Det är mycket kvar att lära... mycket kvar att göra och mycket kvar att ta upp till ytan.. men just nu... lever jag... just bara för att jag ska till HM på måndag klockan 12.00 för att prata med butikschefen angående praktik. Egentligen tar de ej emot praktikanter nu i vår men pga mina omständigheter PLUS att butikschefen känner min morbror så ville hon ändå träffa mig :) ... För mig är detta redan ett ja, men det kan lika gärna bli ett nej. men jag tänker så himla stort så det känns som att min framtid hänger på praktiken...


Såhär känner jag mig :




... så nu är det bara att vänta in tills nedförsbacken kommer...

lycka

haft en underbar weekend i stockholm.

dricka. kramar. kyssar. mys. skratt. soffläge. Eric Saade. Saw-maraton. tunnelbana. närhet. vatten. hicka. spendering enorma summor. taxi. pizza. lakritshot. andres esteche. gathania. pengalös. Paradise. impulsivitet. Zipper. intence. kärlek. stjärna. ännu mer skratt. lycka. gemenskap. skenet bedrar. bakgrund. ärlighet. öppen. naturligt.

jag är inte förälskad. jag har inte tid med det. men skapade Gud kvinnan, så skapade han henne.
jag är förälskad i närheten. den tillfälliga närheten.





... och så var det terapi idag. verkligheten kom i kapp mig och jag känner mig än en gång överkörd.

No time for lovetalks

hemkommen från en liten tripp till Järvsö. underbart vackert. har kommit på en sak som ger en total lycka. Att komma till en stuga, ett hotell och kolla in stället och se hur mysigt man kommer att bo under de närmaste dagarna. Det ger mig lycka :) Lycka behöver inte alltid vara något stort. det kan faktiskt vara något litet.

nya bilder uppe på: www.picasaweb.google.se/cimzan


det var också lite tufft att åka på skidresa med ett kollektiv. flashbacks. tiden går och tiden går inte att återuppleva. jag kommer aldrig ha så kul som jag hade på gymnasiet. alla galna skidresor vi gjorde och gud vet vad... men men sånt är livet... och livet har jag svårt med.














sen har jag svårt att ta plats... jag blev så glad och upprymd för att åka iväg och verkligen vara där och få åka skidor.. glömde för en sekund att jag bodde på ett behandlingshem.. verkligheten kom i kapp mig och det började gå nerför.....

Så terapin idag gav mig verkligen mkt. jag fick verkligen något utav det. visst det får jag varje gång, men idag satt det som smäck :D


Men imorgon drar jag till Stockholm igen för att skingra tankar för ett tag och känna mig "normal"

tlött

har ni varit sådär trötta någon gång att ni inte ens orkar tänka? så trötta att ni ligger och stirrar på dataskärmen, på en film eller något annat men ni har ingen aning om vad det är ni ser?
så trött är jag nu. vi har målat korridoren hela helgen och det tar på krafterna. inatt sov jag 12 timmar. hade nog sovit längre om inte Åsa kom in och väckte mig för lunch :P
mitt batteri på datorn dör snart, men jag orkar verkligen inte sätta i sladden. duscha måste jag göra. ser ut som en levande färgburk. men jag orkar inte transportera mig.

och det är riktigt skönt faktiskt. att inte orka tänka på något. inte varje dag det händer

Grammy Award 2010

gjorde min dag ljusare.

Tittade på Juno tidigt imorse. hade aldrig sett den innan. och det var ju ett sådant stort ståhej av filmen när den kom ut. vilket jag inte nu kan förstå. den gav mig fruktansvärt svår ångest. mådde illa. arg.
så jag gick in på mitt rum men Åsa kom i kapp mig innan jag ens hann ta två andetag... jaja.... Sen drog hon ut mig i tv soffan så kikade vi på nyhetsmorgon.. när det var slut zappade vi runt och hamna på Grammy Award 2010 :) 10 minuter senare dyker P!NK upp. whieeeeee.... fick rysningar och tårar i ögonen :) underbart vackert... så det gjorde min dag :)

sen ikväll är det ju faktiskt melodifestivalen och då går det inte att deppa ihop :)

"direktlänk till P!NK performance :)"

jag satt och pratade med Jessica igår en timme när jag gick å la mig (klockan blev helt plötsligt halv 3) och saker bara kom upp till ytan. exakt som jag tänker och känner. så vi hade en djup diskussion om det mesta. Jessica är guld värd, eller hur rebecka? utan henne så är det inte lenagården :) och så sant som hon säger det: man står sig själv närmast.

Frossa

kommit in i en period då jag stoppar i mig allt jag ser i min väg... vågar verkligen inte ställa mig på vågen dagar som denna. ångest. och det stannar kvar i magen till min förvåning. mår skit. hur sjuk i huvudet är inte jag....

Lexie: Grief may be a thing we all have in common, but it looks different on everyone.
Mark: It isn't just death we have to grieve. It's life. It's loss. It's change.
Alex: And when we wonder why it has to suck so much sometimes, has to hurt so bad. The thing we gotta try to remember is that it can turn on a dime.
Izzie: That's how you stay alive. When it hurts so much you can't breathe, that's how you survive.
Derek: By remembering that one day, somehow, impossibly, you won't feel this way. It won't hurt this much.
Bailey: Grief comes in its own time for everyone, in its own way.
Owen: So the best we can do, the best anyone can do, is try for honesty.
Meredith: The really crappy thing, the very worst part of grief is that you can't control it.
Arizona: The best we can do is try to let ourselves feel it when it comes.
Callie: And let it go when we can.
Meredith: The very worst part is that the minute you think you're past it, it starts all over again.
Cristina: And always, every time, it takes your breath away.
Meredith: There are five stages of grief. They look different on all of us, but there are always five.
Alex: Denial.
Derek: Anger.
Bailey: Bargaining.
Lexie: Depression.
Richard: Acceptance.

Miss my place

jag har nog hittat platsen i Sverige som jag verkligen trivs som fisken i vattnet. vill bara fly dit hela tiden. men, man kan inte fly från sina problem. för problem kommer alltid uppstå. då är det lika bra att ta tjuren vid hornen. annars blir det pannkaka -som nu.




så när jag väl kan stå på egna ben tänker jag planera flytt till sthlm. så är det bara.



idag väckte Jessica mig med min morgonmedicin. och jag blev så glad över att bli väckt av henne så jag gav henne en stooor kram. hon hade visst tagit gris-sprutan så kramen gjorde faan så ont hahaha :P
dagen har varit blandad. som planerat så har jag varit tvungen att skriva det jävla mailet vilket har triggat igång mig ganska mkt. sen har jag målat fotoramar, varit ute å lekt i snön med Bella, åkt spark och... ja, det var det...

svider som fan gör det. men till skillnad mot andra så gömmer jag mig inte undan och undviker vissa saker. jag undviker inte att prata om mina problem för Sanna. för att kunna bli frisk, så måste man våga prata om det. om man är tyst och låtsas som att solen skiner här heeela tiden, då kommer man inte någon vart.


Snart så exploderar det också. snart kommer nog en sida av Kim fram som inte existerar i nyktert tillstånd :P Det finns en tjej här som går mig på nerverna heeellla jävla tiden! var på väg att ryka ihop med henne häromkvällen när jag bara talade om information om hur en router fungerar: Va fan, ursäkta va i helvete är ditt problem. varför är du så sur för??!!!
Jag började asgarva och tur var väl det att hon inte såg mig :P
men nu..... hon gör om samma grej flera ggr om dagen. jag har sagt till personal. men inget händer.. snart smäller det och då ber jag er att hålla er undan för eran skull så ni inte åker på en snyting :P

Vi satte på the life of david gale förut.... fortfarande lika stressad i slutet och den slutar fortfarande på samma sätt... att dom inte kan ändra de!

Äntligen snöar det. Enligt alla facebook-uppdateringar verkar det som att det varit värsta snövädret i sverige, men jag har inte sett en flinga på hela veckan. men nu :) jag hade börja tröttna på snön. men inte nu när jag och Bella sätter på oss barn-dressen och går ut å leker. bygger grottor och fort. jäkligt kul. och det trodde man inte :)

jaha. då ska man sätta sig ner och skriva ett mail till min mor. vet inte vad jag ska skriva. förut på terapin visste jag exakt vad jag ville få ner. men nu är det blankt.
men jag ska först skriva ner EXAKTA tankar. sedan ska Sara och Sanna omformulera det så det låter bra... jisses...

wish me luck.

btw, Bella hade plattång :) min vecka är räddad :)

when is it my turn?

Nej jag klarar inte längre stå emot eller säga ifrån. för så fort jag öppnar munnen blir det fel eller så tolkar den andra personen fel. visst det är inte mitt ansvar säger alla. men, hur kul är att höra från sin dotter att hon inte vill ha hit sin mamma? ett rent helvete kan jag tänka mig. så därför kan jag inte säga något. men tror det bara blir värre om hon kommer hit. pest eller kolera.

idag när det har varit endast vikarier här så märker man verkligen hur beroende man är av ordinarie personal.. illa illa... för det känns som att man faller faller faller och faller ännu längre ner... och det är inte så jäkla rockigt.

men imorgon ska jag träffa Sanna. först tiden på morgonen. tur är väl det för ja orkar inte.

ännu en till skitsak. jag glömde min plattång i Sthlm... ni som känner mig, ni vet hur beroende jag är av den......


jävla PMS -besvär!

Skenet bedrar...

...det kan gå så fort. på ett ögonblick.

såg henne timmen innan. och så som jag själv är, så lös hon och vi pratade som vanligt. timmen gick. jag låg i tvsoffan ute. en helikopter kommer flygandes. ingen reaktion på det tänkte jag.

dom hämtade henne i helikopter. vi har 10 min bilfärd till Sveriges största och avancerade sjukhus. varför helikopter?

Tankar florerar. mindre och stora.





...och jag får inte veta något...


och varför ska det alltid hända sådana här saker, när personalen har planeringsdag och lämnar oss med 3 vikarier....

Alla bilder från måndagens Gaygala | QX

Alla bilder från måndagens Gaygala | QX

Vad är förnuftet och vad är känslan


* Jag tänker aldrig skaffa barn och riskera att få en lika besvärlig unge som jag
* Är det meningen att jag ska agera vuxen och behandla min mor som ett barn

den här gången kunde jag endast leva på Sthlms livet i 3 dagar....


MEN, något positivt idag är att jag har laddat hem sista säsongen av L word (som gick väääldigt länge sedan... ska bli intressant och se vem som tog död på Jenny. det var inte jag iaf men jag skulle GÄRNA VILJA) sen har jag och Bella grävt igenom i snögrottan :) Så nu väntar jag bara på min sovsäck så ska vi slagga där ute. Utsikten all over again :P sen hängde jag på några för att spela innebandy, men jag blev mest sugen på klätterväggen. dock väldigt liten :)
Nu ikväll blire dusch och STÄD på tapeten... imorgon är det planeringsdag för personalen så de kommer endast vara vikarier här.. :/

Den bästa medicin som finns, som slår all vad antidepressiva, stämningshöjande, stämningsstabiliserade m.fl, är närhet. Det kan man leva på länge. Tyvärr kan jag inte köpa närhet på burk.

För ett ögonblick, älskade jag livet.


Nu, tillbaka till verkligheten

A shot of Love...

Det jag missade när jag var i sthlm sist, fick jag ta igen den här gången. Gjorde en ny snabbvisit till morbror Thommy igår eftermiddag.. sjukt kul var det! vet knappt vad jag ska skriva, och INTE skriva :P Julia och Desiree var också i stan så de hängde på till Paradise. Karolina kommer också ner så vi alla hade fantastisk trevlig kväll... Med shoplifters, transvestit som gillar kvinnor, jacktjuvar, bråk med vakt, döva bög-paret m.m.m.m.m. =)
Thommy var riktigt bra i gasen när det stängdes vid 3 men jag och Karolina lyckades dra med honom hem till henne för efterfest. Det han sedan tjatade om en lååång tid var att han skulle se Anja Pärsson 10.55 och fan om han sov hahaha...

"Nu tar jag ett glas vin så jag slipper tänka"

Gud va kul att höra att ens mamma tänker så...

Lika bra att man försvinner då så de slipper oroa sig hela tiden! och varför i självaste hvete måste de berätta det för mig!!!!!!!!???????

"We're adults. When did that happen? And how do we make it stop?"

http://picasaweb.google.se/cimzan/MyTimeAtLenagarden?authkey=Gv1sRgCIKql9KH9qmejAE&feat=directlink



Foton från tiden i vattholma :)

Where to start..

det har varit full rulle kan man säga ända sedan måndag eftermiddag :)

I måndags så busade jag, Rebecka och Sara med Jessica och Lisa. Vi tejpade för deras nyckelhål till postfacken, la in massa "skit" i Jessicas. Med hjälp av Sara kom vi in i nattpersonalens sovrum så vi drog ur lamporna, tejpade för kranen och la plastfolie för toasitsen. La även tejp i Jessicas kaffemugg :) Det uppskattades hehe... blev en del skratt...
Under natten kunde inte jag och Rebecka sova så vi busade runt lite, smög på bl.a Lisa och skrämde henne. Sen när vi hade sett till att hon hade lagt sig så gick vi in i matsalen och ställde stolar och bord på varandra :) Klockan var ungefär halv 2 när jag gick å la mig i Röda Rummet där Bella sussade så gott... Ca 3.30 väckte hon mig. Vi skulle bl.a pynta Rebeckas dörr med bokstäver och massa presentsnöre-bollar :P Vi försökte sen somna om men ikke.. Så vi la oss framför tvn, Bella somna som en stock vilket jag inte gjorde. Satt å såg Dawsons Creek och Popular. Det var då inte igår. Så den natten blev det knappt 2 timmar sömn :)

Under tisdagen var det terapi och tårt-bakning och stora gratulationer till Rebecka. På eftermiddagen drog jag och hon ut för att käka på Amazing Thai.. ooootroooligt gott... en öl blev det också... Kvällen slutade med 4 öl och 3 shottar. När vi kom tillbaka till Lenagården fick vi blåsa... Jag och Fernando hade testat den morgonen innan då visade den 0.76 samt 0.55 hahahaha.. stabilt.. Så igår kväll när jag fick blåsa visade den första gången 1,96 och 4e gången 1,45 :) Så det blev inga mediciner för oss inte :) Det blev ingen stor grej av det dels för att vi var ärliga, stökade inte runt samt att vi kunde gå på två ben haha :)

Så idag, har jag varit som ett zombie. Ätit frukost, sovit, tagit bort frukost, sovit, pratat med Sara, sovit, ätit lunch, målat i korridoren, ätit midda och nu sitter jag här och försöker få till bilderna på datorn.. jävla Vista...

“At the end of the day faith is a funny thing. It turns up when you don't really expect it. It's like one day you realize that the fairy tale may be slightly different than you dreamed. The castle, well, it may not be a castle. And it's not so important happy ever after, just that its happy right now. See once in a while, once in a blue moon, people will surprise you , and once in a while people may even take your breath away.”

Det har varit en ganska okej dag idag.. måndasmöte, snack med Sara, pysslat med Isabell, käkat, spelat gitarr.... Han har äntligen lärt sig I Dont Believe You, så nu är det äntligen dags för mig att lära mig den :) ser verkligen fram emot det. än så länge låter det inte musik i mina öron, men det tar sig, sa pyromanen :P

Går på överskottenergi. Skulle nog kunna göra det mesta nu. så än är inte sista spiken spikad för ikväll :)


Todays Quote:

Everyday we get to give the gift of life, it can be painful, it can be terrifying, but in the end it's worth it. Every time. We all have the opportunity to give. Maybe the gifts are not as dramatic as what happens in the operating room, maybe the gift is to try and make a simple apology, maybe it's to understand another person's point of view, maybe it's to hold a secret for a friend. The joy supposedly is in the giving, so when the joy is gone, when the giving starts to feel more like a burden, that's when you stop. But if you're like most people I know, you give till it hurts, and then you give some more.

I'm going nuts!

ser nu på Galen i kärlek på tvn. Riktigt ok komedi faktiskt. Which reminds me.... jag vill bli kär. känna det där pirret. sitta med ett tomt sms, skriva om det tusentals gånger för man inte riktigt vet exakt vad man ska skriva. känna att man tillhör någon. krama om någon. kyssa en människa så magiskt att man tror att jag och miss X är de endast som existerar in the whole wide world!

Jisses vad sentimental man kan bli :) men bättre de än att tala om hur svart, grått, dystert och kaotiskt mitt liv egentligen är.


En komedi blir alltid mkt roligare att se med vänner :)

"At some point, you have to make a decision. Boundaries don't keep other people out. They fence you in. Life is messy. That's how we're made. So, you can waste your lives drawing lines. Or you can live your life crossing them. But there are some lines... that are way too dangerous to cross.”

Lördag typ

idag har det inte hänt så mkt. jag har iaf varit väldigt fokuserad på att göra saker hela tiden, enligt min och Sannas överenskommelse. det är tufft, men det behövs göras. Jag, Bella och Sophie har gjort hemmagjord glass vilket uppskattades av andra och även smakade utsökt :) Sedan städade jag Emma och Jenny ur ett utav rummen i djurkorridoren som vi senare ska göra till ett litet allrum för oss som bor där. Riktigt bra för de som har hund. De kan inte lämna dem så lätt som jag kan lämna Ronja.

På eftermiddagen träffade jag Linneaswea på en liten cigg. Hon är hemma en kortis på dop för sin systerson och eftersom dopet och middan hålldes ett halvt stenkast härifrån var det ju skitbra tillfälle och säga hej igen!

Nu ikväll händer det inte så mkt.. Saknar Isabell (Bella) som har åkt nånstanns... hoppas det går bra med henne... :(

“Communication. It's the first thing we really learn in life. Funny thing is, once we grow up, learn our words and really start talking, the harder it becomes to know what to say. Or how to ask for what we really need.”

2009


Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Japp


Höll du några av dina nyårslöften?
Jag hade inga.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja

Dog någon som stod dig nära?
Nej.

Vilka länder besökte du?
Sverige.

Är det något som du har saknat år 2009 som du vill ha 2010?
ett liv

Vilket datum från 2009 kommer du alltid att minnas?
2a april, 9e maj, midsommar, sista veckan i juli, 6e oktober, dagarna i sthlm under sommaren.

Vad var din största framgång 2009?
Öh?.

Största misstaget?
för många för att skriva ner.

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Japp

Bästa köpet?
bil, dator, säker nåt klädesplagg.

Vad spenderade du mest pengar på?
Förmodligen alkohol, cigaretter och filmer.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
P!NK konserten.

Vilka sånger kommer alltid påminna dig om 2009?
hm.. återkommer om den..

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Både och.

Vad önskar du att du gjort mer?
Motionerat. jobbat

Vad önskar du att du gjort mindre?
Pass

Hur tillbringade du julen?
hemma med familjen

Blev du kär i år?
vet inte...

Hur många one night stands?
3, tror ja. nej, 4.

Favoritprogram på TV?
gamla vanliga, Greys anatomy

Bästa boken du läste i år?
återkommer.

Största musikaliska upptäckten?
Belinda Carlisle, Ichty Daze.. volbeat? Mariette :D

Något du önskade dig och fick?
hemmabio system

Något du önskade dig men inte fick?
en flickvän

Vad gjorde du på din födelsedag 2009?
spenderade min dag på ett behandlingshem och käka kladdkaka.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Ja

Hur skulle du beskriva din stil 2009?
kaotisk, "twilight zone"

Vad fick dig att må bra?
mina vänner och min familj.

Vilken kändis var du mest sugen på?
Förutom Pink och Angelina Jolie va de nog Noomi Rapace

Vem saknade du?
vet ej

De bästa nya människorna du träffade?
Rebecka, Bella, Åsa, Sara, Jessica och Tina från avd 64 :P

Meredith/Christina-Peyton/Brooke-Melissa/Summer

saknar min Linnea. var vi än i världen befinner oss. vilket tillstånd vi än är i, så har vi alltid varandra. vi vet exakt, hela tiden. den vänskapsrelationen är inget vi behöver anstränga oss för att behålla. utan den bara, är. och det är riktigt skönt, att ha någon relation som man inte måste anstränga sig för att ha kvar. ... har inte så många sådana tror jag...

den här veckan har nog varit ett utav de flummigaste sen jag kom hit. veckan började väl kanske inte så bra. sen haft 3 terapi-sessioner, ingen DBT-grupp, sovit i mitt rum endast en natt (och nej, jag sov inte hos någon annan :P) det känns på något sätt att det fortfarande är början på veckan. men det är fan fredag ;)

At the end of the day, when it comes down to it, all we really want is to be close to somebody. So this thing, where we all keep our distance and pretend not to care about each other, is usually a load of bull. So we pick and choose who we want to remain close to, and once we've chosen those people, we tend to stick close by. No matter how much we hurt them, the people that are still with you at the end of the day - those are the ones worth keeping. And sure, sometimes close can be too close. But sometimes, that invasion of personal space, it can be exactly what you need

GODIS

har kommit in i en period då jag är godissugen hela tiden efter maten! vet inte om det kan bero på den nya medicinen eller att jag kanske inte äter tillräckligt.

And I believe that you are a man that made a terrible mistake marrying Callie and I believe that because I'm your best friend I can tell you this and we can be okay

Lättat på trycket..

jag känner att jag nu börjar bli för utlämnad i min blogg. men den som stör sig på det, kan sluta läsa :) visst jag kan skriva på ett vanligt papper, eller på dokument i datorn. men tycker att på detta vis är enklare. för då kan jag komma åt den, var jag än är. och det sparas, ute i cyberspace. Block, papper och annat kan komma bort, datorn kan krascha därså lika mina dokument...so thats why.

det var mitt fel. det spelar ingen roll hur många som säger eller hur många gånger dom säger att det är inte mitt ansvar. men ändå. jag visste ju. jag hade kunnat valt att lämna över min vetskap till Ingrid. men jag var så dum så jag gjorde det inte.
och för att straffa mig själv blev det att tejpa igen.

sen tänker jag, vad är jag här för? hallå, hur dum i huvudet är jag inte? men som Jessica sa, det är ett invant beteende..

"What would you have said to her?
I don't know. That I was sorry. That I will never know what it was like to be her. But I know what it's like to want to die. How it hurts to smile. How you try to fit in but you can't. You hurt yourself on the outside to try to kill the thing on the inside."

jag har börjat se på Ghost Whisperer nu igen. och jag blir så kär. kär i kärleken. för deras förhållande, det finns endast på film. det är inte verkligt. det vet jag. men jag vill ändå. ha nån. någon att kramas med, någon att kyssa på, någon man kan krypa intill när man vill försvinna. nån man kan klia i håret på, nån man kan ligga brevid och låta ögonen vila på den vackra människa i timtal och känna en total lycka, över att just DEN personen är din och ligger brevid just dig och ingen annan.

saknar det otroligt mkt.... jag vill vara någons lycka. jag vill tillhöra någon..

som om man trodde att pricken över i redan var ditsatt.. då trodde man fel.

Jag har fått höra att mitt jobb (tänker ej nämna namn eller företag) tänker slopa sommar-semester. om agenterna ej går med på det, så förlorar vi kontraktet till det andra företaget :P

skrattretande, eller hur? =)

Idag har varit en väldigt tuff dag. en utav de tuffaste hitills. Åsa, Sara och Malin har varit underbara och goa mot mig idag. Åsa kom och la sig brevid mig och höll om mig.. och det kändes så tryggt...

nu är det nya tag som gäller.. snart..

försökte stilla mina tankar med att se Private Practice förut... orkade inte ens gå upp å käka middag... strax efter halv 6 gick jag ut för en ciggarett. Eva (nattpersonal) gick ut och in när jag va där ute... Men tänkte, hon är lite flum av sig så jag reflekterade inte så mkt mer över det.. När jag kom in igen satte jag på PP och tyckte jag hörde ett litet pip, ett sådant pip som låter när något större fordon backar... Tänkte, det är väl på tvn... Sedan hör jag i korridoren ljud som låter som folk som springer med pjäxor.... Tyckte att det var något som inte riktigt stämde. Jag öppnade dörren för att se vad som pågick och fick se att en utav mina nära vänners dörr var öppen och Eva stod utanför.. Sen kikar jag ut genom mitt fönster och ser ambulansen... Det snurrade, mitt hjärta slog dubbelt.. jag fick panik... och ut kunde jag inte gå... Jag vet att vi inte ska störa personal på deras lediga dag, men visste inte vad jag skulle göra... Så jag ringde Jessica.... Henne tycker jag verkligen om. Vilket stöd...

Efter att en personal lämnade mitt rum, hade jag fortfarande panik. ta bort mig, snälla tänkte jag.... saknade Susann, för hon har alltid funnits där.. så jag slog hennes nummer som jag kan utan till. och vi pratade i en timme. så länge har vi inte pratat med varann sen i november.. och det kändes så bra...


Jag är fortfarande orolig. Rädd. För jag och min vän har stöttat varandra ett bra tag nu och har kommit riktigt bra överens. Så mkt att jag på senaste tiden har glömt mig själv och glömt varför jag är här... Började inse redan igår att i slutändan kanske inte det är så bra... vilket jag har klargjort för henne och har sedan igår dragit mig lite undan.... och så blir det såhär.... jag visste att hon hade en dålig dag idag, vi pratade förut och jag frågade ifall jag skulle hämta en personal. Nej sa hon. Tänk om jag hade gjort det... Jag vet att jag inte ska, men jag tänker, att denna händelsen hade kunnat förhindrats, av mig...

Efter att jag själv fick tejpa igår har det bara varit kaos. Sanna (min terapuet) var och rensade mitt rum förut. Det var väl kanske bra. för suget är enormt stort efter den här händelsen...

S:t Göran

... tänkte jag skulle komma bort lite härifrån i torsdags, komma bort lite från allt.. så jag stack till Sthlm för att ordna glasögon och sen slagga över hos Thommy.. Vi började dricka lite vin samtidigt som vi målade om hans kök... Men, vid 22 bestämde vi att vi skulle ut... kl 23 satt vi på tunnelbanan. Thommy ringde Karolina. Va kul det skulle bli att träffa henne igen tänkte jag... Ca 23.30 beställde jag mig en cider och en shott. Minuten efter blev svart och jag vaknade halv 5 på morgonen på St Göran. Minns inget, men enligt Thommy hade jag ramlat ihop ute och de fick verkligen ingen kontakt med mig. Då kom även Karolina (va fräsh jag måste varit, nerspyad och allt) Först kom polisen men när de fick se att jag var ej kontaktbar ringde de ambulansen. Eftersom Thommy var lite på sniskan bestämde de sig för att Karolina skulle åka med...

Så så var min kväll i storstan. Sådant har då aldrig hänt mig efter så lite alkohol (4 glas vin och en shot) Men, jag kom på under dagen att det kanske inte är så smidigt att svälja ner Lyrica med ett glas vin... eller?

Men den situationen fick jag snabbt och snällt lägga undan då mina föräldrar skulle komma på besök under fredags kvällen... och nu har dom åkt... och förut kom verkligen allt på en gång... har varit spänd hela helgen och stört mig på mindre saker.. Åsa kom precis in till mig, efter... så det var bara att tejpa. Hon ville sy. men det hade jag verkligen inte tid till. eller ork.. spelar roll?

om jag hade gått kvar på universitetet, hade jag gjort hälften nu... hmm

En rad utav impulser..

... men det går över...

jag är rädd för dessa impulser. jag har haft dem sen igår. de kommer och går.. Tänk dig som ett brandlarm, UT UR SOVRUMMET, säger Sanna. för jag kan verkligen inte kontrollera dem innanför min dörr..

imorgon drar jag antagligen till Sthlm. för att leta efter glasögon. Tyckte det var på tiden, såhär 7-8 år senare :P Tänkte jag skulle åka ikväll och dra ut på nattliv med min morbror men han var redan upptagen så då va de ingen idé. Jag fick lust till att festa idag. Det var ett tag sedan, helgen innan jag flyttade hit... snart dags tycker jag!

Har fått igång wlan på datorn också... så nu är det bara fritt fram att tanka filmer :) Case 39, My Sister Keeper och The Blind Side (med en blond Sandra Bullock!!!)... Sedan en säsong av Paranormal State.. hua :)

"Kvinnan vårdades på rättspsyk för självskadebeteenden." -Aftonbladet-

Ser ni hur sjukt det låter? Rättpsyk, det är ett ställe där kriminella hamnar... Självskadebeteende... Sen när blev det kriminellt? :P Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Helt absurt

eftersom jag vande mig vid den gamla nattmedicinen så har vi nu bytt. 5e gången på 9 månader dock... och jag säger då de. helt underbart. eftersom kvällar och nätterna är jobbigast (då man inte direkt kan distrahera sig lika lätt eller gå efter krislistan) så är de även en ångestdämpande medicin, tycker jag. kruxet med den är dock att den tar ca 2 timmar innan den ger värkan... men vet man på ett ungefär när man ska lägga sig så gör det inget...
dagarna har varit sådär i helgen. men jag blir alldeles lugn fram mot natten...

Propavan is my ecstasy ;P

det är inte okej..

... att en boende ska agera personal.

personligen har jag absolut inga problem med det, och jag tycker det är okej. för det är sådan jag är. men, det är inte okej att en personal glömmer bort att rapportera till nästkommande personal att boende X inte mår bra. om vi säger att han inte glömde de, så är det ändå inte okej att den nästkommande personalen inte ser till boende X, utan nästan "glömmer" det...

Sedan till mig, nattpersonalen såg mig senast halv 7.. sen gick jag till vita rummet till klocka var 9 och funderade på om personalen hade glömt mig.. skulle ha medicin kl 8.... bra koll... jag hade kunnat gjort precis vad som helst under de 2,5 timmar som gick...

Så man kan säga, att efter 3 månader så uppkom första moment som jag irriterade mig ganska mkt på... men det är ju iofs bra, för det kunde varit värre..

finns så mkt jag skulle vilja göra, men, jag är handlingsförlamad. och det är inte mitt jobb... men som Kent sa, jag har ett för stort hjärta för mitt eget bästa

imorgon blir det hockey :) brynäs-färjestad med bästa Rebecka och Jessica. Sedan måndag, Avatar igen med 3D :) såå jäkla bra!!!

3 månader 1 dag.

nu har den första tiden gått. om 1,5 vecka blir det ny behandlingsplan. då ska vi se efter om vad det är som har fungerat och vad jag har bättrat mig på. den konkreta problematiken har väl kanske inte förbättras.
Be om hjälp, det kan jag nu. Distrahera mig under dagen, det kan jag. Hala hem förnuftet, funkar oftare. Säga ifrån, kan jag.
Tänk att det ska ta 3 månader att lära sig det...

Sanna vill fortfarande att jag ska knyta an med fler i personalen än bara Sara Åsa Jessica och Lisa... För de jobbar ju inte varje dag. Men om jag gör de, får ja större separationsångest när jag kommer att flytta härifrån. och det vill jag inte direkt. det blir jobbigt nog att lämna de ovannämnda..
Sen är det två stycken tjejer här jag fått väldigt bra kontakt med, Rebecka E och Isabell. Att skiljas från dem skulle också bli jobbigt.

Relationer i sig är nog det svåraste som finns på denna planet.

Linnea tyckte jag skulle sälja bilen och lägenheten. hon har iofs rätt, ligga och betala en lägenhet jag inte bor i är väl kanske lite onödigt. och flytta tillbaka till Bengtsfors kanske inte står högst på min lista. så jag vet inte riktigt...




Jag och Isabell :) i Kents scooteroverall.

hatar en speciell vecka i månaden. hatar. hatar. hatar. jag har aldrig tänkt på det tidigare men ser jag på mina gamla veckokort, så är det ju självklart. jaha, vad ska jag hitta på för rackartyg den här gången då...? ORKA!?

Rebecka kom tillbaka igår. Då blev jag glad. underbar tjej de där. vi hade gjort upp en deal nu under ledigheten... och det funka... iaf för mig och jag litar på henne.

Linnea är här nu på besök. tror hon tycker det är ett ganska schysst ställe. Jag har ju talat om för henne i förtid om personalen och tur var väl det.. De var verkligen i sitt ESSE igår :P
Men det är jätteskönt att ha henne här, nu en sväng innan skitungen ska dra vidare till varmare breddgrader :P

Har inte skrivit så mkt om jul och nyår. men jul gick väl som förväntat... nyår var nog de bästa nyår jag haft på länge :) jag och bella hade planerat allt i minsta detalj under veckans gång. och det var visst väldigt uppskattat av boenden fick vi höra av personalen sen.. Bella sa att jag var väldigt pedagogisk när vi körde lekarna och så. Tänka sig, det ordet kunder jag faktiskt ta åt mig. Något lärde jag mig i gymnasiet :P

Nu blire duschen nästa!

- 18 minus.
Det är kallt.
Ja
:P

Lyssnar på Volbeat...

.. och längtar nästan hem..

har idag dragit en vit lögn. redan nu på morgonen. men just bara för att jag orkar inte med diskussioner. och personen i fråga mår ju inte heller bra av att jag är här, så då är de lika bra att knipa mun.

och vad jag har drömt den här veckan. mord. blod. tandläkare med mera med mera med mera. hur får jag ihop det? brukar inte drömma sådana mardrömmar heller...


just de. nytt år fan.

Hej,

Idag har jag varit tomtenisse.
Det var kul.
Ja.

Sound of San Fransisco. Lik'rt!

Hejdå

jävla otrevlig effekt, den där växthuseffekten



så otrevlig att jag ska stede litt nå!

:D

Det är fint ute.
Julskinka ä gött.

Linus Nilsson 09-05-87 19-12-08

dagen kan inte bli värre..

.... för det första, 19e december. en dag jag helst vill slippa. som många andra. (återkommer till det senare)
.... för det andra, får jag se som en chock att en utav mina bästa vänner har tagit bort mig från facebook. och där står jag som ett frågetecken. och jag har visst dragit nån gräns också som jag inte riktigt minns? och vad tror du? Att vi kan undgå prata om dig under sessionerna -när vi levt såpass inpå varann och kommit otroligt nära?... Lite svårt att INTE dra upp de, när vi pratar om nära relationer...

Så just nu är jag som ett stort levande frågetecken. Jag tänker inte gå upp ur sängen förrän jag har lagt det här bakom mig och låter det rinna av mig. för det här tänker jag inte bära på resten av dagen. jag har tillräckligt att tänka på...

temat för den här veckan är att dra gränser har jag kommit på. det är en personal här som ett flertal har lite svårt för och vi har pratat om det länge. sen satte jag en gräns och pratade med personalansvarige. utan problem. hon skulle framföra det på ett hövligt sätt till den här personalen. och det kändes bra. för, får man inget veta så kan personen i frågan aldrig förbättra sig.
sen, sätta ner foten vad gällande mina föräldrar. både jag och mamma har svårt att se oss som två individer. omedvetet är vi ett. hon är rädd för att höra av sig till mig, jag är rädd för att ge henne dåligt samvete blablablalba.... och julen. jag vill verkligen inte hem på julen. jag fantiserade lite om hur jag ville ha det. Sanna tyckte att jag skulle säga det. Så jag skickade ett sms till pappa som tog emot smst med ett leende och tyckte det kändes bra att jag vågade säga ifrån.

DÄR, gott folk. har ni mina gränser för veckan.

jag vet inte om jag håller på att utvecklas till det bättre, för jag börjar mer och mer förstå att det är något som inte riktigt stämmer?

nu när Jessica har tagit allt ifrån mig kanske jag lyckas med att sova i mitt rum inatt...


Men EN positiv sak. Erik vann Idol. och jag är nöjd. glad. blev nån glädjetår eller två.

Så nu mina vänner ska jag sätta på Spotify och koppla bort livet för en stund och somna in.
Julkalender 9.15 tomorrow :)


NaJt :D

19 december närmar sig med stormande steg..

... och allt gick så fort.

Efter en tuff natt gick jag upp imorse för att se julkalendern. men somnade och missade hela :P förflytta mig till frukosten och försökte lösa Sudoku. Börjar bli en riktig hajjare på de nu.. Sen städade jag och Rebecka E undan i pysselrummet för det väntades julpyssel i stora lass med Jessica under dagen :) Dagen kunde inte bli bättre. Jag orkade med att måla en mugg och ett avancerat julkort..under långa skitsnack-samtal med Rebecka E :P
Sen va de den där jäkla terapin idag också... hade inte lust för 5 öre att gå iväg då jag inte kände någon lust att diskutera och prata om mig idag och skit som varit den här veckan. allt var så fantastisk kul ju, idag. vi lyckades ändå att undvika veckan som gått eftersom Sanna förstod på mig att det inte var läge... Men saker och ting bestämdes, och, Förnuftet kunde förstå. Förnuftet var med på tåget. Förnuftet var med på noterna. Men känslorna, de var någon helt annanstans...

det snurrar. snurrar åt fel håll. jag balanserar. men balanserar jag själv?
kan man balansera själv, utan att ha någon att luta sig emot?
mitt stjärntecken borde rädda mig. hjälp mig att få en balans.

Så nu sitter jag här, och bråkar med förnuftet och känslan. och försöker skaffa mig en verklighetsuppfattning..

"OCH, det funkar"

Jag vill inte må så här längre.
Jag orkar ingenting och sover för det mesta.
Minnena förtär mig, sliter, river och biter,
gamla sår rivs upp,
skuggor av minnen smeker min kind,
som en is kall vind.
Jag vill bara glömma.
Jag har slutat skratta, jag orkar inte längre le och låtsas,
låtsas som att allt är bra, för det är det inte.
Tårar rinner nerför mina kinder,
jag kan inte sluta skrika,
skriken blir allt mer hyseriska
av vansinnet jag bär på.
Jag är både arg rädd och ledsen.
Arg på mig.
rädd för vad som ska hända
och ledsen över det som hänt.
Jag orkar inte mer,
kan inte någon bara ta bort alla minnen som genomsyrar min hjärna och fyller den med hat?

Du får om du vill, det blir trångt, för min soffa är smal
Men den rymmer en dans
Svart eller vitt, tycks ha somnat i fåror och skal
Men det rör sig nånstans
På kärlekens vis blir det lätt en kliché
Och fåfängan söker en segertrofé
Med löften som steg, faller allting omkull
Så för din, och för min, men inte för kärleks skull
Kom och utmana mig inatt

Älvorna talar om tomhet och bjuder till dans
Och flykten tar fart
Mellan veta och vilja går vilsen och väntar på sans
Att se allting klart
Men när stormen tar fart över frosten inatt
Ropar sansen på värme i svavel och skratt
Det är tid för dom galna och månen är full
Så för din och för min, men inte för kärleks skull
Kom och värm oss inatt

Sparsamma svar håller hungern vid liv
Kom liv, kom liv
och slunga mig rätt in i smeten
Vem ser mina kliv

Så allting du sagt eller gjort, eller vill hålla kvar
blir kvällsfotogen
Och allt jag fördömt och förnekat är springande dar
på tappra små ben
Det finns nu, det finns då, det finns sen om du vill
Men det finns inget annat att hålla sig till
Och allt blev så mycket och kvoten är full
Så för din, för min, men inte för kärleks skull
Kom och skölj mig inatt

Någon har valt att bestämma hur kärlek går till
med regler och råd
Så därför inatt, ska vi älska som fåglarna vill
Klippa nån tråd
Stormen tar fart över frosten igen
Och vilsen väntar på värmande vän
När som jag tröttnat på Jag Min och Mig
blir jag svag, blir jag rädd, att nånsin förlora dig
Håll om mig inatt

Om du finns, om du kan, om du vill komma hit
Kom hit, kom hit
och slunga mig rätt in i smeten
Jag faller med flit

Tejp. Tejp. Tejp. Tejp. Tej..

varför har människor blogg? Känna sig viktig? Att försöka se till att man är viktig? För att endast skriva vad man gjort under dagen? Vem, bryr sig att läsa vad man gjort under dagen? Vad ger jag folk om vad jag har gjort under en onsdag? Idag gick jag upp kl 7. Halv 8 frukost. Gick och la sig. Upp vid 9. balbalblablabla..

Intressant?

Min bror skriver mycket om allt. Allt som rör mellan himmel och jord. Sällan om hur hans dag har sett ut (om det inte är någon debatt eller viktig föreläsning) Han skriver ner sina åsikter om allt. Allt mellan himmel och jord. Det kan vara intressant och givande.

Men hur är det med känslor då? Sitt inre? Om man skulle ta och börja göra det istället? Värsta är att det kan tas på fel sätt. Som det gjordes när jag bodde i Ösd och skrev hur mkt skit jag mådde. Vissa trodde att det var endast att få medlidande och att man skulle tycka synd om mig..Och att jag skulle göra något åt det och sluta klaga... Så, att börja skriva så igen kanske vore dumt...

Så, nu frågar jag er som är ett fåtal, vad vill ni att jag ska skriva här, om jag ska fortsätta skriva -för jag har tröttnat lite?

Aja. vet dock inte vad jag ville med det här inlägget.

Ha dä gött :)

26e juni 2010

... och jag önskade att det var imorgon. för jag vet inte hur länge jag orkar.
tappar kontakten med människor gör jag också. jag orkar inte anstränga mig längre. vill folk höra av sig så får dom göra det. allt ligger väl inte på mig?

jag kanske ska sluta romantisera detta stället? Så folk får veta hur jag egentligen mår. För det finns dem som tror att så fort jag inte säger något, att jag då mår bra?


Nea, kom hem!

Flickan i svart
ärrad inuti
hon bygger på sitt skal
ett skal hårdare
hårdare än granit
hårdare än någonting annat
hon har fått nog
ingen ska få trampa
på henne mer igen
ingen ska få såra
henne mer nu
ingen ska få svika
henne mer gånger
hon har stängt
sitt skal nu
och ingen ingen
ska få komma
innanför det igen
-april 2008-

1 december

.. och det snöade idag. stora vita flingor. dock var det för varmt på backen så det stannade inte kvar.

idag är det första dagen på länge länge länge jag vaknade upp och kände precis, INGETING. och det var helt fantastiskt. jag började sen grubbla på vad som var fel haha. men varför måste det vara något fel med mig när jag mår bara prima? jag har varit på flumhumör hela dagen -sånt där humör som jag brukade vara på- så personalen har funderat om jag verkligen hade fått rätt mediciner :P
men, tyvärr är jag lite rädd för sådana här stunder, för det slutar oftast i KA-BOOM! jag har problem att hitta en balans. antingen är jag så jäkla högt upp i det blå så man når planeten Pluto, eller så är jag så långt nere så jag kunde lika gärna vara jordens medelpunkt.
man är som en duracell-kanin och sen när batteriet tar slut, så tar det slut. Slut på riktigt. men, det är inget att oroa sig över nu. tar de slut tar de väl slut. och då är det bara att ladda dem, om och om och om igen... 2 steg upp, 1 steg ner.

Linneaswea kommer hem om 21 dagar. Ska bli så underbart att träffa henne igen. har inte sett henne sedan vi tog studenten, 2006 :)

Sen kommer Linnea "Nea" hit på besök 3e januari. Whhieee :D då ska vi börja småplanera hösten 2010 :) Så förhoppningsvis blir det av :) Det är okej att drömma, men man kanske borde göra något av det också. Och om Linnea är med i bilden, DÅ blir det verkligen av :)

Lies Beyond

... är den första låten jag lyssnar på morgonen och den sista låten jag hör innan jag somnar. oerhört vacker. ska jag gifta mig någon gång i den ljusa framtiden där all ångest är som ett minne blott, så ska detta va min bröllopssång. gudars.

när jag kom hem (hem...?...) i onsdags sa jag till mig själv att inte åka en meter till. jag var så trött på att åka fram och tillbaka på olika saker. men så råkade jag vinna Idol biljetter till GBG... som inte går att ge bort.. så då va det bara att gå in på SJ och boka tågbiljett... men som tur är ska jag bara vara borta en natt. och att det är under helgen är också bra. känner att jag har missat så mkt och inte hunnit kommit in i någon direkt rutin.. alla dessa jävla rutiner... man blir knäpp på det.

...på torsdag kommer mamma och pappa.. skrämmande... vad är det jag är rädd för egentligen? för att såra mamma? rädd för att vara på dåligt humör? rädd för att de ska börja visa känslor och göra mig obekväm?... Snurrit värre....

... jag har sprutat snö på mitt fönster och gjort bollar som ska föreställa snöbollar. riktigt mysigt. sedan har jag en julkula istället för julstjärna. oerhört vackert och originellt. det har jag Susann att tacka för som kom med lite advents-pynt :)

... imorgon ska jag och Bella upp 7.15 för att se julkalendern =) Dock har detta program tappat all sin charm och är absolut inte lika bra som när man själv var ung :P Men, Eva Rydberg är ju med och hon är ju bara för underbar =)

...igår var jag, Kim och Rebecka på Luftslottet som Sprängdes. Det var lite udda med tanke på att jag varit med Susann på varje millenium-film, så det kändes lite tomt. Men filmen var grym! bästa i år! Tänk att Noomi Rapace kan framföra rollen som Lisbet Salander så klockrent! Och hon etsar sig verkligen fast i en. Må kanske vara en stor förebild för många även fast hon bara är en fiktiv människa i en bok.

...stanna upp...
vad ser du?
vad hör du?
vad känner du?
låt tankarna få flöda.
de är endast tankar.
de kan inte skada dig.
tankar är ingen sanning.
är det svårt? är det tufft?
Fine.
Låt det så vara.
Allt handlar om.
Att stå ut.
När det är svårt.

can’t compare our connection with anything that I’ve

experienced or felt

if we give each other time and space we can land in what

we call harmony

you’re in the air

you’re in the air I breathe

you’re inside me

you’re beside me in all I do and all I am

you’re in the air I breathe

enlighten me with visions made of love

on an ordinary day I’ll die in your arms

I’ve got nothing left to prove to you

our conditions get the highest rate

highest rate

it lies beyond

it lies beyond my view

you’re inside me

you’re beside me in all I do and all I am

you’re in the air I breathe

enlighten me with visions made of love

on an ordinary day I’ll die in your arms

one mistake can hardly break us down

for eternity you’re in the air I breathe

in the air I breathe

Sometimes the past is something you just can't let go of. And sometimes the past is something we'll do anything to forget. And sometimes we learn something new about the past that changes everything we know about the present.

Stop. Rewind. Erase. Play

det går inte att lära en gammal hund att sitta.


ordspråket har fått en helt annan betydelse för mig. har man gjort på ett sätt de senaste 10 åren, hur lätt är det att ändra på det? Försöka knäppa med fingrarna går ju, men fungerar det?

vem säger att man är sjuk? Vad tyder på att man är sjuk? Jag? Läkare? Personal? Vänner? Media? jag vet inte. men man kan ju alltid ignorera sitt inre och köra sitt race ändå? och låtsas som inget? men hur blir det då, senare?

I'm not dead just floating
I'm not scared just changing

Jag trivs, men jag vill inte vara här resten av mitt liv. Det är ingen dans på rosor att vara här. jag kan förstå att många tror det, med tanke på hur jag berättar om saker och ting här. klart jag talar om allt det bästa. för allt det negativa kan jag ta med personal. så slipper mina närmsta oroa sig.
det är ingen lätt match att jobba med sig själv, 5 dagar i veckan, 12 timmar i streck. Det är faktiskt tuffare än vad jag trodde. Man upptäcker tillslut att man har mer problem än vad man trodde -då, blir det tufft. Ju mer jag gräver i mig själv, desto djupare gräver jag min egen grav känns det som. Men det kanske är det som är meningen? Saker och ting måste komma upp till ytan för att man ska kunna laga mig på djupet?

Jag är en ganska stressad och rastlös människa. Och tidigare ville jag att det skulle ordnas NU. Men har nyss börjat accepterat att det tar TID...

What doesnt kill you, make you stronger.

varför är saker och ting jobbigare för en annan, medan en annan person kan tycka att det är busenkelt. så var går då den där gränsen "make you stronger" starkare än vem...?

Jag pratade med en personal inatt. Jessica. Helt underbar härlig och go. Jag har tänkt de senare åren, försvinner jag så lär de andra att leva med det. Jag fick det förklarat och slängt i ansiktet direkt jag uttalade mig om det. Man lär sig inte, varje dag är en plåga sa Jessica. Hur, hur orkar hon? Två barn t.o.m? Det gav mig en funderare iallafall...

när man är på en flygplats eller tågstation, så finns det massa skyltar och pilar om var man ska gå, för att kunna hitta rätt. men var är mina pilar och skyltar? De som ska visa vägen i mitt liv, så att jag kan hitta rätt. För just nu är jag ganska vilsen.

inte mkt här jag skriver inte... blir mest att jag skriver med vanlig penna på papper så här års....

onsdag är det lars winnerbäck med storasyster, veckan efter blir det Pink med storebror. Veckan efter det kommer hamstern på besök. det ska bli så underbart mysigt och kul. längtar.

imorgon kommer sara tillbaka efter hennes ledighet förra veckan. konstigt att man kan sakna en sådan mkt som man inte träffat så många gånger..

hej så länge.

Lexie: Grief may be a thing we all have in common, but it looks different on everyone.
Mark: It isn't just death we have to grieve. It's life. It's loss. It's change.
Alex: And when we wonder why it has to suck so much sometimes, has to hurt so bad. The thing we gotta try to remember is that it can turn on a dime.
Izzie: That's how you stay alive. When it hurts so much you can't breathe, that's how you survive.
Derek: By remembering that one day, somehow, impossibly, you won't feel this way. It won't hurt this much.
Bailey: Grief comes in its own time for everyone, in its own way.
Owen: So the best we can do, the best anyone can do, is try for honesty.
Meredith: The really crappy thing, the very worst part of grief is that you can't control it.
Arizona: The best we can do is try to let ourselves feel it when it comes.
Callie: And let it go when we can.
Meredith: The very worst part is that the minute you think you're past it, it starts all over again.
Cristina: And always, every time, it takes your breath away.
Meredith: There are five stages of grief. They look different on all of us, but there are always five.
Alex: Denial.
Derek: Anger.
Bailey: Bargaining.
Lexie: Depression.
Richard: Acceptance.

undra vilka som följer den här bloggen. någon måste ju läsa den eftersom besökarna ökar, sakta men ändå.

jag litar på dig
och jag kan ha fel
jag förstår inte allting själv
jag måste lösa upp det här
jag har klätt mig i för mycket hud

lyssnar på lasses nya album.. Jag älskar :) Järnvägspår, Ett sällsynt exemplar, Du som reser mig, Du min vän i livet, Jag fattar alltihop, Berätta hur du gör är mina favoriter. Så nu gäller det att plugga texter :) as usual :)

vi är två hjärtan
i samma kropp
du bär min luft
i ditt bröst

Idag gick jag upp med höger fot. funkar riktigt bra faktiskt. fast tappa humöret ett x antal ggr på ett par kunder idag. jisses. idag var det första gången på LÄNGE jag satt på telefon i HELA 8 timmar! är heeelt utmattad nu.

Söffi har äntligen sagt upp sig. Inte så att jag vill bli av med henne utan mest att man själv vet huuuur gött det skulle va :) Önskar henne all lycka i livet. och är man vattentäta vänner, så kommer hon alltid finnas kvar. Det vet jag :)

berätta hur du gör
berätta hur du gör
det är en känsla som du lämnar
när du vänder bort din blick
berätta hur du gör

berätta vad det är
det där linjen i din hand
berätta vad det är så jag förstår
hur jag ska nå dig
berätta vad det är

det finns dom som åkt till månen
miljarder år av sten
och jag har hört hur det berättas
om en säkerhet trots alls
en känsla som är ren

berätta hur du gör
berätta hur du gör
och jag ska utstå allt
den ensamhet som följer när du går
om du berättar hur du gör

det är så där svart...

... så det går inte att se morgondagen..

tänk om man bara kunde ha vanliga PMS besvär. som alla de normala har.

hittade ett gammal inlägg jag skrev i maj.. måste lägga till det här med. för det är så klockrent..

Har ni någon gång känt att något gnager er men ni vet inte vad? Har ni någon gång tänkt att det är ju ingen ide att oroa sig eftersom man inget vet, men ändå gått och oroa er? Har ni någon gång velat sagt något, men ni vet inte på vilket sätt? Har ni någon gång känt att ni är ivägen, fast egentligen vet att man är inte det? Har ni någongång känt er illa till mods på grund av en person, men kan inte säga det för att ni vet inte varför? Har ni någon gång känt att livet är så oförutsägbart och långt, att ni får panik? Panik över att plötsligt så har livet passerat och man har inte gjort ett dugg. Har ni någon gång varit så kär i en person, att ni vill ta denna och ruska om totalt för att få den. Men ni vet att ni kommer aldrig vinna denna persons hjärta ändå. Har ni någon gång känt att ni vill gråta, men hur ni än försöker så lyckas ni inte. Utan drunknar inombords. Har ni känt någon gång att känslan och tanken inte håller ihop och blir arga på er själv över konflikten som uppstår i er? Har ni någon gång ångrat över ett beslut och fått ångest över det för att ni vet att gjort är gjort, det går inte att ändra på. Har ni någon gång känt att ni skulle vilja skala av er alla lager och bli formad på nytt? Har ni någon gång känt att ni vill så gärna hjälpa, men vet inte hur, vet inte vart man ska börja?
Har ni någon gång blivit kränkt och sedan grubblat över vad ni gjorde för fel, eller vad är det för fel på mig? Har ni någon gång känt er så värdelösa att ni förtjänar smärtan?

Du sitter fortfarande uppe i mitt bås och jag ser dig varje dag. du finns där. men idag fick jag se ett nytt kort på dig på facebook... din uppgivna min som säger "jag hatar kort men jag ställer upp ändå" :) med dina kolsvarta ögon.

varför var du tvungen att dö för? och varför är jag tvungen att leva? Du som älskade livet och jag som hatar livet? kan vi inte byta plats?

jag vill ha dig tillbaka. jag saknar dig Linus. varför vet jag inte, men det är nog mest att jag vet att vi aldrig kan bli nära vänner nu, utan bara bekanta. jag ville nog inte att det skulle sluta där. du var ju so go...nu är det försent...

kan vi inte byta plats? jag vill ge dig Linus till världen...


*tårar*


det känns som att ju ljusare på utsidan jag blir, desto mörkare på insidan blir jag.

Tänk, om en vecka, får jag veta vad min höst kommer att innehålla.
Tänk om de vägrar betala. Då står jag där, hjälplös. igen.


ibland önskar jag att jag inte hade så många i min närhet som brydde sig om mig. jag vet det låter så sinnesjukt så det finns inte. min hjärna är skadad. jag är tacksam. men ibland när min hjärna får spel, då när jag vill lämna allt, är ni i vägen.


men det är ju bra...

She walks to school with a lunch she packed
Nobody knows what she's holding back;
Wearing the same dress she wore yesterday,
She hides the bruises with the linen and lace;
oh

The teacher wonders but she doesn't ask,
It's hard to see the pain behind the mask;
Bearing the burdon of a secret storm,
Sometimes she wishes she was never born;

Through the wind and the rain,
She stands hard as a stone in a world that she can't rise above;
But her dreams give her wings and she flies to a place where she's loved.

Concrete Angel

Somebody cries in the middle of the night,
The neighbors hear but they turn out the lights;
A fragile soul caught in the hands of fate,
When morning comes it will be too late.

Concrete Angel

A statue stands in a shaded place,
An angel girl with an upturned face;
Her name is written on a polished rock,
A broken heart that the world forgot.

Does anybody know how I feel?
Sometimes I'm numb, sometimes I'm overcome
Does anybody care what's going on?
Do I have to wear my scars like a badge on my arm
For you to see me, I need release

Do I have to scream for you to hear me?
Do I have to bleed for you to see me?
‘Cause I grieve, you're not listening to me
Do I need to scream?

Has anybody seen what's been done?
Where was my defense? No one heard my protest
The eyes of God were watching me
It's time to make my peace, let it go and be released
So I can breathe again
I'm on my knees

've been marked, set apart
But I'm cut so deep and afraid of the dark
One drop of blood from the hole in Your hand
Is enough to heal me and make me stand

‘Cause I'm clean, He is listening to me

I don't have to scream for her to hear me
Don't have to bleed for her to see me
‘Cause I'm clean, she is listening to me
I don't have to scream
I don't have to bleed
‘Cause I'm clean, she is listening
And I don't have to scream

jag låg här i min ensamhet och lyssnade på lite spotify-låtar. Spotify är nog för övrigt världens bästa uppfinning.

Men... tanken slog mig. en tanka jag faktiskt aldrig har haft.

Jag kommer att dö ensam. jag kommer aldrig att hitta nån. Hjälp!


va fan... jag tittat snett på människor som tänker så. det kryllar ju för tusan av folk...

men på den här sidan av sverige finns det inte många för mig.. va fan!


gud vilket panik jag fick!

det var längesen jag skrev. kanske finns en anleding.
saker och ting händer nu. för sista gången hoppas jag.
för annars ger jag upp. vad är det för mening att må så här hela livet ut? vad tjänar jag på de? vad tjänar andra på det?

Why does the sun go on shining?
Why does the sea rush to shore?

Why do the birds go on singing?
Why do the stars glow above?

I wake up in the morning and I wonder
Why everything's the same as it was
And I can't understand, no I can't understand
Why life goes on the way it does

Why does my heart go on beating?
Why do these eyes of mine cry?

while ago..

..sen jag skrev något här..

jag ska endast skriva happy thoughts här... det var ju meningen när jag började med denna blogg..


så jag återkommer en annan dag

snacka om cool grej. kolla in detta filmklippet. så jäkla kuul


http://www.youtube.com/profile?user=ImprovEverywhere&annotation_id=annotation_652916&feature=iv#play/all/85A942DA44896F14-all/2/dkYZ6rbPU2M

thuhuhuhusdag

Britt har sagt till mig många gånger att jag bär på mkt ilska inom mig, men jag har så svårt att kanalisera den. därför jag mår som jag mår typ.
igår kika jag en sväng på Oprah med överviktiga tonåringar. då fick de ställa sig mitt emot sina föräldrar och säga "jag är arg för att....." och föräldrarna fick bara stå där utan att säga något för att sedan ge deras barn en kram. jag blev helt knäckt och tårarna bara rann...
så jag tror, att någongång kanske jag också ska göra så. säga vad jag är arg på. men om jag säger det till den personen jag är arg på, kommer hon tycka att jag är en stor jubelidiot och att jag gör massa höner av en liten fjäder... så jag får väl skriva ner det och gömma undan det istället. för jag är fruuuukktansvärt arg. men jag har lärt mig att det inte är någon idé att försöka förstå. för det kommer jag då aldrig göra. jag mår nog bättre utan :)

igår var jag hos erika ute på vaxhom/resarö. underbart ställe. hon hade utsikt över vattnet/havet. riktigt mysit.. så vi satt där och grilla och jag njöt i fulla muggar!

idag sov jag till 11. råka visst väcka Marcus men det gjorde inget för han fick lite bråttom. han skulle hem och packa för norge. riktigt skön snubbe de där. jätte go kille!

Karolina skulle slå mig en pling senare också. så får se om jag får träffa henne igen innan jag åker hem imorgon. fan jag ska hem imorgon.. vill inte....

Just det.. Det är ju självaste Britney konserten ikväll också.. ska blir sjukt roligt.. innan ska vi ta en öl med Magnus Carlsson och hans man Mats. det ska bli kul :)


HA dä på bade!!!

sssjjjjjjjjjjuuuuuuuuuukkkkkkkkktttttttttt kul

och jag vill iiiinnnteee hem! 2,5 dag kvar!

i lördas var vi på det ny-öppnade gayklubben på stureplan, Zipper. Hur nice ställe som helst. fast jag har inte mkt att jämföra med iofs :) men enligt thommy fick de högsta betyg! och alla var så himla trevlig öppna goa och helt underbara. tror jag har underskattat sthlm lite väl mkt ;)
på söndan drog jag karolina samer och thommy till gröna lund... helt för jäkla kul så jag tror jag dör ;) riktigt mysigt och underbart, mkt skratt och ett jääkla massa skrik :) jag har nog aldrig åkt så mkt karuseller :)

idag har det varit en slappar dag. hade tänkt att sätta mig på tunnelbanan och se var jag hamna men nu ä thommy snart hemma så då är det ingen ide. ikväll ska jag ut till erika på vaxholm och kramas med henne.. :)

jag och thommy diskuterade i lördas hur man definierar lycka. jag sa att jag är ganska kräsen och kräver ganska mkt för att kunna känna lycka. men nu vette tusan, för jag har känt lycka ända sedan lördags kväll :) så jag vill veerkligen inte hem!!!!!!!! vill inte hem till vardagen! fy! hemma är de ju också bara dåligt väder. det har känts gaanska kul att vara i det soliga stockholm medans det har regnat hemma ;) skadeglädje hehe aja :)

ne nu ska jag fortsätta njuta en sväng här..


ha dä!

...

jag vet att jag kommer att få höra sen. Sluta tjura och va så sur hela tiden.
men jag är inte sur, jag är bara allmänt nedstämd och då är det fruktansvärt jobbigt att höra något sådant... aja de är bara att stålsätta sig och förebygga smällen..

kom nyss på att juli månad har då aldrig varit min favourit! allt som har haft en stor påverkan på mitt liv, har alltid skett i juli!!!! vadan detta?! jaha.. va ska hända nästa juli månad? Det är så att jag nästan inte orkar vänta..

men nu så alla barn, ska jag till sthlm och ska ha sååå kul! den äckliga och obehagliga känslan jag har i magen lämnar jag kvar i åmål för den får ikke åka med till Sthlm... så den får snällt vänta i åmål till på söndag..


hej hopp!

jag har t.o.m...

..tappat lusten för att åka till sthlm.. ingen lust.. för något.

tänk att man kan vakna på så bra humör, full av energi och sen bara PANG!.... det här tyder bara på hur jäkla instabil jag är. när jag för en gång skull tror att jag är på topp.. som jag skrev en annan gång.. klättrar 1 steg upp, klättrar 2 steg ner.. när jag åkte hem från jobbet förut hörde jag någon säga: du är så jääkla kass Kim. tänk hur bra du hade mått om du hade gjort de sakerna du tänkt på 24-7 i en månads tid. vad tjänar det till? du mår ju inte bättre av att inte göra det?! eller mår du bättre nu tycker du?!.. Nej..

huuuuur i sjävlaste HVETE tänker jag?!

aja kan väl skriva nåt kul då. blev visst lite öl hos matilda igår. julia richard och sandra kom också. det var riktigt trevlit faktiskt :) hade allmänt kul. kanske va därför jag var på så bra humör imorse..

jag sa till jenny senast igår att nu känns de lätt. bara acceptera och gå vidare. så kändes det verkligen igår. men skulle nog inte sagt det..

för ett år sedan idag fick jag svar att jag kom in i Östersund... tänk om jag inte hade flyttat dit.. saker och ting hade nog sett anorlunda ut... men gjort är gjort, inget man kan ändra på. om jag hade kunnat, hade jag skruvit tillbaka tiden exakt 1 år och valt att tacka nej till utbildningen... för det här året är ett utav de jäkligaste jag varit med om. påminner mig när jag var 12.

De få gångerna jag vill ha dig hos mig, så finns du inte här... du säger att du finns för mig, men var är du?

How to fight loneliness

våga känn är det meningen.. men jag klarar inte det för då bryter jag ihop. så länge jag inte tänker på det eller kännas vid det så går det som på räls. en överlevnads-strategi.. gömma undan den.. så det i senare tid blommar upp och exploderar. men då får det göra det. för jag har inte tid eller ork att vara ledsen, arg, besviken, ensam.
igår sa jag till mig att ne nu jävlar kim. nu har du gråtit sen i söndags så nu får de vara nog! sen ska man inte gömma sig undan det som är jobbigt, utan man ska utsätta sig för det... och nu går det lättare... bara jag inte tänker på det... måste sysselsätta mig med något heeeeeeeeeeeeeellla tiden.... annars torkar jag ut av alla tårar...


var i bäckefors förut för att träffa Inez.. hade verkligen sett fram emot att träffa henne.. då allt är färskt... nehe hon va visst sjuk.. men ja fick reseersättning för det .. 105 spänn.. whiiuu :)

Ne nu ska ja fortsätta rulla tummarna .. hej å hå!

I hate to feel

My heart is still broken
Forever my soul is frozen
Still watching the rain to fall
Forever standing in the cold all alone

I'll stay here to the end
Another day to start
Another day to break my heart
With love, still no romance
The fragile pieces of my soul
Belongs to you

I hate to feel
I wish I couldn't feel at all

I hate to feel
I wish I couldn't feel at all

Don't ask why I have to leave
Don't know why I still breathe
Don't understand why I'm still hiding
All my thoughts from you
Saving all my love for you
Once again I'm living inside myself

Våga känn...

ibland önskar jag att panikångest var av fysiska orsaker. och inte psykiska... för de förgör mig! haft det sen natten mellan fredag-lördag. inget man dör över men en fruktansvärt obehaglig känsla.
sen när man har så mkt ångest att tårarna måste spruta vill jag bara gömma mig under täcker och drömma mig bort och aldrig vakna mer.

Försöker att kontrollera min smärta, försöker att vara glad,
men det känns i mitt hjärta. Vad ska jag göra när hoppet har tagit slut.
Hur ska jag veta vilken väg jag ska ta mig ut.

sov nästan inget inatt, vilket resulterade i att jag somna nästan i samtalen idag. så jag fick åka hem... kom hem strax före 11.. sov till halv 3.. fast vaknade lite då å då men... ronja kom och la sig brevid mig så vi sov en sväng tillsammans.. så söt så :)och eftersom jag inte har så många kanaler att välja på så har tv shop och doktorn kan komma snurrat runt på 4an :S

idag har jag nog fått vuxenpoäng. sovit midda, köpt mat till katten, bakat bröd och kollat på Allsång med Lotta på Liseberg. jises.. aja men har man inget för sig så..
hoppas bara de brödet smakar bra, för jag har inte ätit nåt idag så jag börjar bli lite hungrig... vill eg gå å lägga mig nu.. men då missar jag Harpers Island.. går ikkje..

Som Christer sa igår,

man kan inte förstå sig på känslor, utan det enda man kan göra är att hantera dem. om man ska försöka förstå allt blir det bara komplicerat. Ungefär som att man ska förstå hur en tv eller dator fungerar, eller vad som finns bakom rymden

Det gäller bara att stänga kattluckan till det gamla och göra tvärt emot vad man brukar.

jaja de här va kanske inget toppeninlägg, men jag måste få det ur mig! imorn blir de bättre.

"visst finns mirakel"

nej de gör det inte...

gå in på youtube och sök upp Jordan Mccoy. Och klicka på någon cover hon har gjort. vi hörde henne igår och både jag och matilda fick ståpäls och jag fick tårar i ögonen när hon sjöng sober.. jiiisssses vikken röst!

idag har jag jobbat. jobbat bakfull, första gången för i år. sist gång jag jobba bakis var väl i somras förra året... men va gör man inte för röde orm i grebbestad :) första gången i år och ja var eld och låger när vi gick där på bryggan :) då är sommaren fulländad liksom.
somna på jobbet med, mitt framför datorn.. tror nog att de sista mailen jag skickade iväg inte var så där toppen :S
på lunchen åkte jag peter och matilda och bada. uuuunnnderbart. finns inget bättre än att va bakis och ta ett svalkande dopp!!
sen började det åska som fäään och väärldens regnskur så en bit av taket blåste av och det regnade in. tycke jag var skitkul :) kommer lägga upp några bilder av det någon dag.

inatt när jag la mig hade jag ångest. så mkt ångest att jag såg framför mig hur jag slog saker och ting runt mig och skrek. men behöll fattningen och somnade.
vaknade med världens tryck för bröstet och hade svårt att andas... upp och jobba... och nu när jag är hemma, är det dags igen. ta mig härifrån. borde egentligen ringa teamet, men vad ska jag säga till dem då? visst det är else maj och christer som jobbar, dom vet alltid vad de ska säga. men vet ändå inte om vad.... jag har till 1.30 på mig iallafall.. men ska försöka härda ut..

vi är i samma båt, bara det att jag har rott lite längre

When i'm with you
i shake inside
my heart's all tangled up
my tongue is tied, it's crazy
can't walk, can't talk, can't eat, can't sleep
oh, i'm in love, oh i'm in deep, oh baby
with a kiss you can strip me defenseless
with a touch i completely lose control
all that's left of my strength is a memory, whoa

i get weak when i look at you
weak when we touch
i can't speak when i look in your eyes
i get weak when you're next to me
weak from this love
i'm in deep when i look in your eyes
i get weak

Who Knew

Tänk er eran käraste ägodel. och så vet ni att det bästa vore att bara släppa taget. det är ungefär som att stå vid kanten på ett berg. våga släppa taget, våga ta steget.

vet inte om jag är redo för det ännu.


svett svett svett ;)

Fucked up in the brain

Här har jag inte skrivit på länge... vad har man hunnit med sen sist? inte mkt.. Söta kusin Sara har varit på besök några gånger. ibland verkar hon mkt klokare än mig, jag som är 7 år äldre ;) Hon är iaf definitivt klokare än vad jag var när jag var 15 höstar. hängt i blomskog några gånger också. my heaven in sweden :) sen hade jag semester en vecka och följde med familjen Nilsson till deras sommarställe i Norge. underbart ställe. det var så att man nästan glömde bort allt. bortom all tid och rum. kom hem, tillbaka till verkligheten och den är inte så jäkla rockig som man kan tro.. men jag kom hem med färg på kroppen iaf :) Läste också ut 4 böcker under semestern. Gott att fokusera på något annat för en gång skull. fick även lusten till att börja skriva något eget. men då skulle jag behöva va ledig en längre tid :) så det är nog inget för mig.
sen har jag varit på en fylla. en redig sådan. 21,30, då blev det nattsvart. däcka vid midnatt eller nåt, kanske efter.. ingen aning. men Linnea tog hand om mig som tur va. tack tack. men där fick du igen efter alla de gånger då jag har tatt hand om dig när vi var små hehe..

Det är förvirrande
det är kaos
Låt mig få leva i gränslandet
låt mig vara galen
(säg att jag inte är galen)

Allt är målat i grå-svart
Jag lever inlåst i mig själv
otrygg och rädd
Vill springa ifrån mig själv
men verkligheten hinner alltid ikapp mig
tillslut

Verkligheten stör
det svider
& det gör ont
Marken försvinner under mina fötter
smärtan vet då inga gränser


när jag blir glad, blir jag överlycklig.
när jag blir sårad, blir jag enormt ledsen
blir jag arg på någon, blir jag arg på mig själv
jag kan inte vara arg på någon
det kan vara en liten ynklig sak som egentligen inte betyder något
och jag kan bli enormt ledsen
att få höra tre ord som jag tycker om dig
och jag kan leva på det ett par dagar.
när något inte går som jag vill eller som jag önskar
och jag blir frusterad och vill slita av mig håret.

jag orkar inte ha det så här. finns det ingen balans någonstanns? varje dag bråttas jag med mig själv och jag blir så trött på det. energin bara sjunker. det känns som att när jag väl är näst högst upp på stegen, har bara ett litet steg kvar till toppen så sjunker jag ner alla dessa steg igen. och så börjar det igen, ett steg upp och två steg ner...

men men.. jag har fått livet i gåva och det ska jag vårda och ta hand om. bara att det är lite halkit och skört just nu.