..tänk om man kunde göra som Dorothy, sparka klackarna i varandra 3 gånger och upprepa Theres no place like home, och så vore man hemma? But we're not in Kansas
börjar känna igen mitt humör så jag nästan blir mörkrädd. men skillnaden nu är att jag vet att det kommer att gå över, hela berg-och-dalbana a la emotionell instabilitetstörning kommer att nå sitt slut så fort jag sätter fötterna på svensk mark så jag kan få andas. så fort jag sätter foten på trygg mark. men nu ikväll nådde jag toppen igen, så vi får se hur länge det håller i sig denna gång. förhoppningsvis 32 dagar till....
Linda säger att det är PMS, men har en känning av att det är min tidigare "stämpel" som ligger och pyr...
om jag hade vetat om denna känslo-resan hade jag packat med lyrica. precis som det låter. lyriskt.
aja, men imorgon är vi inne på månad juli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar