tycker det är jobbigt att se fram emot något och så blir det inte riktigt så. luften gick liksom ur mig imorse när jag fick höra att hon var sjuk. hon som lovade mig att kurera om sig som fasen under helgen. tyvärr gick det inte hela vägen. men men, shit happens... Sanna brukar säga att man ska ta hand om sig i svåra situationer, man ska vara extra snäll mot sig (och inte ta till rakbladen) Så jag tog mig i kragen och kikade på film istället. Min brud nummer 1, eller 2. aja både och :P SALT blev det. och snacka med att hela filmen var full av överraskningar. Man trodde först en sak, sedan trodde man något annat. men det visade sig vara något tredje och i slutet av filmen tog den total vändning. Så, den var helt ok faktiskt. I löööv Angelina i action-filmer =)
Jag ringde även Annika, chefen på praktiken och sa att jag tackade ja till erbjudande. Så jag skall få kassautbildning redan på fredag. Whiee :)
Sedan ringde jag till Lena Nielsen på soc i bengan och förklarade att jag blir kvar i uppsala och att jag var evigt tacksam för det hon har ställt upp med under tidens gång. Hon var självklart jätteglad för min skull :) men henne lär jag nog stöta på någon mer gång i livet, hon bor ju för tusan granne med mor och far :P
Senare ikväll var det även terapi. den gick som på räls. kommer bli otroligt tomt att inte kunna gå å prata av sig hos Sanna, den bästa terapeuten jag haft. men men..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar