kommer dock inte ihåg vad jag funderade på, allt och inget kan man säga. inatt var nog den värsta natten på länge. bortsett från saknaden vaknade jag flera gånger med hugg i bröstet och att jag sen drog ett snabbt andetag(kan vara olika orsaker, kan vara saknaden, kan vara möglet, kan vara total ångest etc etc etc) lite svårt att förklara men sekunderna innan jag vaknade vet jag att en tanke for genom skallen en gång som löd: Det är bara en dröm Kim. Du är hemma i sverige. Sen när jag öppnar ögonen, vänder mig om för att se om Linda ligger brevid mig, inser jag att jag är för fan långt ifrån Sverige.
Jag vill inte tänka på det. det gör mig för sårbar. än så länge har jag balans på det hela, men jag balanserar på gränsen. Luuuuuuuuuugn, det kommer inte att ske något, men förr när jag kände den här totala hopplösheten brukar jag vara gaanska impulsiv. men jag har ju kommit en bit på vägen.. funderar på om jag skall be min mor posta upp min DBT pärm... kommer det att komma fler sådana här nätter så lär jag ju behöva den! men är lite tveksam. Skulle jag kunna be henne hitta den och posta den, utan att hon läser den? Förtroende för mina föräldrar har jag inte, kommer nog aldrig få det heller.
Fick ett vackert mail av henne sent inatt som jag läste när jag vaknade imorse. Tappar andan varje gång hon skriver något, eller säger något fint till mig. Jag brukar skriva ganska långa och fina mail till människor som betyder något för mig, men jag är då inte van att få fint mail tillbaka. inte som hennes... kan snart det mailet utan och innantill :)
När jag steg upp hade hon inte gått och lagt sig än, så hon ringde upp imorse och pratade med mig från sängen till jobbet och under en stund jag dukade fram frukosten. hon ger mig trygghet den tjejen :)
Jesper jobbade kvällen med Linnea igår och har nyss talat om lite storys om vad som skedde. Får jag en fredag/lördag kväll på mig tänker jag göra ALLT som står i min makt för att kunna undvika det. Jag kommer inte klara det. Hade jag varit med igår, så hade det varit en utlösande faktor till att jag hade tagit mina resväskor och åkt hem.
känns som om jag svamlar ner en massa ord, är för trött för att få till det.
Jag vill känna mig fri med dig
Hur det lättar längst vägen jag går
Jag vill känna mig ung med dig
När inget längre känns särskilt svårt
Jag vill vara luften omkring
Få dig att leva, din närmsta vän
För dig vill jag va allt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar