inte många barn gjorda. va f* har man gjort idag? varit osynlig. tills jag tog för mig. tills jag blev osynlig igen när jag inte orkade. tills jag tog för mig. så har det sett ut hela dagen. och nu känner jag mig osynlig. det är så tröttsamt att man måste anstränga sig för att synas. för syns jag inte, mår jag inte bra. känner mig overklig. det är nästan som Sara sa häromdagen. utåt sett ser jag ut som en person som kan höra det mesta utan bli sårad, kan göra det mesta utan större ansträngning. att jag sköter mig själv och att jag verkligen BER om hjälp när jag behöver det. men det är inte alltid så... jag måste lära mig hitta någon balans i det hela... idag har jag nästan letat efter anledningar till att "må mindre bra" för att kunna be om hjälp... men det har inte varit så... jag har varit allmänt deprimerad. då kan man också be om hjälp Kim.. Man behöver inte ligga längst ner på havets botten, eller längre ner - under havets botten, bland fossiler och annan skit.
Detta är en dikt jag skrev 2005/2006 när jag senast kom över den där barriären.
Att kunna se himlen
Att kunna se det vackraste
Att kunna se ljuset igen
Är en förmåga
Som kräver mod
Det där jävla modet måste jag försöka fånga igen... för jag orkar inte
Dagens plus... Skjutit upp... spelade kort även fast jag inte hade lust...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar