Jag vaknade av fotsteg i trapphuset imorse och tänkte "Gud allt var bara en dröm" men sen kom jag på var jag var. jag trodde verkligen fotstegen kom utanför min dörr i djurkorridoren..
jag vågar tom inte sova i sängen för då blir det "för verkligt" Sover jag på soffan "sover jag bara över hos nån"
tänk vad hjärnan kan ställa till med....
skall jag inte vara lycklig för att äntligen fått flyttat från ett behandlingshem?
tur man har jobb idag så man kan tänka på något annat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar