"Så med hoppressade käkar tar jag emot de feluppfattade kommentarerna och fortsätter gå. Jag blinkar undan tårarna och tittar rakt fram.
Det går så bra nu, javisst, det går så bra nu...
Jag gör mitt bästa för att försöka intala mig att det dem säger är sant. Jag går och går, ökar farten för att tillsist rusa med allting bultande inom mig. Och när jag kommit utom synhåll för alla, då faller jag ihop och gråter.
Jag gråter och gråter i vad som tycks vara en evighet. Jag krampar och hulkar, sedan tar jag ett djupt andetag och torkar bort tårarna. Reser mig upp, rätar på ryggen och går sedan ut för att möta ännu en dag"
-Jessica-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar