nu har jag inte skrivit på ett par dagar... dagarna som bara flyter samman och känner mig som en zombie... Anna åkte igår, enormt ledsamt var det... dröjer säkert ytterligare ett år innan vi ses igen...
På måndag 8.20 ska jag på socialnämnd-möte... om jag ska stanna kvar här eller inte.. det enda negativa med att vara här är att jag har inte råd att vara sjukskriven längre. har enormt mycket mer utgifter än inkomster. och det tär väldigt mkt på krafterna.
jag kan säga att jag har inte gjort något större nämnvärt dessa dagar....
nu skall vi se på Twilight...
21.27
under de senaste dagarna har jag tänkt mkt på S. Antagligen pga drömmen jag hade häromnatten. Inte för att det var en skräckfilm, med massa blod, jagande eller död. Utan mer psykiskt. Jag drömde att hon gick bak min rygg. Fast inte med mening, för jag menar hon behöver inte be mig om lov om hon ska förlova sig med A och just den här tanken kontra att jag kände mig sviken, kände jag mig som en idiot som reagerade som jag gjorde, gjorde mig illamående och jag trampade ner mig själv. så långt ner som bara jag själv kan göra... jag var helt kallsvettig när jag vaknade...
Så nu går det inte en dag utan att jag tänker på henne. Hur har hon det? Vad sker i hennes vardag? Hur går det med Wilma? Eller med Jennifer? Hur går det med Jennifer i skolan? Något nytt skvaller på jobbet? Mår hon bra? Hur var hennes dag?
Att kunna ringa till henne och få lite råd vad gällande mina föräldrar, att ringa henne och tala om hur min dag varit. Diskutera det nya inom serie-världen....
Att ha nattliga samtal som kunde vara fram tills solen gick upp. Eller våra skratt som vi hade när jag sa eller gjorde något klumpigt...
Visst, jag gjorde ett snedsteg. det står jag för. men, jag har nog aldrig känt en sådan förtvivlan som jag gjorde efter diskussionen vi hade på msn.
Trots allt att hon sårade mig, så saknar jag henne...
jag kommer nog skicka detta inlägg till henne (knappast att hon läser min blogg)
Antingen blir det värre och river upp en massa sår i mig... Men, hon var trots allt min livs-galje under ett par år...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar