när det är sådant här väder saknar jag verkligen L-G
har så många minnen som gör mig påmind pga vinter... både positiva och negativa...

det är nog meningen att livet skall vara en berg-och dalbana, men är det verkligen meningen att den skall gå så kraftigt?

idag fick jag höra av en kollega att jag var riktigt duktig och han skulle allt framföra det till Annika :) jag ville egentligen att det skulle åka in i det ena örat och ut genom det andra. men jag repeterade för mig själv, om och om igen, att jag skulle ta till mig vad han sa. och låta det stanna i mig. sen hörde jag en välbekant röst som sa: Sträck på dig, upp med näsan (och handgester hehe)

Strax innan lunch dök Malin och Anette upp, huuuua vad glad jag blev :) det var riktigt kul att se dem. Sen fick Anette för sig att hon skulle testa ett par glasögon (med genomskinligt glas) jisses vikken syn! och snacka om vilka skratt det blev därefter... när de gick fick jag kämpa med att hålla tillbaka tårarna... bara en sån grej, glasögon-incidenten gjorde mig påminn om vilka underbara människor som jobbar där ute på LG... hmm...

imorgon är det fredag.. vill verkligen inte vara med om fredagar, de är tuffast... kan man inte hoppa över fredagen så det blir lördag direkt?

I can't tell you what it really is
I can only tell you what it feels like
And right now there's a steel knife
In my windpipe
I can't breathe
But I still fight

omfokusera, tänk tvärtom, se möjligheterna -inte hindren

igår träffade jag äntligen SilverSara, vi tog en lång fika på stan. det sas mkt kloka saker, vissa saker endast menat för mina öron så där får det nog stanna. vissa gånger ville jag iofs springa därifrån, just för att det träffades en del ömma punkter...
jag känner mig så otroligt lyckad över att få ha lärt känna henne och att ha haft henne som KP där borta på LG... hua ...

efter fikat drog jag till Johanna för att sen dra till Bullet.. eller hette det Bullit? Det var riktigt skoj faktiskt... träffade både trevliga och odrägliga människor... Kvällen hade kunnat slutat två sätt... men tack vare att S var och spökade i skallen på mig, så slutade det lugnt i min säng med ronja brevid mig :)





Igår hade jag lovat Emma att gå på en liten promenad idag... hur tänkte jag där egentligen? men lovat är ju lovat så jag hakade allt på!! det var jobbigare än vad jag hade trott... är inte helt kry än, plus lite bakfylla på de... självmord kan det också kallas...
sen åkte jag till IKEA och coop för att inhandla ramar och mat... så nu har jag mina änglar uppsatt i lägenheten så jag känner mig lite trygg.. :)

Första fredag kvällen jag är ensam på.... hmmm.. EVER?! tänker jag på det, så gör det ont.. så nu är det ignorera som gäller resten av kvällen!!!

vad skulle Sara eller Åsa säga till mig just nu? Eller Sanna? Eller vad hade jag sagt till en vän som satt i samma situation?

min f-dag blev lyckad igår. uppe med tuppen, möta johanna på stan för att gå på "mâten", sen träffa Åsa för en fika och sen en mysig midda med tjejerna på amazing thai. YUM!
Eftersom det var Jess och Lisa som jobbade natten igår så hängde jag med de andra hem för att hälsa på... Och de lät mig sova över :) egentligen är det ganska tragiskt att jag väljer spendera kvällen och natten på ett behandlingshem som jag egentligen inte behöver vara på. för en gång skull hade jag ett val :) men jag valde det pga att jag älskar människorna där och det är en viss trygghet. jag tycker att på en f-dag skall man umgås med de personerna man tycker om att ha runt sig -och det gjorde jag
om jag hade åkt hem och spenderat resten av kvällen i min ensamhet så vet jag nog inte riktigt hur det skulle ha slutat. 23 år fyllda. när jag var 16 trodde jag knappt att jag skulle bli 18... när jag helt plötsligt blev 18 kunde jag aldrig drömma om att fylla 20... vid 21,5 år var det på håret... hade jag varit ensam igår att tankarna sprungit iväg till "Jaha, har överlevt ännu ett år av mitt miserabla liv. så nu välkommnar jag ännu ett framtida år av mitt miserabla liv"
Och det är inte så värst upppiggande eller? :P

idag har jag varit på möte på kommunen ang ifall Sara kan bli min kontaktperson via kommunen. alltså, det gick bra, men jag vågar verkligen inte hoppas på för mycket för då skiter det sig bara. visst, vi kan fortfarande ses ändå, det tvivlar jag inte en sekund på. men det känns lättare för mig om det skulle bli så pappret också...

okej, kl är nu 13. vad nu göra? köpte nyss en skräckis, kanske skall se den? det är iofs fint väder men min hosta tillåter mig inte att röra på mig....

De hade nog sagt att gjort är gjort, det finns inget du kan påverka. det är så här ditt liv ser ut nu, acceptera det. det är tufft, det kommer att vara tufft en bra tid, men DET GÅR ÖVER. det är vad du gör som påverkar dina tankar och känslor. Sluta tveka så mkt på dig själv Kim. tänk på vad du kan göra nu, inte vad du kunde göra för en timme sen.

varför skall allt ta slut för?

idag har det varit full rulle från början till slut. kl 8 ringde dom från soc angående ett möte jag skall på nästa vecka.. håller tummarna.. sen var det bara att sätta sig på bussen, möta upp rebecka i stan, sätta sig på andra bussen till OKQ8, sätta sig i hyrbilen, åka hem och packa den full med prylar som skulle till LG(hahaha tur att inte farbror Blå sågs till för annars hade det blivit lite böter. Jag såg endast rakt fram och till vänster :P ) Väl på lenagården blev det lunch, mums och sen hejdå fika för Åsa. hon gjorde sin sista dag idag och tacka gud för att jag inte är kvar.. tänk att varje morgon vakna upp där och veta att man inte kommer att få se Åsa vid frukosten längre, eller vakna av hennes mjuka smekning på kinden.

efter besöket på LG tog vi oss vidare till Jessica för kaffe och massa skratt och snack :)

Jag är så enormt glad över att få vara kvar i Uppsala...

sen åkte vi till IKEA, Coop och tog svängen om Mcdonken. fick ju bjuda Rebecka på midda när hon var så snäll och hjälpte mig idag :D

Så nu sitter jag här i min ensamhet igen. rebecka kommer snart för att se greys anatomy tillsammans.. visst har jag redan sett det, men sällskap är alltid bra. speciellt i dessa tider... skrev ett litet brev till Åsa förut, jaha då va de dags att börja lipa igen då Kim. kan det aldrig ta slut...

men en posivit sak, Pinks nya låt är superb. lite waka waka stuk :)

OCH VEM, kan inte motstå dessa ögon

det är nu det händer.

fick en fin överraskning igår kväll. Då Tony inte kunde komma förrän 23 så behövde de någon som kunde hoppa in... till min förvåning och lycka så dök Jessica upp vid 18. Blev helt överlycklig! Så henne släppte jag inte för en sekund igår kan jag säga :) och inte var ögat torrt när hon lämna bygget heller. egentligen skulle hon jobba till 23 men snäll som hon är så stanna hon till 00.30 :D Hade det inte varit min sista kväll hade hon inte tagit passet talade hon om för mig :)

nåndag skall jag nog få ihop ett litet/stort inlägg om vad L-G har givit mig alla dessa 360 dagar jag bott där... det är ganska mkt faktiskt om man tänker efter..

det har varit full rulle hela dagen. när jag vaknade imorse försökte jag verkligen somna om och hoppats att det skulle vara en hel annan dag än lördag. men när jag öppnade ögonen var det lik förbannat lördag... När jag sa hejdå till Malin förut trodde jag verkligen inte att jag skulle gråta. men ack så fel man kan ha!!! Men nu är det slut på sånt, för fortsätter jag så kommer jag dö av uttorkning :P Jag har nog inte gråtit så här mkt sen jag tog studenten 2006. Förändringar och seperationer, inte min starka sida :)

så idag har det packats, städats, varit på IKEA, handlat MAT för första gången på 1 år. det gav mig dock lite ångest då de plötsligt blev lite verkligare...blev lite paff när jag upptäckte att de har bytt förpackning och utseende på Coops egna ris. så det verkar ha hänt mkt i matdisken på ett år :) träffade rebecka där också så det blev ett litet kramkalas. Hon kom även förbi här ikväll för att hjälpa mig lite att packa upp å lite tv tittande...

Så nu är jag själv. helt själv. jag njuter samtidigt som jag är skräckslagen.

slut som artist

och det är det rätta namnet.

hade min sista terapi med underbara Sanna D.C ikväll. Vilken stjärna. Jag hade iallafall förberett mig på niagara fallet där inne men lyckades hålla in ända fram tills jag gick därifrån och skulle gå upp för trappan. Fick en sådan panikattack att det nästan svartna för ögonen. Hmm...
Jag fick behovsmedicin när jag kom ner så nu känns det som att hela mun-hals partiet har förlamats.. as usual.. men allt för att jag ska kunna sova inatt och sova länge imorgon.. Jag blev väckt av underbara Jessica imorse kl 7.15 med en kopp varm te :) så jag har hållt igång hela dagen. Vid lunch åkte jag och Sara in till stan för att käka på China Garden. mums. och trevligt.

det är vad du gör som påverkar hur du känner

men nu ska jag sluta beklaga mig, det kommer bli gott att flytta. det kommer bli kul att gå till min gamla praktikplats som nu är mitt framtida jobb. det kommer att bli kul att bestämma över tv-kontrollen. det kommer bli skönt att få köra nu när jag imorgon kommer att få mitt körkort man behöver för att kunna leva.

snart börjar nästa kapitel i Kims berättelse. Är ni med? För på lördagen kör vi

2 done, 2 to go..

"jag har nog haft en ganska omhändertagen roll i ditt liv Kim och jag tror du har saknat det"

Sa hej då till Sara för en stund sedan och jag visste nog inte att det fanns så mkt vätska i en kropp. vi fällde några tårar tillsammans men jag fortsatte... Jag förstår inte varför det är så fruktansvärt känsligt, vi bestämde tom en fika/midda på torsdag efter mitt jobb... jag kommer ju för tusan se henne igen. Men jag känner mig döende..

Nu har jag iallafall kommit över rädslan att jag skall dö när jag flyttar härifrån. Nu är det bara jobbigt pga att jag ska lämna alla... phu....

hoppas jag har gråtit färdigt till lördagen, att vara känslig inför mina föräldrar är INGET jag är bra på..

ena stunden skrattar jag, andra så gråter jag, den tredje stunden så gör jag allt samtidigt...

jag blir ju så knäpp och sentimental vid avsked så det nästan är lite barnsligt, men va fasen..

varför ska sånt här vara så jobbigt för?

har avverkat en... i eftermiddag har jag avverkat två...ikväll tre, imorgon fyra...

varför har jag så lätt för att tycka om människor? det hade varit lättare om jag inte tyckte om personalen här... vad lätt det hade varit att flytta då..

jess började gråta igår när hon fick halsbandet. vilket jag kan förstå. men då betyder det att hon tyckte om det iallafall...

Hmm... hur ska det här gå? om jag redan fäller tårar nu på morgonen, hur ska det då gå när jag säger hejdå till Sara?


okej jag är lite sentimental... jag kommer faktiskt bo i samma ort som alla dessa underbara varelserna... men ändå, inte samma grej...

bullar with lööööv

jahapp då är man inne på sista slutspurten då... helgen var som sagt, ganska låg. idag är det ganska högt till tak... börjar bli trött på den här karusellen...

jag har haft som månadssyssla den här månaden att baka måndagsfika. många har bett mig att göra vaniljbullar eller vad man nu vill kalla dem... det blev inte såå lyckat med utseendet men smakade desto bättre. de gick åt som smör i solsken iallafall :)




har nu också uppdaterat bilder på mitt webbalbum

Aha-moment

"Vet du, nu tycker jag att du skall plocka fram den känslan du hade när du fick veta att du fick jobb på din praktikplats. Jag vill att du skall plocka fram känslan du hade när du fick veta att du kunde bo i Emmas lägenhet"

så lätt är det.

tittade på Camp Rock 2 idag. blödig och känslig som jag är bölade jag i slutet. det slutade jag så lyckligt.
annars har jag inte gjort så mkt idag, de andra gick ut i skogen för att plocka svamp. men jag blev sittandes med min hemuppgift, min SISTA uppgift. det var då lättare sagt än gjort en sådan här dag som denna då jag inte direkt ser något ljus. men men. nu skall jag se till att min sista vecka här på LG blir en utav de bästa så jag kan ha ett vackert minne med mig i ryggsäcken när jag flyttar om 6 dagar...

nästa söndag morgon kommer jag vakna upp på en helt annan plats som jag kommer att kalla för Hemma...

ett litet ljus i det mörka nu är att Sara kom på idén att hon skulle försöka bli min kontaktperson via kommunen istället eftersom jag snart kommer att tillhöra Uppsala Kommun. Det hade varit så perfekt så det finns inte på denna jord. för något slags stöd kommer jag att behöva... och orka börja med någon ny kontakt, nope... men vi får se, det är mkt pappersarbete och beslut som behöver tas...
tänk att två helt främmande människor kan klicka så bra direkt. hon har talat om för mig att när jag var här på bedömningssamtal för ca 13 månader sedan så hade hon bestämt direkt att hon skulle bli min KP. Sagt och gjort och det stämde redan från dag 1... och jag är inte heeelt redo att släppa taget om SilverSara... speciellt nu när vi har börjat gått in på ett ämne och händelse jag helst vill lägga bakom mig.. men tar jag det inte nu, så vette fan hur min framtid kommer att se ut.

för övrigt håller jag på att läsa en bok "Trasig" Klarade knappt ta mig igenom första kapitlet... en stor eloge för författaren för jag hade nog aldrig klarat av att utlämna mig så extremt mycket. hon lämnar verkligen inget åt ens egen fantasi, utan det står där, svart på vitt. hemskt.

"jag är inget offer. Det ordet beskriver bara vad jag drabbades av, det definierar mig inte. Inte heller kan jag kallas en överlevande eftersom det antyder att jag har kommit över det, vilket inte är sant. Jag är en Fenix som uppstår ur askan från ett trasigt liv, en ständigt pågående överlevnad"

kan man göra något annat än att älska dessa människor?

Sara

Åsa

5 veckor kvar.... GAH! skulle vilja packa ner dessa i en resväska. skulle helst vilja ha dem på mina axlar resten av mitt liv. för då vet jag, att jag kommer att överleva framtiden.