uuuäääk

idag blev jag inringd till jobbet. blev väldigt glad :) Dock kunde jag bara jobba till kl 16, då jag hade planer på kvällen...

Har gått sedan en tid tillbaka till en självhjälps grupp för de som, hm.. haft de tufft i vissa situationer. och jag insåg idag att ne för faan, det hjälper mig inte överhuvudtaget. för det första, ältar vi och pratar om så mkt negativt i 2-3 timmar att man blir ju för tusan helt knäpp när man kommer ut därifrån. för det andra, är vissa av dessa underbara tjejer på en plats i livet som jag already have passed! Saker som LG har hjälpt mig med. För det tredje, den kvinnan som utgör sig för att vara psykolog är 60 ++, allt är så himla tragiskt och hon vill alltid ge mig en kram när jag kommer dit och tittar sådär nedlåtande/tycka synd om-blick. JAG HATAR DET! Det ska vara Sanna, hårda tuffa tag med ett jäklar anama!
Men, vissa av dessa tjejer är ju bara för underbara och jag vill ju iofs fortsätta träffa dom, utbyta POSITIVA saker och positiva sätt att hantera situationer.

Så påväg hem ikväll ringde jag Sara för att prata av mig om både de ena och andra. Hon tycker att jag ska fortsatta gå. men att jag skall ta upp om vad jag känner osv med denna psykolog. INte sååååå stor lust med det, men det är en praktikant med varje gång, vid namn Sara (kan ju inte bli bättre haha) runt 25 års åldern (trodde dock hon var 30, verkar så vuxen) Men då är frågan, HUR skall jag få tag på denna Sara och prata enbart med henne utan Ingrids vetskap?

Nää, nu lägger jag locket på för att umgås med mina mysiga IBFare :) (icke-biologiska-föräldrar)