Idag, gjorde jag nästan en favorit i repris. Jag drar på mig kläderna när jag blev väckt av Åsa (och fick dagschemat för att agera hemmafru idag) drar till MediaMarket för att inhandla en iphone... men ikke... jag kom hem med en Canon IXUS 130.. Eftersom jag har lite lätt för att bli förälskad i människor, så blev jag nog lite förälskad i den där säljaren Sanna. Så hiimla trevlig! Anyway. Denna kameran kommer jag nog ha mkt nytta av när jag drar mig över atlanten för att uppleva the american dream.... the american dream.. ja jag säger då det... för ett år sedan (var tvungen att läsa vad jag gjorde den här tiden förra året) var jag nog gaaanska långt ner i "rakbladsträsket", hade iofs varit på intervju på mitt nuvarande jobb :) Jag hade inga planer what so ever för framtiden, att överleva en dag var en kamp i sig. Jag hade iofs fått ordning på maten vid den här tiden, det är ju ett plus. Men jag kunde ALDRIG ALDRIG ALDRIG ALDRIG i min vildaste fantasi att jag, år 2011 skulle få möjligheten att få uppleva min största dröm -USA- Hur gick det till liksom? Känns som jag är uppe på toppens topp och tittar ner, heeelvete va långt ner jag var, hur fan kom jag upp hit??? Av mångas tålamod och hjälp kom jag hit jag är idag. Och 3e mars tänker jag printa in det på kroppen, i form av två änglar.
Den stora anledningen till att jag kom iväg till ett behandlingshem är nog S. Vilken klädhängare den människan var under större delen av 2009. hur orkade hon med mig egentligen? Det gjorde hon nog inte, men hon såg väl kanske inga andra val. Hade inte hon stöttat mig genom den tiden vette tusan.. då hade jag inte ringt 112 när jag väl gjorde det... Så tack vare dig S så får jag möjligheten att förverkliga mina drömmar och vara med om den oskrivna framtiden :)
Har andra nära och kära som varit helt underbara, men S var ändå på plats.
Mitt liv startade inte efter studenten, det startade inte när jag fick fast jobb, det startade verkligen inte efter jag började studera. Mitt liv startade när jag fick komma till LG, då jag blev "uppfostrad på nytt" kan man säga. Ett viktigt skede i mitt liv. Mycket BLOD SVETT Å TÅRAR -bokstavligen, passerade hösten 2009 till hösten 2010. För att uppnå sina mål i livet måste man kämpa. Tillfälligheterna kommer inte TILL dig, du måste GÖRA dom. Som jag sagt förr, det fungerar inte att ligga i soffan med täcket över sig. För jag lovar er, då händer INGET!
Jag talade med Hanna häromdagen, hon skall äntligen börja på praktik! Hjälpa invandrare med läxläsning. Och jag blev så hiiimla glad och stolt över henne. Jag tycker det är skitstort för henne. Då säger hon "Kanske inte lika stort som att man får jobb i norge för att sedan dra till USA" Det spelar verkligen ingen roll. För hennes praktikplats är ett steg åt rätt riktning, till något friskt. Jag ordnade också praktik för ett år sedan, och det var också ett steg i rätt riktning, man måste ju börja någonstans. Sen, hur definierar man vad som är stort? Att Sandra Bullock fick en Oscar förra året, ja, det är stort för just henne! Det som är stort för andra, kanske inte är lika stort för någon annan. När jag gav en uteliggare ett halvt ciggpaket istället för att hon skulle plocka upp halvrökta fimpar, är nog stort för henne. Hade jag gett ett paket till en vän (som har pengar osv osv) tja, då hade just den handlingen kanske inte varit så speciell för vännen.
Så sluta jämföra er med andra, ta vara på det ni har omkring er istället och värdesätt det :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar