tycker inte om att få hicka när jag röker.

jag har väntat...

på Its kind of a funny story sedan i somras. Äntligen fanns den att dra hem.. den va väl, sådär... får en massa flashback från tiden på NÄL.. vilket sedan leder mig till tiden på LG... helt plötsligt saknar jag så otroligt mkt... har varken tid eller ork till att skriva det... men den tiden är förbi. det är nu jag skall agera vuxen.

nu blir det I cant think straight

Grant me the serenity, To accept the things I cannot change, Courage to change the things I can. And wisdom to know the difference.

blir så ledsen. snart skiter jag i det mesta tror jag.

går ut och går en sväng, sådär sent på en lördagskväll.

You havent seen the last of me

...tänkt att skriva om en film jag såg i eftermiddags, prayers for bobby... bara jag tänker på den ger mig tårar... MEN, jag kommer nyss hem från premiären av Burlesque (eller Burkläsk som jag kallar den) och jag säger bara... WOW, med stooora feta bokstäver! Den är magisk!... för en massa hundra år sedan så dansade jag. och det tyckte jag var kul... men hoppade av, dont know why... och det är när jag ser en sådan här film, som jag blir gaaalet sugen på att dansa igen.... men vi får se... sen, vill man något riktigt riktigt väl så är det bara att kämpa.... sen, att jag är en liten cher-fan sedan jag var 5 år gör inte filmen sämre... dock var hon inte lika plastig ibörjan på 90 talet som nu.. men hon har sina moves kvar :) moves jag kommer ihåg från en turné-dvd.. nej vad säger jag, turné-VHS som jag fick när jag var 5 år :)

Heart of stone tour

får inte glömma vackra christina augilera heller.. aldrig varit förtjust i henne, men DAAAAMN she's beautiful :)

Feeling broken
Barely holding on
But there's just something so strong
Somewhere inside me
And I am down but I'll get up again
Don't count me out just yet

I've been brought down to my knees
And I've been pushed way past the point of breaking
But I can take it
I'll be back
Back on my feet
This is far from over
You haven't seen the last of me

nu på morgonen har man sett Loving AnnaBelle. Vet inte riktigt vad jag skall säga... jag kan förstå om någon tycker den är kass, men jag kan också förstå varför någon skulle tycka den var bra... och jag måste nog erkänna... jag är nog i en gråtperiod. tjuter ju till vad som helst nowdays haha...
varför jag tycker den är bra är nog för att jag kan känna igen den där desperationen. hjärnan säger en sak, men kroppen skriker efter något annat... tänker inte riktigt gå mer inpå de, men dom som känner mig knows what Im talking about om ni ser klippet :P tänk om jag hade sett denna film/hört låten 3-4 år sedan.. jisses..



senare idag har jag tänkt se Prayers for Bobby... bäjsd ån a tru ståri,,, för då lär jag ju inte bryta ihop

vindruvor

har kommit på värsta grejen. Vindruvor. Istället det konstanta suget till bullarna i frysen som jag får äta av, så har jag lagt om till vindruvor. det är så himla gott :)

jag tycker det är lite gulligt med pensionärer som skall åka buss. När man står vid busshållsplatsen förstår ju busschauffören att det ska plockas upp folk... men tror inte riktigt gamlingarna litar så mkt på dem hehe. för varje gång det kommer en buss, så ställer de sig halvägs ut i vägen och viftar med busskortet... hehe..

igår var jag ute en snabbis med rebecka för att fira hennes f-dag. det var mkt trevligt. när jag skulle åka hem sen orkade jag inte ta bussen så jag haffade första bästa taxin, jag talade om för honom att släppa av mig på ett vist ställe så kunde ja gå resten (ca 5min) då stänger han av taxametern, kör mig till dörren och väntar tills jag kommit in. så himla snällt :) Man har ju hör en hel del skräckhistorier i aftonbladet så....

Tittar på ally mcbeal nu. jag trodde inte jag följde den serien, men varje avsnitt jag sett nu i en veckas tid har jag visst redan sett.. aja, men det är bra ändå. eller, det är nog för att Portia är med :)

jahapp då har man bokat bil ännu en gång. måste köra mina tavlor till LG imorgon, så de försvinner ur världen.

nu ska jag ta med mig min nallebjörn och sova.

OverAndOut

om man mixar en perfektionist med väldigt starka åsikter och en liten människa som är väldigt skör och väldigt känslig för tillfället, blir resultatet disaster. .. gosh.... aja, det rinner väl ut i sanden om ett tag



detta är också en utav mina problem. när jag blir väldigt arg, nästan expolsiv så riktar jag det inåt. vissa tillfällen så känns det som om att jag inte har rätt att vara arg, då blir jag arg på mig själv, för att jag känner som jag gör. jag sitter här och mina ögon pendlar mellan medicinerna och Venus. i aint gonna do it, jag vet att jag inte kommer att göra det, utan det är vid sådana här tillfällen jag BRUKADE göra något drastiskt. men när har jag rätt att bli arg? när har jag rätt att säga till om vad jag tycker. när har jag rätt att tala om vad jag känner?

love

inget blir som man har tänkt sig....

.. nej verkligen inte... hmm... tycker det är fruktansvärt tråkigt och ledsamt. men waka waka :)

spenderar nu kvällen hos morbrorn i sthlm... och Ronja så klart..gud vad jag har saknat den katten.. imorgon blir det luncha med söffi. ska bli kul detta...

when is it my turn to be alive?

Cortex - The Freaks [LYRICS]

mysbraller

det finns nog inget mysigare än mysbraller. inga sådana som går att köpa på klädbutiker med en matchande tröja till. nej, utan stora braller med muddar vid fötterna, sådana som man får om man sportar, spelar fotboll, innebandy etc. det är liksom det första jag tar på mig när jag kommer hem efter jobbet. är det någon dag jag inte går utanför dörren är det ju dom jag har på mig. när jag bodde på L-G bodde jag näst intill i dom. tänk om det kunde bli mode med det? Jag kan nog tom säga att det är lite sexigt också? på en brud alltså :P tror inte jag har några karlar som läser denna blogg.. men kanske nån bi? nån lesbo? kan jag få din åsikt tack :)

En avlägsen släkting tog kontakt med mig via fb idag. det var kul, har inte träffat honom sen, jag vet inte... gammelfarfars begravning och det var när jag gick i 8an... han och sina syskon har nog varit i alla världens hörn.. vet inte om det var han eller hans bror som har gått någon skola på nån båt som åkte öööverallt... ungefär så som dom gör i Den Vita Stormen... Anyway, han talade om att hans syster, charlotte, precis blivit nyexaminerad socionom... blev än en gång påmind om vad jag hade kunna blivit...

its unfair

okej, hade lite självömkan där ett tag imorse... eller ganska mkt egentligen.. gosh! men jag låg kvar i sängen länge och väl till det värsta var över. Skickade mail till Sunna ang. hennes jobbförslag i stavanger. så nu ska hon ta med sig mitt cv till sin chef så får vi se va som skjer :) Sen fyllde jag i ett stillingschema för Rica Hotel i Mo i Rana.. drygt 2 timmar från Lovund, tror jag. Skall även ringa dom på måndag. Ringde förut men då kom jag till centralbordet, hon tipsade mig om att ringa och prata med en Nina, så då får jag ju göra de :)

det tjänar inget till att ligga ner och klanka ner på sig själv en hel dag. man mår bara sämre. och visst, jag hatar verkligen att jag inte fick jobbet på Lovund, det ger mig total ångest! kändes som om min framtid hängde på den. men, det gäller bara att fokusera på allt omkring istället. om jag ligger och gömmer mig under täcket och önskar att allt vore annorlunda, så händer det ju absolut inget, eller hur?! då de inte blev lovund, så får jag väl kanske ta en helt annan väg då för att ta mig till USA?

"If you only knew what the future holds
After a hurricane comes a rainbow"

en till sak som gör mig smått irriterad på mina val i livet.. hade jag inte hoppat av skolan i Östersund, vet ni var jag hade varit då..? Hade nog vid den här tiden landat i Mocambique! utlandspraktiken har nyss startat för socionomerna uppe i östersund. men istället sitter jag här och är en aningen nervös över min framtid och läser var alla mina ex-klasskamrater landar, thailand, sydamerika, jordanien, kina, peru etc... men å andra sidan, hade jag varit någon bra socionom, utan att ha dealat klart med mina issues i ryggsäcken? jag hade i vartfall inte mött de underbara människor jag har mött de senaste åren. så jag får tänka så istället...


egentligen vill jag skriva, vem är det jag försöker lura. va inte så jävla positiv Kim. Men det är JUST DET JAG MÅSTE VARA FÖR ATT ÖVERLEVA

pick yourself up...

...and dust yourself off and back in the saddle

jag ska.. ska bara ligga ner ett tag och stirra in i min lilla notis "Och Det Funkar"

this is sooo me

dock fattas det ett par saker... men, biten då mamman tvingar sin dotter att ta på sig andra kläder, jag vet inte hur många sådana diskussioner vi har haft när jag bodde hemma. jag iallafall, känner att P!nk verkligen menar det hon sjunger, det syns på henne. vi som är med i fancluben fick ett massmail nyss. ni kan läsa nedanför videon. fint.

I'm sure my newest video for "F**kin' Perfect" will be much like some of my other videos, which basically means I expect it will ruffle some feathers.

My favorite books, art pieces, films, and music, always have something jarring about them. I want art to make me think. In order to do that, it may piss me off, or make me uncomfortable. That promotes awareness and change, or at least some discussion.
That is my intention.
You can't move mountains by whispering at them.

Cutting, and suicide, two very different symptoms of the same problem, are gaining on us. (the problem being; alienation and depression. the symptoms; cutting and suicide). I personally don't know a single person who doesn't know at least two of these victims personally. A lot of us have seen certain starlets showing off their latest scars on a red carpet somewhere, usually right before they head back to their favorite rehab.

Its a problem, and its something we should talk about. We can choose to ignore the problem, and therefore ignore this video, but that won't make it go away.
I don't support or encourage suicide or cutting.
I support the kids out there that feel so desperate/numb/powerless, that feel unseen and unheard, and can't see another way.. I want them to know I'm aware. I have been there. I see them. Sometimes that's all it takes.

Making this video was a very emotional experience for me, as was writing this song. I have a life inside of me, and I want her or him to know that I will accept him or her with open and loving and welcoming arms. And though I will prepare this little munchkin for a sometimes cruel world, I will also equip this kid to see all the beauty in it as well. There are good people in this world that are open-minded, and loving. There are those that accept us with all of our flaws. I do that with my fans/friends, and I will do that with my child, whoever they decide to be.

varning för äckligt positivt inlägg.

seize the day. och känner att jag just i detta ögonblick gör det. jag tror att mina drömmar kommer att krossas imorgon när de säger från fiskblahat att de inte behöver mig. så jag tänkte att jag ska försöka minnas den här känslan jag har haft nu under dagen och kvällen, för vem vet när den dyker upp igen.

"Nothing is permanent in this wicked world, not even our troubles."

jag har haft en sån där sprudlande energi idag, vet inte riktigt var den kom ifrån. det har känts som att jag kan hantera precis vad som helst. Ikväll när jag gick hem från bion gick många funderingar runt i skallen. många ord och meningar som sagts av människor som krossat min väg. Sara som sa när jag flyttade från L-G "du kom hit med ganska stor motivation till att göra ditt liv till något bättre, de är många som inte har den motivationen" Eller min gamla allt-i-allo-turism-lärare Nina "Ingeting är omöjligt" Eller Linda som sa på kryssningen "Det är inte attraktivt med kvinnor som har massa självskapta ärr på kroppen" Eller Åsa och hennes "vänd på det, vem är det som äger problemet.. lyft blicken, se runt, vad finns i din närhet, ta hand om dig, tänd levande ljus, skäm bort dig"
Idag har jag inte sett ett enda hinder. jag var livrädd att köra igenom stan i Saras pappas bil, men jag fixa det, smålog lite för mig själv när jag var klar. vad var det här att vara rädd för? du fick ju faktiskt inte körkortet i cornflakes-paketet Kim
jag såg mig i spegeln när jag kom hem och jag gillade verkligen inte vad jag såg, men you know what, my body is my tempel haha :) Som Richard Wolf säger:

Men tro mig, om tjugo år kommer du att titta på bilder av dig själv och minnas, på ett sätt du inte kan föreställa dig idag, alla möjligheter som låg framför dig och hur fantastisk du egentligen såg ut. Du är inte lika tjock som du tror.
Njut av din kropp. Använd den på alla sätt du kan. Var inte rädd för den, eller vad andra tycker om den. Den är det mest fantastiska du någonsin kommer att äga.

bara att acceptera the look! det är nog inte meningen att jag ska väga 57 kg, min kropp är nog meningen att vara lite halvmullig med love handels som Pilen så fint uttryckte sig :)
ikväll gick jag en annan väg hem än vad jag är van vid, vad jag känner vid. testa mina förmågor när det gäller lokalsinne. och jag kom fram, safe and sound. det är lite som en parallell till livet. att våga göra en förändring, våga ändra det vanliga. det finns något ordspråk som lyder något liknande med "Att våga är att förlora fotfästet en liten stund" jag har ingen direkt fotfäste. det enda som är konstant i mitt liv just nu är mina vänner, Åsa och SilverSara. utan dem så hade jag varit där jag är i dag... gud vad jag svamlar.
jag är glad och nöjd med de människor jag har omkring mig. jag är otroligt glad över att jag fick chansen att komma till L-G. man märker det inte när man bor där, men när jag väl kom därifrån och försökte skapa mig ett s.k. liv så har jag inom sinom tid upptäckt att jag lärt mig så otroligt mkt. jag kan sortera, jag kan efter många funderingar fram och tillbaka välja mina strider. det som hände i Ed när jag var där, hade de hänt innan jag kom till Uppsala så hade jag fortfarande kämpat för att få tillbaka Matilda som vän. men nu, nä, varför liksom? jag kan även välja vad jag vill skall fastna på mig. jag är mer målmedveten..
just ikväll så ser jag helt plötsligt väldigt klart, det är ingen svart dimma som har trasslat in sig i en labyrint lik den i Alice i Underlandet. Allt känns lika lätt och konstant som linjerna i ett skrivblock.

varifrån kommer denna lycka? jag har knappt någon jobb, har ingen egen bostad, Thommy har min katt, framtiden känns jäkligt osäker. men just nu, i denna sekund, så känner de rätt gott faktiskt. men, detta är väl ett typiskt drag av min diagnos. sväva bland molnen ena dagen för att andra dagen fumla runt i mörkret

en liten reminder-inlägg för mig att komma ihåg när det är som mörkast

american dream

ställde klockan imorse för att jag skulle ringa upp till Nordnorge ang. jobb. Ne men då är den jag ska prata med borta fram tills 12 och sen möte resten av dagen till kl 16. Men med tanke på mitt tålamod så ringde jag strax innan 16, IFALL jag kunde få tag på honom. Nej då, de fick jag inte. Frågade honom i telefon ifall de fanns någon annan jag kunde prata med, vilket de inte gjorde, sen tillade han även att det går inte så bra för de företaget nu och att det kanske inte va den bästa säsongen att söka... hmm... jag behövde nog höra det där för att få ner mig på jorden ett tag... som jag nämnnt tidigare så är jag redan i nordnorge och vänder den där jäkla laxen, min själ är redan i USA och sitter på en 12 timmars bussresa påväg nånstans... gah! jag är t.o.m flygrädd, men det skiter jag fullständigt i, så länge jag får komma till USA!

Var på kaffe hos SilverSara (bor 5 min gångväg ifrån varann nu :)) förut och pratade om USA-resan. även fast de är låångt ifrån planerat så känns de som att jag har det planerat i skallen, var jag ska, vad jag vill se, vad jag vill göra. jag måste nog säga att jag känner mig ganska stolt över att äntligen få planera något jag verkligen viillll göra. ligger man i soffan och bara drömmer, så händer inget. som oprah säger: if you can dream it, you can be it.

men får jag ett nej från nordnorge, så är jag på samma ruta igen. what to do...?



många gamla klasskamrater från gymnasiet har redan gjort sina livs resor... det ville jag också göra när jag tog studenten... bara att jag fick ta en liten längre omväg att komma dit jag är idag...

jag är ingen väskmänniska och hade verkligen inga större förhoppningar på Maria Montazamis väsk-kollektion. men jag måste nog säga med handen på hjärtat, att de va faktiskt riktigt snygga...