Jag tror jag har kommit på själv vad det är för issues jag har. För de enda som är annorlunda sen förr när jag mått sådär, är att nu vill jag inte dö när jag mår skit. Och förr i tiden var jag mest låg konstant. Inga toppar å dalar. Så jag tror inte jag är deprimerad, utan det är rent ut sagt ett jäkla PMS som stör min vardag. Och vill ni veta nåt ännu roligare. Det verkar som om jag och hjärtat har prickat in våra PMS tillsammans. Det är ju nästan bäddat för disaster! Två kvinnor. Hugaligen ;)
Nu har de vart mycket lycka och kärlek de senaste veckorna och jag tror (om jag har räknat rätt) att efter denna vecka som kommer är det dags igen för lite gnäll. Men då får de va, för jag vet att det går över. För just nu känner jag.mig lugn, harmonisk, kärleksfull, nöjd och lycklig. Som om inget skulle kunna stoppa mig. Lite kär på nytt.
Och det sägs att de första åren är en dans på rosa moln å sen börjar allvaret. Men jag tror att det är lite mixat för oss. Det är också en sak som gör att jag tror hon är den rätte. För jag visste inte att man kunde känna sig såhär lycklig och tillfredsställd med sitt liv som jag gör nu i just denna sekund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar