Dear 16th year old self...

snurrade runt lite på aftonbladet och kom över en artikel från Svenska Hjältar ang en tjej som överlevt cancer och startat någon ideel förening för unga med cancer. ( Det är okej att känna och "Vi ska kriga för unga cancerdrabbade" ) Fick mig att börja tänka på vad jag skulle säga till mig själv, vad för slags råd jag skulle ge mig själv vid 16 års åldern. Gjorde en liknande uppgift på LG men då var det ett brev till mig som 12 åring (vilket jag inte kommer att lämna ut här då det är för, naket)

Ta vara på tiden på Utsikten. 3 år kan kännas långt, men sedan står du där i vit klänning och ögonen röda av alla tårar och undrar hur fan kan det gått så fort. Drick inte 5 tequila på raken, det kommer att sluta illa. Var mer noga med projektarbetet sista året -du är så nära ett MVG. Ansträng dig mer i Svenskan. Tappa inte hoppet när Anna tar studenten -för jag vet att du kommer att överleva. Prata mer med Britt, håll inget undan. Njut när ni är ute på Hagtjärn. Hoppa inte av Matematik B. Klanka inte ner dig själv för de misstag du kommer att göra -du blir bara starkare av dem. Bli inte ihop med M, åk till USA istället när valet dyker upp. Det enda M kommer att hjälpa dig med är att inse att du är lesbisk. Men jag kan inte säga att du ska sluta "röka", för du behöver inse vad de gör med människan. Va inte så hård mot dig själv. allt är inte ditt fel. och du gjorde rätt val den 4e oktober 2003. glöm inte att du ÄR INTE ENSAM. Känn dig inte splittrad över vilka du ska umgås med, trivs du med alla, ja då finns det inget som hindrar dig!?
Och glöm inte.. it will get better...

Det hade jag nog sagt till mig själv :)

1 år har gått sedan jag flyttade. känslorna är blandade. och hakan nere i golvet. som jag sagt så många gånger innan är jag extremt förvånad över att jag kommit hit jag är idag. inser det inte, spelar liksom ingen roll hur många gånger jag säger det till mig själv. och varje dag är jag tacksam över det jag har runt mig, tacksam över att jag ringde 112 maj 2009, för det är så jävla mkt som jag hade missat om jag inte hade ringt... 365 dagar på ett behandlingshem gjorde extremt skillnad må jag säga. stora hinder, små hinder, mt everest hit och dit, men förbi och upp har jag kommit.. kan låta konstigt att längta tillbaka, men saknar de människor som bodde (bor) där, saknar Sussies fantastiska mat, och lata jag saknar faktiskt att bli väckt av personalen, saknar att ligga i jessicas knä och bli ompysslad i håret samtidigt som Lisa masserar mina fötter.. saknar samtal med underbara fantastiska människor. saknar alla påhitt och bus jag gjorde med fina människor. saknar lukten (dock inte avloppslukten) kan fortfarande känna lukten som existerar i det stora gamla huset. jag var verkligen inte fulländad när jag flyttade men på ett år fick jag ett x antal verktyg som skulle hjälpa mig ute i det fria livet.. och det har det gjort... slutet av oktober var sista gången jag skar mig. e x antal impulser har kommit på ett år men det var bara att vänta ut för jag vet ju att det går ju faktiskt över... MEN jag saknar inte: Alla måsten, att fylla i veckoschema för varje dag i ett års tid, att göra alla dessa "hemläxor" att ibörjan sitta med personal när man skulle äta, visst kan jag sakna maten men att kunna bestämma helt själv vad man skall äta är ju helt underbart! saknar inte att jag har 14 andra att ta hänsyn till om jag vill se på tv, saknar INTE att ta hänsyn till vissa andra människors problematik (visst, alla var ju där utav en anledning, men ibland blev det bara för mkt då vissa inte riktigt fungerade som de andra) mysigt att bo kollektivt och jag trodde aldrig jag skulle säga det men- FAN va skönt det är att bo själv (med min älskling) och framförallt saknar jag inte att INTE kunna fungera.
sååå.... jag säger till er andra, kämpa på :)

http://www.youtube.com/watch?v=pRpeEdMmmQ0

om man skall ta å lägga ner detta med bloggandet snart? hinner nästan aldrig skriva. har fullt upp med att jobba, full upp med att trivas med jobbet, fullt upp med att vara kär, fullt upp med att vara sambo och drömma om framtiden.. and i like it :)

nu har criminal minds och greys anatomy börjat.. oh my säger jag... lever i två världar, verkligheten och seriernas värld... nästa vecka börjar private practice, då är jag komplett :)

sayonara :)

“I believe that one of life’s greatest risks is never daring to risk…Do the one thing you think you cannot do. Fail at it. Try again. Do better the second time."

- Oprah

Är det inte märkligt och fantastiskt, hur fast man kan bli i en doft? Det sker något magiskt i mig.

även de bästa kan ramla lite

jag vet att jag så många gånger har skrivit hur man skall tänka och göra för att kunna se det ljusa i allt och försöka få lite energi. men även jag kan ha gråa dagar. man är inte mer än en människa. även jag kan ha de dagar då jag knappt kan andas, hjärtat går i 120, allt är svart och det tar bara stopp. även jag kan KÄNNA att det inte finns någon lösning, någon utväg. man ser bara en enda sak. det enda man ser är ett svart tomrum man faller i, faller, faller och det tar aldrig stopp. man vill bara göra en sak och det är att ge upp. men vem fan har blivit lycklig av att ge upp? ;)
Det kan kännas som en katastrof... men vet ni vad. DET GÅR ÖVER :) And it gets better.

What doesnt kill you, make you stronger..

You lift me up and we began to dream

idag har jag åkt så mkt hiss, att en vaktmästare frågade ifall jag kanske skulle skaffa mig en stol, skrivbord och en telefon. vill man få tag på mig mellan 13-15 kan man GARANTERAT hitta mig i personalhissen. klart jag åker de andra timmarna också, men då dröjer det lite mellan gångerna man står där.. hela min värld gungar

yeey, var självständig hela dagen idag å det känns förbaskat skönt! tänk att man kan lära sig så mkt på så kort tid :) Har en thailändsk vän på hotellet som tyckte de va jättekul att busringa till mig (hade roomservice telefon) "Hej mitt namn är ghjk från rum 1602. Jag vill ha 3 kycklingar och 2 grisar" "Ursäkta vad sa du???" När jag väl uppfattade ordet grisar förstod jag att det var hon som ringde. Och så la hon verkligen till den där typiska thailändska brytningen. jesus. men ett gott skratt fick vi :)

Nedräkningen har börjat... för längesen...



Tror denna film kommer ge mig floder av tårar, ståpäls utan dess like och spänning så nästan hjärtat kommer att hoppa ur. undra egentligen hur twilight-fanatiker känner sig, hur mkt de längtar, om man skall jämföra hur mkt vanliga lilla jag väntar på denna....

2 dagar gjorda. 4 dagar kvar. det tar sig! fick veta idag att vi ska göra något riiiktigt kul under helgen. INVENTERING! huahua.. ser ingen ände på den saken!

Väldigt meningsfullt inlägg detta. nästan så jag borde skita i det helt och hållet. meeen äh, orka.. nu ska jag blåsa håret så inte håret står åt alla håll när kl ringer 4.55 imorgon.

gnajt

jag känner mig..

... lycklig. gillar verkligen hur det låter.
För 2 år sedan hade jag knappt något liv att välja på. Nu känns det som om jag har hur många möjligheter som helst. men jag är mer än nöjd med det livet jag nu har valt :)

Stötte på Maria M på Åhlens i helgen. Hon verkar lika mysig, härlig OCH LÅNG som på tvn :)

Strax i säng, 6 dagar framför mig. vill inte veta hur mina fötter kommer att må på söndag eftermiddag.

Köss

sovmorgon. till 9.30. enormt skönt! uppskattar såna morgonar mer och mer :)
Var mening att det skulle bli utgång idag men morbrorn är bakfull och kär, Robin (som ville ha med mig ut från början) var fortfarande full när jag ringde honom så... some other time :)

så vad skall man hitta på idag när frugan jobbar? finns alltid något att göra. plocka, diska, rasta hundar, knarka värktabletter för jäklar vilken spränghuvudvärk man kan ha...

"I dont need a hand, to hold my wifes hand"

när jag tryckte på play tänkte jag: Nice, en kille som inte känner sig begränsad trots sitt handikapp. Meeeen efter halva så rullade tårarna. Det han säger är så sant. Det finns så många människor världen över som tycker att sitt liv är så miserabelt, allt är fel, man är varken nöjd med sin tillvaro eller sig själv. Då är mina vitsord för dagen: Sluta fokusera på det negativa. Lyft blicken och försök se det lilla positiva med tillvaron. Fokusera på det som ger dig energi. Fokusera inte på vad du INTE kan göra, utan det du KAN göra. Och vad du än gör: TA DIG UPP UR SÄNGEN :)

SEEE YAAA

De finns där. Som en elak liten apa som vägrar släppa taget. När jag ligger helt stilla, är det ganska tyst. Men såfort jag rör på mig är det något inom mig som skriker efter de, som nästan vill styra mina fötter till badrummet.
Längesedan det var så starkt. Kommer inte å ske, jag är bättre än så. Men ack så starka å intensiva känslor jag känner. Och jag är rädd för att det kommer vara såhär ett bra tag framöver

my heart says one thing....

... while my mind says another..

känns som om jag har jobbet på stället i all evighet. redan efter en vecka känner jag mig som hemma :) och ju längre tiden går, desto lättare är det att se vilka man kan känna sig trygg med samt tvärtom.. idag fick jag lära mig minibaren.. tänk dig att knacka på 5678 rum, ropa "Minibar" (som om man pratar halvdålig engelska) och fylla på.. Å så kul :) 16 våningar också... alla skulle inte fyllas på men.. well you do the math :)
Och man pratar rätt mkt engelska så tillslut pratar man engelska med de svenska arbetskollegorna... Idag var GM på frukosten, och jag pratar vänligt med honom, PÅ engelska... inte lite pinsamt.. nu gäller de bara att sköta sig så de blir som M lovat :)

when will I hit the wall?

för att lägga till ännu en sak som gått vägen detta år, är att det löste sig med jobb när jag kom hem. det löste sig tom att jag kommer få fast anställning i mitten av oktober. vad är det som sker? vad är det som lurar bakom hörnet, och bara väntar till allt är som bäst, för att släppa en stor bomb för att rasera all lycka och trygghet som byggts upp under året som gått...

idag var det en ganska hektisk dag på jobbet, plus att många skyller ifrån sig och ska försöka va så mkt bättre än andra... ogillar sånt starkt... men men... tomorrow is a new day :)

blir inte så mkt skrivande nowdays känner jag... det enda jag gör är att jobba, och kommer fortsätta så :) vilket säger KA CHING i kassan :D jag trivs på det nya jobbet, tror jag iallafall. gillar gästerna, gillar de flesta i personalen, gillar att man får frukost och lunch på stället... det är en schysst atmosfär... En till sak jag tycker är kul är att det är en mångkulturell arbetsplats.. Så det blir en hel del svengelska och engelska. att prata engelska varje dag är inga fel på :)

har börjat gjort armband igen. och det luktar LG av materialen...

sånt är livet...

... för det går över :)

längesen sist. men varit i värmland de senaste veckorna och inte direkt funnits någon tid till några rader. det har varit väldigt mysigt och vackert men samtidigt väldigt påfrestande. 2 veckor, i helvetesbyn.. no thank you.... uääääk....

so whats up....jag har gått och blivit sambo :) anledning: jag älskar ju henne men framförallt, jobb på ett större hotell som frukostvärdinna :D då det ser ut som att det är många dagar i veckan så blev det att jag stannar i sthlm.. var i uppsala idag och med en gång jag klev av tåget upptäckte jag att jag saknar stan enormt mkt. men, man kan inte få allt här i världen. har fått rätt mkt de här året, så jag ska då inte klaga :)
så jag hoppas ju på att det funkar att bo tillsammans såpass tidigt i förhållandet.. men det löser sig nog, vi jobbar ju båda två så så där jättetrötta på varann kommer vi inte bli!

imorgon gör jag då första arbetsdagen.. hua hua.. tänk om jag ändå kunde få börja på mitt gamla jobb igen.. lyxproblem tror jag det kallas?

åååå just det, hämtade ut lite info/dokument inför resan i september, wiiiiiiiiiii! seriöst, börjar bli verkligt och jag längtar förbaskat mkt! går inte att beskriva känslan :)

inatt skall man sova själv, första gången på 22 dagar. tomt? oja. hoppas inte stella försöker ta sig upp i sängen för då dör jag (hon försökte häromnatten och skrämde livet ur mig, trodde det var en dinosaurie. HUR OFTA skulle det ske egentligen?)

happiness

finner inga ord för att kunna beskriva lyckan och lugnet jag känner just nu, som jag känt de senaste dagarna. trodde aldrig denna veckan skulle komma, kändes som en evighet.. men så stod hon där på centralen och nästan vackrare än vad jag mindes :)

Dagarna har vi fyllt med promenader, fika, uppsala, intervju, arbetsförmedlingen, kärlek, film, kyssar, närhet, ett besök i pride parken, mys, bad, grillning, vänner etc etc etc :)

imorgon åker vi till årjäng. extremt blandade känslor må jag säga. mysigt att få rå om varann i skogarnas skog, men, årjäng.... hmmm.... vänder sig i magen och rysningar i hela kroppen bara jag tänker på det.. men dags att vända det till något positivt och endast fokusera på mig, linda och stella. på oss.. i dessa 2 veckor blir det mkt skogspromenader, fiske, kantarellplockning, frukost ute på gräsmattan, kräftskiva, hälsa på släkt/vänner, bio, hagtjärn, töcksfors, charlottenberg, hmm.. what else... bad så klart (finns ingen dusch vid sommarstugan så det är bara att gilla läget)

nu har älsklingen gjort hamburgare så dags att få lite mat i magen :)