för ett ögonblick...

... gick jag på moln och kände en stor lycka och längtan. men den släcktes lika fort igen. som sagt är jag ledig 4 dagar nästa vecka, ledig mån tis lör sön.. linnea frågade mig redan igår varför jag inte åkte hem... tyckte de skulle bli omständigt och sen jobbar ju linda ganska mkt... men så slog det mig när jag var på gymmet, begravningen är nästa vecka, var det inte då hon skulle va ledig så mkt... hem och kollade i kalender, jovisst... hmm.... började kolla på flyg och tåg.. det skulle kanske kunna gå... På med jackan för att få tag på chefen. blev ett tveksamt nej... så fjärilarna i magen försvann lika snabbt igen. det som svider mest är att jag inte får ta hand om min älskade under begravningen, och efter. vill finnas för henne till 110%, speciellt under svåra perioder. men här är jag, 111 mil norr över.... har klurat lite ikväll på en liten lösning, så kommer han inom jobbet imorgon så skall jag lägga fram ett förslag... jag veeeet att det är 3 veckor kvar tills jag ska åka.. men.. hmm..

sen har min tlfn fuckat upp sig.. kan inte ta emot eller skicka sms.. hoppas bara att den har problem med att synka i detta nordlandskap. jag vet jag har.

men, man kan inte få allt här i världen. något måste ju faila. och jag tror jag kan överleva detta lilla bakslag, får försöka stå ut i 3 veckor i värsta fall..

för långt borta för en kram.
saknar hennes kramar. saknar hennes närhet. hennes andetag, hennes hjärtslag.

easy silence

.... har en underlig känsla i kroppen, i magen... kan inte sätta fingret på vad... men det känns som om det är något som inte riktigt stämmer...

idag betalade jag min flygresa... känns fortfarande som jag sitter och virkar ihop en dröm, att jag fantiserar så mkt att det blir verkligt i mina ögon tillslut... måtte året fortsätta i denna smidiga banan som har varit...

Fick mig att tänka på Mia... och hela den kvällen... Om snart en vecka skall de ta ett sista farväl av dig... fast, jag tror inte det kommer bli ett sista farväl.... ni alla kommer att återförenas, på ett eller annat sätt... och så länge du lever i deras minnen, lever även du kvar.....

"Experience: that most brutal of teachers. But you learn, my God do you learn"

-Criminal Minds


-----
varför är aldrig människan nöjd med det man har? mycket vill ha mer... jag försöker varje dag tänka på det jag uppskattar i mitt liv, det jag känner mig nöjd med... visst det händer att man trillar dit i tankegången, tänk vad det har varit bättre om... jag önskar bara att andra kunde tänka så... att andra kunde öppna ögonen och se sig omkring, och uppskatta det.

What lies behind us, and what lies before us, are tiny matters compared to what lies within us

Where we love is home - home that our feet may leave, but not our hearts

Scars remind us where we've been. They don't have to dictate where we're going.

-Criminal Minds

spindel och hår

mina fobier och jag möter på båda just idag. håret lyckades jag ta själv men den otrevliga spindeln fick jag hämta linda för att ta!

helt ok dag idag, speciellt om man jämför gårdagen. uuääääk.... minsta lilla grej störde jag mig på... sen att jag såg ett mindre roligt criminal minds avsnitt gjorde inte saken bättre... inte kul...



pratade en sväng med Åsa igår också... nämnde att jag känner mig lite utanför eftersom jag inte verkar vara lika "wild and crazy" som de andra... "Är det så eller är det endast en känsla Kim", fick jag till svar... Hehe var nog ett halvår sedan jag hörde de men ack så många gånger jag har fått höra de... så sant så sant...

var beredd på världens oväder idag men solen har varit framme precis hela dagen, kommit 1-2 regnskurar men annars så... MEN helvete vad det kan blåsa här.. vaknade inatt och trodde seriöst att nu går världen under! helvete va det blåste, hade fönstret öppet också...

resten av dagen tänker jag bara slappa. gymmet kan vänta tills imorgon :)

the show must go on

trött. har inte så mkt mer att säga.


over and out.

då var min andra lediga dag gjord. älskade ringde och väckte mig vid 8 imorse för att jag lättare ska kunna somna ikväll. vaknade på heeeelt fel sida, usch och fy! alla småsaker blev helt plötsligt väldigt stort! suck.... lite frukost i magen, gym, städ och pippi långstrump så visade sig dagen bli ganska ok ändå. criminal minds får man ju inte glömma!

idag åker familjen och 50 % av Årjängs befolkning upp till hemsedal. inte lite avis.. det är enda gången på året då min familj verkligen kan agera "familj" Det blir som en liten fristad, lämnar problemen hemma. jag kan vara en dotter, pappa kan vara min pappa och min mamma är verkligen min mamma under de resorna..en plats där vi skrattar med varann och visar ömhet och kärlek till varann. Plus att det händer alltid något kul, något man då pratar om resten av året när man ses igen :) Detta år är nog första året sen jag föddes som jag inte står på ett par skidor. svider lite....

ett ämne vi kom in på förut var mina ärr. ett ämne jag helst av allt vill undvika. för det är inte jag nu. men de kommer alltid förbli på min kropp. jag kommer alltid bli påmind om var jag har varit. jag vill helst av allt skrubba bort dem och aldrig mer se dom. jag vill inte att folk skall se, det skapas bara funderingar och frågor runt dem som jag helst vill bespara min omgivning med. jag testade en dyr kräm för att bleka bort dem, men tydligen var de för gamla för att det skulle ge någon funktion. jag är inte den jag var för ett år sedan. jag vill lämna mitt gamla jag bakom mig, därför tar det emot att se dom, att prata om dom. det gör för ont. jag minns så väl Lindas ord på kryssningen i vintras (innan hon blev min för evigt) när hon såg dem på armen "Det är en utav det dummaste du nånsin gjort och får jag höra eller se nya, är du inte min vän längre" Att en tjej som man knappt känner säger så borde man inte lägga någon större vikt i det. men jag visste nog redan då att linda var mer än så. visste nog redan då att hon skulle bli mer än bara en bekant
Det var nog min sista tankeställare för det har inte hänt efter hon sa det. frestelsen är så stor många gånger, men jag är för bra för sånt, jag har kommit för långt för att falla.

Du prate i vei om verdensrommets enorme dimensjoner
Munnen løpe løpsk og auene e i brann
Du tar meg med inn i nåken voldsomme, vidløftige visjoner
Om uendelighet og svarte hål og Mars sitt svunne vann

Men jag tänker på dom underbara ögona dina
På dina vackra händers perfekta fasong
Och vad dom gör med mig när dom möter mina
Som en fjäril blir fri från sin tråkiga kokong

Eg tenke på mysteriet deg
Og under over alle under: at du elske meg
Eg tenke på mysteriet deg
Og under over alle under: at du elske meg

Din iver är stor när du går på om Gud och religioner
Du stoppar inte ens när du tar en klunk med vin
Jag blir yr när du tar med mig inn i dina reflektioner
Det glädjer dig att se mig uti tafattheten min

Men eg tenke på dei nydelige formene dine
På brystene som duve når du e engasjert
På dei vakre hendene som søke mine
Kor tent eg blir når du e deilig alterert

Eg e fortapt i deg, men likavel heilt frelst
Du kan få ka du vil av meg - når som helst
Eg klar' ikkje å styra meg
Eg begjære deg

min lediga lördag...

natten till igår hade jag en sådan underlig dröm. drömde att det kom elaka män och slog ner min far för att sedan hoppa på mig. jag ringde SilverSara och bad henne hjälpa mig, men hon tyckte bara jag störde henne, att det verkligen inte var ok och vi var tvungna att ha ett möte om att såhär får det inte fortsätta... jag var så arg på henne när jag vaknade då hon alltid har sagt att jag får höra av mig om det är något.... sen så gick ju det över till att jag upptäckte att jag saknar henne så sjukt mkt... har nästintill bott i hennes tröja de senaste dagarna :) men 23e maj, då jäklar :)



igår städade jag och jesper jämte varann och snacka om att det gick fort... vi tog dock en kaffe-rökpaus mellan varje stuga för att tiden skulle gå... runt 12 kom Sivert och sa att vi skulle få fri när vi var klara. Yey, men samtidigt, jahapp..... mindre timmar och mer ledighet.. jag och linnea följde då med honom cecilia och två andra på en tur på berget... de skulle till nån klippa och slå iväg lite golfbollar... när vi kom upp tappade jag nästintill andan. Finns nog inga ord för hur vackert det var plus blå himmel och sol..... då levde jag i nuet.




under eftermiddagen gjordes det inte många knop, tittade lite på criminal minds, pratade med älskade på telefon... runt 21 drog jag och jesper till hotellet för ett par öl... jag hade plan på att gå hem vid 23, men när jag gick på toan innan jag skulle dra mig så passade Natalie på att köpa in en till öl till mig för att få mig att stanna kvar.. jag ville verkligen bara hem då batteriet på tlfn höll på att dö ut och saknade linda så enormt. Natalie sa att jag kunde få ringa och messa hur mkt jag ville från hennes telefon, men valde att ta ölen och sen gick jag hem... pratade med fina i 2,5 timmar... tiden bara rann iväg. utbytte så många tankar, meningar, principer och funderingar och när de stunderna kommer älskar jag den människan mer för varje gång... när vi la på var kl ca halv 4 och solen höll på att gå upp... så vackert.

jag har nu precis kommit hem från gymmet och skall snart ta mig en tur till berget och njuta av min lediga dag....

att lyssna på Lars Winnerbäck får mig att bli 14 år igen...


jag var nog rätt sliten idag efter jobb och gym. pratade med fina drygt en timme efter och bestämde att jag skulle höra av mig när jag hade duschat innan jag linnea och jesper skulle äta middag på hotellet tillsammans med Sivert och Cecilia. Skulle bara vila ögonen lite... vips så försvann en timme och bråttom fick jag.

Har ikväll smakat på sprödstekt (eller om det hette sprödbakat) torsketunga.. Huuuuuuuu vad gott det var! trodde att det var tungan på fisken men fick förklarat att det är tungmuskeln, biten som sitter i svalget.
Blev dock en liten lustig situation då man blir nästan som 5e hjulet. framför mig sitter linnea och jesper och gulligullar, till höger om mig sitter Sivert och Cecilia likadant. och vid bordet sitter då jag, ensam. med en flickvän 111 mil bort. fick en sådan längtan så jag bad henne ringa vilket hon gjorde. Gick ut och tog en cigg, efter ett tag dyker Sivert upp "Är de din kjaereste?" "Mmmjo men det är en hon" "Åja? Är det en ho, du må hilse" Hehehe, så söt så... Linnea talade senare om att när han hade kommit tillbaka hade han stannat upp, lite filurig och frågat "Är Kim lesbisk??" Han hade även sagt att det hade han då aldrig trott... nää jag kanske inte är en typisk flata, tacka gudarna för det! trivs precis som jag är

Efter middagen begav vi oss för att se ifall vi kunde se nån lunnefågel. vilket vi gjorde och jag förstår nu allt ståhej över denna figur... Vägen dit var kanske inte den lättaste med tanke på att jag hade stövlar och vi var tvungna att gå upp för berget en bit. phu. då tränade vi benmusklerna idag med. men vilken utsikt! jag och linnea ska ev bege oss dit på lördag då det ska bli bättre väder. och njuta. önskar bara att jag hade min älskade vid sidan av mig för att dela den vackra upplevelsen

i dont believe in soulmates

... but I met you and all that changed
I had a taste and you're still sitting on the tip of my tongue


ja då är man på sitt 501e inlägg... har ca 700 på min gamla blogg, så det tar sig :)

idag har jag jobbat själv, dukade fram frukost för endast 1 person (då två redan hade varit på plats) så det är en lugn tid nu under påsken. rätt drygt må jag säga... började sen städa, tvätta och slänga sopor.. i 8 timmar. Å så kul.
Lyssnade dock på musik från telefonen hela tiden så det gick lite lättare... har visst massa musik jag inte ens kommer ihåg att jag har lagt in.

ringde en snabbis till Hanna imorse också. tyckte det var på tiden att ge ifrån mig ett livstecken (med tanke på att varken hon eller bella är inne på fb så värst mkt)Saknar dom så enormt mkt... saknar all fix och trix och idéer jag och bella hade för oss. saknar alla djupa invecklade funderingar och diskussioner jag och hanna hade på rökbänken... hmmm... life's goes on..

Hehe förut hörde jag en väldigt välbekant låt på norske radion. kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var men kände igen melodin så jag stod kvar och lyssnade, tills refrängen dök upp. tur att jag var ensam för vek mig nästan av skratt :) Vår/sommaren 2008 när jag bodde med Sunna och Laila introducerade de mig med massa norska låtar och berättelser. Däribland Tore Tang. Så jäkla tråkig och meningslös låt. men har roliga minnen utifrån den, därav all skratt i min ensamhet :)

Om du lämnade mig nu med Lasse-pojken dök upp i telefonen förut. den har varit helt ok tidigare men, den blev liksom lite verkligare när man har någon att dela sitt liv med. texten finns här nedan men jag ändrade lite på den :) satte in INTE på vissa ställen ;)

jag skulle inte låta blicken möta andra ögon
i en främmande stad
jag skulle inte ha bråttom
med att träffa nån ny
jag skulle inte andas i det tomrum som blev över
om du lämnade mig nu

jag skulle inte sitta på ett tåg mot Paris
och låta Stockholm va
jag skulle inte få den tiden över för mig själv
som jag sagt att jag vill ha
jag skulle inte unna mig att drömma
om en främling
lika tillitsfull som du
jag skulle inte pröva mina läppar mot nån annan
om du lämnade mig nu

jag skulle inte kunna leva utan den där blicken
som får mig ur balans

det skulle bli för tomt om ingen fanns där
som värmde mig i natten
jag skulle aldrig ha tålamod nog
att bli förstådd
ingen känner mig
så väl som du
jag skulle fastna i min ensamhet
om du lämnade mig nu

.... jag vill uppleva stockholmssommaren, nu...

When the night falls down
I wait for you
And you come around
And the world's alive
With the sound of kids
On the street outside

When you walk into the room
You pull me close and we start to move
And we're spinning with the stars above
And you lift me up in a wave of love...

Du är mitt allt och kommer förbli mitt allt Linda

Love

And even when seasons change, our love still stays the same

det går över

som så mkt annat.

igår mötte vi upp den nya tjejen Natalie som sagt. Väldigt trevlig, helt ok och mkt energi. det behövs. känns dock lite knivigt att både linnea jesper och natalie har varit på denna ön tidigare, jag är ju ganska ny... så man blir lite lost när de pratar gamla minnen och om människor jag inte har en ANING om vilka de är... en liten fundering jag även har, verkar som man måste supa skallen av sig varje vecka för att kunna "platsa" här... not my bottle of ketchup.

när jag senare kastade in handduken och lämnade dem tappade jag nog all ork och lust som fanns inom mig. känslor och funderingar blossade upp som ett brev på posten. Älskade ringde mig när jag hade bäddat ner mig, så jag hade någon jag kunde bolla mina hjärnspöken med. Jag vet egentligen hur jag skall agera och tänka, men jag måste först å främst få ur mig känslorna innan jag kan agera förnuftigt. Och då fanns hon där, i telefon, så långt borta men ändå så nära.

Upp igen 7.15. Imorse snoozade jag inte då jag tittade ut genom fönstret på en blå himmel. Drog borsten genom håret och bortade tänderna och iväg till jobbet. fåglarna kvittrade och havet låg spegelblankt. bra start på dagen. sa till mig själv under natten att det får bli en bättre dag imorgon, vilket det blev :) Eftersom chefen inte var på plats förrän strax innan 10, valde jag att prata med min fina från halv 8 till 9 (sen dog mitt batteri) Fick gjort 7 rum, tvättade och vek handdukar och damsög korridoren. idag har det blivit en hel del pauser pga det fina vädret.. Vi satt ute en halvtimme runt 11 tiden och bara njöt av lugnet och solen. Sedan var det möte kl 14 för att planera lite löst om sommaren och framtiden.
Nu har jag iaf tagit mig i kragen och vågat nämna att jag ev vill åka härifrån 30 juli. inte helt omöjligt sa han men vi skulle kolla på det närmare juli. om Linda ändå inte får semester under priden så spelar det inte så stor roll...jag vill självklart hem till henne, det är inte det... men har vi klarat av den djävulsk långa sommaren, så tror jag nog vi klarar 15 dagar till :)

Ikväll blev jag hembjuden till Sivert och Cecilia på middag. Jesper skall iväg men jag känner att jag stannar hemma... orkar inte med att det blir samma som igår...

vaad nu..... duschen kanske :)

igår var det en väääldigt långtråkig dag på jobbet. var inte mkt rulians inte. blev dock lite halvstressad runt 22, då 3 danskar skulle göra upp notan då istället för till morgonen. så det skulle separeras mat/dryck från boendet. sen skulle boendet stå på en faktura med annat företagsnamn. där står jag som ett levande frågetecken.... men fick ringa Linda som hjälpte mig. phu....

inte nog med det, hade hjärtat i halsgropen ett tag igår kväll... Min Linda brukar alltid messa mig när hon vaknat nångång mellan 17-18.... klockan blev 18 och jag tänkte att snart hör hon nog av sig. hörde fortfarande inget. vid 19 bestämde jag mig för att ringa.. gick fram några fåtal signaler sedan "abonnenten du söker kan inte ta emot ditt samtal just nu" Jaha.. hmm... tänk om det hänt något... mina tankar gick på högvarv, fick alla möjliga scenarion i huvudet... började även fundera på hur jag skulle gå till väga om jag inte skulle få tag på henne... halv 8, då ringer hon och en sten lyftes från mitt hjärta, hon hade inte vaknat av alarmet den stackarn... kan tänka mig att hon fick lite bråttom då hon brukar gå till jobbet strax efter 20... Så det var VERKLIGEN inte kul i 1,5 timme... eftersom jag visste när hon brukar gå upp och jag visste att hon skulle höra av sig när hon vaknade. så gjorde hon inte de..

idag är man äntligen ledig. eller, äntligen vet jag inte eftersom jag var ju ledig i fredags... skall till gymmet strax, ev slänga in en tvätt, städa lite och sen se på film. måste laga ihop någon middag också... runt 21 idag skulle vi till hotellet hälsa den nya tjejen Natalie välkommen. hon ska visst inte bo hos oss till en början utan kanske senare under sommaren. ska bli intressant att se vad detta är för liten prick.

idag är det exakt en månad kvar tills jag kommer hem till sverige. till våren/sommaren. till stockholm. till min älskling :)

människor kan nog kalla mig lite lätt impulsiv, men ibland så vet man bara.

en ö i ishavet + hus från urminnes tider + halva huset på pelare ute i havet + vind = total sömnlöshet.

jag var så säker på att huset skulle fara åt fanders inatt, min säng vibrera, fönstret vibrera, allt vibrerade pga att stormen (jag kallar det storm, men "infödingarna" säger att de blåser lite) Så det blev inte många timmars sömn under natten. Sedan ringde älskling mig på morgonen när hon gick hem från jobbet. vilket jag bad henne om att göra :) det spelar ingen roll hur lite sömn jag får, bara jag får höra hennes röst.

ikväll skall man jobba med serveringen. känner mig rätt lugn på den fronten. peppar peppar...

I have loved to the point of madness; That which is called madness, That which to me, is the only sensible way to love

-Criminal Minds

these photographs keep me alive

jag har världens bästa och underbara tjej. det är helt omöjligt att det finns fler som henne. hon är verkligen en dröm som blivit verklighet. när jag idag gick in på fb under en kort rast hade hon skrivit så vackert så jag trodde jag skulle...jag vet inte men tur jag inte hade kaffekoppen i handen för då hade den farit i golvet...

fick ett mess av Linda (från ön) tidigt imorse att hon skulle ta sovmorgon idag. det hade jag nästan räknat med då jag visste att det var fest nånstans här på ön. så idag har man varit själv. donat och grejat och planerat. gick smärtfritt..

resten av dagen ska jag, hm... inte gå till gymmet iaf då man burit och gått en hel del idag. det plus hemövningar räcker för idag haha.

trött och slut på ord.

over and out

It took too long to find in your eyes my best surprise

ebb och flod

fick ett mess av en liten pose hemma i uppsala idag att hon låg och solade i bara trosor. STOR suck... sen ser jag massa bilder av människor på fb med solglasögon och diverse vår-influenser... snart så, blir det vår och midnattssol här. gäller att tänka "Det går över"

inatt trodde jag seriöst vårat hus skulle drivas till havs för jäklar vad det blåste! vaknade halv 5 av att sängen vibrerade såpass mkt pga blåsten. hujedamej. såg verkligen inte fram emot att försöka ta mig fram till jobbet 5.15. vackra ringde och väckte mig kl 5, hennes röst gav mig då lite energi iaf. när jag sedan skall gå ut genom dörren har linnea och jesper skrivit en liten lapp till mig att de tog hotellbilen hem inatt pga stormen. YEY! sååå himla glad att slippa gå de 500 meterna hahahaha.

frukosten gick smärtfritt, städade endast ett rum idag, sedan grejade jag lite inför påsken som är nästa vecka. fick en liten eloge för blom/kvist-tjosan jag hade gjort på bordet. va inte direkt svårt men haha.

efter jobbet har det inte gjorts så mkt. tog mig till gymmet även fast det tog emot.. bara att köra på tills man får in vanan

sitter och snackar med linda på skypen, och hör motorcyklar, sirener etc etc... det är civilisationen jag hör! 33 dagar kvar... det minskar :)

Hann prata med Åsa i 2-3 minuter förut mellan varven på jobbet... hon var då inte sen med att påminna mig om VARFÖR jag är här.

"Calling all angels, calling all angels
Walk me through this one
Don't leave me alone
Calling all angels, calling all angels
We're tryin' and we're hopin'
But we're not sure how"

JAG vill HEM nu...

So there goes my life
Passing by with every exit sign
And it's been so long, sometimes I wonder, how I will stay strong
No sleep tonight
I'll keep on driving these dark highway lines
And as the moon fades, one more night gone, only 34 more days

But I will see you again,
I will see you again,
A long time from now

There goes my life
Passing by with every departing flight
And it's been so hard, so much time, so far apart
As she walks the night, how many hearts will die tonight?
Will things have changed?
I guess I'll find out in 34 days

My body aches, and it hurts to sing, and no one is moving
And I wish that I weren't here tonight, but this is my life

And I will see you again
I will see you again
A long time from now

jag sa till Linda igår att jag saknar att kunna se Ellen DeGeneres eller Oprah show under tiden jag är här uppe.. vad är det på tvn när jag stiger upp idag? :)

6 timmar samtal. hur är det möjligt. vad pratar man om? det tar nog alla rekord i min livshistoria. men de 6 timmar kändes som 5 minuter. tjofs sa de så var klockan 4.30 :)

idag är man äntligen ledig. skönt att få vila näsan från rengöringsmedel. jag måste nog redan blivit lite arbetsskadad, för jag blir alltid så rörd när jag kommer in i ett rum eller stuga och ser att de inte var så stökigt/lortigt. blir så himla glad då haha. det är detsamma när jag ska torka rent kranen både i diskhon, handfatet och duschen. lite Monica-varning på mig kanske ;)

jag har nu bestämt mig hur jag skall lägga upp USA resan. det kommer se lite annorlunda ut än vad jag hade bestämt mig från början... för mig gör det inget, men tror omgivningen tycker att jag ska köra som jag hade tänkt. men det är mitt val, mitt beslut och min upplevelse.

hur kan man vara så säker? jo, man känner det i magen.

nu ska jag samla lite energi till gymmet. den ligger såååå långt ner... bara att bita ihop utan att tänka

försmak av sommaren

tror jag i fortsättningen skall gå runt med block och penna när jag strosar runt och städar i min ensamhet. får fram så kloka saker ibland :) vilken försvinner lika fort igen.

igår kväll pratade jag med älskade i ca 4 timmar på skype, strax innan midnatt började vi runda av för att säga godnatt men innan vi kom så långt, blev det strömavbrott. helt svart. total jävla mörker. jahapp. försöker ringa hotellet då linnea jobbade, så klart man inte kom fram. internet dog. pucko, klart Kim internet dör om strömmen försvinner. ringer linda. kommer inte fram. suck. hade jag pratat med en vän hade det inte varit nån större fara, vi var ju påväg att lägga på... men jag måste kunna säga godnatt till min vackra tjej. annars går det inte.. tillsist kom hon fram på min telefon. tur va väl de för jag var tvungen att gå ner och hämta tändare för att kunna tända några ljus hos mig. ehm, sådär enormt skraj är jag inte för mörker, men när man är totaly ensam i ett stooort gammalt hus på en ö vars resterande ström också dött -då blir man lite skakig i nerverna. tur jag hade Linda på luren :) Vi la på vid halv 2 och precis då dök Linnea upp med sällskap av Cecilia eftersom Linnea är RÄTT mörkrädd, konstant haha. Så det blev en väldigt seeeen natt igår... som sedan resulterade i att jag somnade ifrån allt vad alarm och snoosing kallas.. 7.45 såg jag dagens ljus, PANIK. Började kl 8.00.. blev ingen dushing för mig inte :) Städade, bäddade, bytte handdukar fram till 13 då Sivert frågar ifall jag vill hjälpa till i restaurangen. Klart jag ville de. Det jag inte visste var att jag fick stå i disken 3,5 timme... aja.. Sen åkte jag på dubbelpass idag igen... men det blir pengar.

med tanke på "Lundkommardagen" idag så är det hemskt mkt att göra, hela tiden. ingen ro ingen vila. men det är skönt. för då tänker man inte så mkt, man bara gör. och att det i dag har gått chop chop chop i 400 knop, så får jag en känning av att så här kommer sommaren att se ut :) MYCKET ÖVERTID med andre ord

så länge vi båda andas

igår och idag har jag haft en väldans energi. tills nu. nu gick den ner på reserven igen. bara att bita ihop. nästan som om detta vädret vet hur jag känner mig inombords för helt plötsligt öppnade himlen sig och det ÖSER NER regn..

"Att dela glädje är underbart
och väldigt lätt,
att säga fina ord när man är glad
och harmonisk är en
självklarhet för oss,
men vad händer då det blir tuffa tider, att dela sorgen/det tuffa?
Det är absolut inte lika lätt.
Vi måste lära oss att älska oavsett, tänka positiva tankar om våra älskade trots att det är svårt.
Stödja, uppmuntra varandra
när det är jobbigt,
inte springa ifrån varandra,
utan till varandra"

kvällen igår gick smärtfritt. det var faktiskt inte så jobbigt att göra en sån dag, jobba först, ledig par timmar och sen göra ett pass till. helt ok om man frågar mig.
idag har det varit rätt mkt att göra. gjorde 2 stugor på 4 timmar idag. brukar kunna göra 4 annars.. men det var mkt att städa plus att alla sängar skulle bäddas, brukar endast köra 2 då de är 2 som bor där. men nu är det fullbokat pga dessa vådlige fåglar...
sprang en snabbis till gymmet efter jobbet. jag blir så jäkla trött. trött trött trött....

låt det inte fastna på dig Kim hör jag en röst säga.

tänk att det kan göra så ont. och ont kommer det att göra i 17 veckor till

vikket härj

det är inte bara bara att föra över pengar från norge till sverige. enligt swedbank skall det ske på samma dag, men det kan ta fleeera dagar hörde jag visst. lite surt för jag behöver pengarna, måste handla. sen är det massa strul med linneas bank etc etc etc.. hehe aja, bara att gilla läget när det gäller norge. det är inte för inte alla de norska historier har kommit till. sen väntar jag och linnea på norska telefonkort. som vi beställde förra måndagen. lär ju inte dyka upp på ett tag. jag postade även ett kort förra måndagen. 3 dagar trodde jag att det skulle ta, men det har inte dykt upp än. norge norge norge. suck

en liten rolig notis. linnea skulle beställa nytt norskt bankkort, men hon fick inte de förra veckan då hon inte hade några pengar. idag kom ju lönen, hon ringer dom och då säger de: Vi måste kolla vart pengarna kommer ifrån sen hör vi av oss.

QUE? Hahahaha.. ja jesusnamn.

steg upp tidigt imorse och släpade verkligen benen efter mig till jobbet. inte upplagd för 5 öre. men det gick smärtfritt, jag och jesper städade jämte varann så då vart de ju lättare. fick även sluta 2 timmar tidigare då jag skall jobba extra ikväll.

idag nämnde jag för chefen att jag har lite lite svårt för berusade människor så jag vill helst inte jobba kvällar på helger, men jag poängterade väl och tydligt att måste jag, så gör jag ju de. blev lite orolig över hur han skulle ta de men han tyckte det var bra att jag nämnde de. phu! Hehe, om han inte tycker att jag duger så får han väl skicka hem mig. jag klagar inte ;) men det verkade ju lösa sig ändå.

nu middag.

man kan inte få allt här i världen.

... och då skall man inte tänka på det man saknar heller för det tar knäcken på mig.
jag får påminna mig själv att detta är endast för en kort period. jag har mitt liv hemma i uppsala/sthlm. försöker koncentrera mig på filmen SuperVolcano, min kropp är i detta rum men min själ är någon annanstans. tänker på vad som finns där hemma. saknar min chef Annikas glada humör och energi. hennes omtanke för hennes anställda. för mig. saknar Alexis försök till att prata värmländska. saknar tom att höra på Siris loveproblems :) Agnes och Kattis, bill och bull. Jag saknar att se Robin svicha förbi och gå så bögigt som möjligt :) Saknar chailatten på waynes. saknar fikastunderna med Sanna, eller med tjejerna från LG. Jag saknar att gå den eviga långa svartbäcksgatan som är en enda stor raksträcka. saknar att se Åsa komma hembärande med 45678 påsar från bageriet kl 19.45 med bröd, bakelser, tårtor, bullar, knäckebröd, ännu mer bröd etc. eller höra SilverSaras "Det går över" och sen hennes snack om World of Warcraft :) saknar att se de oroliga pensionärerna som viftar hej vilt med sitt busskort för de tror att bussen inte kommer att stanna vid busshållplatsen :) Saknar naturen ute i vattholma, så oändlig, så vacker. saknar min morbror, saknar våra bakfyllesöndagar med cola och chipspåsen i högsta hugg och antingen ser vi en dramafilm på tvn, sport, eller pratar om gårdagens snedsteg och bilder som togs och nästan viker oss av skratt. så, jag saknar mitt liv i uppsala. men mest av allt. saknar jag min tjej. och jag längtar tills jag kan få börja ett nytt liv efter sommaren, med henne.
jag får inte glömma att jobbet här uppe, öppnar en stor dörr till alla olika möjligheter som ligger framför mig. borde nästan göra en skylt för att bli påmind om det varje dag.

hur i helvete ska det här gå?

Om två veckor är jag hemma på torr stadsmark igen stod det på en väns fb som jobbar uppe i sälen. suck. tänk när jag kommer att få skriva så. jag kommer ha sådan energi den sista tiden här uppe, för då ser jag en ände på det. men men.

idag har det städats och städats. imorgon skall det återigen städas, sedan på kvällen skall jag hjälpa cecilia vid serveringen. det är något som kallas "lunnekommardagarna" denna vecka, några "speciella" fåglar som kommer hit vid den här tiden på året och det är tydligen en biiig happening. så det blir nog en del folk i rullning denna vecka.



over and out.

när man jobbar 9 timmar själv, hinner man tänka en del. och gör en himla massa då man inte har någon att prata bort tiden med. tycker det är behagligt faktiskt. och jag kan faktiskt jobba själv, va vad de å vara orolig över egentligen? så jag gav mig själv en klapp på axeln. har hört att man skall göra det ibland...

kommer dock inte ihåg vad jag funderade på, allt och inget kan man säga. inatt var nog den värsta natten på länge. bortsett från saknaden vaknade jag flera gånger med hugg i bröstet och att jag sen drog ett snabbt andetag(kan vara olika orsaker, kan vara saknaden, kan vara möglet, kan vara total ångest etc etc etc) lite svårt att förklara men sekunderna innan jag vaknade vet jag att en tanke for genom skallen en gång som löd: Det är bara en dröm Kim. Du är hemma i sverige. Sen när jag öppnar ögonen, vänder mig om för att se om Linda ligger brevid mig, inser jag att jag är för fan långt ifrån Sverige.
Jag vill inte tänka på det. det gör mig för sårbar. än så länge har jag balans på det hela, men jag balanserar på gränsen. Luuuuuuuuuugn, det kommer inte att ske något, men förr när jag kände den här totala hopplösheten brukar jag vara gaanska impulsiv. men jag har ju kommit en bit på vägen.. funderar på om jag skall be min mor posta upp min DBT pärm... kommer det att komma fler sådana här nätter så lär jag ju behöva den! men är lite tveksam. Skulle jag kunna be henne hitta den och posta den, utan att hon läser den? Förtroende för mina föräldrar har jag inte, kommer nog aldrig få det heller.

Fick ett vackert mail av henne sent inatt som jag läste när jag vaknade imorse. Tappar andan varje gång hon skriver något, eller säger något fint till mig. Jag brukar skriva ganska långa och fina mail till människor som betyder något för mig, men jag är då inte van att få fint mail tillbaka. inte som hennes... kan snart det mailet utan och innantill :)

När jag steg upp hade hon inte gått och lagt sig än, så hon ringde upp imorse och pratade med mig från sängen till jobbet och under en stund jag dukade fram frukosten. hon ger mig trygghet den tjejen :)

Jesper jobbade kvällen med Linnea igår och har nyss talat om lite storys om vad som skedde. Får jag en fredag/lördag kväll på mig tänker jag göra ALLT som står i min makt för att kunna undvika det. Jag kommer inte klara det. Hade jag varit med igår, så hade det varit en utlösande faktor till att jag hade tagit mina resväskor och åkt hem.

känns som om jag svamlar ner en massa ord, är för trött för att få till det.

Jag vill känna mig fri med dig
Hur det lättar längst vägen jag går
Jag vill känna mig ung med dig
När inget längre känns särskilt svårt
Jag vill vara luften omkring
Få dig att leva, din närmsta vän
För dig vill jag va allt

man these times are hard

idag har motoriken och hjärnan tagit semester från min kropp. jag har varit så extremt klantig. gått in i saker, tappat saker, bränt mig med mera med mera. När jag sedan var hemma och skulle diska en gaffel, stod ketchupflaskan nära till hands. Började fundera varför den aldrig blev ren. suck. och igår, råkade jag luta mig lite för långt bak i gungstols-fotöljen. PANG sa de så låg jag upp och ner på golvet. Jesper vek sig av skratt, jag skrattade jag med, men var dock redan viken av fallet.
min själ här hemma hos hjärtat, det är nog därför jag inte riktigt fungerar som jag ska....

Jag fick en stor eloge av chefen idag när jag gjorde en bokning över telefon. man tackar man tackar. något positivt har mitt gamla skitjobb fört med sig :)

kvällens schema ser ut följande att jag skall duscha, slänga in en tvätt och sedan se lite på criminal minds. men bara några få avsnitt då jag måste lägga mig tidigare ikväll än vad jag gjorde igår. var sååååååååå trött när kl blev 05.00 imorse. HU! så runt 21.00 tänkte jag lägga huvudet på kudden för att dra igång skypen med älskade en timme innan john blund besöker mig......

She's all laid up in bed with a broken heart,
And we don't know how,
How we got in to this mad situation,
Only doing things out frustration,
Trying to make it work but man these times are hard,

She needs me now but I can't seem to find a time,
I've got a new job now on the island
And we don't know how,
How we got into this mess is a god's test,
Someone help us cause we're doing our best,
Trying to make it work but man these times are hard

But we're gonna start by
Sit talking up all night,
Saying things we haven't for a while
We're smiling but we're close tears
We just now got the feeling that we're meeting for the first time

But we both know how,
How we're gonna make it work when it hurts,
Trying to make it work but,
Man these times are hard,

these times are hard,
they're making us crazy
Don't give up on me baby

sovmorgon.

vilket kändes heeelt ok. men fick lite smått panik över att jag vaknade strax efter halv 1. Så jag sprang ner till tvn med håret på ändan och satte på Hachiko tillsammans med Linnea. fin film. kärlek på hög nivå.
efter skulle jag egentligen till gymmet, men Linnea skulle ut på en promenad och det var ju faktiskt fint väder. Det var så varmt att man egentligen skulle kunna gå utan jacka. Så jag hakade på henne istället och det var ungefär lika jobbigt som om jag skulle gått till gymmet. Vi bestämde oss att bestiga ett utav bergen. haha inga kommentarer. men det var en liten upplevelse :)
nu har jag gett mig inpå att göra en fiskgratäng. vilket jag aaaaaldrig har gjort. men det verkar inte så svårt, men det märks väl om ca 20 min när den är klar ;)

Senare idag skall jag duscha, städa, och vänta på Sara ska höra av sig. messade lite med henne igår, vet dock inte om hon kommer ihåg de -så vimsig som hon är :)

Annars så... har jag satt upp en liten blockad idag för att jag inte skall gå under. lediga dagar när man känner en sådan stor saknad till mitt hjärta är inte det bästa. gränsen är hårfin. det är så jag kan nudda den med fingertopparna.

Jag vaknar brevid dig,
stryker håret från din kind,
jag är så glad att du är min.
Du är så vacker när du sover,
du har nåt som ingen annan har,
du är så underbar.

Och jag ser i dina ögon,
att du känner likadant.
Jag vill dela mitt liv med dig,
du skapar värme inom mig,
och vi ska vårda varje dag.
Vi älskar varandra så,
som ingen annan kan förstå,
vi är för alltid du och jag.

Det finns inga tvivel,
har aldrig ångrat en sekund,
jag har älskat dig från första stund.
Vill att du ska känna trygghet,
du kan vila här hos mig,
för jag ska aldrig släppa dig.

Jag vaknar brevid dig,
stryker håret från din kind,
jag är så glad att du är min

det är inte möjligt...

jag får nypa mig själv för att inse att detta är verklighet.

när jag vaknade imorse ville jag dra täcket över huvudet, blunda och vakna upp på östsidan av Sverige. men ack så fel man kan ha. ropade in Linnea när jag hörde henne, satt och snacka ett tag. sa till henne att om jag nånsin ens yttrar mig om att jag vill hem, skulle hon binda fast mig. Sagt och gjort sa hon. det är nu man får se till att separera känslorna och förnuftet. min kropp och själ säger att jag måste hem. nu. på en gång. jag vill hem. men förståndet säger att jag måste vara kvar. jag behöver detta. jag behöver vara utanför min trygga lilla bubbla ett tag för att se om jag verkligen är upplagd för det så kallade livet. än så länge verkar det ju så. sedan behöver jag verkligen pengarna. pengar är verkligen inte allt, men för mig är det en del. jag blir iaf lite begränsad om jag inte har pengarna -speciellt eftersom jag tycker om att resa...

Idag har jag och Linnea bakat mâtensgodis.. MUMS! när jag var "yngre" kunde jag smälla i mig 4567890 st utan några problem. men idag var det inte lika lätt, men det var lika gott :) sedan brände jag av några Criminal Minds avsnitt innan det vankades jobb... jag hade så extremt ont i magen och ville bara försvinna påvägen dit. men, hallå, det var ju inte så farligt... det var verkligen värre i måndags. visst jag tabbade mig lite men det var inte så farligt.. hela kvällen flöt på. som tur va så dök Linnea upp sista timmen och hjälpte mig. jag hjälpte ju henne igår :) det blir som lite lättare när man är 2 :)
Vi kom väl hem runt halv 1. satt och tjata lite, pratade lite om thailand etc. Jag och Linda är ju sugna på att dra dit, och besöka platser där inte 99 % av sveriges resande befolkning befinner sig.. det skall vara magiskt. fantastiskt.

Mitt hjärta hade gjort en liten överraskning till mig idag/ikväll/inatt.. OM jag blev glad. rörd. tagen. förvånad. chockad. hur är det möjligt att hitta någon som älskar mig lika mkt som jag älskar henne? det existerade endast i mina drömmar. men nu är det liksom.. verklighet. denna tjej är en människa jag kommer att vårda väl i min närhet. ibland funderar jag på om det finns andra människor som kan uppleva detta? för att för mig är detta något sällsynt.

Oh well... Nog om kärlekskranka Kim. Om jag skall summera dagen så har det nog varit en ganska okej dag :) Nu vankas det snart morgon, borde nog nana kudden.

För Alltid

"I had to find a relationship with someone who could simultaneously make me geow up and keep me forever young. (---) I would bring water lilies home to her every day in summer, I would wrap my arms around her waist as she chopped vegetables, I would fall asleep holding her hand..."

-Portia De Rossi (Unbearable Lightness)

det slog mig att efter julafton skrev jag ett inlägg om att jag saknade någon att dela mitt liv med. trodde bara det skulle förbli en dröm. men jag har nu en vacker kvinna där hemma, som väntar på mig tills jag kommer hem. längtar tills jag får somna brevid henne igen.

berg-och dalbana var 3e minut tack

första jag möts av på Aftonbladet är: Pappa till gravid 12 årig gripen, Flickan födde barn på skolresa – nu har pappan gripits misstänkt för incest. Svaret på dna-test chockar Holland.

Chokar? hur? vissa människor verkar blunda för vad som egentligen försiggår bakom stänga dörrar. och det gör mig jäkligt förbannad. visst, det chokar mig över att en människa kan göra något sådant, men det chokar mig inte över att det sker. det sker varje dag. överallt. i storstaden. i den idylliska småstadsmiljön. i en liten by. överallt. tyvärr. äh jag vet inte om ni förstår vad jag menar. tror det kan bli lätt att misstolka detta, men kortfattat då. jag vet att det sker och jag tycker det är förjävligt. punkt slut.

en boxningsäck. borde jag ha. för att få ut mina aggressioner. står ju på min krislista som jag inte sett sedan hm.. oktober? det är verkligen inte så att jag behöver ha användning för den, så stabil jag känner mig nu har jag då aldrig känt mig. men jag saknar henne så förbannat mkt och jag blir så förbannad på mig själv att jag är här och hon där hemma så jag vill få ut det jag har inom mig. visst jag kan ta mitt pick å pack och dra, men då är det sayonara till USA. och dit skall jag utan tvekan. så då gäller det bara att stå ut... jag skall inte vara här i all evighet..

imorse var nog första gången på ön det kom ett par tårar, eller fler. det dök upp vissa låtar i mobilen som förde vidare mina tankar till henne.

men som sagt, att deppa kommer man ingen vart på. det ger mig liksom inget förutom dålig energi. och så vill vi ju inte ha det...

bortsett från att jag är väldigt kär och saknar min tjej så galet mkt, så är det rätt ok här på ön. minus halvmögligt hus och minus det tunna utbudet mataffären har. ett plus är ju gymmet, och naturen, människorna, pengarna... mjo, tänk positivt Kim så kommer du långt :)

om man vill hänga med på den positiva sidan av mig kan man alltid kolla på www.distantdreamer87.blogspot.com :)

varje gång jag vaknar, tror jag att jag är hemma. när jag sedan ser de gräsliga rosa tapeterna och de fruktansvärda gardinerna inser jag verkligheten att jag är fortfarande inte hemma. hela den här vistelsen kommer bli en stor prövning för mig, på alla sätt och vis, på alla plan som kan tänkas. bortsett prövningen på förhållandet, är det i största allmänhet en stor prövning på mitt psyke. sist jag jobbade heltid var sommaren 2008. sist jag lämnade tryggheten var, hm.. när kände jag mig trygg innan uppsala? det var väl någon gång när jag var ihop med matilda... så jag saknar uppsala och allt vad det innebär extremt mkt... men jag skall nog fixa detta också ska ni se :) det kommer att komma ups and downs, bara att ta tag i det och som Sara säger: DET GÅR ÖVER! det gör det ju.

Linnea hade en bra överskrift på sin blogg igår: Being happy doesn't mean everything's perfect, it means that you've decided to look beyound the imperfections. Så sant så sant.

Nä, nu har jag deppat klart för idag, och jag har vilat efter en städning på hotellet. Ska nu iväg till gymmet.

see ya

när jag nu rundar av inför kvällen känner jag på mig att jag snart exploderar. hur skall jag hantera detta utan att det blir en bomb?

snart Kim, om 46 dagar får du komma hem en sväng. håll ut.

godnatt

future

ligger framför mina fötter.

igår kväll pratade jag och Linda lite om resor till alla världens hörn. jag måste verkligen spara pengar för Rosa Bussarna låter ju helt otroligt fantastiskt! Eftersom min USA resa kommer att bli lite annorlunda än planerad så kommer det inte gå åt så mkt pengar. STA har ju egna backpackingsresor och har siktat in mig på en som är under 22-25 dagar från öst till väst för 16 000 (ca 12 september till ca 5 oktober) Så istället för att ha 40 000 som jag hade tänkt, kanske det räcker med max 30 000? å de pengarna får ja ju på 1,5 lön. det borde gå... Den resa jag nu har siktat in mig på, inkluderar verkligen de platser, städer och aktiviteter som jag helst vill uppleva, så uppleva min american dream kommer jag att få göra oavsett.
sen när jag kommer hem från landet ingenstans dyker ju nästa problem upp. var skall jag bo? jag borde kunna få lägenhet i skitna Gottsunda då jag har stått ett tag i bostadskön. det är ju bättre än inget. Om inte min lilla IBFare har flyttat, så kanske man kan få hyra in sig igen? eller vad säger du? ;) hehe
finns iaf inte på världskartan att jag flyttar till värmland/dalsland endast för att få tak under huvudet. mitt liv är ju på östkusten. Uppsala och Stockholm är mitt hem. så är det bara. min älskade finns ju där med <3

Jag trodde det skulle vara regn hela veckan här enligt yr.no. Men idag när jag steg upp vid 11 är det ju världens sol och all snö är borta. någon enstaka snö på toppen av berget, men det gör ju inget. så nu äntligen är det vår även här :D

ikväll skall jag jobba själv. ehm kommer inte ihåg en enda pryl som vi gjorde i lördags, men det ger väl med sig. linnea erbjöd sig även att komma vid stängning för att se till att allt går bra.

nä nu blir det duschen!

jag tror jag har mött världens underbaraste människa denna planet nånsin har skådat.
detta skrev hon till mig på fb imorse när hon hade kommit hem från jobbet:

"Nu är jag hemma i min säng älskling,men det hade vart tusen gånger mysigare om du hade vart i sängen o nattat mig efter en lååååång natt o somnat på ditt bröst som jag brukar göra.. Längtar efter dig så det gör ont i mitt hjärta.. Och du stenen det är klart det uppfylls vi har många underbara år framför oss:-)

Älskar dig o saknar dig mitt allt ... ♥ ♥ ♥"

varje dag som går, växer mina känslor för henne. varje dag som går blir jag förvånad över mig själv hur galet mkt jag älskar henne.

You're a good soldier, Choosing your battles

Pick yourself up
And dust yourself off
Get back in the saddle

lite halvtaskig kväll men nu är man tillbaka i sadeln igen :) hoppas jag. knappt sovit något inatt, det har varit halv storm och med tanke på att det är ett ganska gammalt hus så har jag trott att jag skulle få åka iväg till Trollkarlen från Oz. Men jag vaknade på Lovund så det gick väl bra... dock trodde jag att jag var i sthlm när jag vaknade imorse. var inne på fb och såg att Åsa skulle till sthlm idag för att lämna sina syskonbarn. tänkte då att då kunde hon ju komma förbi mig och säga hej.. ehm... just det kim. du var ju 111 mil bort...

de minuterna jag har sovit har jag drömt sjuka grejer. kommer inte ihåg allt men jag vet att det var helt udda prylar... alla människor som har kommit och gått i mitt liv sedan ett halv år tillbaka dök upp.. en del av drömmen blev jag ganska tagen av... jag var på en kryssning med Linda. Vi möter upp Mia som drar mig åt sidan och säger: Jag är så himla glad Kim att ni har funnit varann. Du lyser upp Linda och hon lyser upp dig. Säg till när ni skall gifta er, för jag kommer att finnas där.
Sedan satte vi oss i en sådan foto-bur som tar passkort och tog massa roliga bilder. Vet inte vad just den biten av drömmen vill säga.. men ont gjorde det då jag insåg att jag kommer aldrig att få träffa Mia, jag kommer aldrig att få chansen att lära känna henne...

better or worse

denna veckan har jag testat på frukost, städ och det tredje: servering med allt vad det innebär. började vid 19, gick igenom lite småsaker. känns lite skumt att få info av Linnea, svårt att ta det på allvar haha. men det funkade.. vi kastade inte knivarna på varann iallafall :) Strax innan kl 23 dök det upp ett par stycken vid baren. knut i magen direkt, visste knappt var den kom ifrån, eller varför den kom överhuvudtaget. trodde jag var klar med all skit. och i baren kommer jag att få stå vissa kvällar, ända fram till juli/augusti. på två röda blev det plötsligt ganska stort. men det är bara att tänka tvärtom, inte fokusera vad som sker inom mig, fokusera utåt, vad händer runt omkring istället. plus, jag är vuxen nu. jag är 23 (going on 24) det som har hänt, var waaay baack. det är en ny tid nu. det var då. nu är nu.

att jobba dessa kvällspass måste jag ju göra. det går inte att undvika. då är det bara att bita i det sura äpplet och gilla läget.

vet inte vem jag försöker lura, jag vet att det ovanstående är så jag måste tänka för att klara detta. men känslorna, säger något annat.

fick en liten släng av all panik jag hade i tisdags förut, när jag vaknade upp i trondheim och ville bara vända... jag har ju bestämt att tänka på det lite varje dag så jag inte totalignorerar det (för det har jag lärt mig inte är bra, då kommer det som en käftsmäll sedan) och om jag tänker på det mkt, kommer jag att gå under och inte kunna sköta mitt jobb (om ens gå ur sängen)
Men jag har verkligen lämnat världens vackraste, 111 mil bort från mig. jag är på en plats som det inte är sååå schyssta förbindelser till. och det gör så ont. så fruktansvärt ont. jag blir helt still i tankarna, paralyserad, eller, jag får liksom inte in något mer än att jag älskar dig Linda och jag saknar dig så mycket, det finns inga ord för det. Jag vill att det jag skrev på stenen, skall starta nu......

regn regn regn..

... men sol i min själ :)

i förmiddas när jag vaknade och tittade ut så hade nästan all snö smällt bort av all regn. knappt någon snö på bergen i havet. det tar sig :)

har idag sett på det förväntansfulla avsnittet av Greys, och ja må säga att de är nog en utav de bästa (bland Merediths drunkningsolycka, bomben, och skottlossningsmassakern) Det var lite originellt att de gjorde ett musikal avsnitt och vissa av dom kunde tom sjunga :) Efter det drog jag till gymmet, som ligger ungefär 50 meter bort. var där en timme, hem och käkade frukost sen en liten snabbsnack på skypen med min underbara.... Ska snart hoppa in i duschen, för att sedan käka innan jag går till jobbet... 03.00 slutar jag... Första jag tänker göra när jag kommer dit är att balja i mig 3456789 koppar kaffe för jag känner mig lite trög i bollen. men det blir säkert bra det med.

trauma messes everybody up. but maybe thats the point. all the pain and the fear and the crap, maybe going through all that, are keep us moving forward.. it was pushes us. maybe we have to get little messed up, so we can step up

-Alex, Greys Anatomy-

det var ett tag sedan jag kände de där fyrverkerierna. just för att det har varit mkt annat i tankarna... men ikväll dök dom upp igen. ikväll känner jag även ingen oro över att jag är här, och hon är där. visst, jag saknar henne så det gör ont. men ikväll känner jag att vi kommer fixa detta. hon kommer finnas kvar för mig när mina dagar på denna isolerade ön är slut..

hennes leende får mig att smälta.

imorse ringde kl 05.25 och det var väääldigt svårt att öppna ögonen. gick till jobbet som för övrigt är ett Kim-stenkast från våran stuga (som vi har haft ett par dagar nu innan vi blev flyttade till "Maristuan") Upp med frukosten för gästerna och jag kände att jag hade kontroll... när frukosten var över skulle jag egentligen ha 30 min rast, men det orkade jag inte med... så en kaffe och cigg blev det istället innan jag skulle börja med städningen. 4 timmar städ... jag kommer bädda sängar i sömnen inatt! inte nog med det när arbetsdagen var slut, då var det bara att kasta sig in i vårat städ i stugan eftersom vi skulle flytta till större hus. vid 16 blev vi klara, bar och lastade återigen väskor kors och tvärs. Äntligen fick vi packa upp! Att bära alla våra väskor upp för trappen (som jag för övrigt vill kalla stege) var inte det lättaste. ett under att jag och linnea inte ramlade baklänges av all stånkande, stönande och skratt :)

De som hade bott i detta hus innan oss (två tjejer som har jobbat), hade inte städat whaaat so ever, så chefens mor fick städa i hela 5 timmar... tycker synd om henne men vilken guldklimp. Förstår inte hur man kan agera så? Här erbjuds det boende av hotellet för schysst hyra med internet, tv, ström, vatten etc, och total ignorerar städning. inte nog med det. de hade även haft en liten avskedsfest här igår... vilket jag kände när jag steg in i farstun (vi har liksom en farstu, förstår ni då hur gammalt hus det är?!) Stank alkohol... huuuuu.... Under tiden jag och linnea städade våran lilla stuga kom vi både fram till det att, ingen fest alls i detta hus! blir bara en massa härj och jag personligen tycker inte det är schysst gentemot Sivert och Linda, samt grannarna..

Är lite nervös inför arbetsdagen imorgon. servering, en lördag kväll. när gjorde jag det sist? Sommaren 2005? Men, jag känner mig så bekväm med människorna omkring mig, känner tom bekväm med mig själv. Hallå? Vad hände där? Jag vet även med mig att jag kommer alltid vara nervös inför att göra nya saker. men jag vet att det sedan kommer att gå bra. Hur nervös var jag inte över första telefonsamtalet om ett åsk-skadat modem? Hur nervös var jag inte när jag skulle larma kläder på butiken? Vad hände? inget, det löste sig och kunde det tillslut. så är det med allt. inget är omöjligt, jag är nog fan ett levande bevis på det. Jag har haft det skit i 13 år och eftersom jag sen gav fan på att fixa det så, tja vad hände? här står jag nu, med underbara vänner, världens finaste flickvän vars själ berör mig oavbrutet, jag är frisk, jag har ett jobb (2 jobb om man räknar med jobbet hemma som ligger å väntar på mig) jag kommer att få uppleva min dröm till hösten....

.9 maj 2009 var allt detta en dröm. men nu är det min verklighet.