när man har emotionellt personlighetstörning kan man känna väldigt mycket, väldigt intensivt men även under en kort period. man slukas liksom upp av sina egna känslor, och det finns inget annat än just det man känner. inget runt omkring, ingen fakta. det är just då, när man är på väg att förlora sig själv i känslo-karusellen, man behöver bryta tankemönstret. gör precis vad som helst. de första dagarna efter kryssningen var L den enda jag tänkte på. allt associerade jag till henne. Men ju mindre jag tillät mig att tänka på henne, så blev det bättre. Det känns stabilt nu. tanken finns där. hon finns där. men jag är på min vakt för att inte tänka Tänk Om.... för det är just den tanken som ställer till det för mig. det är vid sådana här tillfällen jag saknar Lyrican...
jag är inte lika messed up som jag var när jag flyttade från L-G. För det har faktiskt gått upp för mig att det är ganska schysst ändå att INTE bo där. Plus, vi bor i samma stad. Träffar Sara 1-2 ggr i veckan, likaså Åsa. Pratar med Hanna och Emma. Så på ett sätt, kan man säga att jag är kvar, men ändå inte :)
Jag har schema till vecka 52. Jag ber till Gudarna eller något att jag får förlängt... vissa dagar trivs jag INTE där borta, då vill jag bara springa därifrån, gömma mig, aldrig mer komma tillbaka. men de dagar jag känner att jag gör något, att jag kan något, då är det jäkligt kul! som igår, jisses vad det gick undan :)
Jaha, då har Alecia blivit på tjocken! det är ju kul för henne, men när kommer vi att se henne igen ute på turné?
Jag blir lite väl känslomässigt involverad när jag fick höra att hon var gravid. Under hennes 10 år som artist har jag varit med henne från början. Hennes första låtar som there you go och most girls, de va liksom okej att lyssna på. Sedan kom hennes "breakthrough" album Mizzundastood. Shit i pizzan. Trodde hon hade varit i min skalle för att göra de texterna. När jag och Linnea lyssnade på någon skiva, så var det just DEN. Den tilltalade oss så mkt. Speciellt en låt, eller två... tillslut kanske tre..
Sedan släppte Alecia sitt tredje album Try This. En mer rockig version, dock inte så känslig förutom en låt Save my Life. Holy lord!
Hennes 2 senaste album, Im not dead och Funhouse är nog hennes bästa! Det är mina händelser hon skriver om, det är mina känslor hon skriver om. Jag har nog en egen story till varje låt hon gjort. Hon är en stor förebild för många, däribland för mig. Tänk att det kunde bli människa av Alecia med tanke på hennes uppväxt. Men det var som hon sa på HRC galan: Keep on fighting!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar