he stoled my freedom

tänk att den här dagen har gått. trodde nästan aldrig det skulle bli kväll. jag har varit helt ensam hela dagen. några sms här och där men inget samtal. och för en gång skull, kors i taket, så kändes det liksom, som ingeting. ingen ångest, ingen panik, ingen ensamhetkänsla. var i all friden har hänt? men jag tänker då inte ropa hej än...
var dock lite tufft en sväng i eftermiddags då jag såg på kulturkanalen (ja så kul har jag haft det idag) tufft men fruktansvärt intressant... för att skaka av mig la jag benen på ryggen för att gå ut å gå en sväng. men eftersom jag inte är så frisk så blev det bara runt kvarteret, typ 15 min. när jag kom hem var jag så trött så jag däckade direkt.

imorgon är det 12e oktober. ännu ett år har gått. det känns dock som att jag lever på övertid. ännu ett år äldre kommer jag att bli.