"There's a reason I said I'd be happy alone. It wasn't 'cause I thought I'd be happy alone. It was because I thought if I loved someone and then it fell apart, I might not make it. It's easier to be alone, because what if you learn that you need love and you don't have it? What if you like it and lean on it? What if you shape your life around it and then it falls apart? Can you even survive that kind of pain? Losing love is like organ damage. It's like dying. The only difference is death ends. This? It could go on forever"
-Greys anatomy
suck för vilken dag, eller vilken kväll/natt. hjärnan har minst sagt gått på högvarv så man blir lite slut... fortfarande helt slut... idag har det varit en sån "För Fan-dag" då man inte förstår varför i helvete man är här. men bara att gilla läget, det går över.
igår såg jag säsongsavslutningen av Criminal Minds. My girl kommer tillbaka i nästa säsong så snacka om att man är glad!
Och idag såg jag slutet av Greys Anatomy. hela avsnittet var väldigt vackert, gripande.. det var också väldigt tråkigt att vissa förhållanden verkar gå i stöpet.. de går ju inte.. anyway, när det är ett väldigt känsloladdat avsnitt rycks jag liksom med så det slutade med att jag satt å storbölade just för att saknar henne så otroligt mkt. jag vill bara ha henne hos mig, känna hennes närhet, känna mig trygg och inte helt hopplös. vaknade flera gånger inatt av att det var så tomt i sängen, varje gång jag vände mig om trodde jag hon skulle ligga där. det enda som låg bredvid mig var två mobiler, hennes sjal och hunden Sara... suck..
nu ska man strax se Unknown.... saknar min tjej fruktansvärt mkt, så för att kunna komma lite närmare varann så ska vi se på den filmen på varsitt håll samtidigt :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar