idag fick jag höra av en kollega att jag var riktigt duktig och han skulle allt framföra det till Annika :) jag ville egentligen att det skulle åka in i det ena örat och ut genom det andra. men jag repeterade för mig själv, om och om igen, att jag skulle ta till mig vad han sa. och låta det stanna i mig. sen hörde jag en välbekant röst som sa: Sträck på dig, upp med näsan (och handgester hehe)
Strax innan lunch dök Malin och Anette upp, huuuua vad glad jag blev :) det var riktigt kul att se dem. Sen fick Anette för sig att hon skulle testa ett par glasögon (med genomskinligt glas) jisses vikken syn! och snacka om vilka skratt det blev därefter... när de gick fick jag kämpa med att hålla tillbaka tårarna... bara en sån grej, glasögon-incidenten gjorde mig påminn om vilka underbara människor som jobbar där ute på LG... hmm...
imorgon är det fredag.. vill verkligen inte vara med om fredagar, de är tuffast... kan man inte hoppa över fredagen så det blir lördag direkt?
I can't tell you what it really is
I can only tell you what it feels like
And right now there's a steel knife
In my windpipe
I can't breathe
But I still fight
omfokusera, tänk tvärtom, se möjligheterna -inte hindren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar