matematik B

... eftersom det inte var obligatoriskt på mitt gymnasium så var det inget jag valde att plugga då siffror inte är min starka sida. Okej, jag började på de men när jag hade 7 rester hängande över mig strax innan studenten så valde jag bort de. Året senare tänkte jag plugga in det på komvux. gjorde inte ens ett enda prov innan jag tappade lusten återigen... men nu mitt herrskap... ska jag visst göra ett 3e försök. var på CVL idag och de hade massa intressanta KY-utbildningar bl.a hotel management och hotell och konferens. (en kurs som för övrigt har lagts till på mitt gamla gymnasium) men det är 1-2 år utbildning på det och jag har ju redan planerat att jag ska upp till norge :P så det hinner jag inte med.. men kanske i framtiden :)

idag har jag varit iväg på en ny vända till mitt nya boende. så nu är det bara tyngre stuff kvar som SilverSara skall hjälpa mig med imorgon. sen bestämde jag mig för att gå hela vägen hem.. det är ungefär, 1,5 timme så det kändes riktigt skönt att få komma innanför dörren här, pissnödig och jävlig! Kom lagom in till slutet av sista avsnittet av serien Förhäxad som jag var helt såld på under mina unga år :P tjuter varje gång jag ser det för det är så himla... jag vet inte, finner inga ord. efter att följa en serie i 8 år så kommer man karaktärerna väldigt nära och en tv-freak som jag är kan jag väldigt lätt relatera till saker och ting som sker i seriens värld. människor omkring mig brukar ibland få påminna mig om att "det är på tvn Kim, det är inte på riktigt" Men wtf... utan serier under tiden jag växte upp så vette tusan hur jag hade överlevt. det blev mitt sätt att koppla bort verkligheten lite..

"So much has happened over the last 8 years. So much has been gained and lost. Still, in some ways I feel like my life is really just beginning... and it was. For though I had loved before, I'd never really known love until I met Coop. A man who I shared the special little girl I had long ago forseen, but feared I might never have. Along with two other special little girls I had not forseen. I was suddenly so blessed to have a new family of my own, and old friends to share it with. And though I kept working and giving advice to those who asked, I was more interested in helping them find love. Since finally, having been loved.

Phoebe, had become somewhat of an expert on the subject. As for me, life without demons opened up similar avenues. Henry of course continued to look after his parolees, even if they didn't want to be looked after. While still making time to help me with little Henry and the twins. Which allowed me time to finally embrace my inner whitelighter. And to help the next generation of witches come into their own.

So that Paige could pass on all the she learned. Not just to her own children, or to mine, or to Phoebe's, but to other future witches and white lighters as well. Which filled the time between when we were doing the fighting and when our kids were old enough to take over. Allowing me time to get back to my roots and cook something other then potions for once. And open the restaurant I'd always dreamed of owning"