"jag har nog haft en ganska omhändertagen roll i ditt liv Kim och jag tror du har saknat det"
Sa hej då till Sara för en stund sedan och jag visste nog inte att det fanns så mkt vätska i en kropp. vi fällde några tårar tillsammans men jag fortsatte... Jag förstår inte varför det är så fruktansvärt känsligt, vi bestämde tom en fika/midda på torsdag efter mitt jobb... jag kommer ju för tusan se henne igen. Men jag känner mig döende..
Nu har jag iallafall kommit över rädslan att jag skall dö när jag flyttar härifrån. Nu är det bara jobbigt pga att jag ska lämna alla... phu....
hoppas jag har gråtit färdigt till lördagen, att vara känslig inför mina föräldrar är INGET jag är bra på..
ena stunden skrattar jag, andra så gråter jag, den tredje stunden så gör jag allt samtidigt...
jag blir ju så knäpp och sentimental vid avsked så det nästan är lite barnsligt, men va fasen..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar