varje gång jag vaknar, tror jag att jag är hemma. när jag sedan ser de gräsliga rosa tapeterna och de fruktansvärda gardinerna inser jag verkligheten att jag är fortfarande inte hemma. hela den här vistelsen kommer bli en stor prövning för mig, på alla sätt och vis, på alla plan som kan tänkas. bortsett prövningen på förhållandet, är det i största allmänhet en stor prövning på mitt psyke. sist jag jobbade heltid var sommaren 2008. sist jag lämnade tryggheten var, hm.. när kände jag mig trygg innan uppsala? det var väl någon gång när jag var ihop med matilda... så jag saknar uppsala och allt vad det innebär extremt mkt... men jag skall nog fixa detta också ska ni se :) det kommer att komma ups and downs, bara att ta tag i det och som Sara säger: DET GÅR ÖVER! det gör det ju.
Linnea hade en bra överskrift på sin blogg igår: Being happy doesn't mean everything's perfect, it means that you've decided to look beyound the imperfections. Så sant så sant.
Nä, nu har jag deppat klart för idag, och jag har vilat efter en städning på hotellet. Ska nu iväg till gymmet.
see ya
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar