Igår..

va det en sån där dag jag var trött på allt. kvällen innan var det enda jag tänkte på att ne jag orkar inte. så jag stannade hemma från jobbet igår. Linnea kom sen på kvällen så åkte vi ut och bada och njöt som bara den. det behövdes. det var inte ens iskallt. jag doppade mig fortare än vad jag brukar göra. så det va helt ok. sen låg vi där på bryggan och torkade. i solen. lugnet. bland fåglar och kluckande ljud av vattnet. det behövde jag.
så imorse tog jag mig i kragen för att åka till jobbet. satt och gjorde PP på en destination i 4 timmar. det kan jag säga gjorde susen! Att jobba i sin egen takt och lägga upp sitt arbete i egen takt. och den skulle jag hålla på med till sista juni. Jag kan vara klar imorgon om jag så ville. Så Camilla gav mig en till destination, whiee.. hon är ju bara för underbar :)
Sen tracka jag Tiina igen med mina förfrågningar ang sluta tidigare. gud att hon orkar med mig. det har inte gått en dag på en vecka nu jag inte krånglar.. hehe ;)

"Nä serru, det är gammalt mönster. Stopp och belägg. Det här tillåter jag inte. Bort med det gamla. Hold your horses. Bromsa för tusan"

Ibland lever hon sig in i en situation så det blir lite roligt över det hela. Så när jag går ut därifrån så får jag den där gamla känslan jag hade när jag gick i gymnasiet. Att jag bara vill hjula. Och jag som inte ens kan hjula :) Men det är en sådan lättnad efteråt. Alla borde ha en Britt ;)

Jag har fått agerat storasyster första gången idag. till min söta kusin Sara. Hon är ju för go. Hon ser mig som sin syster. Då ser jag henne som min lillasyster som jag alltid velat ha :)

Jag är stolt över:
*att orka jobba
*att sova hemma själv
*att kunna säga tack och älskar dig till mina föräldrar
*att kunna säga idag: Jag mår bra idag och jag förtjänar det
*att fått ett liv jag måste vårda
*att kunna ge mig själv beröm när jag kan hjälpa någon.

okej, det sista var nog kanske och ta i men... jag ska försöka se livet som en gåva och ta väl hand om det. Britt sa idag när jag nämnde att jag hade skuldkänslor för att jag inte vet vad jag ska ge tillbaka till mamma och pappa efter allt dom har ställt upp med under den senaste tiden, att dom nöjer sig gott och väl med att du överlever.Och jag är så förvånad över att dom ställer upp så mkt nu. Men det är kanske för att dom har insett dina behov som de inte kunde uppfylla när du var mindre, fick jag till svar. När jag tänker tillbaka så stämmer det.

"och idag har jag ju harembrallorna på mig och dom är lite obehagliga
vadå Harem?
Ja men sån me lång gren eller va man kan säga
Jag förstår inte
Men asså, de ä tyg mellan bena fram till knäna typ
Jaja jag vet säkert va de ä om ja får se dom
Amen, typ, tänk dig att man har en 10 meter lång snopp, den får plats i sånna här brallor.
Jaaahaaa asså ja men de vet jag ju va de ä"

Bra Linnea ;)