skitdag

vaknade av att jag inte fick luft vid 1 tiden inatt. hade drömt en hemsk mardröm. jag stod och pratade i telefon, sen försvann min röst. jag försökte skrika men det gick inte. sedan fick jag ett slag i huvudet och det svartna för ögonen och tjocknade för halsen. när jag öppnar ögonen så ligger jag i en helt annan säng. Och HAN sitter gränsle över mig. då vaknade jag.

eftersom jag inte kunde slappna av la jag mig i röda rummet och ringde nattpersonalen. jag hade hoppats på att det skulle vara Jessica som svarade men det var någon annan, men men. man tager vad man haver. Så Elisabeth satt med mig tills jag somnade.

blev väckt av Sara runt 9 tiden. hon lurade mig över att det var lunch och jag fick en otrolig ångest över att jag hade missat hela dagen. men hon skämtade visst bara.

efter att jag suttit och mailat och ringt olika myndigheter så ville Åsa prata med mig. det första jag tänkte på vad har jag gjort nu? men... fick veta att hon skall sluta 13 oktober för att jobba på ett bageri. jättekul för henne och det skulle verkligen passa henne -och jag kommer ändå inte märka av att hon slutar då jag lämnar lenagården 2 veckor innan hon slutar. Men, fan säger jag bara. det känns så otroligt tungt. det här stället kommer inte vara som vanligt efter att hon slutar. En efter en slutar på det här stället, alla de bra också. Först Sanna, sen Ingrid, sen skall Susanne starta eget och gå ner på tid, Jessica har också pratat på att sluta... varför?! det är ju dessa människor som håller uppe stället. varför kan inte G, E, L eller A sluta istället? jag får paniken. och det gör så ont...

17.42.

så här mycket ångest som jag har nu, så mkt och stark hopplöshet jag känner nu har jag inte känt sedan 9 maj, 2009. Snälla nån, låt det här gå över för jag vet inte hur länge jag orkar. pratade med sara i över en timme förut "Du är som en liten mussla min lilla señorita" sa hon innan jag började prata på riktigt. det stämmer, just för att det är så jobbigt. vill helst inte veta av det jobbiga, men om jag inte dealar med det nu, så kommer det att komma som en käftsmäll. natten som var, var säkert bara början.
jag har panik för jag har endast två saker på hjärnan. panik panik panik.