... gick jag på moln och kände en stor lycka och längtan. men den släcktes lika fort igen. som sagt är jag ledig 4 dagar nästa vecka, ledig mån tis lör sön.. linnea frågade mig redan igår varför jag inte åkte hem... tyckte de skulle bli omständigt och sen jobbar ju linda ganska mkt... men så slog det mig när jag var på gymmet, begravningen är nästa vecka, var det inte då hon skulle va ledig så mkt... hem och kollade i kalender, jovisst... hmm.... började kolla på flyg och tåg.. det skulle kanske kunna gå... På med jackan för att få tag på chefen. blev ett tveksamt nej...
så fjärilarna i magen försvann lika snabbt igen. det som svider mest är att jag inte får ta hand om min älskade under begravningen, och efter. vill finnas för henne till 110%, speciellt under svåra perioder. men här är jag, 111 mil norr över.... har klurat lite ikväll på en liten lösning, så kommer han inom jobbet imorgon så skall jag lägga fram ett förslag... jag veeeet att det är 3 veckor kvar tills jag ska åka.. men.. hmm..
sen har min tlfn fuckat upp sig.. kan inte ta emot eller skicka sms.. hoppas bara att den har problem med att synka i detta nordlandskap.
jag vet jag har. men, man kan inte få allt här i världen. något måste ju faila. och jag tror jag kan överleva detta lilla bakslag, får försöka stå ut i 3 veckor i värsta fall..
för långt borta för en kram.
saknar hennes kramar. saknar hennes närhet. hennes andetag, hennes hjärtslag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar