det går över

som så mkt annat.

igår mötte vi upp den nya tjejen Natalie som sagt. Väldigt trevlig, helt ok och mkt energi. det behövs. känns dock lite knivigt att både linnea jesper och natalie har varit på denna ön tidigare, jag är ju ganska ny... så man blir lite lost när de pratar gamla minnen och om människor jag inte har en ANING om vilka de är... en liten fundering jag även har, verkar som man måste supa skallen av sig varje vecka för att kunna "platsa" här... not my bottle of ketchup.

när jag senare kastade in handduken och lämnade dem tappade jag nog all ork och lust som fanns inom mig. känslor och funderingar blossade upp som ett brev på posten. Älskade ringde mig när jag hade bäddat ner mig, så jag hade någon jag kunde bolla mina hjärnspöken med. Jag vet egentligen hur jag skall agera och tänka, men jag måste först å främst få ur mig känslorna innan jag kan agera förnuftigt. Och då fanns hon där, i telefon, så långt borta men ändå så nära.

Upp igen 7.15. Imorse snoozade jag inte då jag tittade ut genom fönstret på en blå himmel. Drog borsten genom håret och bortade tänderna och iväg till jobbet. fåglarna kvittrade och havet låg spegelblankt. bra start på dagen. sa till mig själv under natten att det får bli en bättre dag imorgon, vilket det blev :) Eftersom chefen inte var på plats förrän strax innan 10, valde jag att prata med min fina från halv 8 till 9 (sen dog mitt batteri) Fick gjort 7 rum, tvättade och vek handdukar och damsög korridoren. idag har det blivit en hel del pauser pga det fina vädret.. Vi satt ute en halvtimme runt 11 tiden och bara njöt av lugnet och solen. Sedan var det möte kl 14 för att planera lite löst om sommaren och framtiden.
Nu har jag iaf tagit mig i kragen och vågat nämna att jag ev vill åka härifrån 30 juli. inte helt omöjligt sa han men vi skulle kolla på det närmare juli. om Linda ändå inte får semester under priden så spelar det inte så stor roll...jag vill självklart hem till henne, det är inte det... men har vi klarat av den djävulsk långa sommaren, så tror jag nog vi klarar 15 dagar till :)

Ikväll blev jag hembjuden till Sivert och Cecilia på middag. Jesper skall iväg men jag känner att jag stannar hemma... orkar inte med att det blir samma som igår...

vaad nu..... duschen kanske :)

igår var det en väääldigt långtråkig dag på jobbet. var inte mkt rulians inte. blev dock lite halvstressad runt 22, då 3 danskar skulle göra upp notan då istället för till morgonen. så det skulle separeras mat/dryck från boendet. sen skulle boendet stå på en faktura med annat företagsnamn. där står jag som ett levande frågetecken.... men fick ringa Linda som hjälpte mig. phu....

inte nog med det, hade hjärtat i halsgropen ett tag igår kväll... Min Linda brukar alltid messa mig när hon vaknat nångång mellan 17-18.... klockan blev 18 och jag tänkte att snart hör hon nog av sig. hörde fortfarande inget. vid 19 bestämde jag mig för att ringa.. gick fram några fåtal signaler sedan "abonnenten du söker kan inte ta emot ditt samtal just nu" Jaha.. hmm... tänk om det hänt något... mina tankar gick på högvarv, fick alla möjliga scenarion i huvudet... började även fundera på hur jag skulle gå till väga om jag inte skulle få tag på henne... halv 8, då ringer hon och en sten lyftes från mitt hjärta, hon hade inte vaknat av alarmet den stackarn... kan tänka mig att hon fick lite bråttom då hon brukar gå till jobbet strax efter 20... Så det var VERKLIGEN inte kul i 1,5 timme... eftersom jag visste när hon brukar gå upp och jag visste att hon skulle höra av sig när hon vaknade. så gjorde hon inte de..

idag är man äntligen ledig. eller, äntligen vet jag inte eftersom jag var ju ledig i fredags... skall till gymmet strax, ev slänga in en tvätt, städa lite och sen se på film. måste laga ihop någon middag också... runt 21 idag skulle vi till hotellet hälsa den nya tjejen Natalie välkommen. hon ska visst inte bo hos oss till en början utan kanske senare under sommaren. ska bli intressant att se vad detta är för liten prick.

idag är det exakt en månad kvar tills jag kommer hem till sverige. till våren/sommaren. till stockholm. till min älskling :)

människor kan nog kalla mig lite lätt impulsiv, men ibland så vet man bara.

en ö i ishavet + hus från urminnes tider + halva huset på pelare ute i havet + vind = total sömnlöshet.

jag var så säker på att huset skulle fara åt fanders inatt, min säng vibrera, fönstret vibrera, allt vibrerade pga att stormen (jag kallar det storm, men "infödingarna" säger att de blåser lite) Så det blev inte många timmars sömn under natten. Sedan ringde älskling mig på morgonen när hon gick hem från jobbet. vilket jag bad henne om att göra :) det spelar ingen roll hur lite sömn jag får, bara jag får höra hennes röst.

ikväll skall man jobba med serveringen. känner mig rätt lugn på den fronten. peppar peppar...

I have loved to the point of madness; That which is called madness, That which to me, is the only sensible way to love

-Criminal Minds

these photographs keep me alive

jag har världens bästa och underbara tjej. det är helt omöjligt att det finns fler som henne. hon är verkligen en dröm som blivit verklighet. när jag idag gick in på fb under en kort rast hade hon skrivit så vackert så jag trodde jag skulle...jag vet inte men tur jag inte hade kaffekoppen i handen för då hade den farit i golvet...

fick ett mess av Linda (från ön) tidigt imorse att hon skulle ta sovmorgon idag. det hade jag nästan räknat med då jag visste att det var fest nånstans här på ön. så idag har man varit själv. donat och grejat och planerat. gick smärtfritt..

resten av dagen ska jag, hm... inte gå till gymmet iaf då man burit och gått en hel del idag. det plus hemövningar räcker för idag haha.

trött och slut på ord.

over and out

It took too long to find in your eyes my best surprise

ebb och flod

fick ett mess av en liten pose hemma i uppsala idag att hon låg och solade i bara trosor. STOR suck... sen ser jag massa bilder av människor på fb med solglasögon och diverse vår-influenser... snart så, blir det vår och midnattssol här. gäller att tänka "Det går över"

inatt trodde jag seriöst vårat hus skulle drivas till havs för jäklar vad det blåste! vaknade halv 5 av att sängen vibrerade såpass mkt pga blåsten. hujedamej. såg verkligen inte fram emot att försöka ta mig fram till jobbet 5.15. vackra ringde och väckte mig kl 5, hennes röst gav mig då lite energi iaf. när jag sedan skall gå ut genom dörren har linnea och jesper skrivit en liten lapp till mig att de tog hotellbilen hem inatt pga stormen. YEY! sååå himla glad att slippa gå de 500 meterna hahahaha.

frukosten gick smärtfritt, städade endast ett rum idag, sedan grejade jag lite inför påsken som är nästa vecka. fick en liten eloge för blom/kvist-tjosan jag hade gjort på bordet. va inte direkt svårt men haha.

efter jobbet har det inte gjorts så mkt. tog mig till gymmet även fast det tog emot.. bara att köra på tills man får in vanan

sitter och snackar med linda på skypen, och hör motorcyklar, sirener etc etc... det är civilisationen jag hör! 33 dagar kvar... det minskar :)

Hann prata med Åsa i 2-3 minuter förut mellan varven på jobbet... hon var då inte sen med att påminna mig om VARFÖR jag är här.

"Calling all angels, calling all angels
Walk me through this one
Don't leave me alone
Calling all angels, calling all angels
We're tryin' and we're hopin'
But we're not sure how"

JAG vill HEM nu...

So there goes my life
Passing by with every exit sign
And it's been so long, sometimes I wonder, how I will stay strong
No sleep tonight
I'll keep on driving these dark highway lines
And as the moon fades, one more night gone, only 34 more days

But I will see you again,
I will see you again,
A long time from now

There goes my life
Passing by with every departing flight
And it's been so hard, so much time, so far apart
As she walks the night, how many hearts will die tonight?
Will things have changed?
I guess I'll find out in 34 days

My body aches, and it hurts to sing, and no one is moving
And I wish that I weren't here tonight, but this is my life

And I will see you again
I will see you again
A long time from now

jag sa till Linda igår att jag saknar att kunna se Ellen DeGeneres eller Oprah show under tiden jag är här uppe.. vad är det på tvn när jag stiger upp idag? :)

6 timmar samtal. hur är det möjligt. vad pratar man om? det tar nog alla rekord i min livshistoria. men de 6 timmar kändes som 5 minuter. tjofs sa de så var klockan 4.30 :)

idag är man äntligen ledig. skönt att få vila näsan från rengöringsmedel. jag måste nog redan blivit lite arbetsskadad, för jag blir alltid så rörd när jag kommer in i ett rum eller stuga och ser att de inte var så stökigt/lortigt. blir så himla glad då haha. det är detsamma när jag ska torka rent kranen både i diskhon, handfatet och duschen. lite Monica-varning på mig kanske ;)

jag har nu bestämt mig hur jag skall lägga upp USA resan. det kommer se lite annorlunda ut än vad jag hade bestämt mig från början... för mig gör det inget, men tror omgivningen tycker att jag ska köra som jag hade tänkt. men det är mitt val, mitt beslut och min upplevelse.

hur kan man vara så säker? jo, man känner det i magen.

nu ska jag samla lite energi till gymmet. den ligger såååå långt ner... bara att bita ihop utan att tänka

försmak av sommaren

tror jag i fortsättningen skall gå runt med block och penna när jag strosar runt och städar i min ensamhet. får fram så kloka saker ibland :) vilken försvinner lika fort igen.

igår kväll pratade jag med älskade i ca 4 timmar på skype, strax innan midnatt började vi runda av för att säga godnatt men innan vi kom så långt, blev det strömavbrott. helt svart. total jävla mörker. jahapp. försöker ringa hotellet då linnea jobbade, så klart man inte kom fram. internet dog. pucko, klart Kim internet dör om strömmen försvinner. ringer linda. kommer inte fram. suck. hade jag pratat med en vän hade det inte varit nån större fara, vi var ju påväg att lägga på... men jag måste kunna säga godnatt till min vackra tjej. annars går det inte.. tillsist kom hon fram på min telefon. tur va väl de för jag var tvungen att gå ner och hämta tändare för att kunna tända några ljus hos mig. ehm, sådär enormt skraj är jag inte för mörker, men när man är totaly ensam i ett stooort gammalt hus på en ö vars resterande ström också dött -då blir man lite skakig i nerverna. tur jag hade Linda på luren :) Vi la på vid halv 2 och precis då dök Linnea upp med sällskap av Cecilia eftersom Linnea är RÄTT mörkrädd, konstant haha. Så det blev en väldigt seeeen natt igår... som sedan resulterade i att jag somnade ifrån allt vad alarm och snoosing kallas.. 7.45 såg jag dagens ljus, PANIK. Började kl 8.00.. blev ingen dushing för mig inte :) Städade, bäddade, bytte handdukar fram till 13 då Sivert frågar ifall jag vill hjälpa till i restaurangen. Klart jag ville de. Det jag inte visste var att jag fick stå i disken 3,5 timme... aja.. Sen åkte jag på dubbelpass idag igen... men det blir pengar.

med tanke på "Lundkommardagen" idag så är det hemskt mkt att göra, hela tiden. ingen ro ingen vila. men det är skönt. för då tänker man inte så mkt, man bara gör. och att det i dag har gått chop chop chop i 400 knop, så får jag en känning av att så här kommer sommaren att se ut :) MYCKET ÖVERTID med andre ord

så länge vi båda andas

igår och idag har jag haft en väldans energi. tills nu. nu gick den ner på reserven igen. bara att bita ihop. nästan som om detta vädret vet hur jag känner mig inombords för helt plötsligt öppnade himlen sig och det ÖSER NER regn..

"Att dela glädje är underbart
och väldigt lätt,
att säga fina ord när man är glad
och harmonisk är en
självklarhet för oss,
men vad händer då det blir tuffa tider, att dela sorgen/det tuffa?
Det är absolut inte lika lätt.
Vi måste lära oss att älska oavsett, tänka positiva tankar om våra älskade trots att det är svårt.
Stödja, uppmuntra varandra
när det är jobbigt,
inte springa ifrån varandra,
utan till varandra"

kvällen igår gick smärtfritt. det var faktiskt inte så jobbigt att göra en sån dag, jobba först, ledig par timmar och sen göra ett pass till. helt ok om man frågar mig.
idag har det varit rätt mkt att göra. gjorde 2 stugor på 4 timmar idag. brukar kunna göra 4 annars.. men det var mkt att städa plus att alla sängar skulle bäddas, brukar endast köra 2 då de är 2 som bor där. men nu är det fullbokat pga dessa vådlige fåglar...
sprang en snabbis till gymmet efter jobbet. jag blir så jäkla trött. trött trött trött....

låt det inte fastna på dig Kim hör jag en röst säga.

tänk att det kan göra så ont. och ont kommer det att göra i 17 veckor till

vikket härj

det är inte bara bara att föra över pengar från norge till sverige. enligt swedbank skall det ske på samma dag, men det kan ta fleeera dagar hörde jag visst. lite surt för jag behöver pengarna, måste handla. sen är det massa strul med linneas bank etc etc etc.. hehe aja, bara att gilla läget när det gäller norge. det är inte för inte alla de norska historier har kommit till. sen väntar jag och linnea på norska telefonkort. som vi beställde förra måndagen. lär ju inte dyka upp på ett tag. jag postade även ett kort förra måndagen. 3 dagar trodde jag att det skulle ta, men det har inte dykt upp än. norge norge norge. suck

en liten rolig notis. linnea skulle beställa nytt norskt bankkort, men hon fick inte de förra veckan då hon inte hade några pengar. idag kom ju lönen, hon ringer dom och då säger de: Vi måste kolla vart pengarna kommer ifrån sen hör vi av oss.

QUE? Hahahaha.. ja jesusnamn.

steg upp tidigt imorse och släpade verkligen benen efter mig till jobbet. inte upplagd för 5 öre. men det gick smärtfritt, jag och jesper städade jämte varann så då vart de ju lättare. fick även sluta 2 timmar tidigare då jag skall jobba extra ikväll.

idag nämnde jag för chefen att jag har lite lite svårt för berusade människor så jag vill helst inte jobba kvällar på helger, men jag poängterade väl och tydligt att måste jag, så gör jag ju de. blev lite orolig över hur han skulle ta de men han tyckte det var bra att jag nämnde de. phu! Hehe, om han inte tycker att jag duger så får han väl skicka hem mig. jag klagar inte ;) men det verkade ju lösa sig ändå.

nu middag.

man kan inte få allt här i världen.

... och då skall man inte tänka på det man saknar heller för det tar knäcken på mig.
jag får påminna mig själv att detta är endast för en kort period. jag har mitt liv hemma i uppsala/sthlm. försöker koncentrera mig på filmen SuperVolcano, min kropp är i detta rum men min själ är någon annanstans. tänker på vad som finns där hemma. saknar min chef Annikas glada humör och energi. hennes omtanke för hennes anställda. för mig. saknar Alexis försök till att prata värmländska. saknar tom att höra på Siris loveproblems :) Agnes och Kattis, bill och bull. Jag saknar att se Robin svicha förbi och gå så bögigt som möjligt :) Saknar chailatten på waynes. saknar fikastunderna med Sanna, eller med tjejerna från LG. Jag saknar att gå den eviga långa svartbäcksgatan som är en enda stor raksträcka. saknar att se Åsa komma hembärande med 45678 påsar från bageriet kl 19.45 med bröd, bakelser, tårtor, bullar, knäckebröd, ännu mer bröd etc. eller höra SilverSaras "Det går över" och sen hennes snack om World of Warcraft :) saknar att se de oroliga pensionärerna som viftar hej vilt med sitt busskort för de tror att bussen inte kommer att stanna vid busshållplatsen :) Saknar naturen ute i vattholma, så oändlig, så vacker. saknar min morbror, saknar våra bakfyllesöndagar med cola och chipspåsen i högsta hugg och antingen ser vi en dramafilm på tvn, sport, eller pratar om gårdagens snedsteg och bilder som togs och nästan viker oss av skratt. så, jag saknar mitt liv i uppsala. men mest av allt. saknar jag min tjej. och jag längtar tills jag kan få börja ett nytt liv efter sommaren, med henne.
jag får inte glömma att jobbet här uppe, öppnar en stor dörr till alla olika möjligheter som ligger framför mig. borde nästan göra en skylt för att bli påmind om det varje dag.

hur i helvete ska det här gå?

Om två veckor är jag hemma på torr stadsmark igen stod det på en väns fb som jobbar uppe i sälen. suck. tänk när jag kommer att få skriva så. jag kommer ha sådan energi den sista tiden här uppe, för då ser jag en ände på det. men men.

idag har det städats och städats. imorgon skall det återigen städas, sedan på kvällen skall jag hjälpa cecilia vid serveringen. det är något som kallas "lunnekommardagarna" denna vecka, några "speciella" fåglar som kommer hit vid den här tiden på året och det är tydligen en biiig happening. så det blir nog en del folk i rullning denna vecka.



over and out.

när man jobbar 9 timmar själv, hinner man tänka en del. och gör en himla massa då man inte har någon att prata bort tiden med. tycker det är behagligt faktiskt. och jag kan faktiskt jobba själv, va vad de å vara orolig över egentligen? så jag gav mig själv en klapp på axeln. har hört att man skall göra det ibland...

kommer dock inte ihåg vad jag funderade på, allt och inget kan man säga. inatt var nog den värsta natten på länge. bortsett från saknaden vaknade jag flera gånger med hugg i bröstet och att jag sen drog ett snabbt andetag(kan vara olika orsaker, kan vara saknaden, kan vara möglet, kan vara total ångest etc etc etc) lite svårt att förklara men sekunderna innan jag vaknade vet jag att en tanke for genom skallen en gång som löd: Det är bara en dröm Kim. Du är hemma i sverige. Sen när jag öppnar ögonen, vänder mig om för att se om Linda ligger brevid mig, inser jag att jag är för fan långt ifrån Sverige.
Jag vill inte tänka på det. det gör mig för sårbar. än så länge har jag balans på det hela, men jag balanserar på gränsen. Luuuuuuuuuugn, det kommer inte att ske något, men förr när jag kände den här totala hopplösheten brukar jag vara gaanska impulsiv. men jag har ju kommit en bit på vägen.. funderar på om jag skall be min mor posta upp min DBT pärm... kommer det att komma fler sådana här nätter så lär jag ju behöva den! men är lite tveksam. Skulle jag kunna be henne hitta den och posta den, utan att hon läser den? Förtroende för mina föräldrar har jag inte, kommer nog aldrig få det heller.

Fick ett vackert mail av henne sent inatt som jag läste när jag vaknade imorse. Tappar andan varje gång hon skriver något, eller säger något fint till mig. Jag brukar skriva ganska långa och fina mail till människor som betyder något för mig, men jag är då inte van att få fint mail tillbaka. inte som hennes... kan snart det mailet utan och innantill :)

När jag steg upp hade hon inte gått och lagt sig än, så hon ringde upp imorse och pratade med mig från sängen till jobbet och under en stund jag dukade fram frukosten. hon ger mig trygghet den tjejen :)

Jesper jobbade kvällen med Linnea igår och har nyss talat om lite storys om vad som skedde. Får jag en fredag/lördag kväll på mig tänker jag göra ALLT som står i min makt för att kunna undvika det. Jag kommer inte klara det. Hade jag varit med igår, så hade det varit en utlösande faktor till att jag hade tagit mina resväskor och åkt hem.

känns som om jag svamlar ner en massa ord, är för trött för att få till det.

Jag vill känna mig fri med dig
Hur det lättar längst vägen jag går
Jag vill känna mig ung med dig
När inget längre känns särskilt svårt
Jag vill vara luften omkring
Få dig att leva, din närmsta vän
För dig vill jag va allt

man these times are hard

idag har motoriken och hjärnan tagit semester från min kropp. jag har varit så extremt klantig. gått in i saker, tappat saker, bränt mig med mera med mera. När jag sedan var hemma och skulle diska en gaffel, stod ketchupflaskan nära till hands. Började fundera varför den aldrig blev ren. suck. och igår, råkade jag luta mig lite för långt bak i gungstols-fotöljen. PANG sa de så låg jag upp och ner på golvet. Jesper vek sig av skratt, jag skrattade jag med, men var dock redan viken av fallet.
min själ här hemma hos hjärtat, det är nog därför jag inte riktigt fungerar som jag ska....

Jag fick en stor eloge av chefen idag när jag gjorde en bokning över telefon. man tackar man tackar. något positivt har mitt gamla skitjobb fört med sig :)

kvällens schema ser ut följande att jag skall duscha, slänga in en tvätt och sedan se lite på criminal minds. men bara några få avsnitt då jag måste lägga mig tidigare ikväll än vad jag gjorde igår. var sååååååååå trött när kl blev 05.00 imorse. HU! så runt 21.00 tänkte jag lägga huvudet på kudden för att dra igång skypen med älskade en timme innan john blund besöker mig......

She's all laid up in bed with a broken heart,
And we don't know how,
How we got in to this mad situation,
Only doing things out frustration,
Trying to make it work but man these times are hard,

She needs me now but I can't seem to find a time,
I've got a new job now on the island
And we don't know how,
How we got into this mess is a god's test,
Someone help us cause we're doing our best,
Trying to make it work but man these times are hard

But we're gonna start by
Sit talking up all night,
Saying things we haven't for a while
We're smiling but we're close tears
We just now got the feeling that we're meeting for the first time

But we both know how,
How we're gonna make it work when it hurts,
Trying to make it work but,
Man these times are hard,

these times are hard,
they're making us crazy
Don't give up on me baby

sovmorgon.

vilket kändes heeelt ok. men fick lite smått panik över att jag vaknade strax efter halv 1. Så jag sprang ner till tvn med håret på ändan och satte på Hachiko tillsammans med Linnea. fin film. kärlek på hög nivå.
efter skulle jag egentligen till gymmet, men Linnea skulle ut på en promenad och det var ju faktiskt fint väder. Det var så varmt att man egentligen skulle kunna gå utan jacka. Så jag hakade på henne istället och det var ungefär lika jobbigt som om jag skulle gått till gymmet. Vi bestämde oss att bestiga ett utav bergen. haha inga kommentarer. men det var en liten upplevelse :)
nu har jag gett mig inpå att göra en fiskgratäng. vilket jag aaaaaldrig har gjort. men det verkar inte så svårt, men det märks väl om ca 20 min när den är klar ;)

Senare idag skall jag duscha, städa, och vänta på Sara ska höra av sig. messade lite med henne igår, vet dock inte om hon kommer ihåg de -så vimsig som hon är :)

Annars så... har jag satt upp en liten blockad idag för att jag inte skall gå under. lediga dagar när man känner en sådan stor saknad till mitt hjärta är inte det bästa. gränsen är hårfin. det är så jag kan nudda den med fingertopparna.

Jag vaknar brevid dig,
stryker håret från din kind,
jag är så glad att du är min.
Du är så vacker när du sover,
du har nåt som ingen annan har,
du är så underbar.

Och jag ser i dina ögon,
att du känner likadant.
Jag vill dela mitt liv med dig,
du skapar värme inom mig,
och vi ska vårda varje dag.
Vi älskar varandra så,
som ingen annan kan förstå,
vi är för alltid du och jag.

Det finns inga tvivel,
har aldrig ångrat en sekund,
jag har älskat dig från första stund.
Vill att du ska känna trygghet,
du kan vila här hos mig,
för jag ska aldrig släppa dig.

Jag vaknar brevid dig,
stryker håret från din kind,
jag är så glad att du är min

det är inte möjligt...

jag får nypa mig själv för att inse att detta är verklighet.

när jag vaknade imorse ville jag dra täcket över huvudet, blunda och vakna upp på östsidan av Sverige. men ack så fel man kan ha. ropade in Linnea när jag hörde henne, satt och snacka ett tag. sa till henne att om jag nånsin ens yttrar mig om att jag vill hem, skulle hon binda fast mig. Sagt och gjort sa hon. det är nu man får se till att separera känslorna och förnuftet. min kropp och själ säger att jag måste hem. nu. på en gång. jag vill hem. men förståndet säger att jag måste vara kvar. jag behöver detta. jag behöver vara utanför min trygga lilla bubbla ett tag för att se om jag verkligen är upplagd för det så kallade livet. än så länge verkar det ju så. sedan behöver jag verkligen pengarna. pengar är verkligen inte allt, men för mig är det en del. jag blir iaf lite begränsad om jag inte har pengarna -speciellt eftersom jag tycker om att resa...

Idag har jag och Linnea bakat mâtensgodis.. MUMS! när jag var "yngre" kunde jag smälla i mig 4567890 st utan några problem. men idag var det inte lika lätt, men det var lika gott :) sedan brände jag av några Criminal Minds avsnitt innan det vankades jobb... jag hade så extremt ont i magen och ville bara försvinna påvägen dit. men, hallå, det var ju inte så farligt... det var verkligen värre i måndags. visst jag tabbade mig lite men det var inte så farligt.. hela kvällen flöt på. som tur va så dök Linnea upp sista timmen och hjälpte mig. jag hjälpte ju henne igår :) det blir som lite lättare när man är 2 :)
Vi kom väl hem runt halv 1. satt och tjata lite, pratade lite om thailand etc. Jag och Linda är ju sugna på att dra dit, och besöka platser där inte 99 % av sveriges resande befolkning befinner sig.. det skall vara magiskt. fantastiskt.

Mitt hjärta hade gjort en liten överraskning till mig idag/ikväll/inatt.. OM jag blev glad. rörd. tagen. förvånad. chockad. hur är det möjligt att hitta någon som älskar mig lika mkt som jag älskar henne? det existerade endast i mina drömmar. men nu är det liksom.. verklighet. denna tjej är en människa jag kommer att vårda väl i min närhet. ibland funderar jag på om det finns andra människor som kan uppleva detta? för att för mig är detta något sällsynt.

Oh well... Nog om kärlekskranka Kim. Om jag skall summera dagen så har det nog varit en ganska okej dag :) Nu vankas det snart morgon, borde nog nana kudden.

För Alltid

"I had to find a relationship with someone who could simultaneously make me geow up and keep me forever young. (---) I would bring water lilies home to her every day in summer, I would wrap my arms around her waist as she chopped vegetables, I would fall asleep holding her hand..."

-Portia De Rossi (Unbearable Lightness)

det slog mig att efter julafton skrev jag ett inlägg om att jag saknade någon att dela mitt liv med. trodde bara det skulle förbli en dröm. men jag har nu en vacker kvinna där hemma, som väntar på mig tills jag kommer hem. längtar tills jag får somna brevid henne igen.

berg-och dalbana var 3e minut tack

första jag möts av på Aftonbladet är: Pappa till gravid 12 årig gripen, Flickan födde barn på skolresa – nu har pappan gripits misstänkt för incest. Svaret på dna-test chockar Holland.

Chokar? hur? vissa människor verkar blunda för vad som egentligen försiggår bakom stänga dörrar. och det gör mig jäkligt förbannad. visst, det chokar mig över att en människa kan göra något sådant, men det chokar mig inte över att det sker. det sker varje dag. överallt. i storstaden. i den idylliska småstadsmiljön. i en liten by. överallt. tyvärr. äh jag vet inte om ni förstår vad jag menar. tror det kan bli lätt att misstolka detta, men kortfattat då. jag vet att det sker och jag tycker det är förjävligt. punkt slut.

en boxningsäck. borde jag ha. för att få ut mina aggressioner. står ju på min krislista som jag inte sett sedan hm.. oktober? det är verkligen inte så att jag behöver ha användning för den, så stabil jag känner mig nu har jag då aldrig känt mig. men jag saknar henne så förbannat mkt och jag blir så förbannad på mig själv att jag är här och hon där hemma så jag vill få ut det jag har inom mig. visst jag kan ta mitt pick å pack och dra, men då är det sayonara till USA. och dit skall jag utan tvekan. så då gäller det bara att stå ut... jag skall inte vara här i all evighet..

imorse var nog första gången på ön det kom ett par tårar, eller fler. det dök upp vissa låtar i mobilen som förde vidare mina tankar till henne.

men som sagt, att deppa kommer man ingen vart på. det ger mig liksom inget förutom dålig energi. och så vill vi ju inte ha det...

bortsett från att jag är väldigt kär och saknar min tjej så galet mkt, så är det rätt ok här på ön. minus halvmögligt hus och minus det tunna utbudet mataffären har. ett plus är ju gymmet, och naturen, människorna, pengarna... mjo, tänk positivt Kim så kommer du långt :)

om man vill hänga med på den positiva sidan av mig kan man alltid kolla på www.distantdreamer87.blogspot.com :)

varje gång jag vaknar, tror jag att jag är hemma. när jag sedan ser de gräsliga rosa tapeterna och de fruktansvärda gardinerna inser jag verkligheten att jag är fortfarande inte hemma. hela den här vistelsen kommer bli en stor prövning för mig, på alla sätt och vis, på alla plan som kan tänkas. bortsett prövningen på förhållandet, är det i största allmänhet en stor prövning på mitt psyke. sist jag jobbade heltid var sommaren 2008. sist jag lämnade tryggheten var, hm.. när kände jag mig trygg innan uppsala? det var väl någon gång när jag var ihop med matilda... så jag saknar uppsala och allt vad det innebär extremt mkt... men jag skall nog fixa detta också ska ni se :) det kommer att komma ups and downs, bara att ta tag i det och som Sara säger: DET GÅR ÖVER! det gör det ju.

Linnea hade en bra överskrift på sin blogg igår: Being happy doesn't mean everything's perfect, it means that you've decided to look beyound the imperfections. Så sant så sant.

Nä, nu har jag deppat klart för idag, och jag har vilat efter en städning på hotellet. Ska nu iväg till gymmet.

see ya

när jag nu rundar av inför kvällen känner jag på mig att jag snart exploderar. hur skall jag hantera detta utan att det blir en bomb?

snart Kim, om 46 dagar får du komma hem en sväng. håll ut.

godnatt

future

ligger framför mina fötter.

igår kväll pratade jag och Linda lite om resor till alla världens hörn. jag måste verkligen spara pengar för Rosa Bussarna låter ju helt otroligt fantastiskt! Eftersom min USA resa kommer att bli lite annorlunda än planerad så kommer det inte gå åt så mkt pengar. STA har ju egna backpackingsresor och har siktat in mig på en som är under 22-25 dagar från öst till väst för 16 000 (ca 12 september till ca 5 oktober) Så istället för att ha 40 000 som jag hade tänkt, kanske det räcker med max 30 000? å de pengarna får ja ju på 1,5 lön. det borde gå... Den resa jag nu har siktat in mig på, inkluderar verkligen de platser, städer och aktiviteter som jag helst vill uppleva, så uppleva min american dream kommer jag att få göra oavsett.
sen när jag kommer hem från landet ingenstans dyker ju nästa problem upp. var skall jag bo? jag borde kunna få lägenhet i skitna Gottsunda då jag har stått ett tag i bostadskön. det är ju bättre än inget. Om inte min lilla IBFare har flyttat, så kanske man kan få hyra in sig igen? eller vad säger du? ;) hehe
finns iaf inte på världskartan att jag flyttar till värmland/dalsland endast för att få tak under huvudet. mitt liv är ju på östkusten. Uppsala och Stockholm är mitt hem. så är det bara. min älskade finns ju där med <3

Jag trodde det skulle vara regn hela veckan här enligt yr.no. Men idag när jag steg upp vid 11 är det ju världens sol och all snö är borta. någon enstaka snö på toppen av berget, men det gör ju inget. så nu äntligen är det vår även här :D

ikväll skall jag jobba själv. ehm kommer inte ihåg en enda pryl som vi gjorde i lördags, men det ger väl med sig. linnea erbjöd sig även att komma vid stängning för att se till att allt går bra.

nä nu blir det duschen!

jag tror jag har mött världens underbaraste människa denna planet nånsin har skådat.
detta skrev hon till mig på fb imorse när hon hade kommit hem från jobbet:

"Nu är jag hemma i min säng älskling,men det hade vart tusen gånger mysigare om du hade vart i sängen o nattat mig efter en lååååång natt o somnat på ditt bröst som jag brukar göra.. Längtar efter dig så det gör ont i mitt hjärta.. Och du stenen det är klart det uppfylls vi har många underbara år framför oss:-)

Älskar dig o saknar dig mitt allt ... ♥ ♥ ♥"

varje dag som går, växer mina känslor för henne. varje dag som går blir jag förvånad över mig själv hur galet mkt jag älskar henne.

You're a good soldier, Choosing your battles

Pick yourself up
And dust yourself off
Get back in the saddle

lite halvtaskig kväll men nu är man tillbaka i sadeln igen :) hoppas jag. knappt sovit något inatt, det har varit halv storm och med tanke på att det är ett ganska gammalt hus så har jag trott att jag skulle få åka iväg till Trollkarlen från Oz. Men jag vaknade på Lovund så det gick väl bra... dock trodde jag att jag var i sthlm när jag vaknade imorse. var inne på fb och såg att Åsa skulle till sthlm idag för att lämna sina syskonbarn. tänkte då att då kunde hon ju komma förbi mig och säga hej.. ehm... just det kim. du var ju 111 mil bort...

de minuterna jag har sovit har jag drömt sjuka grejer. kommer inte ihåg allt men jag vet att det var helt udda prylar... alla människor som har kommit och gått i mitt liv sedan ett halv år tillbaka dök upp.. en del av drömmen blev jag ganska tagen av... jag var på en kryssning med Linda. Vi möter upp Mia som drar mig åt sidan och säger: Jag är så himla glad Kim att ni har funnit varann. Du lyser upp Linda och hon lyser upp dig. Säg till när ni skall gifta er, för jag kommer att finnas där.
Sedan satte vi oss i en sådan foto-bur som tar passkort och tog massa roliga bilder. Vet inte vad just den biten av drömmen vill säga.. men ont gjorde det då jag insåg att jag kommer aldrig att få träffa Mia, jag kommer aldrig att få chansen att lära känna henne...

better or worse

denna veckan har jag testat på frukost, städ och det tredje: servering med allt vad det innebär. började vid 19, gick igenom lite småsaker. känns lite skumt att få info av Linnea, svårt att ta det på allvar haha. men det funkade.. vi kastade inte knivarna på varann iallafall :) Strax innan kl 23 dök det upp ett par stycken vid baren. knut i magen direkt, visste knappt var den kom ifrån, eller varför den kom överhuvudtaget. trodde jag var klar med all skit. och i baren kommer jag att få stå vissa kvällar, ända fram till juli/augusti. på två röda blev det plötsligt ganska stort. men det är bara att tänka tvärtom, inte fokusera vad som sker inom mig, fokusera utåt, vad händer runt omkring istället. plus, jag är vuxen nu. jag är 23 (going on 24) det som har hänt, var waaay baack. det är en ny tid nu. det var då. nu är nu.

att jobba dessa kvällspass måste jag ju göra. det går inte att undvika. då är det bara att bita i det sura äpplet och gilla läget.

vet inte vem jag försöker lura, jag vet att det ovanstående är så jag måste tänka för att klara detta. men känslorna, säger något annat.

fick en liten släng av all panik jag hade i tisdags förut, när jag vaknade upp i trondheim och ville bara vända... jag har ju bestämt att tänka på det lite varje dag så jag inte totalignorerar det (för det har jag lärt mig inte är bra, då kommer det som en käftsmäll sedan) och om jag tänker på det mkt, kommer jag att gå under och inte kunna sköta mitt jobb (om ens gå ur sängen)
Men jag har verkligen lämnat världens vackraste, 111 mil bort från mig. jag är på en plats som det inte är sååå schyssta förbindelser till. och det gör så ont. så fruktansvärt ont. jag blir helt still i tankarna, paralyserad, eller, jag får liksom inte in något mer än att jag älskar dig Linda och jag saknar dig så mycket, det finns inga ord för det. Jag vill att det jag skrev på stenen, skall starta nu......

regn regn regn..

... men sol i min själ :)

i förmiddas när jag vaknade och tittade ut så hade nästan all snö smällt bort av all regn. knappt någon snö på bergen i havet. det tar sig :)

har idag sett på det förväntansfulla avsnittet av Greys, och ja må säga att de är nog en utav de bästa (bland Merediths drunkningsolycka, bomben, och skottlossningsmassakern) Det var lite originellt att de gjorde ett musikal avsnitt och vissa av dom kunde tom sjunga :) Efter det drog jag till gymmet, som ligger ungefär 50 meter bort. var där en timme, hem och käkade frukost sen en liten snabbsnack på skypen med min underbara.... Ska snart hoppa in i duschen, för att sedan käka innan jag går till jobbet... 03.00 slutar jag... Första jag tänker göra när jag kommer dit är att balja i mig 3456789 koppar kaffe för jag känner mig lite trög i bollen. men det blir säkert bra det med.

trauma messes everybody up. but maybe thats the point. all the pain and the fear and the crap, maybe going through all that, are keep us moving forward.. it was pushes us. maybe we have to get little messed up, so we can step up

-Alex, Greys Anatomy-

det var ett tag sedan jag kände de där fyrverkerierna. just för att det har varit mkt annat i tankarna... men ikväll dök dom upp igen. ikväll känner jag även ingen oro över att jag är här, och hon är där. visst, jag saknar henne så det gör ont. men ikväll känner jag att vi kommer fixa detta. hon kommer finnas kvar för mig när mina dagar på denna isolerade ön är slut..

hennes leende får mig att smälta.

imorse ringde kl 05.25 och det var väääldigt svårt att öppna ögonen. gick till jobbet som för övrigt är ett Kim-stenkast från våran stuga (som vi har haft ett par dagar nu innan vi blev flyttade till "Maristuan") Upp med frukosten för gästerna och jag kände att jag hade kontroll... när frukosten var över skulle jag egentligen ha 30 min rast, men det orkade jag inte med... så en kaffe och cigg blev det istället innan jag skulle börja med städningen. 4 timmar städ... jag kommer bädda sängar i sömnen inatt! inte nog med det när arbetsdagen var slut, då var det bara att kasta sig in i vårat städ i stugan eftersom vi skulle flytta till större hus. vid 16 blev vi klara, bar och lastade återigen väskor kors och tvärs. Äntligen fick vi packa upp! Att bära alla våra väskor upp för trappen (som jag för övrigt vill kalla stege) var inte det lättaste. ett under att jag och linnea inte ramlade baklänges av all stånkande, stönande och skratt :)

De som hade bott i detta hus innan oss (två tjejer som har jobbat), hade inte städat whaaat so ever, så chefens mor fick städa i hela 5 timmar... tycker synd om henne men vilken guldklimp. Förstår inte hur man kan agera så? Här erbjuds det boende av hotellet för schysst hyra med internet, tv, ström, vatten etc, och total ignorerar städning. inte nog med det. de hade även haft en liten avskedsfest här igår... vilket jag kände när jag steg in i farstun (vi har liksom en farstu, förstår ni då hur gammalt hus det är?!) Stank alkohol... huuuuu.... Under tiden jag och linnea städade våran lilla stuga kom vi både fram till det att, ingen fest alls i detta hus! blir bara en massa härj och jag personligen tycker inte det är schysst gentemot Sivert och Linda, samt grannarna..

Är lite nervös inför arbetsdagen imorgon. servering, en lördag kväll. när gjorde jag det sist? Sommaren 2005? Men, jag känner mig så bekväm med människorna omkring mig, känner tom bekväm med mig själv. Hallå? Vad hände där? Jag vet även med mig att jag kommer alltid vara nervös inför att göra nya saker. men jag vet att det sedan kommer att gå bra. Hur nervös var jag inte över första telefonsamtalet om ett åsk-skadat modem? Hur nervös var jag inte när jag skulle larma kläder på butiken? Vad hände? inget, det löste sig och kunde det tillslut. så är det med allt. inget är omöjligt, jag är nog fan ett levande bevis på det. Jag har haft det skit i 13 år och eftersom jag sen gav fan på att fixa det så, tja vad hände? här står jag nu, med underbara vänner, världens finaste flickvän vars själ berör mig oavbrutet, jag är frisk, jag har ett jobb (2 jobb om man räknar med jobbet hemma som ligger å väntar på mig) jag kommer att få uppleva min dröm till hösten....

.9 maj 2009 var allt detta en dröm. men nu är det min verklighet.

From here to eternity

efter att jag har kommit hem från Landet Ingenstans måste jag skaffa mig ett liv. Vilket nog inte kommer att bli så svårt då jag har hjärtat 40 minuter ifrån mig. Men jag blir så involverad i serier så ibland blir jag lite rädd för mig själv ;) Såg på Greys Anatomy på bussen igår och tappade nästan andan när de var slut. Eftersom tålamod är inget jag föddes med, har jag nu kollat runt på lite klipp från kommande avsnitt och hakan är nere i golvet. Kan inte skriva för mkt då jag vet att jag har två vänner som följer de.... men, jag har inga ord för hur tagen jag blir. Jag är nog ganska säker på att det kommer att bli ett rätt så känsligt avsnitt, personligt. När jag ska se det tänker jag låsa in mig på mitt rum, bädda ner mig under täcket, stänga av mobilen och låta tårarna rinna.

nu vill...

..jag dra för gardinen för det verkligen öser ner snö.... suck... bara att hålla ut Kim, it gets better..

Idag har vi haft introduktion om arbetet osv. det var bara under 3 timmar men det är heeelt blankt i skallen.. minns knappt inget. sedan gick vi ut en sväng och kollade läget, hehe eftersom det är en ganska liten liten ö så gick ju det på 2 röda.

Nu sitter jag framför datorn och kollar på smidigaste sätt att ta sig hem... det blir lite lättare att veta datum när man skall hem en kortis, då har man något att se fram emot...tippar någon gång runt maj... sedan skall jag nog inte åka hem så snart heller, måste komma in i detta först... vänja mig vid tanken att jag skall bo på världens ände i några månader. sedan när snön har försvunnit så kanske även de gör det lite lättare... always look on the bright side...

From here to eternity

jag är så slutkörd i skallen så vet knappt vad jag heter..... när vi bytte tåg i trondheim imorse kändes det som om jag hade sålt smöret och tappat pengarna. jag vill bara sätta mig på första bästa tåg hem igen! här går jag och hittar världens vackraste i både kropp och själ, underbaraste kvinnan i mitt liv, 2 veckor senare åker jag till Nordnorge... wtf? men tror min framtid redan står skriven nånstans. det var meningen att jag skulle uppfylla mina drömmar som mina vänner redan har gjort, bara att jag fick ta en liten omväg för att hamna där jag är idag. hade Linda givit med sig redan i vintras, hade jag aldrig haft planer på att ens söka mig upp hit för att få pengar, för att sedan åka till USA som varit min dröm sedan jag var ca 10... Det känns även som om min Linda är den kvinnan jag vill ha i mitt liv. och jag tänker kämpa så enormt för att detta skall gå! Hon är mitt allt, DU är mitt allt vackra.



Anyway. Efter 1 bilresa 2 tågresor en bussresa och en båtresa var vi äntligen framme. Jag lämnade blomstervägen strax efter 19.30 igår, och landade på ön strax efter 18.30 idag... men när man satte sin fot på ön kände jag det där lugnet inom mig, vem kunde ana det? Det kändes bra konstigt nog, men saknar henne så mkt så det gör lite för mkt ont i hjärtat...

Imorgon skall vi gå igenom lite rutiner m.m. schema också hoppas jag.....

sådär

då har man anlänt på Blomstervägen än en gång. Norska bankkonto fixat, räkningar betalda, systemet åt kusin, bilder är fixade... vad skall man göra nu under tiden man väntar på att klockan skall slå?..PACKA KANSKE!? VET INTE ENS VAR JAG SKA BÖRJA!?

är en aning trött och sliten. åkte från vackra sthlm imorse. det kändes tungt. inte lite tungt heller. men bara att bita ihop för detta kommer jag att fixa utan problem!
Pratade med SilverSara för en stund sedan, hon frågade mig ifall jag hade kunnat trott att jag skulle komma hit jag är idag. Ehm, nope :)

Jag vill känna mig fri med dig
Hur det lättar längst vägen jag går
Jag vill känna mig ung med dig
När inget längre känns särskilt svårt
Jag vill vara luften omkring
Få dig att leva, din närmsta vän
För dig vill jag va allt, allting

Jag vill att du ska bry dig om mig på samma sätt som jag, men det vet jag att du gör.
När vi försvinn i varandras famn

Du tar min hand, jag håller den kvar
Jag släpper den aldrig, jag släpper den aldrig
Du finns kvar i drömmarna
Under din tunna hud, jag kan höra ditt hjärta slå
Men du släpper mig aldrig

Jag vill få grepp om din verklighet, jag vill veta vad du tänker på
Jag vill döda min ensamhet, jag vill du ska förstå och förstå
Jag vill lämna vårt gamla liv, vill resa bort och jag vill komma hem

-Mitt Piano




mitt hjärta värker så enormt. vet inte när jag kommer att få se mitt hjärta igen. att få ha henne nära, att få kyssa henne, få kyssa hennes mage, hennes bröstkorg. att få skratta med henne. jag saknar den där ovanliga närheten. jag vill kunna räkna ner dagar, men jag vet inte till när...

vi såg på Allt för min syster igår. Har sett den 576890 gånger tidigare men var nog inte direkt rätt tidpunkt att se den så det blev ett par tårar... men nu, idag skall jag leva i nuet och tänker inte ägna en endaste tanke på morgondagen

tänkte lägga upp en låt som jag hörde i filmen igår, men samarbetet mellan youtube och blogger är väl kanske inte på topp idag. Men här är länken till en väldigt vacker låt: Edwina Hayes

Nåt i dina ögon, gör att jag förlorar mig själv
Gör att jag vill förlora mig själv, i din famn
Det är nåt i din röst, som får mitt hjärta att slå snabbt
Hoppas denna känsla varar resten av mitt liv

Om du visste hur ensam mitt liv har varit
Och hur länge jag har varit så ensam
Och om du bara visste hur jag har drömt om att någon skulle komma
Och förändra mitt liv på det sätt du gjort

Ett fönster raster, ner för en lång, mörk gata
Och en siren jämmer i natten
Men jag är okej, för jag har dig här hos mig
Och jag kan nästan se att genom mörkret, finns det ljus

om du visste hur mycket detta ögonblick betyder för mig
Och hur länge jag har väntat på din beröring
Och om du visste hur lycklig du gör mig
Jag trodde aldrig att jag skulle älska någon så mycket

allt är så overkligt. vissa stunder så känns det som om jag är i luften, och tittar ner på mig själv, när jag är sådär galet onaturligt lycklig. det är inte jag.

är det meningen att man skall känna så här, när man är kär. Linda är bara ute en kortis med Stella, och jag saknar henne otroligt mkt redan. även fast jag vet att hon kommer att dyka upp vilken minut som helst.

måndag, 120 mil ifrån varann. jag har totalignorerat det och inte tillåtit mig att känna vid det. men nu börjar det sakta men säkert dyka upp..

idag har vi varit i Kista Galleria och shoppat lite. det sviiiiiiiiider att jag inte fick behålla personal kortet.. men till hösten ligger det i min plånbok igen :)

Imorgon kommer jag att njuta av varje sekund med min älskade.

finalley

nu är det ute i dalslänningen så nu kan jag säga något iaf :)

Hade jag varit kvar på mitt gamla jobb, hade jag inte gått i bet. det hade varit en befrielse! För faaaaan vad skönt att de ÄNTLIGEN har förlorat kontraktet med "det stora amerikanska" företaget. USA kom väl fram till att arbetsmoralen inte är lika här i norden.... We're not robots :)

Dock lider jag med de bekanta som blir utan jobb.

idag har jag varit över heeeeeeela sthlm stad för att leta rätt på en specifik sak. men verkar som det bara existerar på Fullerö i Uppsala... Sten med text... Stackars Robin som fick springa med hehe... Anyway, jag hittade ingen så jag fick ju ta fram min kreativa sida så jag köpte mig en sten och fick helt enkelt skriva något eget. blir nog bra. jag själv blev missnöjd, men något säger mig att hon inte kommer att bli det.

skall strax börja med middagen, dock är klockan väldigt sent men Linda har jobbat hela dagen så jag kan tänka mig att hon är lite hungrig :) Fina hjärtat. Jag har nog gått och blivit en väldigt kär och galen, sentimental människa. men jag vill att personen som jag vill dela mitt liv med, skall veta hur mkt hon betyder för mig. då finns det liksom inget stopp. den som är olycklig kär skall nog sluta läsa min blogg i fortsättningen ;)

Helt plötsligt förstår jag vad alla Love songs/Melodifestivals låtar handlar om. huahua..

Mötte min bror på stan idag, han hade missat att jag skulle till sthlm. är man upptagen i politik så får man inte in så mkt mer i hjärnan... så jag får se ifall vi kanske tar en sväng till den där jäkla kongress eller vad det nu var han är på, imorgon.

så han får träffa min älskade :)

wake me up, when sept.. summer ends..

känns som om jag aldrig har åkt härifrån. varit hemma sedan i söndags och kom tillbaka nu torsdag kväll. 4 dagar. 4 dagar för mycket... och nästa måndag blir det att bita i det sura äpplet och inse verkligheten.

under hela min uppväxt har jag alltid tänkt att om jag ska gifta mig, ska bara vara jag och personen jag gifter mig med närvara. under hela min uppväxt har jag alltid tänkt att jag skall adoptera. men just nu, känns det som om inget är omöjligt. jag kan tänka mig att ha ett stort bröllop, kan tänka mig att ha ett litet bröllop. jag kan tom tänka mig att föda ett barn.... det trodde jag då inte om mig själv när jag var 16... aldrig igen tänkte jag... men undrets tid är inte förbi..

Var du än är, och var du än befinner dig,
så finns jag alltid där för dig.
Jag vakar över dig som gud över jorden.
Förklarar mina känslor genom dom här orden.
Dagarna kommer, och dagarna går.
Jag älskar bara dig, och jag hoppas du förstår.
Det finns en dröm, och du och jag lever i den.
När du ser på mig, så stannar tiden.
Tusen diamanter finner jag i dina ögon,
Alla mysiga stunder i livet, det är du som gör dom.
Älskvärda stunder när jag ser dig le och skratta,
utan dig skulle jag vara borttappad.

Oceans apart, day after day
and I slowly go insane.
I hear your voice, on the line,
but it doesn't stop the pain.
If I se you next to never, how can we stay forever?
Wherever you go, whatever you do.
I will be right here waiting for you.
Whatever it takes, or how my heart breaks.
I will be right here waiting for you.

Min ögonsten och livets diamant, att du är min det kan inte vara sant.
Som en ängel från himlen förtrollade du mig
och jag lovar dig jag kommer aldrig såra dig.
Du är det bästa som hänt mig
Prinsessan i mitt liv och jag älskar
dom stunder när jag tar dig här brevid.
Att smeka ditt hår och nudda dina läppar,
utan någon tvekan är du den perfekta.
Du och jag förevigt det ska alltid vara så.
Ví behöver bara bry oss, bara bry oss om oss två.
Du och jag och kärleken är sann,
djupast i mitt hjärta där finns ditt namn!

Look, through the trees, past the sky. Beyond the northern lights, You'll see, my delight. Reflecting in your eyes and I won't let go, if you wait for me. Whenever, wherever? And then you, select the day, selection. Wherever, whenever.

gråten har nu satt sig i halsen.

men samtidigt känner jag att jag klarar verkligen allt, jag kan det mesta faktiskt (inge fel på självförtroendet här inte)

jag har levt i min lilla trygga bubbla i Uppsala sedan hösten 2009. det är ett tag. och nu skall jag iväg och känna på osäkerheten en kort tid (inte kort, men man kan alltid intala sig det)

ingen bra dag känner jag, men det är bara att bita ihop. sådana här dagar kommer att komma i livet, men nuförtiden gräver jag inte ner mig, och det är ju bra :) att vara inom dessa fyra väggar är som att ta tillbaka mig till en tid jag har lagt bakom mig... men det är bara 2 nätter här, eftersom jag åker till min vackra imorgon till på söndag...

träffade Helen idag på en liten fika. det var väldigt trevligt, har inte sett henne sen jag var 17... en liten extra syster kan man säga under min uppväxt. hon har heller inte haft det så lätt ett tag i livet. för att inte tala om tsunamin i thailand.... en riktigt stark kvinna de där!
Så nu är halva veckan gjord, halva bekantskapen är också gjord. det tar sig..

såg en liten filmklipp som Linda hade gjort på Mia. hua hua hua... jag känner henne inte men som jag nog sagt tidigare så kände jag redan den lördagen, vilken pärla! jag blir så arg och ledsen. inte okej.

varför måste underbara människor lämna jorden?
Förtvivlan.
alla vackra ord på hennes sida, berör mig. det når mitt inre. vilken pärla. allas vackra ord av saknad får mig att fälla tårar.
saknad
Mia, dina vänner saknar dig och vill ha tillbaka dig. Min tjej saknar dig. Min tjej som jag träffade just för att du tog med henne ut.
så länge hon lever kvar i allas tankar och minnen, så länge kommer hon att få leva kvar.

up next:
ta tag i min packning
kolla upp norska telefonbolag osv
besöka gammelfarmor

20.58
Dagen har varit lite kaotisk men nu har jag funnit det där lugnet som jag har haft på sistone... som SilverSara säger: Det går över! Visst gör de de :)
Ikväll har vi hälsat på gammelfarmor (98 år) Fortfarande klar i skallen, hugaligen! Hon har tom börjat flörtat med farbrorn dörren brevid. så himla mysigt :) Sedan for vi till pappas faster som är sömmerska. var tvungen att lägga upp ett par byxor...
nu skall jag börja packa... vill ha så mkt som möjligt iordning innan jag åker till sthlm imorgon. IFALL jag inte kommer hem på söndagen ;)

I was aiming for a new start
On my own, feeling strong, ready to go, ready to be on top
Your love left an echo in my heart
If I go, will I move forward
If I go, will I be all right
I can't go not knowing, not being sure
Standing at your door

For better and for worse
Say you let me in
I just wanna feel you, baby
For better and for worse
Close against my skin
I just wanna love you

låt mig få använda ett hyllplan i 6 dagar till


sovit väldigt oroligt inatt. mkt tankar och funderingar har åkt omkring. sen blev det inte bättre att bli väckt 6.30 en morgon som denna då jag verkligen behöver sova ut! Låg kvar i en timme för att försöka somna om, men nehej då...
nu har jag gnällt för idag så nu räcker det. ska nog ligga kvar lite till i sängen... ska inte ner till Ed förrän vid 11-tiden..

längtar tills jag kommer hem från norge, längtar till priden, längtar till USA, längtar till hösten, längtar till julen, längtar till januari 2012. helt plötsligt längtar jag efter framtiden...

"Amelia: Life is hard. There's no way to predict what's going to happen. Someone could back out of their driveway tomorrow and mow me down, and I would be dead before you. Right now is all anybody has. Right this minute. And yes, this diagnosis is unspeakably cruel and living with it will be a daily struggle, but as long as the good days outnumber the bad - You gotta live those days. Why would you give up rocky road ice cream before you have to...or swimming in the ocean or driving? God, driving with the top down on a sunny day? That has got to be worth living for.
Michelle: It is. Right now when you say it, it is. But when you're not here cheering me on how am I going to make it through this?
Amelia: First off, I am your friend and I will be here cheering you on until you take your last breath."

mitt hjärta värker, när min älskade sitter på andra sidan av sverige och har förlorat sin vän.. jag är så himla felplacerad så det finns inte... vill alltid finnas för henne......

suck...

idag har det gått i ett... efter det långa nattliga samtalet med Linda sov jag till 12... var enormt trött... började då fixa och trixa i rummet (nu ser man golvet) Ringde Linda vid 13, pratades vid i dryga timman sen dök mormor upp. Iväg med henne till pizzan.
Hann vara hemma knappt en kvart sen drog jag iväg till blomskog till mina kusiners föräldrar. Gud vad vi pratade! men vilken stöd de har varit för mig under de "unga åren" Som en extra familj :)

blomskog

Nu är jag så extremt trött... orkar egentligen inte fara och flyga mer, vill ta det lugnt. jag har verkligen bokat upp mig hela veckan för att träffa massa människor som jag inte har sett på år och dar.... sedan har jag omplanerat lite då jag måste få tid till att umgås med min vackra i sthlm. så imorgon bär det av till Utsikten, EV besöka SYKES (beror på hur min mage känner för det) på kvällen blir det movietajm med Maina Mule. Onsdag morgon (förmiddag för vissa) är det fika med Helen, torsdag förmiddag träffa Sara -kusin. Sedan drar jag till sthlm -som på sista tiden har blivit ännu vackrare att besöka. Söndag kväll när jag kommit hem ska jag träffa Angelika. Måndag kväll åker jag till norge.... jag vill bromsa tiden... vill bara ta det lugnt och ta dagen som den kommer. jag brukar ALDRIG ha så mkt inplanerat som jag har nu och har haft... blir slut både i kropp och själ. not my cop of tea.

en stor saknad.

när jag satt i bilen idag for det ett x antal tankar och funderingar genom min hjärna. men nu när jag väl sitter här, är det blankt.

idag lämnade jag vackra trygga uppsala för en veckas tid i kaotiska otrygga värmland. men det gäller att hålla sig sysselsatt och inte fundera för mkt, då ska det gå bra :)

det var en aningen tungt att lämna tryggheten idag. jag lämnade min älskade tidigt imorse för att bege mig hem till uppsala och börja packa. natten som paserade var lite jobbig, plötsligt gick det upp för mig att en förändring snart var ett faktum. min vackra höll om mig tills jag fick ro i kroppen. (älskar henne för att hon älskar mig även fast jag har det kaotiska förflutna bakom mig) när jag kom hem låg mina "IBF-are" och snarkade så gott. Jag fick då liv i dom då mina "riktiga" päron skulle dyka upp inom kort. Min lilla Åsa... huhuahua, hur skall jag klara mig utan henne. Slängde iväg ett mess till henne när vi åkte, att hon är en utav de människorna jag mött sista tiden som lärt mig att leva livet fullt ut, lärt mig att hantera livet, lärt mig att vara nyfiken på livet. lärt mig att livet är ingen dans på rosor men att de situationer KAN hanteras...
Sedan var det dags att ta farväl av min andra stöttpelare, SilverSara. have no words. får koncentrera mig att hålla tillbaka tårarna. men jag har iaf inte sådan skadlig seperationsångest som jag brukar ha i mitt liv. det är ju ett plus :) men som Åsa sa, de är som solen och vi är som planeterna :)

anyway..

det har varit ganska hektiska dagar de senaste. vet inte riktigt var jag skall börja. Kan iofs dra en liten recap från i lördas. Träffade en utav Lindas vänner, Mia ute på OperaTerassen. Vilken stjärna! Oj oj! vilken energi och utstrålning. Hon verkade vara en sådan man aldrig får tråkigt med, och aldrig kommer att glömma. Mia hade tom en likadan telefon som mig :) Så är hon även vän med min broder. Världen är liten... Natten mellan onsdag och torsdag denna vecka låg jag och pratade med Linda, hon nämnde att Mia inte mådde så bra men vi kom överens om att det var nog ingen fara. Linda hade iaf tagit kontakt med någon annan för att kolla till henne... Natten går, vaknar tidigt på morgonen och pratar med Linda i telefonen när hon är på väg hem från jobbet.. Somnar vid 9 igen... Väntar hela dagen på att hon skall vakna så jag får höra hennes röst igen.. i min kropp existerade enbart lycka och väntan. på kvällen skulle jag även äta middag med SilverSara och Sanna, och det såg jag fram emot.. Klockan går... Klockan blir 17.00.. inget samtal.. Påväg till SilverSara ringer hon och säger: Mia finns inte mer......

jag talade om händelsen för sara och att jag inte kunde vara barnvakt på fredagen. jag ville ta hand om mitt hjärta så fort som möjligt. iväg på middag med sara och sanna och sen var det bara att sätta sig på tåget, vilket aldrig har gått så sakta i hela mitt liv.

Även fast jag inte känner Mia gjorde hon en sådan stor påverkan (eller heter det inverkan?) på mig bara under en sådan kort tid som i lördags. Jag tackar även henne för att hon drog med min älskade Linda ut. hade annars inte fått chansen att möta henne, IGEN. hade inte fått chansen att få möta kvinnan i mitt liv. Jag hade verkligen sett fram emot att få lära känna denna galna tjej.

t.o.m jag tänker "tänk om" ... men det är inte meningen att människan skall förstå en sådan här händelse. Ungefär som när man skall försöka förstå hur stor rymden är, var den tar slut. Man blir ju faktiskt en aningen knäpp då... ungefär så knäpp blir man när man försöker förstå sig på när någon väljer att avsluta sitt liv...

Mias bortgång får mig att tänka på Calle... och framför allt mig. jag som längtade så mkt efter döden bara för ett år sedan (för 2 år sedan balanserade jag tom mellan liv och död) Jag tänker nu: Jaha, är det så här det skulle ha känts för mina närmsta om jag hade lyckats? Och det är något jag verkligen inte ens vill drabba min värsta fiende. den tomheten och uppgivenhet som blir när någon nära bara försvinner, utan förvarning.... för mig är detta ofattbart, vill inte ens föreställa mig hur det känns för de andra.

"Här o från till evigheten,så mkt som en människohjärtan kan älska en annan människa själ.."

många ord. mycket kärlek

jag vill dela mitt liv med dig.
sanning
du är min klippa
naken.
jag älskar dig.
utlämnad.


hon får mig att bubbla
tycker om när hennes hår kiklar mig i näsan
känna hennes andning mot min kropp
närhet
mitt hjärta ler
hon får mig att känna mig varm
glad
hennes ögon
glittrar
hon lyfter mig


Det är dig jag vill ha brevid mig om natten
Det är dig jag vill dela mitt liv med
Det är dig jag älskar
Inget är en bädd på rosor
Men med dig i min närhet
Lever jag i ett universum, full av rosor



Kärlek är när man kan lita på varann, tillit och tilltro, ärlighet, prata om va som helst, ha kul tillsammans, trösta varandra, vara ett stöd för en, acceptera en för den man är
Kärlek är när man kan ligga och titta henne i ögonen
utan att bli uttråkad av det man ser
Kärlek är när man saknar henne
Kärlek är när man inte kan tänka sig ett liv utan henne
även fast det är långt kvar tills livet är slut
Kärlek är när man ständigt tänker på henne
så man knappt kan koncentrera sig på nåt annat
Kärlek är när man älskar henne mer än själva livet
Kärlek är när man vet
man helt enkelt bara vet
att hon är den jag alltid har letat efter



Dina ögon gnistrar som världens vackraste stjärnor
Ditt leende sprider värme i hela min kropp
Dina händer är lena som samet
Din kärlek, får mig att vilja leva vidare
Dina skratt, får mig att le
När vi ligger nära varann
och jag drar mina fingertoppar genom ditt hår
känns det underbart
När vi ligger nära varann
och jag drar min hand över dina armar, dina bröst, din mage, dina lår
är det en kropp som jag verkligen älskar och inte vill vara utan
När vi ligger nära varann
kan jag känna den underbara doften
av just dig
När vi ligger nära varann
sådär nära att man nästan kan höra hur hjärtat dunkar
existerar bara Vi

hon fyller mig med så mkt värme att jag knappt kan andas.

om det är någon som undrar hur L behandlar mig, så kan ni göra en bedömning nedan. Fick detta mms tidigt tidigt imorse med följande text:

Himlen lika vacker som min tjej

...räknar timmarna tills hon vaknar. vill höra hennes röst. nu.

You're such a beautiful surprise

jag har så oerhört ont i magen. när jag vaknade förut kände jag en sådan stor saknad att jag inte visste var jag skulle ta vägen. hmm...

jag tror ingen kan förstå vad L gör med mig. knappt jag kan förstå. hon ger mig så enormt mycket kärlek att jag smälter av varje ord hon säger eller skriver. älskar att hon är öppen, rättfram och ärlig.

Just de, glömt att skriva om melodifestivalen. Det var sjuuukt kul verkligen! Träffade på en av thommys polare (som han hade träffat första gången i fredags haha) Petra från Karlstad, höll ju på att tappa hakan när hon dök upp i baren. Och vilken utstrålning. Men ne då, där finns det villa volvo vovve barn och man, so dont even go there. Efter globen drog vi vidare till Paradise, riktigt kul! Johanna och hennes pojkvän kom förbi också, måste ju visa Johanna gayvärlden innan jag drar haha. Vid kl 3 och stängning kände jag mig inte riktigt klar med festandet. det var ju trots allt min sista helg i sthlm på LÄNGE.. Så vi drog vidare till OperaTerassen. Fick en liten knut i magen då jag inte har så fina minnen därifrån. Vi gick direkt till baren, dansade lite och sen så får jag se henne. den där knuten blev helt plötsligt ännu större. varför varför varför. jag hade haft en kul kväll annars, varför var jag tvungen att möta just henne, NU? Det var bara att bita i det sura äpplet, sträcka på sig och inte tänka så mkt. Vi hälsade iallafall, hon sa att jag var väldigt fin. redan där höll jag ju på att dö. Jag umgicks med henne och hennes polare resten av kvällen (natten/morgonen iofs eftersom klockan var 4) Hehe en utav hennes vänner firade arbetslösheten genom att köpa in champagne efter champagne och bjöd hela laget runt. När natten/morgonen led mot sig slut frågade L om jag inte ville sova hos henne. Vad är det för spel hon kör tänkte jag? Då talade hon om för mig att det inte blev något med den där flörten från GBG (som var ivägen för mig på kryssningen)
Så jag följde med henne hem och de kommande dagarna kommer jag alltid bära med mig i mitt hjärta. Vi pratade rätt mycket om allt, men mest hur vi skulle hantera situationen OSS. Skulle vi vänta med allt tills jag kom hem från norge eller inte?

Men, det hela slutade med att jag fick den vackraste kvinnan på jorden att bli min.

För er som tror att jag och L nyss har träffats så är det fel. Första gången vi pratades vid var sommaren 2008, thommy presenterade oss via telefon. Sen dess har vi snackat lite sporadiskt via nätet. ibland inget alls. Priden förra året såg jag henne för första gången, herregud vilken kropp tänkte jag. Jag gick fram till henne och sa att hon var väldigt fin, sen gick jag därifrån (?!) Andra gången vi sågs var på kryssningen. Jag stod och rökte med SolMalin innan vi skulle gå på båten, L ställer sig och knackar på fönstret och jag trodde jag skulle sjunka genom jorden. Jag ville veta mer utav den kvinnan.... Och ja, ni som har läst mina inlägg från november förra året vet ju att kvällen slutade ju lyckligt men dagen helt annorlunda. Veckorna efter var också helt annorlunda.

Men så sågs vi igen och det klickade direkt. Vi har pratat om så mkt så det känns som jag redan känner denna människan..

Men nu har min söta tjej mörkt hår, samma hårfärg som mig :)

jag finner inga ord, det går inte att sätta ord på det.

så mkt kärlek jag har fått de senaste dagarna, så mkt vackra ord som har sagts och skrivits till mig, så mkt fick jag inte ens under mitt 2åriga förhållande.

berg och dalbana i kärlekslivet, men jag vet att jag gjorde rätt val.

barnförbjudet

hahahha neeej då, jag kommer nog hålla min innanför ramarna. men har äntligen upptäckt VARFÖR jag gillar "äldre" kvinnor. Det är just den lilla saken, att de har full kontroll över situationen, är säkra och vet vad dom gör i sängen :)

MM så det så!

Ligger nu i Thommys soffa efter en hård kväll/natt igår. men lyckad. helvete vad vi dansa, huahua. Innan stängning kördes det en Linda B medley -Troooor ni jag rocka loss eller? haha
När vi vaknade imorse var jag jäkligt pigg och fräsh.. efter en timme så ändrade jag mig för skjuuut mig!
Om dryga två timmar skall det duschas och väljas kläder, för ikväll är det Globen som gäller :)

har nyss varit hemma hos Johanna på midda. riktigt nice.

Idag gjorde jag då sista arbetsdagen för den här säsongen på mitt jobb. Och de va lite blandade känslor. Alla är ju så himla söta och underbara, heeelt klockrena. älskar nog hela bunten mer eller mindre. Sen att det finns ett par stycken att vila ögonen på har ju aldrig skadat :) kommer sakna de alla enormt mkt. Men förhoppningsvis är jag tillbaka i november/december igen!

Imorgon bär det av till sthlm. hujedamej. det skulle inte förvåna mig för 5 öre om hela helgen blir totaly fail, just för att jag har sådana stora förväntningar/förhoppningar. Imorgon skall vi besöka Momma, ett flatställe i sthlm där jag aldrig varit. . Men 2 dagars i Sthlm, kommer va så sluuuut i kropp och själ på söndagen! Det är som sagt sista helgen på,, jag vet inte, väldigt länge iaf, som jag kommer att kunna va där. Fick även mail idag om att Klub KG har premiäröppet 2a april. Men neee då Kim, då är du i Lovund, 1245675 mil bort.

Nu stänger jag ner butiken för idag och laddar gäärnet under natten :)

jag blir så arg. jag blir så ledsen. jag känner skam (skam över att behöva tillhöra människosläktet) jag blir så jääävla förbannad!

Idag när Anders Hysén kom ut som gay, idag när jag tittade på Pinks tal på HRC (återigen) så kommer det upp ett meddelande på facebook, att en sjukt söt kille i min ålder, från säffle har tagit livet av sig. You know why? För han hade svårt att bli accepterad som gay. Finns inga ord hur jävla tragiskt det är. Tror hans föräldrar känner enormt ånger just nu...

Kristoffers blogg

det här är faaan inte okej!!!!! hör ni det?!

Phu... kom över Pinks tal igen på HRC galan. Och varje gång jag ser det, slutar det med att jag fäller 45678 tårar..

"with all the war, economic crisis, global worming etc etc, it buggles my mind, that we spending time and energy trying to band love."

"Well wall street and Im about to loose my job, but I dont want two people I've never met, put some nice clothes, say nice things to each other infront of other nice people and live happily ever after. Its important to me and my life thats that not happen"

pirr i magen

linnea ringde nu och talade om att de skulle ta tåget upp. vilken tur, slipper åka tåg själv. Men jisses, snart drar jag! jag drar till första steget mot att uppfylla mina drömmar. så jääääkla sjukt och ofattbart. börjar få resfeber :)

anyway...

med tanke på att ägaren av lägenheten jobbar på ett bageri, fungerar det inte riktigt det här med vara nyttig. Så jag får väl göra de bästa av situationen, googlade lite och fann Gröna Smoothies/juicer. Sagt och gjort, blanda ner massa prylar i en mixern. när den var klar såg det ut ungefär såhär... äh, hittar ingen bild. Men har ni sett Gremlins? Jag tror mig minnas att de vänder upp och ner på ett kök en gång, och by mistake så råkar de mixa en "vän" eller om de körde honom i micron.. Så de var ju grön slime över heeeela köket.. Hm. ungefär så såg min lilla smoothie ut :) Men det smaka gott. dock har tequila förstört citronen för mig så det var lite svårt, men annars så :)

Up next

Färga hår och greja med blogg nr 2.. eller om jag skall se lite på criminal minds. har fastnat stenhårt för den serien. Långt ifrån CSI/NCIS och alla andra polisserier. Denna serie berör mig, det är psykologisk och sjuuuukt spännande! Sedan att det finns ögongodis med i serien skadar ju inte. Blond och blåögd t.o.m!

help?

idag har jag och robin gjort stan med råge! :) Outfit for the mello :) Alltid nice och DYRT att shoppa med en bög haha.. Men jag har två outfits att välja på, och snääällllaaa help me. vad tycker ni? Då jag inte hittade bild på klänningen, lägger jag upp ett klipp från Idol då Minnah har den på sig, samt en bild på min andra outfit (istället för vita hängslen, blir det svarta)

pft, jag är varken fysisk eller psykisk återställd efter helgens bravader. och sen skall jag påt igen till helgen, två dagars t.o.m.
Jag och brudarna som jag mötte för första gången i lördags ska till Momma på fredagen och sedan på lördagen är det ju Melodifestivalen och allt va de innebär. Phu..

well well, gjorde min näst sista dag idag på jobbet, känns lite konstigt. för jag känner att jag äntligen platsar och känner mig trygg (tog bara ett år) När jag snackade med några ikväll och nämnde att vi får ju ta nån öl/10 mitt i veckan innan jag drar, Robin sa direkt att han och Siri has it under controll.. Såå jag får väl lita på honom, och om lille Robin har ett finger med i planerna så är INGET OMÖJLIGT!

för ett tag sedan nämnde jag om en blogg nr 2. men jag gav upp planer med att göra den på annan domän, så jag gick tillbaka till blogger. är pretty nöjd med den, men återkommer med adress när den är helt klar och med några inlägg att gotta sig i.

helvete. bestämde igår att jag var tvungen att skära ner på onyttigheter och bröd etc etc den här veckan så kanske nåt kilo eller 2 kan försvinna till på lördag. Har gått jättebra under dagen, MEN, jag bor hos en underbar kvinna, som jobbar på ett bageri och just nu är det semletider. För 5 minuter sedan ramla hon hem från jobbet med vad? Just det, SEMLOR!!! Jag har ju ingen karaktär heller :P

lite närhet på denna dagen, så hade den varit fulländad

what a night

och fy faan för hur jag mår idag :) oh well, kul hade jag iallafall. Say no more :)

Min broder är i Bryssel på ECOSY Winteruniversity + Drafting Commité.. Stort frågetecken för mig iallafall vad det innebär meeen... tror inte vi två är syskon haha

hur hade livet sett ut utan...

..google? tänkte på det när jag såg postkodsmiljonären. och det drog mig vidare till... Disney..

hur hade våran uppväxt sett ut utan Disney figurerna? Utan "När du hör detta ljud, pling pling pling, så är det dags, att vända blad"

Eller Astrid Lindgren. jag hade iallafall inte fått idén att vilja gå och balansera på tak.. eller hoppa över gärdsgårds-staket, samla på 7 sorters blommor, blanda ihop och krossa all slags godis till Meducin, eller drömma mig bort till Landet i fjärran.

Så magiskt..

dags att leta fram musiksagorna!

Out of suffering have emerged the strongest souls. The most massive characters are seared with scars

-Criminal Minds

Kvinnor är som vin

har idag gjort 2 betydelsefulla tatueringar. Hanna var snäll som följde med och vet dock inte om hennes hand levde efter :) Det var nog det ondaste ställe på kroppen jag har tatuerat mig på, tacka gud att jag inte tog revbenen. Vänster benet (samt sista benet) gjorde så förbannat ont så jag tror jag hamnade i en chock, sa till Hanna att los angeles och new york ligger brevid varann, jag skrattade och smågrät lite så tårarna spruta haha :) Men jag tror jag blev nöjd. Lite svårt att bedömma just nu när de är så svulna och shit. så nästa vecka kan jag återkomma med det svaret haha :)



Häromsist nämnde ju jag att jag och Sara var på bio, min låtsasfru / just go with it. Och det slog mig då, Jennifer Aniston... visst hon har sett bra ut tidigare, men jag vet inte vad det är nu för dääm, she's hot :) å söt

look at those eyes!

is it only me? :)

varför?

... känns det som att allt tragiska saker händer mina nära och kära, medans det går bara uppåt uppåt och uppåt för mig?

uuuäääk

idag blev jag inringd till jobbet. blev väldigt glad :) Dock kunde jag bara jobba till kl 16, då jag hade planer på kvällen...

Har gått sedan en tid tillbaka till en självhjälps grupp för de som, hm.. haft de tufft i vissa situationer. och jag insåg idag att ne för faan, det hjälper mig inte överhuvudtaget. för det första, ältar vi och pratar om så mkt negativt i 2-3 timmar att man blir ju för tusan helt knäpp när man kommer ut därifrån. för det andra, är vissa av dessa underbara tjejer på en plats i livet som jag already have passed! Saker som LG har hjälpt mig med. För det tredje, den kvinnan som utgör sig för att vara psykolog är 60 ++, allt är så himla tragiskt och hon vill alltid ge mig en kram när jag kommer dit och tittar sådär nedlåtande/tycka synd om-blick. JAG HATAR DET! Det ska vara Sanna, hårda tuffa tag med ett jäklar anama!
Men, vissa av dessa tjejer är ju bara för underbara och jag vill ju iofs fortsätta träffa dom, utbyta POSITIVA saker och positiva sätt att hantera situationer.

Så påväg hem ikväll ringde jag Sara för att prata av mig om både de ena och andra. Hon tycker att jag ska fortsatta gå. men att jag skall ta upp om vad jag känner osv med denna psykolog. INte sååååå stor lust med det, men det är en praktikant med varje gång, vid namn Sara (kan ju inte bli bättre haha) runt 25 års åldern (trodde dock hon var 30, verkar så vuxen) Men då är frågan, HUR skall jag få tag på denna Sara och prata enbart med henne utan Ingrids vetskap?

Nää, nu lägger jag locket på för att umgås med mina mysiga IBFare :) (icke-biologiska-föräldrar)