, för annars somnar jag inte...

fredag... och vad säger jag om fredagar. bajs. jag trodde ett tag att jag skulle kunna ta det ganska lugnt ikväll. jag var helt utmattad efter all ränning på stan och sen göra storkok. men så öppna jag ett brev från A kassan och de behöver YTTERLIGARE mer information... sen har jag talat om för dom 3 jävla gånger att jag var på arbetsförmedlingen 15 september enbart för att kika på vad jag hade för möjligheter och att jag inte ska vara ersättningsanmäld förrän 4e oktober... men dom har liksom glömt skriva ner det!
när en sådan liten sak dyker upp, märker man att man inte är fullfjädrad körare för det s.k livet.

på ett ögonblick kan allt förändras -om jag vill- All I can do is keep breathing

I'm still alive but I'm barely breathing

igår kväll när jag gick och la mig hade jag en sådan stor panikångest så jag trodde verkligen inte det skulle sluta väl... men jag kom över den, bara för att möta nästa hinder. knappt sovit något inatt. mardrömmar igen. och det var då inga vackra syner. Kl 13 idag hade jag tid på Unga Vuxna. Jag ville bara springa därifrån. än en gång satt jag och väntade på någon som får betalt av att lyssna på mina issues... Slängde iväg ett mess till Sanna att jag satt en trappa under henne och väntade, och önskade att det var hon jag satt och väntade på. 3 minuter senare så kom yrvädret ner för att säga hej :) I sina blåa jeans och den gråa stickade koftan hon så ofta brukar ha på sig. Blev så glad så jag fick tårar i ögonen (och det blev då inte bättre när hon gick) Jag talade om för henne att jag ville bara springa därifrån, att jag ville verkligen inte det här och att jag nästan hade bestämt att jag inte kommer att tycka om den människan jag "måste" snacka med. Vad löser det, frågade Sanna mig. Hjälper det att tänka så? Kommer du någon vart med att vara inställd på det? .... Nej jag gör junte det...
Nästa gång jag ska till UV så skulle jag höra av mig till henne för en liten snabbvisit... känns tryggt. men ändå, ännu en gång så förvånad över stödet jag får utav de alla, även fast de inte behöver...

iallafall, mötet var ingen katastrof men ändå inte så lyckat...så efter gick jag in och besökte Åsa på hennes nya jobb, Forsa bageriet och fick lite livsgnista tillbaka. Sedan gick jag och Johanna på stan och shoppade lite... Impulsiva som vi båda är så åkte vi och körde go-cart :) herrejisses vad trött man blir i kroppen... sen så hörde jag en välbekant röst i skallen som sa: Vad kan du göra NU, hur kan du göra, (handgester) för att ändra dina tankar och göra/tänka tvärtom? så det var bara att sätta på sig hjälmen och köra..

nu sitter jag här och väntar på att Emma och Bella skall komma förbi, så skall vi laga mat och baka bröd. mums. det skall bli riktigt mysigt... och tryggt, för det är ingen bra dag idag...


theracaugh, är nog det vidrigaste jag druckit. om man blandar theralen och tequilla, DÅ får du den smaken. jäkla hosta...

jag tog mig igenom fredagskvällen med nöt och näppe. hade en sådan panikångest och en heeel del impulser så det kändes som om jag kvävdes. kunde inte se idol heller då det blev ännu jobbigare... som tur var hade jag kontakt med Åsa Nisse under kvällens gång. annars vet jag nog inte hur det hade slutat.. att det kan vara så svart ibland...?

snart är det jobb på G. och jag tror jag måste inhandla mig en ny garderob för har verkligen inga varma kläder.. burr... knappt jag hittade något att ha på mig idag... men nu är det löst, vad skall jag nu ha för skor??

he stoled my freedom

tänk att den här dagen har gått. trodde nästan aldrig det skulle bli kväll. jag har varit helt ensam hela dagen. några sms här och där men inget samtal. och för en gång skull, kors i taket, så kändes det liksom, som ingeting. ingen ångest, ingen panik, ingen ensamhetkänsla. var i all friden har hänt? men jag tänker då inte ropa hej än...
var dock lite tufft en sväng i eftermiddags då jag såg på kulturkanalen (ja så kul har jag haft det idag) tufft men fruktansvärt intressant... för att skaka av mig la jag benen på ryggen för att gå ut å gå en sväng. men eftersom jag inte är så frisk så blev det bara runt kvarteret, typ 15 min. när jag kom hem var jag så trött så jag däckade direkt.

imorgon är det 12e oktober. ännu ett år har gått. det känns dock som att jag lever på övertid. ännu ett år äldre kommer jag att bli.

error

hämtade ut mina insomningstabletter förut idag. fick dubbla kartor. tänkte inte så mkt på det. men så blev klockan läggdags och jag drar ut dem och fick världens panik. tankarna snurrade, snackade om vilken brottningsmatch det var uppe i hjärnkontoret. slängde iväg ett mess till SilverSara och frågade ifall hon sov. jag räknade inte med något svar eftersom det kan vara sent för många. men som den räddande ängel hon är så ringde hon upp mig. när vi la på bröt jag ihop totalt, men kanske pga lättnad eller nåt, jag vet inte...


nu lipar jag inte för att jag saknar alla eller att jag hatar förändringar, utan mest för att jag vet aldrig när jag kommer att kunna hantera sådana här situationer utan stöd....fail fail fail... eller kommer jag alltid vara tvungen att ha extra stöd för att orka överleva?

okej, jag är ledig tisdag-fredag. tisdag är det midda med tjejerna, onsdag möte på soc (eller var va de nånstans?) jag måste ha nåt att fylla torsdag och fredag med... och det måste jag veta innan veckan börjar!!!! ensamheten är min största och värsta fiende, så innan jag har lärt mig att hantera den måste jag hålla mig sysselsatt!

den största fighten man har med sig själv är INTE då när man bor på ett behandlingshem. Det är när man kommer UT därifrån som det börjar på riktigt!

nu känner jag mig lite lugnare... ska ta ett litet piller och somna till angelina och denzel på tvn :)

andas jag så lipar jag
sover jag så lipar jag
gör jag inget så lipar jag
slappnar jag av så lipar jag
tittar jag på bilder så lipar jag
lyssnar jag på musik så lipar jag
tar jag fram mina spark-där-bak-papper så lipar jag


vad faaan skall jag göra?!


----------
jobbet idag gick strålande. äntligen får man pengar för det man gör. imorgon skall jag stå i kassan.. hua hua...

onsdag skall jag till LG för att lämna några kartonger. torsdag skall jag äntligen träffa Sara. kan det inte bli torsdag redan nu?

kan inte någon väcka mig ur den här mardrömmen?

Jag vaknade av fotsteg i trapphuset imorse och tänkte "Gud allt var bara en dröm" men sen kom jag på var jag var. jag trodde verkligen fotstegen kom utanför min dörr i djurkorridoren..
jag vågar tom inte sova i sängen för då blir det "för verkligt" Sover jag på soffan "sover jag bara över hos nån"
tänk vad hjärnan kan ställa till med....

skall jag inte vara lycklig för att äntligen fått flyttat från ett behandlingshem?

tur man har jobb idag så man kan tänka på något annat...

hua hua

det här var visst tuffare än vad jag hade väntat mig. helt sjukt. helt sjukt är nog orden som kan sammanfatta allt.

gosh, hur lång tid skall det ta innan jag vänjer mig?


men nu till något kul: Bio ikväll med de andra <3

varför ska sånt här vara så jobbigt för?

har avverkat en... i eftermiddag har jag avverkat två...ikväll tre, imorgon fyra...

varför har jag så lätt för att tycka om människor? det hade varit lättare om jag inte tyckte om personalen här... vad lätt det hade varit att flytta då..

jess började gråta igår när hon fick halsbandet. vilket jag kan förstå. men då betyder det att hon tyckte om det iallafall...

Hmm... hur ska det här gå? om jag redan fäller tårar nu på morgonen, hur ska det då gå när jag säger hejdå till Sara?


okej jag är lite sentimental... jag kommer faktiskt bo i samma ort som alla dessa underbara varelserna... men ändå, inte samma grej...