jag får paniken. impulserna står och knackar vid dörrposten. och det börjar bli tröttsamt att intala sig gång på gång, var 30 sekund, att jag har gjort det jag kunnat. now its up to her.
kan det inte vara över snart för jag vet inte hur länge jag klarar det här.
nu har Sara åkt hem för dagen. vi har haft fullt upp hela helgen, varit iväg på en massa äventyr. så det har blivit en del skratt.
det var hennes sista helg då jag bor här. hur skall jag klara mig utan henne? -har sagt det miljoner gånger om andra människor som kommit och gått i mitt liv. jag kommer klara det uta... eller jag vet fan inte. Hon är nog den mest underbaraste och galnaste människan jag mött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar